litenlangtan

Alla inlägg under september 2014

Av litenlangtan - 30 september 2014 17:02

Ännu en skitmorgon. Hade svårt att sova igår och Stora vaknade med ett ryck vid 06.20 och skulle absolut inte ligga kvar...
Maken gick upp men det passade sig tydligen ändå inte utan Stora grät efter mamma - som låg med kudden över huvudet och önskade sig låååångt bort.
Jag röt något jag ångade på väg ner och sen tog jag en dusch. Efteråt kändes allt bättre.
Maken var inte lika blidkad, han var sur som en citron och dröp iväg till jobbet utan ett ord.

Att slutföra morgonbestyten och komma iväg till dagis gick bra. Båda lämnades utan knot. Lilla accepterar förskolan utan att bli ledsen nu. Så skönt att den perioden gick över snabbt.

Gick hem och uppdaterade min profil på en rekryteringsfirmas sida. Sökte ett jobb. Pysslade lite, åt sen frukost.
Tja, sen var dagen för sig själv förbi och det var dags att gå på ett uppföljningssamtal kring lillas inskolning. Det samtalet kändes bra. Vi har ungefär samma uppfattning om vår minsta. Han får nu tillfälle att vara sin egen person efter att ha varit Storas kopia och underhuggare sen han kunde ta för sig i leksammanhang. Han är juste mot sina kompisar och kan sitta koncentrerad länge med sitt.

Det skär sig lite med våra egna uppfattningar men då har vi kanske vart begåvade med en storebror med superkoncentration. Han kan verkligen lyssna länge på sagor, sitta stilla på bio en hel film och är lugnet själv i sammanhang där han är intresserad och ser sammanhanget. Lilla har vi aldrig haft samma närvaro med i de situationerna, han upplevs av oss mer rastlös och fladdrig. Han KAN däremot hålla på en längre stund med samma sak men böcker och TV är inte riktigt hans grej.

Eftermiddagen tillbringade vi i lekparken och sen gick vi hem och skulle äta middag. Då ringde ovan nämnda rekryteringsfirma och gjorde en telefonintervju till ett potentiellt jobb.
Vet inte hur väl det gick men det kändes ändå kul att få ett samtal iaf... :-D

Ikväll är jag själv då maken är på kvällsträning. Det känns lite tungt att sköta morgonbestyr, lämna, hämta, fixa middag, kvällsmat OCH stoppa båda i säng - själv. Det blir liksom en väldigt lång arbetsdag av det hela...

Imorgon gör jag ett nytt försök att hitta nytt jobb, förbereder kvällsjobb och hoppas hinna med lite loppis!

Vad gör du så här nästan-mitt-i-veckan?

ANNONS
Av litenlangtan - 25 september 2014 11:35

Idag har jag vart anmäld på Arbetsförmedlingen som arbetssökande i 14 dagar. Förra torsdagen satt jag och försökte få ihop ALLA intyg och arbetsgivarintyg och papper från försäkringskassan mm.

Allt postades på fredagen och idag kom jag på att jag för säkerhets skull borde försöka få koll på om något saknades... Så jag ringde min a-kassa. Såklart ca 25 min telefonkö. Vid 11 fick jag ett meddelande om att nu kunde jag inte nå MIN handläggare utan fick hålla till godo med EN handläggare vilken som helst istället.

Kom fram och fick prata med en kvinna som sa att i brevet jag fått under veckan stod vilka saker de behövde komplettering med...

Vilket brev...

Jo, brevet som var skickat till en adress jag hade för 10 år sen... *suck*

Och perdioderna som eftersöktes handlar ganska självklart om den tid vi vistades i vårt barns land som adopterande...
Eftersom Försäkringskassan är så dåliga på att informera adopterande om deras rättigheter och skyldigheter för att få igång föräldrapenning under resan så finns det säkerligen ett glapp. Men jag hade semester i glappet och tror inte att det framkommer på de intyg som finns.

åh, frustrerande...

Hur som helst - jag har nu gjort en adressändring på a-kassans hemsida (med telefonen och mobilt bank-ID, så sjukt att det inte funkar med dator - mobil...)
Jag har via FK's sida begärt ut nya intyg och hoppas att jag får tag på "min" handläggare på a-kassan imorgon så jag kan förklara varför det ser ut som det gör.
Personen jag talade med på a-kassan kunde inte skicka brevet direkt som ett e-mail utan kunde bara skicka om det till den adress jag gav henne muntligen. Hon kunde heller inte skriva in den utan det måste göras av mig med bankID. Blä.

