Dagen till ära åkte jag till svensk bilprovning för att söka jobb! Såg starka, coola tjejer. En mansdominerad värld.

Saknar betyg i Matte A så jag blir säkert bortsållad direkt trots att jag är smart, snygg och har 20 års erfarenhet sv kundservice...

Jävla skitliv. Ja, idag är det lite synd om mig.

Barnen kan inte göra annat än gnälla och kräva att deras mamma ska trösta och hjälpa. Trots att de har en fullt kompetent pappa som sträcker ut sina armar...
Fan vad det tär på oss båda att jag är att föredra...

Behövde naturen så jag åkte till en sjö. Står just nu lutad mot en solvärme björk och tittar ut över platsen där maken friade för 5,5 år sen...

Tänk så annorlunda livet var då?! Glömmer ibland den stora hemska osläckliga sorgen av att inte kunna få barn. Nu har jag fått två och kan inte njuta av at jag har dem!

Känner mig dränerad, ledsen och otacksam...

Men det måste också få vara okej?