Vår stora blir 3 år väldigt snart. Som i ett trollslag steg vi över tröskeln till galenskap för två veckor sen kändes det som.

Vanligtvis kan vi resonera, lirka, locka, fjäska, busa, muta, skoja eller sjunga oss fram till saker och ting. Men plötsligt tycks han orubblig i vissa (många) avseenden.

En kväll vägrade han plötsligt att borsta tänderna. Han ville absolut inte kissa och heller inte lägga sig. Han var ju ändå så trött så klockorna stannade. Men sova var det inte tal om.

Morgonen därpå ville han inte lämna ifrån sig iPaden efter pottstunden. Han skulle heller inte borsta sina tänder, klä sig eller gå till förskolan.
Med lock, pock, lirk, bus och allvar kom vi tillslut iväg...

Kvällen kom och det var min tur att lägga, kaotisk tandborstning och ledsen unge i sängen.
Jag sa att vissa saker kompromissar mamma och pappa inte om; sömn, smörja exemen, toabesök och tandborstning. Det gör vi alla dagar.
När han blir stor kan han bestämma när på dygnet han vill göra det där men när han är liten bestämmer vi det. Och så självklart förklara att vi älskar honom jättemycket och att vi vet att det ibland kan kännas jobbigt och man inte vet varför man blir arg å ledsen.

Idag var det en mycket ledsen plutt jag lämnade på förskolan - han grät och 'ville inte vara på förskolan'.

Jag hade ett inbokat möte så jag kunde inte ta med honom hem även om jag velat. Det är inte ofta han är ledsen vid lämning och de få gånger det hänt har jag alltid funderat i samma banor; håller han på att bli sjuk? Är det nåt som är galet? Det känns ju inte bra att lämna ett ledset barn.
Men jag hörde inget mer så det verkade ha gått över snabbt.
Vid hämtning var han väl som vanligt. Tyvärr var personalen upptagen så jag hade ingen möjlighet att prata med dem om hur dagen vart.
Väl hemma ville han hellre vara på förskolan. Skrik, gråt och nya omöjliga önskemål att uppfylla...

Senare åkte vi till stan och träffade vänner på en lekplats. När vi skulle hem ville stora fortsätta cykla till bilen. Men han ville inte cykla på den trygga trottoaren utan på vägbanan bland bilar och motorcyklar. Det fick han givetvis inte och kvällens 'utbrott' var ett faktum. I kombination med supertrötthet höll gråten i sig lääääääänge. Hela vägen hem, under högst motvillig tandborstning och in i sovrummet...

Jag satt med honom länge i famnen, gungade honom som när han var bebis, pratade lugnt med honom om hur dagen och kvällen varit. Tillslut tystnade gråten och han somnade i sin säng.

Som vuxen är man helt slut efter en sån här dag och kväll...
Jag vet att det handlar om utveckling, en fas, en tillfällig period, att det leder till något bra och viktigt.

Jag vet att hans inre svajar, han vill vara både stor och liten, kunna och inte kunna, bestämma och slippa, välja och inte välja...
Det måste vara otroligt utmattande för honom också!
För oss vuxna känns det som omöjliga ekvationer att lösa. Det går liksom inte att förutse NÄR eller VAD som utlöser nästa situation. Eller vem av oss som blir 'drabbad'. Pappa har haft det ganska smidigt länge - men jag har redan fått ta emot slag och sparkar, bett och nypningar och 'dumma mamma' och många många fler situationer än han. Det gör kanske att jag är aningens mer luttrad men också att min stubin är något kortare. Det är ju inte ett uppträde om dagen utan utbrott efter utbrott efter utbrott... Varje dag.
Men nu har det verkligen eskalerat och jag hoppas att det kommer vända till det bättre lika snabbt som det blev värre...

 

Jenny / Ekomamma i stan

4 juni 2014 23:22

Jag läste någonstans att en treåring har åtta "utbrott" (eller vad ska man kalla det?) i timmen och det känns inte helt orimligt. När E var liten/innan hon föddes pratade alla om "tvåårstrotset" och sa (på skämt?) att ville man ha syskon så var det bästa att satsa på innan den stora var två annars skulle man inte vet om man orkade, men ingen alls sa något alls om treåringar. Själv minns jag just nu tvåårstiden som en väldigt harmonisk period (förutom tvåbarnschocken då...)

http://ekomammaistan.wordpress.com

litenlangtan

9 juni 2014 16:13

Oh lord! Vi fick kanske bara en försmak för sen i torsdags är allt "som vanligt". Storas dagisavdelning ska visserligen byta plats med en annan så jag anar att det är lite oreda som kanske gör honom orolig. Annars vet jag inte vad som kan ha rubbat honom.
Idag har vi tex tagit oss 3 km enkel väg med springcykeln bredvid Donkeyn på ganska trafikerad väg. Han har lyssnar jättebra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...