litenlangtan

Alla inlägg under juni 2015

Av litenlangtan - 30 juni 2015 23:21

om gårdagen var all time low med Stora så har dagen vart magiskt bra...
Vi sov länge pga gårdagens tröttma och sena läggning. Alla vaknade i samma säng, på särdeles gott humör.
Årets första smultron fördelades broderligt och maken fick Stora att ta dagens första medicindos... Nema problema.
Lilla (som matvägrar allt som oftast) åt 4 mackor (?!) till frukost plus 2 kex till secon breakfast 10 minuter senare...
Sen hjälptes vi åt att sortera tvätten och bära ner den till tvättstugan. Stora kände sig stark och oumbärlig!
Sen satte jag in bilbarnstolar i lånebil och så väntade vi på att klockan skulle bli 10 så vi kunde sticka iväg på dagens uppdrag - lekland! Jomenvisst, årets första sommardag tillbringar vi inne!
Först lämnade vi av en sak på mitt jobb och sen åkte vi till ett "nytt" lekland. Detta var mindre än det vi brukar besöka och båda barnen klarade sig jättebra själva där inne så jag kunde bara slösurfa i 2-3 timmar. Ungarna älskade det! Vid lunch hade vi ett minor breakdown av lilla och när efterrätten glass serverades kom ytterligare ett. Men hanterbara...
Efter tre timmars lek var det faktiskt inga problem att få med sig barnen därifrån och jag hade livat att ta fram poolen hemma. Sagt och gjort och ungarna lekte i vattnet i två timmar till. Sen grillade jag ett paket korv, en haloumi och två förkokta majskolvar och blev dagens hjälte.
Strax efter kom pappa hem och vi tog en cykeltur med var sin liten på pakethållaren - frisbee, glass OCH lekplats! Sen hem till kvällsmat, saga och bums i säng...
Barnen har ätit bra, lekt bra tillsammans och vart snälla mot både varandra och andra idag! Vi har haft en riktigt härlig dag som jag gärna sparar i mitt hjärta!

Av litenlangtan - 29 juni 2015 23:40

Idag har jag träffat mina barn ca 1 timme på hela dagen...
Morgonen var mycket bra, lite stressig kanske då vi vaknade sent. Maken jämte Stora i vår säng och jag brevid Lilla i deras säng. Lilla kom upp nån gång på morgonkvisten, la sig i vår säng men klev ur densamma 3 gånger och deklarerade till sist att han inte ville sova jämte nån!
Så jag följde med honom ner och vi somnade om.

Jobbade sent och cyklade hem för att följa med min mamma till flygplatsen och lämna min bror, ta deras bil och återvände hem. Då var barnen trötta och tjuriga... Lilla var klar, stora skulle ta medicin och borsta tänder. Men se det ville han inte.
Efter ca 15 minuters övertygande vägrade han fortfarande låta sig mutas med godis, chokladsås, utflykt. Mina övertygelser och mutor gick då över till hot. Inget lördagsgodis, julklappar mm.
Slutligen fick jag och pappa med milt våld i honom medicinen och vi gick in i badrummet för att borsta tänder. Mut-godiset vägrade han tugga och eftersom redan var trött, arg, irriterad och hungrig åkte godisbiten ut och tandborsten in i rasande fart...
-mitt godis ylade Stora med hulkningar och dramatiska kroppsliga fall till golvet om vartannat under följande 20 minuter... Inget kunde få honom att lugna sig. Han skulle inte sova, jag fick inte vara nära och inte lämna honom...
Till slut kunde han avbryta sin gråtattack och sansa sig såpass så vi kunde läsa saga... Han somnade efter några minuter och vi vuxna kunde andas ut och ge varandra tröst och stöd. Vad fan hände?

Maken googlade 4-åringar och vi nickade instämmande till vad som stod att läsa... Ska det komma många nya prövningar nu alltså... Ovanpå de gamla...
Och jämsides med de prövningar vi går igenom dagligen med lilla?! Håhå ja ja...
Det är aldrig tråkigt iaf!

Av litenlangtan - 21 juni 2015 12:34

sitter ensam vid köksbordet. Vi har ätit lunch (äggröra å bacon - enda maträtten där alla äter upp allt utan minsta knot) och sen direkt efter åt vi en fantastisk rabarberpaj som jag och barnen hjälpts åt att baka i väntan på att pappa kommer från sitt träningspass. Även pajen åts av alla. Våra barn brukar inte njuta av det de hjälpt till att baka - det ratas rätt ofta. Men idag slank en hel smulpaj ner!

Vu har haft en jobbig förmiddag. Lilla har gråtit i princip oupphörligen sen pappa åkte vid 8. Jag förstår så lite om varför och är det nån gång tyst och nöjt så räcker det med aldrig så lite (knuff, blick, tillsägelse, andetag, tilltal) för att han ska över kanten igen och skiten börjar om... Efter 3 timmar är en rätt slut som artist kan en säga.

Nu leker han med storebrorsans smålego på golvet i deras rum. Småmyser åt hans lek-konversation...

Stora kollar på TV med sin pappa. De samtalar och har kvalitetstid. Skönt att barnen kan vara på var sin våning ibland, det blur liiiite lugnare så...

Jag njuter av stillheten. Funderar på vad Jag VILL göra. Promenera, gå en sväng i skogen. Läsa? Lyssna på radio. Bara sitta kvar här?

Jag sitter kvar och lyssnar på radio. Det blir fint! Hoppas nu haft en fin midsommarhelg? Det har jag, trots allt stök och gråt. Vi har vart tillsammans och haft det bra!

Av litenlangtan - 15 juni 2015 16:32

I går såg jag på Pinterest en bild med ett citat. Citatet löd:
Många kan längta efter dina "sämsta dagar" typ...
Och då fick jag mig en tankeställare! Jag minns ju hur arg och ledsen och besviken jag var när min äldsta väns man slängde ur sig något jag då tyckte var plumpt i samband med att vi hade varit på brunch.
Han sa något i stil med att det lät ju trevligt men var i princip O M Ö J L I G T att genomföra med 2 små barn. Och tilläget var att vi skulle vara glada som inte hade några...

Då kände jag sorgen över att vi inte kunde få biobarn bränna innanför ögonlocken och jag svalde känslan av att vilja storma därifrån och aldrig återvända. Han var en tölp som inte kunde inse själv hur ledsen han gjorde mig - vi som ville byta deras stressiga, överjävliga småbarnsliv mot våra osjälviska stressfria enkla samboliv vilken jävla sekund som helst.

Nu är vi själva där. Kanske gnäller mer än vi njuter. Barnen vaknar ohumant tidigt vareviga morgon, vardag som helg. De äter som grisar eller inte alls. De skriker, lever rövare, har sönder saker eller slår på varandra vart vi än kommer. De vägar göra som vi ber dem, eller endast mot mutor. De kan verkligen reta gallfeber på vem som helst inklusive varandra - hela tiden.
Jag skulle ju i princip ge min högra arm för EN sovmorgon, EN strulfri måltid eller EN dag på sofflocket med en bok. Det där som som kallas livet är något som snurrar så förbannat fort så en hinner inte känna annat än stress, ångest, dåligt samvete och glömska. Tänker jag ibland...

Men jag måste ju för fan dra mig till minnes hur ledsen jag var för att vi bara hade varandra. Hur hett jag längtade efter att få ha småbarn. Hur jag bedyrade att A L D R I G klaga OM jag vara fick ETT barn.

Jag blev ju bönhörd, inte bara en gång utan faktiskt två! Jag skulle aldrig byta bort nån av dem mot EN sovmorgon, EN lugn måltid eller EN dag på soffan... Nej, de är ju mina alldeles fantastiska ungar.
De växer, de lär sig nya saker, de håller sams åtminstone ibland och de äter nästan alltid korv när en serverar det.
Och eftersom de växer så äter de tillräckligt.
Jag är lycklig över att tillhöra den delen av mänskligheten som kan kalla mig förälder. Jag minns ju alltför väl hur det var att befinna mig på andra sidan...
Jag får bara aldrig mer glömma det.
Aldrig glömma alternativet.

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< Juni 2015 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards