Sjukstuga hemma. Sonen är inne på sitt femte dygn med feber och idag är det riktigt gnälligt! Samtidigt är jag själv tokförkyld och trött som en gnu då jag sovit som en kratta... Dels på grund av en het snurrboll till son som legat kloss an och boxats inatt. Dels på grund av oro över hans andning. Med en riktigt elak förkylning i kroppen är näsan igentäppt och hostan gör halsen öm och rosslig. Astman och febern gör andningen grund och hastig. Han har flämtat sig igenom natten.
Hans vakentillstånd är ändå tämligen gott. Han har druckit bra, kissar som han ska och äter lite granna iaf...
Jag är inte jättesugen på att sätta mig på akuten och vänta i 8 timmar då de förmodligen inte kommer säga något jag inte redan vet...

Vi ringer barnläkarmottagningen imorgon och får en tid hos dem istället. De känner ju honom sen innan och vet vad han kan behöva...

Det värsta med att vara sjuk själv är att jag inte orkar vara den mamma han behöver nu. Jag får ont i öronen av hans högljudda klagan och är så trött så trött - pappans tappra försök att hjälpa till duger inte. Han vill ju ha sin mamma!

För tillfället är här lugnt. Jag ska passa på att vila!