litenlangtan

Inlägg publicerade under kategorin adoption

Av litenlangtan - 15 juni 2012 15:24

En jobbig grej under tiden vi väntade på sonen var ju hemutredningen. De som är nya läsare och vill läsa in sig kan kolla 2010-03 tom 2010-09 i arkivet - vi pratade om att byta hemutredare men vågade inte - man är sårbar och i underläge som det är och vem vet hur nästa person skulle bli... Hur som helst var vi glada när det äntligen var över och ett smolk i vår glädjebägare när vi väl fick BB var ju att vi måste söka upp henne och få soc godkännande för att kunna gå vidare.


Hon skulle resa bort under vintern och det lät nästan som om hon var lika lättad som jag när vi konstaterade att jag skulle ringa nån annan när vi kom hem. Den person vi fick träffa var hur bra som helst men är tyvärr inte kvar. Och jag vill inte träffa henne på nytt om jag kan välja så inför vår nästa återrapport som ska ske efter sommaren ville jag vara ute i god tid och boka in ett möte redan nu. Kanske är det slumpen - eller ödet, som gjorde att jag fick prata med killen som ville jag skulle ringa chefen direkt.


Hon ringde upp mig idag och frågade då vem som gjort hemutredningen och jag svarade sanningsenligt.

- Jamen då kan vi ju boka in nästa möte med henne då, sa chefen.

- Jag skulle helst träffa någon annan, sa jag dröjande...

Nu ändrades tonfallet och chefen på soc blev nyfiken:

- Jasså? Hur kommer det sig då? frågade hon.

- Vi klickade väl inte helt enkelt, sa jag...

- Var det något särskilt som gjorde att det inte klickade? fortsatte hon.

- hon rörde ihop datumen så allt blev försenat, utredningen var väldigt dåligt skriven, vi fick komplettera mycket själva och vi fick ett dåligt bemötande sa jag - men jag vill inte på något sätt att det ska komma fram att JAG har berättat detta bad jag.

- Det var väldigt tråkigt att höra men också bra att jag fick reda på detta, sa chefen och lovade att vi skulle få träffa en annan person efter sommaren.

Jag sa att om hon ville höra mer om hur vi upplevt hemutredningen får hon gärna kontakta mig igen - när hon var tillbaka efter sin ledighet. Nu är det ju över två år sen vi gjorde vår hemutredning och jag vet ju att andra inte uppfattat henne på samma sätt som vi. Men på ett sätt är det skönt att vi nu faktiskt kan berätta för hennes chef utan att äventyra adoptionen...

Nu i efterhand vet jag ju vem det var hon blandade ihop oss med under hemutredningens gång. Och det stör mig ännu mer att vi fick en "halvfärdig" utredning som kändes mer som ett utkast än en färdig text när hon hela tiden hade en komplett utredning klar i sina arkiv då de andra blev helt klara lite före oss.
Med andra ord hade hon kunnat få med alla bitarna redan i första utkastet och vi hade inte behövt koomplettera med 3 A4 sidor inför själva uppstarten till landet.

Well. Jag tror jag har minimerat våra risker att behöva återse henne iaf. Sen kan det säkerligen bli så att om det blir ett samtal mellan henne och hennes chef så kanske det går att avslöja vem som "klagat" men det får vara så då...

Det kändes skönt att faktiskt få möjlighet att framföra våra tankar om än något hastigt.


Nu är det natten och dax att sova lite. Imorgon drar vi på inflyttningsfest...


ANNONS
Av litenlangtan - 8 juni 2012 22:58

Jag tänker på min sons biomamma - och tror att hon tänker på honom också så nära hans första födelsedag.


Jag tittar på bilder från de allra första dagarna och jämför med nu, så mycket har förändrats. Hans kropp, hans ansikte, hans hår, hans vikt. Hela han! Men ögonen och munnen är densamma - och hans milda sätt.

Liten och sjuk har han varit några dagar, enda stället som han kan somna på är på mitt bröst. och det värmer både min kropp och mitt hjärta - att det är hos mig han finner trygghet och närhet när han känner sig sjuk och behöver tröst.
Tänk vilken lycka att just vi fick bli hans föräldrar! Tänk hur fantastiskt det är att vi ska få vara med honom år efter år. Att vi ska få se honom växa upp och bli en ståtlig unga man...
Lycka - det är det enda jag kan säga...

