litenlangtan

Alla inlägg under november 2010

Av litenlangtan - 29 november 2010 21:29

Darling betalade den allra första fakturan på adoptionen i måndags. När vi kom hem från jobben hade hemutredaren skickat vårt tillägg. Vi har läst igenom och accepterat villkoren i avtalet från AC.
Dessa papper ska kopieras och skickas till AC i veckan ihop med tillägget...


Det känns gott att vara på G igen... Samtidigt är det inte längre någon stress. Det får ta den tid det tar och det är nog bra om det dröjer lite. De ska ju justera priserna till landet 1/1 2011 och det är kanske lika gott att veta vad det ska kosta. Sen får vi ta en ny dust med banken... Mamma sa iofs i fredags att vi skulle acceptera bankens förslag (om en summa) och att vi ska hjälpas åt att sala ihop resten. Annars får jag låna av min syster - hon är rätt tät! :-D


Jag står inför nya händelser...
Jag ska träffa några tjejer på måndag - några som liksom jag är på väg att adoptera från vårt land. En utav dem har fått barnbesked precis. Dessa tjejer har träffats några gånger tidigare. Jag är ny i gruppen...
Den kvinna som fått barnbesked verkar vara den som informelt är 'ledaren' - hennes mail idag;


Jag tycker vi startar kl 18 så får Litenlängtan ansluta senare [jag slutar kl 18 på jobbet] vi ses utanför cafe bla bla bla så får vi bestämma en ny plats till nästa gång... 

Nu har jag svarat att jag kommer så fort jag kan och att jag ser fram emot att träffa dem. Jag behöver lite nytt, nya vänner inom den här världen, människor som "pratar samma språk" - samtidigt känns det lite märkligt - den 'informella ledaren' och jag har mailats några gånger. Vi har samma hemutredare som jag beklagat mig över rätt mycket och sen slutade hon skriva tillbaka...
Har jag trampat på några tår? Har jag sagt något dumt? Har jag klantat till det. Jag har ju en stor käft som glappar innan hjärnan är på ibland. Och eftersom jag VET det så går jag ju igång i tankarna om att jag gjort något fel... med en gång...


Well, det visar väl sig.



Igår hade jag en konversation med en "prao" på jobbet - vi kom att tala om "invandrare" och "utlänningar" och jag märkte rätt snabbt att hon inte har direkt egna åsikter utan kör på nåt slags mainstreamtyckande som jag känner är rätt vanligt...


Hon känner "en del" invandrare (!?), hon känner sig otrygg med att röra sig i stadsdelen med störts invandrarantal i Göteborg (trots att hon alrig behöver röra sig där) men hon känner p r e c i s likadant när hon hälsar på sin bror som bor i ett av de andra lika täta områdena. Brorsan störs inte så mycket alls av det. Hon tycker att vi borde värna om det som är "svenskt" och jag kontrade med ("Kungarna av Tylösand" och "Ung och bortskämd" och hur vi svenskar uppfattas av vartenda semesterparadis jorden över :-D) samt att jag drog anekdoten om att det mesta som vi tycker är bra med Sverige ÄR faktiskt inte särskilt svenskt utan kom hit med arbetskraft från utlandet långt innan vi var påtänkta...

Vidare tyckte hon att hon skulle minsann inte få bygga en svensk kyrka i "ett sånt där land" (antar att hon syftade på att vi ska få en moské i Gbg) och jag sa att jag vet inte hur det funkar för jag har aldrig provat :-D
Hon pratade också om brottsstatistiken och att "invandrare" är överrepresenterade där...
Det vet jag faktiskt inget om själv. Jagh ar en känsla av att det mörkas en del men att det säkerligen gäller olika typer av brottslighet...

Jag sa också att med största sannolikhet kommer vårt barn bli taget för "invandrare" och bemött därefter det är ledsamt att höra hur en del människor resonerar kring just "invandrare" - som ju faktiskt inte är en homgen folkgrupp med samma historia utan något man gör. Invandrar - det gör man EN gång - sen har man utländsk bakgrund eller härkomst men när man sen har fått svenskt medborgarskap så är man ju svensk?! Eller?


