Känner mig helt orkeslös, dränerad, slut som artist... Det har vart en riktig skitmorgon med mycket gråt och bråk och skrik från mitt håll.
Det började ganska bra - Stora lät glad när han vaknade och vi gick ner och han och lillebror busade lite.
Sen ville Stora sitta på pottan med paddan en stund, jag lät honom hållas.

Det var nog först när han kom ut från badrummet som det faktiskt brakade loss. Han viftade ner vitamintabletten på golvet och satte på en sur min...
Han ville först inte äta, sen ville han absolut inte ta sin medicin (penicillinet han tagit i 7 dar nu!) och jag lovade honom en pepparkaka som muta om han tog den i ett svep.

Pepparkakan satt han och lekte med, tills den gick sönder i flera bitar. Då svepte han ner den med armen på köksgolvet och mattan...
Jag sa rätt argt att det är inte okej att göra så där. Det är vi vuxna som städar här och det är inte ok att slänga mat på golvet bara för att.
Lyfte ner honom från stolen och bad honom plocka upp bitarna. Det gjorde han inte. så då tog jag upp dem och slängde dem.
Då ville han ha en ny pepparkaka. Vilket han inte fick. Detta utlöste en gråtattack på ca 30 minuter.
Jag försökte trösta honom men han ålade bara ur mitt grepp och då la jag honom istället bekvämt på lekmadrassen och placerade hans täcke ovanpå och gossedjuren brevid och fortsatte med mina saker.

Sen ropade jag på honom och fick lite kontakt. Sa att jag brett en macka åt honom som han kunde äta i vagnen på väg till förskolan.
Han ville ha sin macka NU! Och när han fick den släppte han den på sina rena kläder på trappan.
Och så var det igång igen. Tårar, gråt och ännu mera skrik och böl...
Fick på honom kläder och sen gjorde jag i ordning Lilla för förskolan. När Stora skulle borsta tänder låg han under täcket och åt macka. Så då fick han slippa tandborstning och avsluta sin macka istället.

På väg ut kunde båda barnen inte låta bli att pilla på lyktor, pumpor och andra halloweendekorationer så då blev det mer gråt och gap...
Så när vi började gå mot vagnförrådet kom Stora efter och satte fart, sprang om mig och sen gav han sin lillebror en hård knuff i ryggen när han passerade honom precis i svängen mot vagnförrådet... Lilla far ner i gruset (vi har inte asfalt runt huset som tur är!) och jag blev naturligtvis arg och ledsen på Stora som knuffas så! Detta händer varje dag, mer eller mindre allvarligt.
Jag vet inte om det är syskondynamiken eller om det är en 3-årsgrej eller konkurrensen mellan dessa båda små pojkar. Jag kan inte tänka mig att Stora skulle knuffa ett annat barn på samma sätt nämligen. Men hemma går det visst bra att ge sig på den mindre med all sin kraft...

Jag blir så trött och så ledsen och arg om vartannat... och jag hanterar inte det på bästa sätt - det vet jag. Men likväl som de där ögonblicksimpulser från barnen så blir jag exakt likadan. De skriker , jag skriker. Och när jag skriver det så inser jag att det enda sättet vi kan förändra allt det här är ju genom att jag/vi vuxna slutar upp med att vara så dåliga förebilder. Men jag känner mig så maktlös, så in i märgen utmattad av att bli så jävla utmanad på alla fronter hela tiden.
Det är så slitigt, så enformigt, så ovärdigt.

Jag är inte den mamman jag vill vara. Jag är en sliten trasa som inte orkar vara en förebild helt enkelt...
Blä.
Det var bara det jag ville skriva.

 

AnnaK

28 oktober 2014 11:08

Usch vilken jobbig start på dagen. Jag tror, att ha två barn så tätt i ålder är tuffare än att ha tvillingar. Tvillingar är ju i alla fall jämnstora=jämnstarka.

Att säga att det här är en övergående period kanske inte är någon tröst just nu....

Det låter som du är ensam i detta? Jag hoppas att jämlikheten ändå finns där. Maken är ju barnens far även om du är arbetslös. Kan inte han lämna på föris och du hämta? Om föris har bestämda tider på "era" timmar, så kanske du behöver ett läkarintyg. Du ska inte behöva gå in i de berömda väggen (där är inte kul att vara). Om du ständigt är en sliten trasa så måste du söka hjälp hos vården!

När jag var föräldraledig tyckte jag att vi blev på gott humör av att i förväg boka in träffar med andra daglediga. Ett sådant möte om dagen passade oss.

Jag hoppas att läget snart lättar för dig!

AnnaK

litenlangtan

28 oktober 2014 15:08

Som Adoptivmamma är vi ganska sist bland våra vänner att få barn och vi har inte vart med i några traditionella nätverk (föräldragrupper via MVC osv) och har just nu tunt med andra föräldralediga. Oftast har vi måndag och fredag ledigt jag och barnen. Men som arbetslös tror jag mycket handlar om att jag just nu saknar tillhörigheten i ett arbetslag och samtal med andra vuxna. Att barnen är sjuktalen jag inte göra så mycket åt, men det är det som sliter mest och jag är normalt inte lika trött och sliten...

 

AnnaK

28 oktober 2014 13:38

Förresten! Jag förmedlar gärna ett konkret morgontips också. Vi läste tipset från Katerina Janouch en gång i tiden när hon skrev i tidningen Mama. Varken jag eller min man är morgonmänniskor, så morgonrutinerna MÅSTE flyta smärtfritt! Det gick ut på att man väcker barnet med välling i flaska. Samtidigt som det nyvakna barnet dricker, så klär man på det (kläder som vi tog fram dagen innan). Detta funkade otroligt bra och vi fortsatte rätt högt upp i ålder, men bytte ut barnvällingen mot sockerfri god morgon välling. Det nyvakna "tuttande" barnet kommer sig varken för att bråka om mat eller påklädning. Och träna påklädning gjorde de ju ändå, men inte trötta morgnar!
AnnaK

litenlangtan

28 oktober 2014 15:00

Fint tips men inget av mina barn har druckit välling. Jag håller med om att mornarna måste flyta smidigt och vanligtvis går det rätt bra. MEN efter 8 dagar med sjukdom utan morgonrutiner (paddan till frukost, inget mål med dagen, pyjamas på fram till lunch osv) så är det inte konstigt att det blir knas.

 

Anna

28 oktober 2014 15:30

Ja ha, då så!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...