Min svägerska skrev på vår andra blogg att innan vi sågs på grillning i söndags hade deras dotter och tillika blivnade kusin till lillo sagt:

"Tänk om lillo kommit och är hos farmor... "

Jag blev så rörd och glad och ledsen om vartannat...
Tänk att även hon, snart 5, tycker att det dröjt länge länge nu och längtar hon med...

Idag har jag fantiserat om vad jag ska göra när vi fått BB...

* Dricka mängder med bubbel - många flaskor, många gånger

* Äta god, dyr middag på lyxig restaurang

* Klippa mig och färga håret på salong

* Åka en tur till Ullared och komplettera upp det sista vi behöver

* Passa på att ha 'sovmorgon' in i det sista...

* Göra lite eget pyssel - ett "familjememory" med bilder på alla släktingar

* Fixa med vårt Skypekonto

* barnsäkra

* Kolla på att hyra ut

Måndag igen. Märkliga kollegan är tillbaka och jag gör mitt bästa för att INTE retas upp av hans ständiga mumlande, fixande, tillrättande, småplockande och pysslande och hummande...

Jag är glad åt att mitt kontor äntligen känns lite granna hemtrevligt då jag faktiskt har tapetserat klart fondväggen därinne! Golv och lister är fortfarande kvar men det känns mer motiverat att få det klart nu när jag blev så nöjd med tapeten.

Vi hade en bra kväll igår - jag bloggade en del från helgen på pysselbloggen och maken kollade på TV när vi kom hem.

Grannen vars bil vi lånat var hemkommen - och hade genast kört iväg med bilen - och vi hade inte ens hunnit prata med honom om de saker som hänt. Något skrapar som fan när man bromsar och ett stort fult märke hade uppkommit i lacken bakom förardörren...

Men när jag ringde grannen så visade det sig vara lugnt. Märket hade visst funnits där sen innan och han var medveten om att bromsarna var på väg att ta slut. Inga problem...

Han kom in och överräckte två flaskor gott och sällsynt vin till oss och en flaska olivolja - och vi skulle visst på en liten bit av den tryffel han köpt dessutom så vi kunde smaksätta en olivolja med det... :-D
Lyxigt värre!

Jag tackar igen för alla era tummar i fredags. Om vi har tur så har de haft vår akt framme - OM så var fallet så kanske vi inte får reda på det färrän tidigast nästa vecka. Alla handlingar ska ju översättas till svenska först också. :-D

På hela taget har jag haft en trevlig helg - den började ju redan i torsdags med gott sällskap!
Jag tar alla chanser jag kan till att öva med nya kameran och jag har fått stryk i minigolf, badat och fyllt mina förråd med sylt och saft och annat gott. Är verkligen helt och hållet nöjd! Nöjd med juli som månad och det går att jobba hela sommaren med rätt sällskap!

Augusti - sista sommarmånaden som påminner om höst. AC's personal kanske bärjar återvända lite smått och det kanske drar igång igen lite granna...

Jag längtar så starkt nu.

Efter familjemiddagen idag med syskon och lillos kusin satt vi med ett ark med djungel och sticker som skulle in på rätt "vit plats" bland paler och lianer...

-"du får klistra dit dem, säger hon, för jag klistrar bara utanför..."
-"du kan prova säger jag, för det gör inget om det kommer lite på sned... "

Så jag lyfter lite lite i ett hörne på klistermärket så hon själv kan lossa det från arket - sen klistrar hon, nästan helt rakt fast alla djuren på rätt ställe och vi härmar deras ljud och har en riktigt rolig stund - och när jag säger att hon ska visa sina föräldrar och säga att hon klistrat alla märkena helt själv så får hon det självklara svaret:

-Så duktig!

Jag ler lite inombords och tänker att det är banne mig inte helt lätt att hålla sig ifrån det där ordet - men min leklusta belönas med en stor kram av gullungen när vi ska gå hem. Sen är hon för trött för att krama någon annan :-D

Nu tänker jag att en brunögd liten person med mörkt hår helt kommer vara nästa års familjemiddags mittpunkt och DET känns ljuvligt att tänka så!

Vi har bäddat ner alla 'my little pony' hästarna i sängar också...

Jag håller på att läsa "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul och kände igen en sak i boken som UMS berättade om när vi sågs vid något tillfälle. Hennes man hade gått en kurs om fostran och det handlade om ordet "duktig"...

Jesper Juul beskriver en situation där mamman varit borta och under tiden har barnet ritat en teckning. När mamma kommer hem rusar barnet fram och visar vad det gjort...

-"titta mamma, jag har ritat till dig!"

-"Vad duktig du är" svara mamman...

Häri lägger mamman ett värde - barnet ger mamman en gåva och har saknat henne och mamman ger barnet en bedömning.

Snart lär sig barnet spelets regler och säger

-"titta mamma, är jag inte duktig?"
Barnets livsperspektiv har plötsligt ändrats från varande till kunnande...

"Det farliga med att älska sina barn med hjälp av beröm och kritik är det som sker i personlighetsutvecklingen på längre sikt. Resultatet blir att vi på så sätt uppfostrar osjälvständiga, 'utifrån' styrda personligheter. Människor som har låg självkänsla och saknar en inre måttstock att handla efter och som därför ibland förslösar stora delar av sin livsengeri på livslånga försök att vara och handla som omgivningen förväntar sig eller blir extremt självupptagna i sin eviga jakt på bekräftelse..."