Tur att en tänker lite själv och kommer på sig med att dubbelkolla saker som egentligen bara ska funka...

Ska bara hålla fingrarna korsade för att barnen är snälla och medgörliga imorgon bitti när jag försöker få komma fram till handläggaren på telefon för att få allt rätt och riktigt...
Några tips på käcka aktiviteter som fungerar?

ANNONS
Av litenlangtan - 24 september 2014 18:13

Idag lämnades lilla utan en tår på förskolan och jag gick på ett spännande möte. Det leder inte till jobb men till sysselsättning fram i vår vilket är spännande!

Efter det hade jag ego-tid och sen gick jag en loppisvända. Hittade ett par justa vinterskor för 250:-. Det är inte direkt jättebilligt MEN det är helt okej om de håller den här säsongen.
Fattas bara en bra och snygg vinterjacka för en rimlig peng.

Att hämta barnen gick jättebra, de har faktiskt lekt jättebra ihop idag och vi har egentligen bara haft en liten pyttegrej sen vi kom hem!

Nu är det dags för kvällsmat och sen nattning. Tack för idag. Det har varit fint!

Av litenlangtan - 23 september 2014 22:08

Någonstans under sommaren hoppades jag att vår situation skulle "räta upp sig" till hösten, när förskolan startar. När vi inte är en förälder hemma med 2 barn under 3 år hela tiden. Att vi kanske hade nytt boende på g. Att jag skulle hitta ett jobb. Att barnen skulle hålla sams, sluta skrika åt varandra och åt oss. Att vi föräldrar skulle slippa känna dåligt samvete för att man är så arg hela tiden när man är med sina barn. Att jag skulle slippa känna att jag inte räcker till. Någonsin.

I morse kändes det bra. En helt okej morgon där allt funkade. Ingen grät, ingen skrek, ingen kastade mat, ingen blev galen. Barnen hade hela och rena kläder och kom till förskolan i tid.

Sen gick jag hem, åt frukost, drack kaffe, sökte 2 jobb. Sen tog jag hand om två maskiner tvätt och cyklade iväg till psykologen.

Hos henne pratade jag om att det kändes lite bättre sen sist jag var där. Att det faktiskt hade blivit lite bättre sen förskolan startade och rutinerna kommit igång lite. Att jag inte har adrenalin över öronen och står och stampar i alla måsten hela tiden. Att det fungerar lite bättre. Lilla är på bättre humör på morgonen och det gör rätt mycket för hur resten av dagen blir. Att jag faktiskt får vara bara jag en stund på dagen är himmelriket kan jag lova. 

Efter psykologen skyndade jag förbi posten och hämtade paket, gick hem och skalade och klyftade 2 äpplen och rusade iväg till förskolan och hämtade barnen. Sen fick vi stressa tillbaka till samma hus jag nyss lämnat för ett snabbinkallat besök hos Storas doktor. Det var väldigt länge sen han träffade henne med sin astma och igår ringde jag för hans mediciner var slut och recepten ogiltiga och då lyckades vi få en återbudstid som idag.
Eftersom vi var försenade hann barnen inte börja leka i väntrummet och när vi skulle gå in på rummet fick vi med oss en dockvagn och ett par bilar. Och under tiden vi väntade blev det såklart råkurr om de där 3 sakerna åtskilliga gånger. Precis i samma ögonblick som doktorn kom in och satte sig fick Lilla ta emot en 20x30 cm stor plastbil i huvudet av sin kära storebror och kaoset var ett faktum. Lilla tjöt, jag röt och Stora gormade och skrek... Doktorn tröstade lilla och jag brottades med Stora om leksaker och ja, det var pinsamt, irriterande och fullkomligt galet. Jag tog lilla i knäet och kände hur jag bara tappade taget om mig själv, om situationen... Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Att jag sjunker ner till en nivå som liknar deras är så förnedrande och skrämsig. Att mitt tålamod inte pallar trycket...

Doktorn förhörde sig om hur situationen var annars? Är det ofta så här? Slåss de mycket? Skrik och gap? Har du det tufft?

ok, ja, ja, ja, ja...

Avlastning har vi sällan. Aldrig på dagtid förutom dagis. Tid och möjlighet att "rasta" barnen var för sig - sällan. Rum att gå in i och stänga dörren om sig och vara ifred. Inget utom toan. Möjlighet att dela på barnen under dagtid när jag är ensam hemma med dem - i stort sett obefintlig. Därför tackar jag min lyckliga stjärna att de faktiskt är på olika avdelningar på förskolan.

I övrigt ska det väl sägas att de är fantastiska, mysiga, roliga och väldigt gulliga och snälla mot varandra också. Större delen av tiden. Men när det sker sånna här saker går luften ur mig helt och hållet.

Imorgon ska jag göra något lyxigt och som bara gynnar mig själv och det ska bli så jäkla skönt. Även om vi hade barnvakt i helgen så hade vi mycket på agendan och för lite tid att bara vila på.
Trots att jag verkligen känner att vi skulle behöva avlastning oftare känns det också jobbigt att konstatera att det dåliga samvetets flagga åker upp direkt så fort jag tänker tanken.

Av litenlangtan - 21 september 2014 00:06

Kl är strax över midnatt och jag och maken sitter uppe i några minuter till. Vi kom nyss hem efter en supergod middag på en italiensk restaurang efter en svettig och tröttsam dag.
Barnen sover gott sen några timmar efter en rolig och mysig dag hos mormor. Hoppas de vaknar och är på bra humör också.

Vi kommer försöka få några saker uträttade imorgon innan barnen är tillbaka. Det finns såklart grejer att beta av. Men överst på listan står ny säng till lilla. Dax att ta farväl av spjälsängen för gott!

Av litenlangtan - 18 september 2014 22:34

Idag har vi haft ett viktigt möte om våra barns förskola. Det har återigen uppdagats en allvarlig brist på förskolan. Nämligen bristen på mat!

Förra hösten pratade vi om att småbarnen bara fick vatten serverat till lunchen. Och den mjölk som serverades var blå eller grön. Aldrig röd mjölk. Vi bestämde att vi ville ha ett möte med den som var ansvarig för maten inom förskolan men då mötet skulle hållas dök hon inte upp.
Om mjölken är röd, grön eller blå känns jäkligt oviktigt just nu, det viktigaste är ju att maten räcker till alla hungriga barn!

Förskolan har inget eget kök och nu när terminen kommit igång igen visar det sig att matsituationen har fått oanade proportioner - maten räcker inte på långa vägar och pedagogerna ljuger om antalet barn som ska äta lunch för att de ska få mer mat skickad till sig. Maten räcker ändå inte. Mjölk, fil, youghurt och smör ska alltid finnas tillgängligt tänker man - om något tar slut ska det kunna finnas så man kan hämta. Men nej, det kan dessutom vara slut i flera dagar innan det levereras något nytt! Till frukost serveras vatten och bröd...

Grönsaker räcker aldrig och väldigt ofta tar pasta, ris och potatis helt slut. Barnen får komplettera med knäckebröd och många föräldrar vittnar om att barnen krisar ihop helt vid hämtning och kompensationsäter ända fram till läggdags... Ska det verkligen behöva vara så?
Våra små växer och rör sig i princip hela dagarna - deras matbehov är såklart varierande men de ska ju kunna äta sig mätta varje dag på förskolan. Vi ska vän inte behöva skicka med våra barn matpaket för att de ska klara dagen?

Eftersom det inte finns några färskförråd på förskolan behöver avdelningarna iböand låna av varandra när något är slut. Då det ibland härjar magsjuka mm på vissa avdelningar men inte på de andra så är et ju ur den synvinkeln inte önskvärt att man lånar mat över avdelningarna. MEN då det inte finns något annat val så gör de ju detta ändå.

Dagens möte hoppas vi ska resultera i en debattartikel i vår lokaltidning. Men redan nu har det faktum att vi lyft frågan utanför förskolan gett effekter. Den här veckan har avdelningarna fullkomligt drunknat i mat och de har fått av allt - i överflöd!

Då undrar man ju var pengarna kom från till att plötsligt ge dem det de så uppenbarligen inte fått tidigare?
Nåväl. Vi är alla glada att det plötsligt finns så det räcker. Hoppas bara att situationen kvarstår och att vi nästa höst inte behöver dra upp det här igen...



