För 4 år sen hade jag inte träffat min man ännu...

För att ta det från början så satt jag under julhelgen 2005 och fnurlade på hur jag egentligen ville att 2006 skulle se ut för mig... Jag hade haft ett kraschat förhållande att repa mig från - jag hade kämpat länge och väl för att komma över rädslan för att misslyckas igen. Jag satt vid min dator och bestämde mig för att 2006 var det år jag var redo att träffa någon - och det skulle vara på riktigt den här gången! Jag visste att det skulle ta några grodor innan jag hittade min prins men jag var inställd på det och så fick det bli...2006 skulle bli mitt dejting-år!

Jag gick på några dejter och i mars träffade jag en snubbe som verkade vara väldigt bra. Han var egenföretagare, reste mycket, verkade smart, gillade god mat & gott vin och försökte hålla sig i form... Det som var mindre bra var att han hade väldigt mycket kontakt med sin ex-fru via jobbet...
Efter ett antal dejter insåg jag att jag inte kunde föreställa mig "nästa nivå" med honom. Att ens hålla honom i handen var otänkbart... vi hade ett snack och sen stack han iväg på ett jobb utomlands utan att egentligen tala om hur länge han skulle bli borta.

Samma kväll betalade jag in en ny tremånadersperiod på dejtingsidan och tänkte att jag ska leta vidare...

Så fick jag syn på honom, bilden var i profil, mössa ner över pannan och kragen på jackan upp över munnen - med andra ord var det inte mycket jag såg... :-D
Men hans text tilltalade mig... Det kändes som om han skrivit TILL MIG!

Så jag skrev ett meddelande till honom och han svarade genast!
Inom några dagar hade vi talats vid i telefon och jag fick ungefär 1000 frågor av den här nyfikna, härliga, snälla mannen!
Jag blev mer och mer övertygad om att jag måste träffa honom!
Så efter bara några dagar bad jag att få träffa honom...

Torsdagen den 8:e juni 2006 var vår första date! Och den håller fortfarande på - trots att det gått 4 år! Vi har flyttat 2 gånger, gjort långa och korta resor tillsammans, gift oss, försökt få barn i 3½ men vi är inte där än.... Vi är däremot extremt lyckliga som par och som människor... Vi är lyckliga över att få vara nära varandra och vi kompletterar varandra väldigt bra...
Vi trivs i varandras sällskap och tycker mycket om att bara vara vi två...

Vår stora förhoppning är att vi ska passera som lämpliga föräldrar till ett adioptivbarn innan sommaren är slut och kunna gå vidare med vår ansökan om att få adoptera...

Så om 4 år hoppas jag verkligen att vi är en komplett familj...

 

Kix

7 juni 2010 22:58

DET hoppas jag också!!!! :)

Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

 

Kvarnlyckan

10 juni 2010 21:35

Tyckte mycket om det här inlägget.

http://kvarnlyckan.wordpress.comh

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...