Jag har inte vart tillbaka på min gamla arbetsplats sen jag gick hem innan Lilla kom. Eller jo, det har jag faktiskt. En gång. För att hämta lite porslin och brockor mm som jag lånade ut inför ett event vi hade i butiken.
Det är ju brukligt att man kanske hälsar på på sin arbetsplats under tiden man är föräldraledig - presentera sitt barn osv.
Men jag kände så jäkla olust inför det besöket med tanke på den stämning som var på jobbet innan jag gick hem. Det är svårt att förklara men det kändes verkligen inte bra att ens tänka på min arbetsplats.

Och ingen därifrån har hört av sig till mig på något sätt heller. Ingen.

Jag har dock saker kvar. Sånt som jag lånat med mig hemmifrån för att skapa en "hemkänsla" i butiken. Nån pall, en barnstol, ett barnmöblemang, lite glas och nån tavla.

Jag har tänkt på de där prylarna många gånger men jag har inte orkat möta nån från jobbet så jag har medvetet skitit i att hämta de där sakerna.

Igår ringde en "kollega" - en som jag vart med och anställt. En som jag fixade in på mitt föräldravick.
En som inte tillhörde den fasta personalstyrkan då. Jag fick känslan av att hon var den enda som "kunde ringa" eftersom jag haft mer eller mindre ansträngd relation till de övriga... Ingen var väl villig att ringa mig... det är iaf min uppfattning.
Hur som helst ville hen veta om jag ville ha mina saker och hur jag ville göra med mitt skåp osv...

Jag ska försöka hämta grejerna så snart som möjligt. För visst vill jag ha mina saker.
Men jag hade tänkt att jag skulle ha ett jobb först...
Nu har jag inte det så då får det helt enkelt bli så att jag hämtar grejerna ändå.

Måste bara bearbeta saken lite först. Och låna en bil.

Rimligheten i att vråla "N U R Ä C K E R D E T!!!!" Till en unge som skriker för att han är arg.

Jag brukar säga att vi iaf får sova ordentligt men sen barnen blev sjuka för ca 14 dagar sen har sömnen inte riktigt vart sig lik. Helgen har vart okej med två ganska fina dagar tillsammans men nätterna eller iaf tidiga mornar ihop med en seg förkylning för mig själv och Lilla gör att vi inte är så nöjda med livet just nu.

Jag vaknade av att Lilla gallskrek på bottenvåningen och jag gick ner till honom. Han brukar tystna när vi kommer in till honom men han fortsatte gråta idag och jag la mig där nere me honom och efter en stund blev det tyst igen och vi försökte somna om. Som tur var vaknade inte de övriga familjemedlemmarna. 
Det tog dock en stund att somna om för oss båda och det är allt annat än bekvämt att ligga på en madrass på golvet i barnens rum.

När vi sen vaknade fortsatte det missnöjda och efter lunch insåg jag att det kanske kunde vara bra att Lilla sov middag idag - något han bara gör på förskolan numera. Men när han sovit en god stund var han fortfarande gnällig och grinig och argsint. Det var faktiskt ett tag sen det var en sån här riktig skitdag (förutom när barnen är riktigt sjuka) men min plan på att gå ut och leka sprack när det började ösregna strax efter lunch.

Barnen lekter fint tillsammans för det mesta men lika ofta hör jag Lilla få sig en smocka och brista ut i gallskrik. Jag har försökt smyga undan vid datorn och kolla ett jobb jag bör söka men det ville sig inte idag. Imorgon jag jag ett möte och sen måste jag förbererda mitt kvällsjobb.

Det känns som att barnen behöver komma iväg till förskolan precis lika mycket som jag behöver få göra saker som jag uppskattar på dagarna. Men iom att barnen vart sjuka ligger jag efter med jobbsökandet och annat. 
Jag känner mig också ungefär lika oinspirerad till att laga mat som innan Linas kasse...
Men jag känner inte att Lina är svaret. Jag tror att det handlar om att jag känner mig efter med allt och att hinner ikapp... Kanske känns det bättre nästa vecka...

Efter helgens inledande drama med ambulans och grejer har Lilla kunnat sova på natten men fått feber och vart fortsatt sjuk. Jag hoppas han ska vara pigg nog att gå till förskolan imorgon men det vet jag inte om han är.
Några små skräckinjagande typer har ringt på vår dörr för ite godis men den inplanerade middagen med vänner ställdes in pga Lillas relativt höga feber. Maken gillar inte att köra bil och det kändes inte helt juste att lämna oss hemma heller om det skulle bli värre med feber osv. 

Igår kväll somnade Lilla som vanligt men vaknade efter ett par timmar. Vi hade inte lagt oss än och han hostade jättemycket. Han fick komma upp lite men han har svårt att somna om i famnen eller när det händer grejer runt omkring. Stora är faktiskt mycket enklare med det.
Men vid 23-tiden gick maken ner och la sig hos Stora och jag la mig och Lilla i vår säng uppe. Då somnade han på 10 minuter så han var nog egentligen väldigt trött.

Vi har sovit okej inatt men på varsitt håll. Idag är Lilla ihärdigt mammig, snorig och lite smågnällig. Får se vad vi hittar på - Stora måste ut och röra på sig lite. Lilla borde vara inne och vila - svårt det där...

Jag har ju inte hunnit skriva klart om Linas matkasse som jag lovat! Det har vart fullt upp med hostor, feber, förkylningar, dålig nattsömn och halvslöa gnälliga barn men mat måste man ju ha.

Minns inte vilken dag vi lagade 'Senapskryddad pannbiff med coleslaw på rotselleri och äpple' men det var enligt receptbroschyren veckans "tuffaste" maträtt. Pannbiffar lagar vi ju titt som tätt. Coleslaw äter vi ju också då och då. Potatisen som skulle var till var inte heller så svår men den hoppade vi helt över. 
Det som var knivigt med rätten var att rotselleri (som jag för övrigt inte hanterat sen jag gick restaurangskola för över 20 år sen!) och äpplet skulle strimlas tunt och rotsellerin skulle förkokas. 
Jag tycker det svåra med maträtterna har varit att följa recept. Jag är ju så van vid att bara höfta ihop nåt och ändra smakinriktning efter maträtten påbörjats. :-D

Well. Maken gillade dessa pannbiffar men de var inte bara kryddade med senap utan också kummin vilket inte var min favvo.
Således får denna rätt bara en 2:a av mig. Av fem möjliga.

Igår lagade vi en pastarätt som heter "pollo alla Cacciatore med parpadelle" och när jag tog fram svampen som skulle var med i var den dålig. Så då fick jag bygga om receptet lite. Vi tog också vanlig parmesan på bit istället för den fördigrivna i påse som medföljde kassen.
Rätten innehöll också kycklinglårfilé som varken jag eller maken är superförtjusta i. Men det var en enkel rätt som nog skulle kunna funka även för barnen.
Denna får betyget 2,5 av 5.

Summa summarum för Linas matkasse är 3 av 5. Det innehåller alltid kött om man inte väljer helt vego och det ville vi inte. Därför passar den här typen av hemlevererad mat inte oss då jag inte äter rött kött. Jag hörde mig för med vänner som jag vet prenumererat och deras upplevelse har vart att Barnkassen blir lite tjatig då rätterna återkommer. Vilket det i alla barnfamiljer gör ändå hur man än väljer.
Vet inte om det är prisvärt att välja en hemlevererad kasse men visst kan det vara skönt att slippa tänka själv vad man ska laga. Det är oftast den tuffa biten med att förbereda, laga och handla mat.

Vi har skrivit ner alla rätter vi brukar laga samt "hämtmat", "en nyhet" och "valfri favorit" på lappar som vi drar ur en burk. Det blir inte alltid så spännande men å andra sidan blir det ju ofta samma samma ändå.

Jag tänker att vi lagar soppa en dag i veckan och det brukar vi försöka göra, det är billigt, enkelt och gott och lätt att göra vegetariskt.