Av litenlangtan - 17 september 2014 16:46

Stora cyklar springcykel till och från förskolan nu och han är en balansmästare. Han reder upp situationer som uppstår och han är skicklig på att parera. Men han är bara 3 år. Han tittar lika ofta bakåt som framåt, han lyssnar inte alltid när man ber honom stanna och vänta och han har inte vett att bromsa när det blir farligt...

Idag tog han som vanligt sats och gled iväg ner för gatan på väg hem från förskolan. Några grannar längs gatan kommenterade hans fart och precis när jag svarar dem ser jag hur han stöper i backen!
Cykeln stannade tvärt och han flög över styret och jag var säkert 40-50 meter bort...
Jag rusade fram och såg att han blödde vid munnen...
TÄNDERNA! tänkte jag!

Han grät, spottade blod och läppen började svullna! Jag fick flyttat på lilla, placerade stora framför honom i vagnen och cykeln ovanpå och skyndade hem! Väl hemma verkade munnen faktiskt hel. Alla tänder satt där de skulle och jag kunde inte se att det var blod runt nån av tänderna...
Både överläpp och underläpp sprack dock upp och ett skrapsår på handryggen och på överläpp och näsa men annars verkade han intakt!

Jag blev väldigt rädd men är glad att han hade hjälm och att det inte gick värre...
Tänker också att det här bara är början på en lång rad olyckor.
Speciellt med lillas skadestatestik hittills....

Av litenlangtan - 16 september 2014 22:37

För precis ett år sen skrev jag det här blogginlägget som handlade om Ryssland, en adoptionsomrganisation som lades ner och hur skönt det kan vara att ha sina resor till barn avklarade.

Den familjen som väntade barn från Ryssland är nu en komplett familj på fyra. De fick till slut hämta det barn de fått träffa innan Ryssland la om sitt regelverk och de flesta familjer som drabbades av de nya reglerna har fått hem sina barn.

De vänner som drabbades av att deras adoptionsorganisation la ner har dessvärre inte fått några barn än. Den ena familjen hade samma land som oss som givarland men verkar ändå se hoppfullt på sin situation.

Den andra familjen står i längtanväntan för att få resa till ett afrikanskt land och har nu fått vänta ohumant länge. Ingen vet riktigt varför. Det har strulat inom landet och många som skickat sina papper senare har blivit matchade med barn.

Jag minns väldigt väl hur jobbigt det var att ha en tidsplan i huvudet och hela tiden få flytta fram den där gränsen.
"nähä, inte den här veckan heller?"
"tydligen inte den här månaden"
"ännu en sommar utan barn"
"blir det inte snart så blir det inte i år heller"


Jag kan också komma ihåg hur jä**a provocerad jag blev av de som då var gravida i min omgivning som inte kunde förstå att de faktiskt väntade barn...
-Eh, om du tittar ner och inte ser dina fötter längre så inser du kanske att det är något i vägen där som så småningom kommer ut och blir din avkomma?
För oss som inte hade någon mage att titta på eller som avslöjade för omgivningen vad som var på G var det så påfrestande... Att kompisens svägerska fick frågan om sin mage men vår "barnväntan" var det ingen som ens påtalade på kalaset vi var på...

Nu har vi både längtan och väntan bakom oss och det är otroligt skönt att den där sorgen och saknaden och smärtan så omedelbart lämnade mig när vi väl fick barnen.
Den finns där som det suddiga minne det är, men det är lätt att plocka fram den när sorgen drabbar mig över de människor som fortfarande väntar på sitt första barn.
Det är inga nära vänner egentligen - men vi är ju själsfränder i adoptionen. Vi vet ju precis hur hudlös man känner sig i vissa sällskap. Hur tårar kan bränna på insidan när någon ställer fel fråga eller lämnar fel kommentar på våra liv.
Hur pausat livet känns i den där vakumbubblan när man bara lever för ett enda telefonsamtal. Jag vet hur det känns och jag vet vad längtan är.

Jag hoppas så innerligt att er väntan snart är över. Att dina dagar som mamma utan barn snart är ett bleknande minne. Jag hoppas er resa blir av inom kort och att den varar så kort tid det är möjligt så ni kan få återkomma till Sverige med ert fina barn. Detta önskar jag er av hela mitt hjärta.



Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6 7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17 18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
29
30
<<< September 2014 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se