Jag vet ju tillexempel hur det snackas på mitt jobb. Jag känner igen den här "praons" åsikter från de andra i branchen. Det gör mig väldigt ledsen och jag kommer få ta strid för vårt barn många gånger genom livet.
Jag vet inte hur hon tänkte efter vårt samtal - men många gånger kan jag känna att de som talar om "invandrare" precis som hon gjorde igår är rätt dåligt insatta - de slänger sig med "standardfraser" om brottslighet, religion, att de ska ha hit hela sina familjer mm. Att vi måste se till att hålla Sverige Svenskt - sen åker vi med bussen som körs av en grek till kemtvätten som drivs av thailändare, handlar grönsaker av libanesen, hämtar pizzan bakad av turken och går ut för att handla mjölken vi glömde av iraniern på hörnet kl 23 på kvällen...
Säga vad man vill men människor med utländsk bakgrund är ofta väldigt driftiga, de försöker göra rätt för sig genom att göra de saker vi själva tycker är obekväma, de gör mycket för att vårt samhälle ska gå runt och vi ska få bekvämlighet dygnet runt.

Nog om detta... det är en svår debatt och det är svårt att bemöta dessa ord med vettiga åsikter. Jag är inte så insatt i invandringspolitiken men jag vet att jag måste göra det jag kan för att förändra mina medmänniskors perspektiv på tillvaron... och aldrig någonsin vara tyst.

Ikväll ska vi hälsa på R och hennes familj. Med den nya lilla bebben :-D
Ska bli väldigt "mulligt" att få snusa bebishuvud :-D

Av litenlangtan - 29 november 2010 07:28

Som brukligt bakade vi lussebullar (och grälade över degen en kort stund) och pepparkakor och sen fikade vi på alla 8 sorterna (!) som nu blivit en alldeles egen tradition...

Inser att nästa år kommer vi ha en ny familjemedlem som förmodligen kommer uppskatta både pepparkaksdeg och lussebullar!

Vännerna från gårdagens barnkalas skulle vägen om oss efter "jul på Liseberg" men eftersom de inte svarade i telefon trodde vi att de skippat oss. Så vi började stöka undan och tänkte "skönt" och att vi skulle få pusta ut lite...
Jag tände ändå alla lyktorna jag förberett på vår snöiga bro och gick sen in för att stöka undan det sista innan vi kunde sjunka ner i soffan lite själva...

Då ringer det på dörren och in kommer en sprallig ettåring som suttit i vagn hela dagen och hennes trötta föräldrar...

Så då var det bara att fixa nytt kaffe, värma mer glögg, packa fram allt det goda igen och dra fram "kakans" leksaker...

De fick med beröm godkänt - det var ett herrans liv när lillan skulle packas in i overallen igen och stuvas in i bilen för att skeppas hem till sitt...

Sen kunde vi pusta ut... :-D

Denna veckan hoppas jag vi får komma iväg för att hälsa på R's nya bebis och så måste jag börja handla julklappar!

Sara - bounty bars är det bästa julgodiset ever! Jag måste göra dem varje år! Rullas i valfri choklad - i år gjorde jag både mörk och ljus...
De är verkligen mums! 

Av litenlangtan - 27 november 2010 23:15

Torsdagens träff med min gamla (faktiskt äldsta) vän gjorde gott och helgen har faktiskt fortsatt på samma sätt. Det var jobbigt att inte kunna sova mellan torsdag och fredag men jag tror fan att den där jävla skitkommentaren tog musten ur mig - men nu när jag fått skriva svar på tal så känns det mycket bättre. Och att man kan välja sina ord och väga dem lite på vågen istället för att bara dra iväg ett skitilsket svar - det är skillnaden.


Fredagen började bra med barnvakteri - jag fick totalansvaret för sovande kille 10 månader medans hans mor skulle till frissan. Gissa vem som slog upp sina blå så fort morsan försvunnit ur synhåll. Jo, ett styck lillkille...
Han stirrade oavbrutet på mig i 30 minuter utan att röra en min. Knappt ungen blinka... Men inte ett ljud... Och jag tuffade runt med barnvagn - ensam - nån kunde faktiskt tro att ungen var min. Coolt!
Så vad snackar med en 10-månaders bebis om då? Jo man pratar om allt - och inget - och sen sjunger man... :-D

Bra att få sig en genomkörare på alla gamla barnsånger man kan... efter ca 1 timme och 10 minuter blev det dags att gå till frisersalongen och spana in morsans nya frissa. Där satt vi ytterligare en stund och roade oss medans mamma fick håret fönat och plattat och allt...
Tjusigt!
Den drog vi hem till dem och jag serverade lillkillen lax med ris och basilikasås medans mamma fixade lunch till oss!
Sen kaffe och häng med mor och barn ytterligare en stund.


På hemvägen drog jag förbi loppis - hittade några gamla barnböcker som inte var allt för slitna - 24:- och sen råkade jag landa på en butik med eminenta 10:-prylar... Lyckades skrapa ihop en hel massa presenter till vårt fadderbarn... platta, roliga, billiga presenter!


Hittade ytterligare en bra bok som är beskriven lite närmare i barnets egen blogg... :-D


Idag lördag har vi bevistat barnkalas - bebben fick en uppsättning mjuka klossar och de var väldans poppis bland alla barnen på kalaset! Gott betyg med andra ord. Om någon är intresserad av att köpa klossar så släng ett mail till knytaband@spray.se så fixar jag det. Tänkte mig 150:- för ett set med 5 st klossar. Frakt tillkommer!


Sen har vi städat och julpyntat och bakat! I morgon kommer min familj och vi ska baka pepparkakor och lussebullar tillsammans. Sen fikar vi allihopa - några vänner kommer nog också!


Jag hoppas att morgondagen blir lika mysig och trevlig som resten av helgen!


Jag behövde detta! Att ladda batterierna med vänliga goda människor. Hänga med dem jag gillar och som gillar mig tillbaka. Att få uppskattning för den jag är och det jag gör. Och tack för era vänliga kommentarer.
Ni som läser mellan raderna, ni som själva gått i de här skorna, ni som kämpar och ni som har kämpat.

Av litenlangtan - 26 november 2010 23:08

Nyligen fick jag en kommentar av en person som inte ville lämna varken mailadress eller bloggadress. Personen har en ton i sin kommentar som gjorde mig ledsen. Jag tror att det framgår mellan raderna i den här bloggen att vi är två högst ordinärt betalda medborgare som har kämpat i 4 år med att få barn. Har man vart med om barnlöshetskampen själv så vet man hur jävla tungt och kämpigt man har det med ALLT. Och att man är väldigt känslig för omgivningens reaktioner på det man upplever... Man blir ledsen för väldigt lite, man blir glad för väldigt lite...


Nu har inte vi bekostat några IVF själva MEN vi gjorde en 9 månader lång behandling med akupunktur (a 500:-/besök + kinesiska örter) båda två under 2009 i hopp om att lyckas bättre med IVF - men misslyckades ändå.
Det kostade på både fysiskt och psykiskt.

 
Vi valde att gifta oss med alla våra vänner och släktingar närvarande för att fira vår kärlek (inte för att vi skulle vara lagligt gifta för att få adoptera) och vi valde att resa bort på bröllopsresa då vi verkligen behövde koppla bort smärtor, tankar och gammal ångest över barnlösheten och rensa bort allt det gamla och blicka framåt mot vår adoption.


Vi har inte en trång ekonomi just nu, vi sparar en redig slant varje månad till just vår adoption - men att utöka vår lånebild med xxx xxx kr var inte så poppis hos banken - och det är helt i sin ordning.
Vi har kanske varit lite naiva där och inte dragit åt svångremmen precis i tid. Men å andra sidan har vi kommit fram i kön till landet några månader (typ 3) tidigare än vi först räknat med. Det gjorde oss jätteglada... MEN det ställer oss i lite taskig sists gentemot banken just den här veckan.


Vi är inga människor som tänker smita undan våra skulder och kunde vi få biologiska barn precis som andra hade vi aldrig behövet vara i den här situationen...

Jag är fullt medveten om att vi behöver experthjälp. Den personen råkar dock befinna sig på semster - och jag har ingen direkt fysisk famn förutom min mans (som är i exakt samma sits) att gråta ut i - så jag väljer att göra det här.


Och jag saltar kanske med det stora karet lite här ibland... Det kanske låter lite värre än det är, det kanske är lite mera gnäll än vad nöden kräver...


Men det här är min blogg OM mitt liv...


Så kära kommentator - och frågeställare - som håller sin identitet hemlig. Jag tycker att du ska gå ett par hundra mil i mina skor INNAN du överhuvudtaget väljer att döma mig eller mitt liv eller mina görande och låtanden kring min ekonomi, min framtid och mitt kommande barn...
och huruvida jag vill lägga upp taskiga kommentarer och frågor som bara försöker göra mitt liv ännu surare...


Jag betackar mig för fler frågor och kommentarer från dig britten H.

