Vi var på plats och vi var laddade... Det var sjukt varmt och jag knegade mig i mål på 33 minuter nåt... Inte världens bästa tid men jag sprang hela vägen och tog mig förbi några som kroknade på slutet...Maken däremot tog sig in som 28:e av 480 löpare och satte personbästa på milen, trots en uppförsbacke som nästan knäckte honom... 3 bullar senare var vi på plats hos kompisar som bjussade på grillkväll på sin uteplats... Nu är vi på väg hem i sommarkvällen, sista kvällen i april blev fin. Första maj hoppas jag kunna tillbringa i trädgården och vid symaskinen. Nu börjar månaden jag verkligen hoppas på! Välkommen maj!

Har idag klarat av tandläkarebesök som jag bestämt skulle ske innan vi reser. Det visar sig att jag har ett hål under en gammal lagning som spruckit. Detta måste lagas så jag misstänker att det är lika bra att fixa det nu med en gång - tandläkaren sa att det kunde dröja några månader men det måste lagas men jag räknar ju med att ha fullt upp inom de närmsta månaderna så jag vill klara av det snarast!

Efter tandläkaren skulle jag träffat min gamla klasskompis som är gravid. Men hennes dotter hade blivit sjuk så vi fick ställa in igen :-(
Jaja, sånna är de små liven - speciellt när de går på förskolan...

Så jag fick roa mig bäst jag kunde - betade av ett antal second handbutiker och handlade för hela 110:- ! 4 barnplagg och 5 barnböcker!

Helt överkomligt tycker jag... :-D

Ikväll blir det lugnt - imorgon ska det springas och grillas! Söndag väntades det regn förstod jag på maken som har bättre koll på vädret... jag sitter faktiskt i detta nu och väntar på en eventuell skur. Det tornades upp massa moln här förut men de kanske drog förbi...
om jag orkar ska jag ut i trädgårn och måla lite mer på våra utemöbler...

Nästa vecka blir späckad - fika med mina "landsmammor" på måndag, spanska på tisdag, möhippeplanering på onsdag - ledig kväll på torsdag och på fredag ska vi till Försäkringskassan för möte...
Puh! bad händer hos er i helgen?

Cyklade som en tok in till stan och landande på Mañana med UMS!
En Citronmojito satt som en smäck och vi babblade på - 10 olika tapasrätter pillades ner i våra magar och lite rödvin kluckade ovanpå!
UMS försökte peppa mig till att plugga efter mammaledigheten och tja, jag ska överväga att kolla möjligheterna iaf - jag lovar!

En mycket trevlig kväll och sen en snabb cykeltur hem - nu sitter jag i soffan jämte den finaste mannen och UMS är hemma hos sina favoritkillar igen hoppas jag!
En mysig kväll med god mat, gott vin och gott sällskap! En ovanligt bra torsdag!

Jag har lätt för att lära mig nya saker, jag är duktig på mycket och har idéer och lösningar på mycket...

Därför har jag en drivande roll på mitt jobb och känenr mig duktig, påhittig och lösningsorienterad. MEN på spanskan är jag sämst. Och de senaste två gångerna har jag sagt fel så de övriga skrattat åt mig...
Oj vad jobbigt det var...

Tidigare hade vi en säljare som ofta skojjade på ett sätt som krockade med mitt kunnande... Och jag blev jävligt arg på honom när han ifrågasatte och skämtade med mitt kunnande... Det var känsligt för mig upptäckte jag.

Detsamma gäller på spanskan - de andra eleverna är vänner till mig och likaså min "fröken" - det gör det kanske lite lite lättare att bli skrattad åt. Jag vet också att de inte skrattar ÅT mig utan åt det jag säger...
Att det låter konstigt eller att jag sagt något som betyder något helt annat...

Igår skrev jag till mig fröken att jag tyckte det var jobbigt - att bli skrattad åt...
Hon förklarade att jag gissade flera saker som har helt andra betydelser och det låt kul - ja, jag förstår det - men det tar ju jättehårt på mitt psyke att blir skrattad åt. Inte för att jag medvetet sagt något kul utan för att det jag säger och tror är rätt egentligen betyder något annat...

Jag tror att det kan finnas en koppling till det här med kroppen och IVF-försöken. Att det som borde vara lätt att fixa inte var det och det hängde på mig. Min kropp fick kritik. Inte för något jag medvetet lattjat med utan för som den faktiskt var...
o-funktionell...

Detsamma gäller på jobbet, när jag får kritik som jag inte kan koppla ihop med något specefikt. Minns i september, hur jag klurade och grunnade och malde de där kunderna i huvet - hur svårt det var att få ihop något jag gjort eller sagt - när det i själva verket var HUR jag sagt det...

Så svårt att ta.

Varför är det då så? Varför kan man inte ta in det som sägs och lyssna istället för att slå det ifrån sig och säga - sluta, det var inte jag...

Svåra saker...

En olyckssyster har precis blivit mamma - till två yttepyttesmå människor - i V. 32...

Vad jag glömt är att hon, mamman, har jobbat på förlossningen i 12 år (!) och det måste då vara än värre att genomlida IVF, flera efter varandra och sen få en tvillinggraviditet...
Men nu är allt glömt och bortblåst - nu är de här och vid liv!

Jag hoppas att de snabbt blir starka och friska och får sina längtande väntande föräldrar att rodna av lycka!

Min brudtärna är en väldigt kär vän som jag känner att jag håller på att förlora. Jag kan inte minnas sist hon ringde mig...

Jag har försökt få tillstånd en träff, ett möte men de blir alla uppskjutna...

Så här har det varit länge...

I förra veckan när vi hade möte kring möhippan kom jag att tänka på henne som en potentiell person som skulle hylla och dela dagen med bruden...
Försökte nå henne på telefon men blev bortkopplad ett flertal gånger...

Det är något jag verkligen 'a v s k y r' - när mottagaren trycker så det tutar upptagetton... *ryser*...

Försökte igen någon halvtimme senare - samma visa...
Sen skickade hon ett SMS - där hon skrev att hon var ute och frågade om det var något speciellt...
-"Eh, eftersom jag inte ringer henne sådär jätteofta nuförtin så kanske man man utgå från att det är något speceillt om jag ringer kl 21 en onsdagkväll?" tänkte jag...
Jag svarade att ja, det var det men inget som inte kunde vänta till dagen efter...

Men det hade ju tex kunnat handla om att jag ville berätta att jag blivit mamma... Men jag vet inte om jag tvingat henne att svara ens vid det tillfället. Jag minns ju hur svårt det var att få henne att ta mitt bröllop på samma allvar som jag själv la i allt det jag gjorde för oss.

Dagen efter mailade jag mitt ärende och idag påminde jag henne om att svara...
Det här är vad som kom...

Jag har funderat och funderat och känns inte helt ok att jag är med. Jag känner inte R längre och hon känner inte mig. 

Jag orkar inte svara, men jag orkar inte heller känna att jag ska jaga hennes gunst. OM hon vill vara min vän så får hon fanimej lägga ner lite engagemang själv.
Jag vet att hon skulle bli arg och ledsen om jag skrev något gnälligt mail och bönade om att hon skulle förbarma sig med lite tid till mig.
Men jag orkar inte känna så längre. Det är skittrist och sorgligt att hon inte bryr sig om mig, eller R heller för den delen, längre...
Att hennes liv är så mycket och högt och lågt och nytt och innehållsrikt så hon inte har tid och plats för förtroligt tjejsnack med en gammal god vän längre... jag kanske bara är gammal numera förresten...

Ledsen i ögat blir jag när jag tänker på att jag inte kommer ringa det där glada samtalet och berätta att jag blivit mamma - för det skulle ju kunna komma på en partykväll... och jag skulle inte kunna ta att bli bortklickad vid det tillfället... då låter jag hellre bli!

Skrev ett litet frågande mail till vår kontakt på AC - svaret kom ganska rappt efter nån stund...

Ni är fortfarande 5 familjer som väntar och vi har ytterligare två familjer som håller på med sina ansökningshandlingar.
Vi skriver inte mail till varje enskild familj om nyheter, utan de finns att läsa på” Min Sida” och på bloggen på ”Mötesplatsen” på www.adoptionscentrum.se . Om det är några nyheter i ert ärende, hör vi av oss förstås.

*Grrr*
Det tragiska i ärendet är ju att bloggen inte uppdaterats med något matnyttigt sen den 14/3 då landsansvarige var i landet. På "Min Sida" händer absolut inget alls...

Känner nån av er andra som väntar att ni har fått någon som helst info sen den 14/3?

Att två nya familjer skriver ansökan till samma barnhem bådar väl kanske gott - inte vet jag... Det känns ju som att man vill tänka att man håller antalet handlingar ungefär konstant... Men det är ju kanske bara i min hjärna som det är så?

Snart är den här arbetsdagen över. Maken får "fotbollsbesök" ikväll så jag drar väl ner symaskinen eller går ut och målar trädgårdsmöbler. Något måste jag ju hitta på!

Mina sista ord till maken sammanfattar mina tankar ganska bra nu...
Vi pratade om vad som vart bra med dagen - jag var nöjd över att det funkat att jobba trots sol och att alla andra är påsklediga.
Sne var jag väldigt glad över att min familj pratar om lillo som en medlem i familjen redan och det är jätteskönt! :-D

Somnade med go känska i kroppen!

Idag är jag också väldigt sprallig för idag ska Teachgirl bli mamma till sina två pojkar i Taiwan! *WOW*

Idag ska jag på nytt konakta organisationen för att försöka luska vad som händer - om nåt händer...

Håll tummar!