Den har vart ok. Jag har orkat vara en ganska god mor och det har vart mycket att göra på jobbet. Kvällarna med barnen blir korta men intensiva. Ofta är de väldigt trötta och då kan det bli en del tjafs med lika trötta föräldrar.

Började fila på ett brev till familjen om att vi behöver mer hjälp. Alltså mer utrymme för de vuxna till återhämtning och paus i vardagen som snurrar på i 400. Självklart är det svårt att be om hjälp. Speciellt när vi nu i helgen träffat alla hemma hos min mamma och barnen uppfört sig som två ljus. Suttit med vid matbordet och ätit ok. Tackat uppskattande för maten. Lekt snällt tillsammans med varandra i angränsande rum. Inte slagits, knuffats eller ramlat ner för trappan utan grind... Kort sagt har de vart väldigt goa under detta besök.
De ser ju inte vardagsmorgonstöket, komma-hem-från-förskolan-protesterna, jag-vill-ha-samma-leksak-slagsmålen, meltdowns över allt från val av pålägg till vantar, middagsmat, godnattsaga mm mm i all oändlighet. Amen.

I går kväll skulle stora prompt sova i jeans under täcket typ... Efter att ha bråkat om tandborstning, tandkräm och en del annat innan... Så visst, fine. sov i dina jeans du hjärtat... 

Vabruari är i full gång, ingen av oss är helt frisk men hej, våren är i antågande! Och det kunde vart värre! 

Igår hade vi besök av vänner där kvinnan blivit sjuk - möjligen cancer. Det gör en lite mer ödmjuk inför snor, feber och hosta... Det kunde varit värre... 

Hur har veckan varit hos dig?