Av litenlangtan - 26 november 2010 04:02

Vaknade kl 2 och kunde inte somna om...
Vet inte varför... kanske vinet jag drack ikväll, kanske för att magen är lite sur över maten jag ätit - det går inte att somna om.
Jag är ledig imorgon (idag) så jag kan gott sitta uppe...

Ikväll har jag träffat en gammal vän - vi kom fram till att faktiskt känt varandra i över 20 år! Men nu var det minst 5 år sen vi umgicks och hon har hunnit bli 3-barnsmamma sen dess...

Jag fick gnälla ur mig lite om allt som ställer till saker i skallen på mig och jag kan känna att ledsenheten inte är lika påtaglig som förr över barnlösheten. Den har ju ett slut numera... Och jag vet att jag kommer kunna slänga av mig den tunga kappan av sorgsenhet och missmod kanske redan till sommaren.

Men det var också skönt att höra den gamla vänne säga:

-Jag hatar människor som gnäller över saker när de inte ens försökt.
Jag kan a l d r i g sätta mig in er situation men ni har iallfall gjort det ni kunnat och försökt!


Samtidigt var hon ju tvungen att säga att "jag skulle vara glad över det jobbiga i själva barnfödandet som jag ju faktiskt slipper"...

Jag vet att hon aldrig gillat att vara gravid - men jag är alltid lika snabb med att säga - att jag önskar att kunnat välja bort den biten själv om jag inte tyckte om den. Nu kan jag ju inte det.

Det var som sagt många år sen vi umgicks men vi har många gemensamma minnen från förr... Vi har väldigt mycket skoj och med henne har man aldrig tråkigt. Hon är en som gillar att hitta på "hyss" och man vet aldrig riktigt hur kvällen ska sluta... Hon är ett levande bevis för att man kan vända sitt liv, bara man har någon som tror på en och ger en stöttning och står bakom ifall man faller...
Vi har haft perioder då vi inte umgåtts men vi har hittat tillbaka till varandra på ett eller annat sätt. Kanske kan vi återigen komma att bli vänner som umgås - fast vi är väldigt olika.

Imorgon väntar hektiskt dag med bil-byte, barnvakteri, lunch med trevlig namne, loppisbesök, julstök och bak och så nån trevlig middag på det och givetvis:

Säsongspremiär av "på spåret"! 

Av litenlangtan - 24 november 2010 14:04

Igår räknade vi återigen på ekonomin men vi orkade inte grotta ner oss i det på djupet igår och idag är det spanska på kvällen.

Däremot skrev vi färdigt vårt tillägg och för varje rad vi skulle utveckla hittade vi på en ny fråga... :-D
Undra om vår kontakt på AC blir nöjd med våra ord nu...
hemutredaren skiter ju uppenbarligen i vilket, bara hon slipper...

Jag har mailat AC nu med vår senaste version av tillägget och hoppas att allt är färdigskrivet nu. Det har varit skitsvårt att få till det på ett sätt som ska spegla oss i tredje person utan att avslöja vem som skrivit det. Jaja, nu hoppas vi att det är bakom oss det här också...
Får vi okej på det ska det via vår hemutredare och kommunens brevpapper och hennes signatur bara så är det klart att skicka till landet.

Vidare har vi fått ett avtal som vi inte hunnit läsa, en faktura på första summan och ett brev från handläggaren.
Det har vi inte hunnit eller haft ork att sätta oss ner och titta på. Ekonomin har hängt som ett svart moln över oss...

På något sätt känns det som om det hade vart skitskönt att få klart och på papper att vi kan låna pengar NÄR vi behöver dem INNAN vi går vidare och samlar papper. Annars får vi kanske pausa någon annastans på vägen och det kanske inte är så bra? Jag vet inte hur det är bäst att göra?

Vi får avvakta till efter helgen iaf med att sätta oss in i det och kanske hinner vi få svar på lite frågor som jag skickade med till AC - utan att låta påskina att vi inte har fått lånet beviljat än...

Det känns verkligen skitsvårt att bara vara som vanligt just nu, jag är en otrolig humörsmänniska och jag känner en djup oro för hur vi ska ta oss igenom det här. Det yttrar sig i djupa suckar och allmänt missmod...

Men då kan man bli lite uppiggad av att kolla in den här sidan och drömma om alla roliga pysselgrejer man kan ta sig för sen med sin lilla onge!

Av litenlangtan - 23 november 2010 19:25

Min vän R skrev på FB i förmiddags att "det var något på gång"... och innan jag gick hem idag hade en liten tjej kommit till världen!


