litenlangtan

Inlägg publicerade under kategorin adoption

Av litenlangtan - 1 december 2011 23:27

Idag har jag läst tillbaka lite i den pappersdagbok jag skriver om vår resa i Landet. Det kändes jättekonstigt att läsa om den allra sista kvällen utan barn. Hur vi hade gjort alla förberedelser; bäddat i spjälsängen, kokat alla flaskor och nappar, packat skötväskan med ombyte och allt för blöjbyte och snutten som pappan köpt.


Nu har vi snart varit 4 veckor i Landet och det har gått fantastiskt bra. Han har ju inte så mycket att protestera med eller konstra med heller - hela hans tillvaro går ju ut på mat och sömn och att vara ren och torr. Och lite lek och "gym" därimellan.


Det tillgodoser vi med allra största uppmärksamhet. Det andra - anknytning, närkontakt, att gosa i famnen, att våga vara ledsen och arg och bli bemött i sin ilska och alla andra viktiga saker. Det kanske glömts lite emellanåt. Jag försöker tänka på alla viktiga detaljer men det är svårt att komma på dem i "stundens hetta" men nu när jag skrev dem så ska jag försöka bekräfta hans ilska och ledsenhet bättre när jag hör och ser att han är arg och ledsen. Jag måste jobba på mitt tålamod som tryter när man mitt i natten står med en jollrande bebis som inte vill ha nappen, inte ligga, inte vara upprätt i famnen och som inte vill sova. Man blir som en hjälplös trasa - men det är ju inget han med medvetenhet sätter igång med för att vara motvalls. Kanske ville han bara höra mig viska "fem små apor" och vanka runt med honom i selen halva natten...
Det är ju bara att gilla läget och svälja det faktum att jag inte får sova. Hans bästa är också mitt bästa från och med nu... jag kan tex passa på att vila lite nu när han sover förmiddag.


Vi försöker tänka på att inte säga "duktig" hela tiden utan använda andra positiva ord när han rullar runt, när han håller upp huvudet, när han gör framsteg och utvecklas.
Jag tänker mycket på maten och önskar oss hem på grund av det. Man ser nyfikenheten i hans blick när vi äter något. Han vill också ha något att stoppa i munnen.


Han är väldigt glupsk när han äter och blir helt skakig om flaskan dröjer - jag tror att det kan vara bra för honom att få riktigt mat att stoppa i magen. Det blir ju lite mer för magen att jobba med och det kanske mättar lite bättre än den ersättning som snart inte tillgodoser hans energibehov på samma sätt längre.


När vi har semestrat klart och återvänt till storstaden ska jag köpa några fler frukter och kanske en avokado och ge honom som smakis då vi äter lunch eller middag. Tror det kan vara populärt.


Nu har vi packat ihop alla våra ting från semesterperioden, nu i kväll drar vi tillbaka till storstaden och håller tummarna på en snabb adoptionsprocess - det hade värmt hjärtat att veta att vi är på väg hem snart...


ANNONS
Av litenlangtan - 28 november 2011 21:16

Nån vecka innan vi reste pratade jag med försäkringskassan. De hävdade bestämt att de måste ha in dokumentation kring barnet - dels vårt medgivande från Soc och dels ett dokument där det står vilket datum vi får barnet i vår vård.


AC hävdar att det inte behövs nån dokumeentation kring datumet - FK ska "bara lita på vårt ord" och bla bla...
Jag blev lite sur på vår AC-kontakt för det tog 3 mail från mig med vädjan om ett papper från dem med datumet på eftersom flera oberoende personer på FK ville ha det. Tillslut gav AC med sig och fxade det jag vill ha och jag skickade papper till FK. Någon dag innan vi reste pratade jag med FK och fick ett "muntligt medgivande" om att dokumenten kommit in och att allt va okej. Vi skulle "bara behöva begära föräldrapenning" när vi väl fått barnet i vår vård...


Det vi kommit överens om innan är att jag tar ut alla min semester, maken tar föräldraledigt och sen tar han ut resterande semester när vi kommit hem.


Det blev dock inte så att vi gick in på FK's hemsida med en gång samma dag vi fick sonen utan det dröjde tills vi åkte på semester.


Men till min förvåning har inte vi möjlighet att begära föräldrapenning ännu. Den sidan är inte tilljänglig för oss. Jag har mailat inte mindre än 4 gånger till FK och bett om råd. Deras robot Hanna har trots allt gett mig bättre svar än någon människa på FK. Jag har fått mail som går att svara på efter enträget försökande. Personen i fråga skrev att de skickat en "manuell ansökan"på papper om föräldrapenning HEM till mig. Jag undrar om de är riktigt kloka när jag upprepade gånger skrivit att vi är i Landet! Hur vi än försöker förblir det fel.


Det vi har bett om är att få igång föräldrapenning för pappan och att jag ska ta de 10 "pappadagarna" då min semester är slut om vi inte hunnit hem då.


I dag kollade vi på sidan och då står det att JAG begärt "föräldrapenning" från den 1/11 (vi fick sonen den 8/11 och det har de dessutom papper på) och att maken begärt "tillfällig föräldrapenning"  (de som traditionellt kallas 'pappadagar' den 20/11.


Alltså alla fel...


Nu försöker jag samla mig för att göra ett sista försök att få till ett mail som är tydligt för den person som finns på andra sidan. Jagh ar ju bett att få mailadressen till någon som kan 'adoption' och som man kan föra dialog med - jag svarade men har inte fått något mer tillbaka från henne...


Vad gör man för att räta ut frågetecknen. Har nån av er därute fått igång FP under tiden ni vart borta? Gjorde ni något speciellt. Har nån en mailadress till någon vettig människa som kan något om adoption på FK i Göteborgstrakten?


Jag är så trött på dem redan.  

ANNONS
Av litenlangtan - 26 november 2011 13:13

Igår chattade jag med grannen på FB och hon berättade att de skulle ha pysselverkstad i tvättstugan och fixa riktigt mysigt och att jag hade gillat det. Sen frågade hon om det var som jag förväntat mig med barn.


Större delen av all den här väntanstiden och längtanstiden har jag inte vågat tänka längre än till att det skulle kunna "ta sig" och bli en graviditet. Jag har knappt vågat fantisera, fundera och föreställa mig hur något skulle vara - och när det sen blev adoption så har man ju ännu svårare att relatera till fantasier och förväntningar - vi har ju inte vetet något om vem det var vi väntat på.
Jag tänker att de som väntar på att barnet ska komma ut ur magen vet ju ungefär hur stort och ungefär hur långt barnet är och ungefär hur hjälplöst litet och ynkligt det ska vara. Vi har ju verkligen inte haft någon koll alls på hur gammalt, hur stort, vilket kön eller färdigheter eller språk eller något...


Att det var en liten bebis vi fick var absolut inte förväntat. Så var vi så otroligt lyckligt lottade att vi får vara med om alla de framsteg han kommer att göra. Hans enda språk kommer bli vårt, vi kommer lära honom hur mat smakar och hur lekar leks och sånger sjungs... Självklart måste vi ta hänsyn till att han har en bakgrund som vi vet ganska lite om hur han upplevt den. Det verkar dock som att hans fosterfamilj verkligen älskat honom och skämt bort honom ganska mycket. Det ger oss en bra grund att bygga vidare på. Han har förmodligen bara varit på barnhemmet den enda gången då vi fick ta emot honom. Vi kommer också göra ett återbesök där framöver då vi lämnar gåvor till barnhemmet och de kommer berätta mer om den verksamhet som bedrivs där.


På de här få veckorna som vi haft honom har har redan lärt sig massor med saker. Han sitter ganska bra men behöver mer "bålträning" för att bli stadig! Han vänder sig från rygg till mage utan problem och snart kommer han med lika stor lätthet vända sig tillbaka till rygg.
Han ville inte alls stödja på fötterna men nu kan han stå korta stunder och börjar hoppa lite när han står upp... Allt detta är förväntade framsteg och förväntad utveckling.
Men hur det faktiskt är att leva 24/7 med en liten bebis - det går inte att fantisera sig fram till. Om man inte hänger väldigt mycket med vänner som har små barn.
Jag kan säga att jag hittentills är väldigt glad att vi är två om ansvaret för honom. Att vi kan lämna över till den andre och gå åt sidan när det blir tungt. Att man kan få vara ensam på toaletten, duscha i lugn och ro, gå en vända på stranden eller ligga inne själv medans den andre går med vagnen.


Och alla de fantastiska sakerna vi får uppleva tillsamans. Att han ler mot oss varje gång han vaknar. Att han följer mig med blicken och skrattar åt mitt pladder och mina sånger. Att han verkar tillfreds med vår omsorg. Att han roas av vår uppenbarelse när vi leker tittut...
Att han låter sig skötas och handskas med av oss... Vi är ju främlingar för honom och nu håller vi på att lära känna varandra...


Det känns som om vi lär oss hans signaler mer och mer och det går framåt i våra lekar och våra antaganden om vad han behöver just nu.


Igår överraskade han oss med att vakna mitt under middagen - som han annars sover sig igenom med pyjamasen på under en filt i vagnen. Men vi fick sitta kvar och äta klart innan han blev såpass vaken och med så vi gick hem och försökte lägga honom hemma istället.


Dagen som idag är en ganska lugn inomhusdag. Vi ligger på sängen och gymmar lite. Han har upptäckt sig själv i spegeln och det var väldigt roligt att se vad den där spralliga bebisen höll på med inne i spegeln.
Vi har närmare en vecka kvar i sol och värme och vi lär oss mer varje dag om detta fantastiska barn som vi får förmånen att lära känna!

Av litenlangtan - 22 november 2011 22:23

Förlåt mina vänner för att jag försvunnit. Vi har haft både uppåtdagar (idag tex!) och neråtdagar... Sonen tog några dagar på sig att komma i fas med värmen och mat och sov funkade inte alls. Han var totalt otröstlig och vi som nya föräldrar visste varken ut eller in...


Men nu är det bättre. Vi har en liten kille som älskar att ligga på mage och tränar nacke och rygg för att snart kunna lära sig krypa. Vi kan knappt ha honom på rygg för han vill bara vända sig hela tiden. Han sover bra och äter fortsatt bra.


Idag har vi faktiskt vart tillsammans i hela två veckor! Det känns som han alltid har varit vår och att han funnits här hos oss för jämnan...


Han är söt som socker, har ett fantastiskt leende och charmar alla med sitt smil och sina fina ögon.
Alla undrar hur gammal han är och det är nog nästan ingen som tror att han faktiskt är från samma land som de...


Nu ska vi ta en liten sväng med vagnen för att se om han vill sova lite innan det är dags att göra kvällsrutin - gymma lite, byta till pyjamas, sjunga och mysa lite...


En speciell hälsning till Kix!

Av litenlangtan - 16 november 2011 18:10

Mer regel än undantag har vart att sonen vaknat så tidigt som vid 5-tiden på morgonen den senaste veckan...


Igår hade han två kortare sovpass på eftermiddagen iom vårt besök, sen slocknade han som ett ljus efter "kvällsmaten" och vaknade 02.45 för påfyllning.


Så när jag vaknade av mig själv vid 05.50 imorse var min första tanke:

-Andas han?


Maken snarkade ljudligt så jag kunde inte höra om han sov eller var vaken!? Så jag tassade upp och var tvungen att peta lite på honom och böja mig ner i sängen för att höra efter...


Men jo, han verkade sova... och andas...


Strax efter kollade jag klockan en gång till och joo, den var ju faktiskt nästan 6 och han sover fortfarande - var det riktigt riktigt att han andades?


Så jag gick upp igen och tog hans lilla hand för att se om den var varm och så hörde jag hur han rosslade lite och smackade med sin lilla mun...


Jag återvände till sängen men strax därpå vaknade han och vi gjorde gemensamt slag i saken och väckte pappan...


Trygg morgon!

Av litenlangtan - 16 november 2011 14:16

Med vår son fick vi en slags "instruktionsbok" men den var inte helt lätt att tyda - på ett främmande språk och allt. Vi fick ju en kortare genomgång av "körschemat" på barnhemmet vid hämtningen men det är lätt att glömma och svårt när man inte kan fråga igen.


Vi tycker att han behöver sova betydligt mer än det står i "instruktionerna" men det kanske är för att han fått nya föräldrar som det krävs extra sömn? Han beskrivs som en glad kille som gillar att få uppmärksamhet och bli ompysslad och det stämmer väldigt bra.


Igår hade vi besök av en som bor i landet och som läser och talar språket flytande som kunde läsa igenom lite kort och se om det var något vi missat.
Om eftermiddagarna får han ofta väldigt svårt att komma till ro och somna efter maten. Det brukar gå bra att lägga honom i vagnen och täcka för med en mörk filt och rulla honom en stund men det regnar oftast väldigt mycket på eftermiddagarna så det är nästan omöjligt att gå ut utan att bli sjöblöt. Därför har jag vandrat många rundor i vardagsrummet på hotellet med en ledsen liten på magen i selen...


Han brukar kunna komma till ro efter en stund men är lättväckt och blir ännu gnälligare oom han inte får sova tillräckligt...


Men vårt besök igår läste något om att han bara behöver vara lite i stillhet på eftermiddagen - vi får se om vi kan få det att funka istället...


Annars kanske det är något som går över när vi får satt våra egna rutiner och kanske komma iväg till en mindre bullrig och livlig miljö. Just nu är det bara det här vi väntar på...
Och så mötet som ska bli av i morgon bitit i såklart...

Av litenlangtan - 14 november 2011 01:18

Idag har ingenting klaffat. Vi började med att försöka ta sovmorgon men det gick inte. Sen var det morgonflaskan och efter den en tupplur. Sen åt föräldrarna frukost och då satt han med vid bordet i vagnen och det gick fint. Sen gav vi förmiddagsflaskan och la honom i vagnen och passade på att gå på tomma gator. Om söndagarna stänger man av de stora gatorna och alla är ute och går, cyklar, joggar, åker rollerblades eller skjuter barnvagn. Hela tiden vi var ute har han vart vid gott mod men på eftermiddagen har det strulat rejält. Han är rosslig i näsa och hals eftersom de allra flesta barn blir förkylda när de kommer ner till smoggen och avgaserna i city.  Vi har gett näsdroppar för riktigt små bebisar som vi hade med hemifrån - det har funkat hjälpligt men det där rossliga är snart tillbaka.


På seneftermiddagen blev han helt otröstlig och jag fick lägga honom i vagnen och försöka gå ut med honom - hjärtskärande skrik blev tillslut till en tvåtimmars tupplur och sen vaknade han lika ledsen. Maken gjorde en flaska till honom och han somnade mitt i men fortsatte äta och sen tuppade han av i mina armar igen...
Nu har jag lyckats lägga honom i hans säng så får vi se hur det blir när han vaknar nästa gång.


Det är många barn som är sjuka här nu. En liten har blivit förbjuden att lämna rummet, en annan har fått feber...
Så kanske är det så att alla dessa ungars - och vuxnas - baciller och imunförsvar inte riktigt orkar med...
Flera vuxna har också varit och är sjuka...


Vi hoppas få vårt möte framflyttat till onsdag - annars är det torsdag morgon som gäller - för att ta ärendet vidare till advokat och för oss att få resetillstånd...


Vi hoppas kunna åka till kusten på torsdag och då hoppas vi att infektionen eller förkylningen ger med sig och vi får tillbaka vår soliga son!


Just nu är vi alla lite olyckliga...


 

Av litenlangtan - 11 november 2011 21:15

Så hur känns det då? Den mest ställda sportfrågan i värdshistorien... Och den ställs också till oss som precis blivit familj...

Tja hur känns det? Det känns fortfarande lite konstigt och knasigt men mest av allt är det faktiskt helt ljuvligt. Han har hittentills vart änglalikt snäll - han har ätit som han ska, bajsat som han ska, sovit som han ska och verkar trivas med oss - sina nya föräldrar...


Han gillar när vi leker med honom och han kan ligga själv och bubbla med munnen eller skratta åt sina mjukdjur... Han gillar snutten när han ska sova och han suger gärna på nappen en stund i bland...


Han var en godmodig kille från första stund och ler brett mot både mig och maken. Kanske mest mot mig vilket känns lite jobbigt för oss båda men tja, det kanske beror på att jag har lite lättare för att fåna till det med honom. Jag är lite mer latjo helt enkelt...


Allt har gått förvånansvärt bra. I början var man liksom sådär rådvill - va? Ska han ha mat nu eller? Eller är det blöjan som inte är torr? Eller är det något annat? Men han är superlätt att lägga på kvällen. En lite större flaska ersättning och sen i säng. Godnatt godnatt och så släckte vi ner och la oss på sängen vi med och inom 5 minuter hade han somnat... Ofta har han sovit middag i selen eller i vagnen vid bordet när vi äter...


Idag har vi väl haft första "missödet" - han hade gjort nummer 2 i megalass och vi var i ett köpcentrum och jag gick till skötrummet för att fixa detta. När jag börjat klä av honom inser jag att jag inte har några blöjor med mig... Så det är ju bara att klä på honom igen och gå ut till pappan... Pappan kom iaf på att vi kunde gå till en babybutik och köpa blöjor där istället för att åka hem...
Så det fixade sig... Sen åt vi lunch ute och gick hem - det har vart många nya intryck och framförallt ljud omkring lillen idag då vi vart på "stan" i flera timmar. Så nu var han helt övertrött när vi kom hem... Maken har dock fixat det tillslut genom att slänga på sig selen och söva honom i den... men nu vågar stackarna inte göra något annat för att han inte ska vakna... han behöver sova lite för att bli sitt vanliga soliga jag...


Men mest av allt känns det som att han är den vi väntat på! Han är en fantastiskt söt liten krabat och är fin på alla sätt - vi är så lyckligt lottade som fick just honom. Detta har jag just berättat för honom idag. Att han är otroligt efterlängtad och att jag är så tacksam att just han kom till oss... Det ska jag säga till honom många många gånger genom livet - han är just den vi väntat på...
Han är perfekt!


 
Den här pyjamasen har jag köpt för att jag tyckte den var så fin, jag hade faktiskt aldrig kunnat drömma om att få en liten kille som passade så perfekt i den... 

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se