Hans första födelsedag blir något alldeles särskilt såklart! Tänk att vi ska få fixa ett barnkalas - med fiskdamm och tårta! Och självklart kommer jag sända hans biomamma en alldeles särskild varm tanke!


ANNONS
Av litenlangtan - 22 maj 2012 19:12

Igår träffade jag bokcirkeln och efteråt blev det promenad. Sammanstrålade med ytterligare en från gruppen som dröjt sig kvar och hon samtalade med en fd kollega med barn i samma ålder som min son. Jag berättade att min son är adopterad och han sa att han också var adopterad, från Indien. Vi började såklart tala om adoptioner, nu och då, skillnader och likheter. Han hade en lillebror som var biologisk son till föräldrarna. Jag frågade om han varit nyfiken på sitt ursprung och han berättade att han nog inte varit det egentligen men att han gjort en återresa till sitt barnhem. Barnhemmet hade haft som princip att inte lämna ut information sa han - det tyckte jag lät lite märkligt... Tyvärr gick jag nog lite i spinn och talade mig varm om adoptioner. Men jag är ju ingen adoptionexpert i hans liv så jag insåg rätt snart att det var fel taktik - jag får inte till ett bra samtal med en vuxen adopterad genom att trycka på honom mina goda intentioner... Så jag backade och det blev en bra eftermiddag med två nya bekanta... Jag frågade dock om han hade något råd att ge mig och han sa något som jag hört från flera håll...Han har fått alla prylar i världen men saknade kanske engagemang och upplevde att hans mamma kanske inte vart på bra på att visa honom sin kärlek. Vidare hade han och hans bror diskuterat uppväxten och de hade inte samma erfarenheter - men vem säger att två syskon minns lika? Det gör inte jag och min bror iaf... Han sa också att han unde tonåren haft bryderier om sitt ursprung men det tror jag är helt normalt - jag tror att de adopterade har ytterligare en gren på sitt träd just i de där turbulenta åren... Idag talade jag med en vän om just detta, de har ett underbart älskat barn från samma land som oss - och inom ett par månader kommer ett lillasyskon, men det kommer från magen. Jag försöker sätta mig in i hur dubbelt det måste kännas. Att ha lämnat tanken på biobarn för länge sen och öppnat hjärtat på vid gavel för ett barn som redan finns - och sen blir det plötsligt så att den märkliga kemiska sammansmältning som sker då ett barn blir till händer dem efter alla tröstlösa år av sorg, saknad, kamp och längtan. När de är nyblivna föräldrar till en ljuvlig efterlängtad liten unge...Vad gör man? Såklart omfamnar man båda sina barn med glädje och kärlek och sörjer att inte få hämta syskon i landet. Men man gråter också inombords över att omvärlden inte förstår att deras fokus fullt ut är på det adopterade barnet hela vägen fram till den dag de blir 4. Och att omvärlden kan med att sätta deras första barn i andra rummet... Jag önskar er all lycka och välgång med graviditeten och förlossningen! Det ska bli skitkul att ses igen snart, jag längtar redan! Jag minns också att jag nån gång drömde att detsamma hände oss. Att vi adopterade en pojke och att han fick en syster genom magen... Men det var bara en dröm. Nu är jag på väg till frisören för att uppdatera min frisyr till 2012. Sist jag hade hellångt som jag har nu var nog 15 år sen... Sen klippte jag mig och sparkade ut karln jag hade då och hela mitt liv tog en ny vändning. Får väl hoppas att det inte blir lika dramatiskt efter frisyrbyte den här gången...

Av litenlangtan - 13 maj 2012 13:28

Har haft flera finbesök i helgen. En gammal kollega vars barn drabbades av ett allvarligt handikapp var här igår på en liten fika. Vi sågs för något år sen för de bor inte så nära - då var barnet ca 1 år och det var svårt att sia om framtiden men det fanns hopp och det fanns utveckling. Nu har ytterligare ett år gått men barnet har gått tillbaka till att vara hjälplös... Det var så hemskt att se hur barnet bara kan sitta. Inget annat. Vår son är mobil, stadig, intelligent och sprallig. Deras barn är ett paket som inte kan göra sig förstådd alls. Usch vad ledsamt. Hela eftermiddagen och kvällen igår tänkte jag på detta... Och på hur tacksam jag är över det barn vi får ynnesten att se växa upp och utvecklas!

