Sara

15 juni 2014 13:04

Usch, ja vad gör man när barn bits?? Det är svårt......oftast finns det ju en bakomliggande förklaring att barn bits, är de riktigt små runt 1-2 år handlar det ofta om att ordförrådet inte finns där, det blir ett lätt sätt att visa vad man vill "jag biter dig för att du tog min leksak eller för att jag vill ha den leksaken som du har". Ju äldre de blir desto svårare blir det att hantera, självklart är det ju fortfarande ett sätt att visa vad man vill, men som förälder svårare att förstå och hantera eftersom barnet nu kanske är verbalt utvecklat och egentligen kan prata/skrika för att tala om vad hen vill.
Det bästa är ju såklart att förebygga bitsituationer, att finnas där och se när man kan avstyra bitningen, men oftast kan man ju inte finnas där hela tiden. I förskolan gäller det att punktmarkera, att ständigt finnas där, men i längden blir det oxå omöjligt.
Tycker ni hanterat det bra genom att prata och visat lillebrors märke, att storebror får se att han blir ledsen, att det gör ont osv MEN storebror är ju oxå fortfarande ganska liten och det är klart att han ibland vill ha sina saker ifred (obs ingen ursäkt för att bitas men en förklaring).
Jag är oxå emot bestraffningar, men hade säkerligen gjort samma sak som du gjorde, man känner sig maktlös och ser det som sista utvägen. Det har hänt att jag tagit bort leksaker för mina barn då de misskött sig på något vis.
Har tyvärr inga mer råd än att fortsätt som ni gör och prata med personalen på förskolan om det händer där också.

Kram
Sara

litenlangtan

15 juni 2014 22:35

Tack för tips och råd.
Som du säger - det är svårt att känns att jag måste vakta på dem hela tiden.
Tågbanan och bilbanan är fortfarande utom synhåll och kommer förbli så några dagar. Resten av dagen har vart harmonisk och bra - vi har tillbringat nästan 5 timmar på stranden idag!
Jag får prata med honom om bitandes i morgon igen och se lm han har något förslag på hur vi kan lösa det här tillsammans...

Anna

16 juni 2014 10:53

Hej. Syskonbråk är i grunden konkurrens om föräldrarna. Jag tror att det är rätt att göra som ni redan varit inne på, dela bröderna när ni är två vuxna hemma.

Viktigt är att förebygga genom att inte ta risker. Låt dem inte leka själva när detta utgör en så stor risk för olyckor i nuläget. Sitt med när de leker båda. Eller gå åt sidan med den ena för att läsa sagor etc, när den andre leker med tågbanan.(Ja, det känns jobbigt att behöva vara med hela tiden). Att komma in i positiva mönster och att förbygga är oerhört viktigt så att det negativa inte förstärks. Uppmärksamma när de gör gott mot varandra och förstärk detta. (Förbered sådant som tex maten, kvällen innan eller på helgen OM det är så att tex matlagningstid utgör en risk för bråk).

Det var några tips från mig. Anna.

litenlangtan

16 juni 2014 15:04

Tack för tipsen, vi ska fila lite på detta och se om det blir nån ändring.

Maja Gräddnos

16 juni 2014 11:32

Vi hade en period för två år sedan (Bill 5 - 6 år tror jag, och Bull 3) när Bill kunde knuffa eller slå Bull när hon blev arg. Alltså, det är en hårfin skillnad mellan bestraffning och konsekvens. Konsekvens måste till för bitas/slåss är helt oacceptabelt. Förmodligen handlar det om bristande impulskontroll. Men när Bill har gjort det har jag avlägsnat henne från skådeplatsen direkt. Gör man illa den andra parten så får man inte vara med, så enkelt är det. Upp med henne i hennes rum, trösta det mindre syskonet och sedan ta det där med att förklara och bli sams. Jag tror nog att stora förstår att han råkar göra illa lilla, men den där förståelsen tränger inte igenom just när impulskontrollen brister. Så det spelar ingen större roll med förklaringarna just där och då. Ge i stället ett alternativt handlingssätt - vad kan man göra när man blir så där arg. Typ slå på en kudde. Sedan spelar det ingen roll vad lilla gjorde som orsakade bettet, man får inte bitas oavsett, då åker man ut från umgänget en stund. Inte som bestraffning utan som konsekvens - bett kan vara farliga helt enkelt.
Så har jag gjort.

litenlangtan

16 juni 2014 15:02

Tack för input. Det är ju mer konsekvens än straff, jag hittade inte ordet när jag skrev helt enkelt.

Det är mycket kiv emellanåt och visst är det också så att OM man beter sig illa så får man iaf uppmärksamhet - även om det är för att man gjort nåt dumt.

Vi har pratat om det där med att slå i kuddar, det fungerar helt enkelt dåligt i vår familj. För alla...

Men snart är det semester och då är vi lika många vuxna som barn ett tag... Skönt!