I min första relation sökte min kille bekräftelse för allt han gjorde hemma. Vare sig det var något jag bett honom om eller något han nån gång gjort helt spontant. Jag vart rätt utled på att han jämt skulle ha "applåder" för helt vanliga sysslor som jag utförde hela tiden...

Min man gör tvärtom väldigt mycket spontant och jag älskar honom för det. Och det känns ibland som att om jag inte ger honom cred för det så kommer det så sakta dö ut och DET vill jag inte!

Därför är vi nog extrema med ordet duktig...

När vi pratade om det här så kom jag på att jag skulle försöka INTE säga duktig hela tiden... men det är duktigt svårt!

Hur ofta säger du till din man, fru, vän, kollega, mamma, pappa, syter eller bror - hur duktigt det gjort något? Finns det något annat sätt att utycka det du egentligen vill säga?
Snyggt jobbat, god mat, skänt med nystädat, tack för att du tog ut soporna, vilket gott kaffe du fixat till!

Det finns säkerligen så många fler exempel!

Det är verkligen supersvårt att inte anväda ordet... och hela jävla samhället är helt genomsyrat av det - det är duktig hit och duktig dit...

Jag har faktiskt i hela mitt liv varit en duktig flicka - klarat mig bra i skolan, flyttat hemifrån tidigt, försörjt mig själv, inga direkta skulder (förrän vi köpte vårt boende och skulle adoptera) alltid fixat jobb, lagat god mat... ja ni fattar. Men det blir ju nån slags bekräftelseknarkande också... Om jag bjuder på middag och gästen inte genast säger "oh vad gott" så blir jag orolig och misstänksam - var det inte bra? Var det inte gott nog, är jag en dålig kock?"
Om jag kände mig säkrare på mig själv och inte önskade bli bedömd i allt jag gör så skulle mitt liv säkerligen vara trivsammare och mindre bekymmersamt...

Vi kämpar för fullt med att INTE säga ordet vid tillfällen där det lika gärna kan sägas något helt annat - något som betyder mer än att "vara duktig"...

Lika bra att träna in det där redan nu - för det är svårt!

Hur tänker du kring det här med att var "duktig"?

Jag skulle vilja be er om en sak!

Kan inte ni alla hålla tummarna för att det är vår akt som tas fram på barnhemmet idag när de har möte kring barnen som ska matchas!

Kan inte alla som håller tummen skriva det i en kommentar här - jag skulle bli så otroligt glad!

 

Själv tänkte jag gå hem snart och lägga mig på sängen och hålla tummarna hela kvällen - landet är 7 timmar efter oss så de håller kanske som bäst på att äta frukost där nu!

Trots att de (SMHI) hotade med tråkväder så fick vi en fantastisk kväll igår. I så himla gott sällskap!

Jag skrev ju att A & J skulle komma hit på middag - vid 19 mötte vi upp dem vid tåget och vi tjejer (som känner varandra redan känns det som) tog täten upp till oss. Först inspekterade vi ägorna och sen vårt residens :-D
Gästerna tog självklart plats i vår trappa med bubbel i glasen medans vi stökade klart det sista...

Jag hade dukat i trädgården och det fläktade skönt på baksidan huset - där intog vi förrätten (jag hade planer på att mackan skulle ligga på en bädd av spröda salladsblad och det skulle ringlas honung på lite snyggt - men det sket sig!)

Efterföljande varmrätt vart helt okej men jösses sicka stora portioner - jag är fortfarande mätt!
Snacket var ju såklart 99% adoption :-D Och vi satt ute i den rätt ljumma sommarkvällen till kl var 21.30 - sen tog vi kaffe och dessert i salongen och vid halv tolv var vi tvungna att sätta stopp för denna gången - jag har ju faktiskt ett jobb att gå till idag!

Det kändes lättsamt och mycket trevligt och det är synd att vi bor såpass långt ifrån varandra ändå... Men jag hoppas på att nästa gång vi ses är vi båda på plats i landet. Eller kanske tidigt i september? Vill ni komma tillbaka och vara med på vår kräftskiva?

Tack för en mycket trevlig kväll!

Jag minns det som otroligt befriande att träffa S, & M i vårvintras för att bara prata adoption. Ingen av oss hade barn sen innan och våra fikatillfällen var hett efterlängtade. Jag pratar gärna om vår adoption med andra vänner - men de som själva adopterar vet hur allt känns, vad som är extra spännande att snacka om och har en vidare och djupare förståelse för allt inom processen.

Imorgon kommer nya vänner hit. Jag kallar dem vänner trots att det är första gången vi ses imorgon. Vi har mailats - jag och A... rätt mycket nu efter S & S fått sitt barnbesked och nu sin son... Vi är nämligen hack i häl på dem - jag och A och våra karlar...

Så när de ändå skulle till 'stan' så passar vi på att bjuda hit dem på middag imorgon! Det ska bli så himla spännande att ses och få ägna en hel kväll åt att bara prata om adoption, förväntningar och uppleverlser - nästa gång vi ses hoppas jag det blir i landet!