Hur tänker man som förälder till ett handikappat barn? Är man avundsjuk på dem som har friska barn? Jag vet ju hur det kändes innan vi fick barn, hur avundsjukan grävde djupa hål i mig och hur lite jag kunde glädjas med dem som blev gravida...
Det kändes som om kollegan kunde se och känna min glädje över vår son iaf och unna mig den känslan. Skönt! Jag hoppas också av hela mitt hjärta att man hittar vad som felar deras barn och kan hitta en lösning som ger deras barn ett drägligt och innehållsrikt liv.

Idag har vi haft besök av fina vänner som jag längtat länge efter! Det det var verkligen för länge sen vi sågs... synd att vi inte har bil för det skulle underlätta läget en del då avstånden är stora på kartan... Det var väldigt kul att återse dem alla och härligt att se hur deras kille växer och frodas... Hoppas det inte dröjer så lång tid till nästa gång vi kan ses!

Det fina med dessa vänner är deras ödmjukhet inför svårigheten att få barn. De vet själva hur klurigt och svårt det är och hur man undviker frågor om barn och huruvida det ska bli syskon osv.

Det pratade vi mycket om då de gärna vill ha ett syskon till sin son och är mitt upp i behandling och ivf.


Nyss tog jag sockerkakan ur ugnen för snart får vi besök igen. Det är lite födelsedagsfika här hemma idag som uppvärmning inför sonens kalas om ett par veckor. Tänka sig att vi ska ordna med barnkalas. Ett ettårskalas till råga på allt? Det hade jag aldrig kunnat tro där i begynnelsen av allt strul med svårigheten att få barn. Men en sak är helt säker. Jag har väldigt sällan tankar kring vår barnlöshet numera.
Det är bra att se tillbaka till det svåra för att få grepp om och riktigt vara i det jag har. En man som är världens bästa. Ett barn som är friskt och utvecklas och växer och ständigt lär sig nya saker. Temat för helgen är tacksamhet.

adoption · Barn · ivf
Av litenlangtan - 9 maj 2012 11:24

Telefontid med sonens läkare idag. Hon lämnade goda besked. De prover vi tagit var felfria och normala - så skönt! Beträffande det nya som tycktes märkas då vi var på läkarkontroll på BVC ska undersökas vidare men är troligen också helt normala företeelser! Men ska undersökas ändå naturligtvis. Hostan som han dragits med så länge börjar vi få bukt med äntligen... Däremot börjar jag få panik över att sommaren är här i ett nafs och också snart över - vilket innebär att jag ska återgå till jobbet... Usch! jag vill inte! En mental note till mig själv också - vår alldeles egna adopterande kändismorsa kommer nog till förskolan på fredag! Kom då ihåg att hennes barns namn slutar på J och inte S som jag sagt säkert 5 gånger...

Av litenlangtan - 5 mars 2012 21:24

På onsdag redan kommer den nya personen som jobbar på familjerätten på hembesök och ska göra en återrapport till vårt land. Den första av 4 stycken...


Vi har printat instruktionerna från AC's hemsida och valt ut foton som vi framkallat. Ni som läser här som gjort återrapporter - kom gärna med era bästa tips...


Mitt förslag är ju att vi själva skriver ihop en text som vi gillar utifrån AC's instruktioner - det är ju ändå så vi jobbat med den tidigare hemutredaren...
Dessutom var den här nissen nu på jobbet... Och det är förmodligen hans första hembesök/adoptionsärende/återrapport...


Vi har stor möjlighet att själva påverka hur det här ska gå och fortsätta... Skönt att bli av med den vi hade iaf...


Av litenlangtan - 19 januari 2012 18:09

Well, ni som läser här och ska iväg och hämta barn - kom ihåg att ni ska fylla i en pappersansökan om att begära föräldrapenning och skicka in INNAN ni åker iväg - vi hade ju fått information om att det begäran kunde göras på internet. Det gäller ju bara dem som omedelbart får ett personnummer och skatteverkets register som samkörs med Försäkringskassan uppdateras.


Vi fick ju göra den manuella begäran när vi kom hem eftersom vi fått fel info... Den lämnades till Försäkringskassan den 29/12...


Idag ringde en handläggare som sysslar med barnbidrag och ville skicka mig en lapp där vi skulle enas om vilket konto barnbidraget skulle in på. Då passade jag på att fråga om föräldrapenningen - om hon kunde se om det kommit nån vart i handläggningen och så...


Då började hon babbla om att det saknades dokument - trots att jag vet att vi skickat in dem några dagar innan vi reste till Landet. Jag ifrågasatte deras hantering och hon lovade att maila det hon hade så jag kunde se vad för dokument hon hade osv...


Då strulade mailen - men när den kom igång fanns inget mail från henne. Jag ringde upp henne och då kunde hon visst inte ta ut dokumenten ur sitt system. Jag lovade att maila över det vi pratat om som kanske kommit bort på något sätt. Hon bad min man ringa och ge sitt medgivande till att barnbidraget betalades ut till mitt konto...
Hon lovade i sin tur att kolla med föräldrapenning OM de saknade dokument och hur långt de kommit i hadläggningen av mitt ärende...
Så maken hade ringt till henne och han sa sen att det verkar som att det ska vara handlagt färdigt och jag ska kunna få mina första pengar i nästa vecka...


Men frågan kvarstår - varför ska det vara så satans krångligt och varför vet ingen vad de andre sagt och hur FAN kan dokument försvinna - särskilt som någon (mental note to myself - ta NAMNET på människan jag pratar med nästa gång!) har godkänt att alla dokument fanns med innan vi åkte iväg...


 

*s u c k*

Av litenlangtan - 15 januari 2012 21:15

Idag har vi varit på ett kalas. Det var ett antal fina ungar och deras päron och det var första gången vi träffade de flesta där. Eller ja. Alla utom en.

Well... det gick fint, sonen skötte sig utmärkt, satt och grejade med en leksak och käkade lite av kalasmaten och uppförde sig exemplariskt. God och glad som vanligt mao.

Så kom födelsedagsbarnets mamma och pratade lite och med sig hade hon en kompis och hennes dotter. Kompisen frågade om jag ammat sonen eftersom vi pratade om att han var så rund och välnärd.

-Nej, vi har adopterat honom så han äter ersättning... svarade jag...

Ja, alltså. Vår son är rätt ljus för att vara från Landet. Någonstans blir det ju faktiskt jättekonstigt att vi kommer behöva förklara att han är adopterad... På de allra flesta adoptivbarn så syns det ju rätt tydligt. Vi har ju inte träffat jättemånga människor som inte känner oss eller vår historia ännu men jag har tänkt på det här. Att han ser ut som vi. Alltså ljus hy och brunt hår (vi är mörkblonda båda två) det enda som skiljer är ögonfärgen egentligen. Detta kommenterades ofta när vi var i landet.

-Han ser ju ut som ni!


Så jag gissar att det kommer behövas förklaras för alla och envar som vi inte känner sen innan att vår son är adopterad. Frågor på det?

Jag klurar redan över hur det kommer kännas. För oss. För honom. Bra? Dåligt? Ja, det blir ju helt klart vad man gör det till...

Och hur och när introducerar man storyn för barnet?
Jag berättar en saga för honom då och då - om hur det var en mamma och en pappa som väntade och längtade och funderade på vem deras barn skulle bli. Sen ringde det en dag och de berättade att det fanns en liten pojke i Landet som behövde en mamma och en pappa och hur glada vi blev då!

Han lyssnar uppnärksamt när jag berättar, kanske känner han redan igen historien. Självklart går den att utveckla och förfina och göra bättre ju äldre han blir - men det känns som att det räcker för nu.
Jag vill att han ska veta att han är älskad och efterlängtad och att vi reste till ett annat land för att få träffa honom...

Hur har ni andra gjort med era barns adoptionsberättelser? Dela gärna med er för jag är nyfiken på hur ni har gjort...



Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se