Vill först av allt utrycka min lycka och glädje över Kvarnlyckans BB som kom här i veckan... Den familjen har ju vart drabbade av sånt som man inte ens önskar sin värsta ovän när det gäller barn och adoption. Men nu hoppas vi på snabbt resebesked och flyt vad det gäller papper, domstolar, flygplan och annat...
Nu måste allt bara gå smidigt och lätt - för den här gången är det på riktigt!

För min egen del så har vi fullt upp på jobbet då det beordrats en extra inventering av samtliga produktgrupper - mitt i sommaren - inför att vi ska köra skarpt med lagersaldo och massa nya rutiner som ska klaffa från 1/7. Det sjuka är att vi anses vara mitt i högsäsong med vikarierande personal och fullt upp med kampanj på vår storsäljare och allt vad det är... Det kan i princip inte bli värre än vad det är... :-o

Det som är mardrömsaktigt i hela historien är att jag hatar att inventera - ofta är det endast jag som har koll på vart vi beställer vissa saker, vad det kostar och hej och hå... och normalt sett inventerar vi när butiken är stängd - under ca 1 dygn - nu ska vi inventera när det är öppet, med fullt pådrag och under en 14-dagarsperiod... jo men tjena...

Det är väl bara att vänja sig...

Men varje dag är det 1000 frågor och jag känner mig yr i mössan så det räcker... :-D

Äntligen fredag och lite ledigt iaf - men imorgon är det möhippa för en bekant som ska gifta sig om 4 veckor... Det ska bli kul men det kommer också ta mycket energi - jag är ju ingen partyprincessa längre så det kommer förmodligen bli tröttsamt... Eftersom vi ska upp längs kusten ska jag sova över hos min bror och hans familj... Sen kommer maken upp på söndag för att umgås och grilla lite...

Talade med brorsan igår... han öppnade med att säga att när deras dotter lagt sig skulle han ut å cykkla - hur länge hade vi planerat att stanna?
Vad svarar man på det?
Ibland har han verkligen varken takt eller ton... och det är ju rätt så drygt att öppna ett samtal på det sättet...
Ibland undrar jag hur det kan komma sig att vi är släkt...

Nåväl... helt appropå min bror så har jag precis mailat till en tjej som jag umgicks med en del för ca 2 år sen. Vi lärde känna varandra på familjeliv under den allra första perioden när jag och maken gjorde vårt första IVF... Hon och hennes kille ville inte göra IVF utan ville adoptera med en gång... Vi andra var inne på egna barn såklart och vi fikade allihop från "tråden" en gång... Då var en utav tjejerna gravid redan och hennes son är väl 2 nu kan jag tänka mig...
Hur som helst så stöttade den här tjejen mig i samband med att jag tog upp hur dåligt jag mådde av att träffa min lillebror under en lång period. Jag fick ont i magen varje gång och han införlivade mina förväntningar och bettede sig som en skithög VARJE GÅNG... han tyckte iofs exakt detsamma om mig och vi råkade i ett hiskeligt mail-gräl och jag var en knapptryckning ifrån att skicka iväg ett mail där jag bad honom fara åt helvette och där kunde han sitta i sin ensamhet...

Men, den här tjejen gav mig lite andra perspektiv på hans ord och med hennes ord som bakgrund skrev jag ett vuxet mail där jag skrev att jag förstod honom och att vi måste tillsammans mötas som vuxna och lägga dåtiden bakom oss och se framåt. Våra barn kommer bli kusiner och vi måste kunna umgås...

Och det funkade, nu har vi en mycket bättre relation och det fungerar utan allt för mycket gnissel. Ibland halkar vi in i gamla hjulspår men det reder vi ut...

Det ska bli trevligt att träffa dem - men han måste vakta sin tunga och förstå att fråga innan gästerna kommit när de tänkt att gå hem inte är det mest välkomnande sättet att tilltala sina gäster - inte ens om de är släkt...