Sist vi sågs - vilket inte var länge sen alls - hade jag drömt att det var en liten "lasse" som skulle komma juh...

Men tji fick jag! Jag hoppas bara att vi hinner vara mammalediga ihop nåt till sommaren!



Koftan jag stickade, den turkosa, kommer aldrig passa vårt barn, den var mer lämpad för en strl 56 - dvs nyss född...
Så den får bli nerpackad ihop med lite andra kläder mm som jag fixat i välkomstpaket till deras nya familjemedlem...
Hoppas jag får träffa dem snart - tur att vi har bil nu för de bor ute på vishan och dit går inte ens nån buss!



Av litenlangtan - 22 november 2010 22:32

Idag har maken talat med någon på banken. Det utlovas ju lån utan säkerhet. MEN jag har full förståelse för att de inte är villiga att låna oss valfri summa eftersom vi har skulder (lägenhet samt studielån) men få tillgångar. Mammas bidrag gör skillnad för oss men kanske inte så mycket för bankens tjänstemän...


I dagarna ska den allra första fakturan betalas - den är "bara" på 10 000:- vilket inte är något problem att lösa...


Sen är det osäkert... Jag kände stress över att hinna få iväg alla handlingar innan året är slut men den paniken har släppt. Det kanske är lite bättre om det tar något längre tid istället. Det gör att vi kanske har möjlighet att få ihop några kronor till - för efter jul och nyår påbörjas det stora "snålhetsprojektet"...


Jag är övertygad om att vi kan spara ihop en bra slant OM vi lägger manken till och anstränger oss fram till BB. Om statisiken funkar så kan vi kanske få ihop vår reskassa tills dess. Det är bara synd att första delen av adoptionskostnaderna ligger så tidigt - redan när handlingarna kommer till landet.


Det står ju självklart en summa på AC's hemsida men samtidigt är det en summa som med största sannolikhet kommer förändras redan den 1/1 nästa år. Det påpekas på många håll också att den summan är högst variabel. Självklart beror det på hur länge man måste stanna i landet. Allt emellan 5-9 veckor är budet. Det är 4 veckors skillnad! Och det handlar nog om ganska många tusenlappar mellan 5 och 9 veckor! Den här delen verkar vara svår att styra - lika lite som väntetiden på BB...


Hur vi än räknar och adderar och subtraherar så kommer jag fram till att det vore väldigt bra om vi kan leva ytterst sparsamt från nyår och fram till adoptionen. December är ju som alltid tuff med julklappar och andra inköp...


I samma andetag som jag vill ha hem vårt lilla barn så vill jag också vänta så vi kan få ihop på pengar så vi slipper vara oroliga över att inte få låna.


Maken har haft ett samtal med sin chef idag med som gav varken bu eller bä för honom. Chefen gav löften om att återkomma med riktlinjer för tjänsledighet/föräldraledighet/semester med kort varsel inför adoption.


Hur har era företag resonerat kring era adoptioner, ni som redan är föräldrar. I vårt fall ska vi vara resklara inom 4 veckor vilket är ganska kort period.


Jag klurar också kring att kanske jobba någon/några dagar i veckan ganska omgående efter hemkomsten - att vi delar upp föräldraledigheten redan från början i 2 repsektive 3 dagar i veckan istället för att jag är heltidshemma först och sen maken...
Vad är för- respektive nackdelar med ett sånt upplägg, är det någon som har erfarenheter kring det?


För mig är det jobbigaste i ett sånt upplägg det faktum att jag inte trivs så bra på jobbet och gärna är borta från det på heltid... LÄNGE!
Jag får fundera vidare på det... tar gärna in era synpunkter och tankar!


Ikväll har vi lagt ner nån timme eller två på att skriva om/till vårt tillägg iaf. Jag ska skicka det imorgon för en ny översyn så får vi se om vi lyckats väcka fler tankar och frågor hos vår AC kontakt eller om vi stillat hennes/landets nyfikenhet nu...


Berg-å-dalbanan är i full fart igen... Det har känts rätt okej på dagen idag men sen på kvällen har det vart ledsamt igen efter makens samtal med banken.


Vi är båda eniga om att vi måste dra åt svångremmarna och att vi måste se över en budget och kanske välja lite varsammare VEM vi träffar på banken :-D


Glad, frodig, medelålders dam med IVF-barn premieras framför sur, vresig, trött pensionsfärdig gubbe...







Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24
25
26 27
28
29
30
<<< November 2010 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards