Eftersom jag nu ska börja jobba lite smått har maken vart hemma med dem i veckan. Det har gått bra... MEN vi har haft lite kissolyckor - ena dagen kissade stora i ytterkläderna på väg ner för backen när pappa hämtat på förskolan.
Dagen efter var förskolan på skogspromenad och gjorde räkneuppgifter och när pappa skulle hämta hem stora från förskolan fick han sonens overall i en påse. Det hade alltså skett ytterligare en kissolýcka i ytterkläderna men ingen på förskolan hade orkat/brytt sig om att tala om för maken att han borde haft med sig rena ytterkläder.
Detta fann jag mycket märkligt och kommer ta upp detta med dem.

vi har ju ingen varm bil att alltid stoppa in ungarna i. Tänk om det vart 10 minusgrader och vi hade 15-20 minuters promenad hem... 

Sen har vi haft två nätter i rad när han kissat i sängen. Första natten var han helt oförstående om att det kommit kiss och verkade helt fötränga det faktum att det var han som kissat.
I natt sa han förvånat:
-Har jag kissat på mig?

Jag tror att det handlar om den här ändå stora tillfälliga förändringen - att jag vart borta dagtid hela dagarna varje dag och även vart tvungen att vara hemifrån 2 kvällar den här veckan.
Vi har inte gjort någon stor affär av det och jag hoppas att det ska stabiliseras tillbaka till nästa vecka när jag återigen blir hemma på dagen.
Någon annan som har nån teori? Han har ganska ofta det senaste klagat över ont i magen - speciellt på morgonen - men om vi senare frågat honom har han inte ont. Vi har också frågat om det gör ont att kissa - dvs om han skulle ha dragit på sig urinvägsinfektion eller nåt?!

Min pappa gick ju bort i somras. Det var ju så oväntat och plötsligt så det lämnade oss alla i chock!
Min bror tog ett jätteansvar med alla bestyr kring hans bortgång - jag kunde inte med tanke på att vi ganska nyligen blivit 2-barnsfamilj, pappas sambo blev alldeles chockad och handlingsförlamad och deras gemensamma barn likaså.

Nu har det gått 8 månader och vi väntar på att hans sambo ska bestämma sig för när huset ska säljas så arvskiftet ska kunna äga rum. Till saken hör att hon står själv för ALLA kostnader för lån, uppvärmning, transport, mat och så vidare just nu. Hon vill ha en hyreslägenhet och det är svårt att få tag för en då hon ställde sig i bostadskö rätt nyligen och det är minst 2 års bostadskö till en lägenhet i vår kommun tex.

Igår när jag höll på att natta lilla ringde hon och ville prata. Jag bad henne artigt att få ringa upp efter att min son somnat men det gick inte. Hon hade bara några korta meningar hon ville förmedla...
Och jag försökte igen - men hon ville inte lyssna. Hon gick på och jag förstod att hon hamnat i konflikt med min bror.
Honom ville hon hon A L D R I G mer tala med skrek hon nästan.

Jag blev arg för att hon (precis som flera andra som hamnat i konflikt med min bror) tar ut det på mig och skällde tillbaka. Vi skrek på varandra en stund och sen la jag på...

Efter nattningen åkte jag till affären för att handla och då ringde jag min bror som ursäktade sig att jag hade behövt få det på halsen.
Vi står ändå på samma sida han och jag, vi vill att hon ska påbörja försäljningen av huset. Hon vill inte bo där men har just nu inget alternativ.
Både jag och min bror har båda förklarat att när hon sålt så är det hon själv som bestämmer NÄR tillträdet ska ske och har på så sätt möjlighet att själv hitta en bostadsrätt att köpa. Hon har många områden att välja på och säg minst 6 månader att hitta BR på.

Men hon vill inte höra på det örat. Till saken hör ju att en av mina bröder bor hemma. MEN hans storebror har lovat honom husrum tills han hittar någonstans att bo själv. Så det är "bara" för henne att släppa sargen och ta steget ut i verkligheten.
Hon får heller inget medhåll från advokaten som handlägger vårt ärende. Han vill ju också att hans jobb ska få ett slut så klart så han kan lägga det till handlingarna och gå vidare med andra klienter.
Han har ju arvsskiftet kvar i det här fallet. Således är vi 3 mot en som röstar för att hon ska sälja snarast.

Well, efter jag pratat med min bror så ringde jag åter upp henne för att säga att jag inte var arg och att mitt förslag ändå var att vi skulle träffas igen hos Advokaten eftersom vi är oense om vad som ska hända och när det ska hända. Då är det bättre att vi träffas där än att vi fortsätter skrika på varandra och bli än mer ovänner.

Örk, jag tror att vi alla hade hoppats kunna lösa det här utan konflikt MEN som så många andra bråkar vi om pengar och NÄR pengarna ska betalas ut.

Jag sa till henne att det kunde ju lika gärna vara så att vi hittat vårt drömboende och att vi behövde pengar genast för att kunna gå vidare med ett köp och försäljning av vårt boende och framtida flytt.
Skulle hon vilja ge oss acess till pengar som dödsboet förfogar över till det. Antagligen inte så himla gärna. Samtalet blev också "pajkastning" i form av "Ni" har redan hämtat så mycket grejer här osv... och "vet du vad din bror sa"...
Jag skiter högaktningsfullt i vad han sa för jag vill inte hamna mer i kläm mellan två tvistande parter än jag redan är...
Jag sa också att jag fann det högst märkligt att hon senast vi pratade med varandra OCKSÅ var arg. Då bad honom om utrymme att göra saker i sin egen takt, tömma huset, leta bostad, fixa jobb mm. Det var för tre månader sen. Det har passerat en jul, jag har skickat julkort, har det ens kommit fram?
Både hon och jag och min ena bror har fyllt år, dvs flera tillfällen att träffas helt vanligt men inget. Och nu nästa gång hon ringer är hon fly förbannad - men inte ens på mig... Jag kände mig väldigt orättvist behandlad... Det kunde hon ju iofs förstå...

Så trött på det här nu faktiskt. Jag blev också arg när hon berättade att hon fått ett bostadsförslag men tackat nej för att lägenheten var för liten. (45 kvm)
Jag sa att hon tyvärr inte välja eller välja bort i det här läget då bostadserbjudanden inte växer på träd...

Well. Nån där ute som har nåt råd, nån kommentar eller känner igen sig... Vad gör man? Vad ska man tolerera? Hur går man vidare?
Jag föreslog att vi skulle träffas hos advokaten och försöka komma överens...
Det fick ett ljummet mottagande av henne... så dödläget är ett faktum.