Julstämning är lika med noll med ett gröngråbrunt landskap. Det regnade dessutom i går kväll. Det luktade inte hyacint i köket utan rå lök...
Men det ser mysigt ut på långt håll när man kommer gående i mörkret och ser alla lyktor, lampgirlanger och ljusstakar i fönster och trädgårdar.
Klappar är inhandlade, inslagna och mottagna och skickade.

Årets julkort är postade, barnen fick klä vår glesa plastgran under ivrigt påhejande av mig bakom kameran...

Julkort är också postat till min enda levande gamla släkting - som ett ynkligt litet tack för den extremt generösa julgåva jag fick till familjen.

Jag var övertygad om att hen satt en nolla för mycket på banköverföringen!
Jag var tvungen att ringa banken för att kolla om det skett nån mer insättning än den jag väntade på.
Tacksamhet är det jag känner - och lite förvåning, hen har ju aldrig tidigare visat vare sig intresse eller generositet... Men alla kan ju ändra sig.

Jag är också tacksam över att vi inte ska resa till makens hemtrakter den här julen. När jag var på väg till stan i lördags och såg stressade människor med överlastad packning kände jag frid. Vi ska till min bror. Och åker hem samma kväll. Skönt!

Apropå brorsan så har både han och hans fru verkat stressade, de har knappt svarat på telefon eller SMS om vad de behöver hjälp med till jul.

Vår mamma har fått vara sambandscentral och nu tror jag vi har koll!

Mamma var här i helgen och passade barnen på kvällen. Jag och maken hade redan förra helgen tänkt gå på bio - men då härjade ju nån form av magsjuka här (3 av 4 blev sjuka tillslut) och nu höll det på att falla på förkylning och ont i halsen. Men vi körde iaf. Jag och maken fick skrovmål på stan och se en efterlängtad biofilm. Det var läääänge sen vi var på bio!

Juletid är ändå väldigt speciell när det kommer till familjeliv och barn. Ingen tid på året är så "fixerad" kring barn som jul. Julkort med barn i luva, klappar, jullovsaktiviteter och juldagspremiär på barnfilm...

För två år sen var vi någonstans i luften på väg hem med vårt första barn. En resa som jag inte alls är sugen på att göra om, för den stressen var inte rolig. Men känslan av att ha svensk mark under fötterna och möjlighet att få vara med familjen på jul var obetalbar!


Jag kan ändå känna längtan till Landet för de vet minsann hur man first jul! Där pågår firandet under hela december - med ljus, musik och obscena mängder sprit och dans!

Det glädjer mig att veta att några som väntat väldigt väldigt länge fått sina barn i det land som gett mig min son!
En har fått träffa det barn i Ryssland som förhoppningsvis ska bli ett lillasyskon om allt faller ut väl.
Några som drabbats av många turbulenta svängar kring sin adoption har fått ett positiv besked och jag hoppas att deras långa väntan snart är slut!

Jag önskar oss alla en god jul och ett gott slut. Nästa år ligger snart för dörren - ett bättre år för mig hoppas jag. Det har varit ett tungt år för mig på många sätt - jobbmässigt, sorgen efter pappa som inte hunnits med, med vänskapsrelationer och även som mamma. Jag är inte den jag vill vara, jag kan så mycket bättre! Om jag får några bitar på plats är jag övertygad om att andra följer med.

Julefrid till oss alla!