Sommaren har gått tokfort och visst har det varit en bra sommar. Vi har ju kunnat vara ute mycket, bada och hänga på stranden, bada i poolen på tomten, grilla och äta ute mycket och försökt anpassa oss till att ha två barn. Det ÄR inte helt lätt att ha två så små barn det ska gudarna veta. Och visst är jag tacksam över att jag har mer än jag någonsin bett om. Men jösses vad krävande och svårt det är!

Nu ska stora snart börja på förskola igen, 15 timmar i veckan iaf. Och jag tror att han behöver det. Han har ju hängt med oss vuxna och sin lillebror i ganska många veckor nu och behöver se nåt annat!
Vi har hälsat på lite den här veckan och testat på att leka i lokalerna och på gården och träffa fröknarna.
De verkar väldigt bra tycker jag!
Tredagarsinskolning i nästa vecka, som i våras men då var det maken som tog hand om det. Hoppas det ska gå bra. Om någon har några smarta tips på hur man på bästa sätt säger att man ska gå och tar lillasyskonet med sig och lämnar det större barnet kvar så lämna gärna en kommentar. Jag måste ju inte till jobbet i det här läget - svårt...

Imorgon ska vi börja sortera min pappas tillhörigheter och kläder mm. Tufft men nödvändigt. Jag berättade för stora att jag skulle till morfars hus och ta rätt på hans saker eftersom han inte behöver dem nu när han är död.
- sätta plåster morfar sa han.

Med små tårar i ögonvrårna förklarade jag att plåster inte skulle hjälpa morfar dessvärre... Men att hans tanke var snäll och fin.
Min kloka, fina, snälla rara stora unge!