litenlangtan

Alla inlägg under mars 2013

Av litenlangtan - 26 mars 2013 13:00

Jag läser en del hos Emelie och Anders och om deras upplevelser i adoptionsvärlden. Jag känner särskilt igen det faktum att "öppna förskolan" kändes som en ny mötesplats för de mammor som väntade smått samtidigt och alla kände varandra sen innan och satt och berömde varandras barn mest hela tiden.
Vår son var dubbelt så gammal och hade ju dykt upp hos oss på ett helt annat sätt.
Första gången vi gick dit var jag faktiskt helt ensam där med pedagogen som arbetade där och då fick jag berätta vår historia för henne - men allteftersom vi kom dit och det blev övervägande biomammor med nyfödda så kom hela verksamheten att riktas emot dem och deras små.
Inte ett enda försök att behålla mig som deltagare alls då min pojke blev mer och mer livlig och nyfiken på omvärlden. Allt var anpassat till den här klicken av mammor som hade barn kring 4-6 månader just då.


Några visste hur han kommit till oss och hade frågat osv men det kom till nya ansikten för mig men välbekanta för dem och så var jag hopplöst utanför som hade ett adoptivbarn.


Vi valde att gå till förskolan för adopterade i stället och där kände vi oss hemma från första stund...


Emelie och Anders har fått mycket kritiska och negativa komentarer på sina beskrivningar av känslor och upplevelser de har tillsammans med sin son. Och jag måste säga att jag klassar det lite granna som "näthat" som det blivit mycket snack och skriverier kring i media det senaste.
När en person inte vill ge sig tillkänna utan döljer sig bakom anonymiteten för att kränka och såra den som skrivit blir det "näthat" i mina ögon. Att man inte vågar lämna en mailadress eller svarar på uppmaningen att ta diskussioner mer privat och konkret utanför bloggens forum - då förstår jag att de lämnar det öppna forumet och stänger dörren till sin verklighet...
För omgivningen är inte mottaglig - inte öppen för allas åsikter.


Jag har inte mött någon sån kritik alls. Varken på bloggar eller privat. Än. Men vi har också ett annat utgångsläge...


Därmot möter jag ofta konstiga och obegripliga tankar och åsikter om adoption i stort. Och i synnerhet om vårt land som inte är ett vanligt turistland direkt.


Om jag hade fått pengar varje gång någon haft en märklig åsikt om landet eller adoptionen så hade jag lätt kunnat köpa mig något dyrt och välbehövligt, som en bil eller så...
Och det är så svårt att bemöta den här typen av kommentarer och åsikter. Visst; adoption är kostsamt - men vi kan väl inte få en unge till skänks bara för att det finns barn som behöver föräldrar och tvärtom?!
Det kostar att administrera ett adoptionsärende i Sverige och i adoptionslandet och det kostar att vårda och sköta ett barn i det land där barnet föds.
Sen tillkommer kostnader för resa och uppehälle och för att sköta driften för det hem man lämnar i Sverige.
Därför är adoption väldigt dyrt och ofta får man tänka att det är bra att det tar tid att adoptera för då hinner man förbereda för kostnaderna.


Men mest av allt skojjas och skämtas det om landet där min son kommer från. Jag kan tänka mig att inte alla som adopterar från vårt land hör samma saker. Men jag jobbar i en mansdominerad bransch där jargongen är rätt hård. Det är sexistiska skämt och då och då rasistiska kommentarer. Dessa brukar jag ofta bara lämna - jag visar mitt missnöje genom att säga att det här vill jag inte lyssna till och så går jag.


Men då jag gärna berättar om vår adoption är det ledsamt och tröttsamt att bli bemött med skämt och idiotkommentarer som påvisar deras fördomar om 'vårt' land.
Ibland säger jag:

-Men du hör ju inte på, då slutar jag berätta...
Jag försöker berätta om hur landet ser ut, vad som sker och hur vi upplevde vår resa (som ju ändå är "skyddad verkstad") men de lyssnar inte på det - utan fortsätter med sina dumma kommentarer...


Det sårar mig och jag funderar allvarligt på att låta bli att berätta fortsättningsvis. Iaf på jobbet. Det är så svårt att sålla ut vilka som är ärliga intresserade lyssnare och vilka som bara vill göra sig lustiga på min och min sons bekostnad....


Hur bemöts du och dina barn, ni som adopterat? Hur mycket kan människor om just ert land? Visst finns det gott om fördomar om andra ursprung än vårt barns?
 



ANNONS
Av litenlangtan - 20 mars 2013 07:00

* urk * idag är jag om möjligt ännu tröttare... Natten till igår kantades av uppvaknanden - men väldigt korta sådana...
Natten till idag kantades återigen av många uppvaknanden OCH ett låångt vakenpass nån gång runt 2-3... Det var omöjligt att få honom att ligga stilla och försöka somna om så han höll hela familjen (och kanske fler i huset?) vakna ett par timmar kändes det som. Det funkade inte ens med "en busschaufför" som jag kom på kunde passera som en låt om en buss...


Otur för mig är att jag har tidigvecka hela veckan - en kollega är på semester. Maken har vabbat mån, tis men idag har jag lovat att ta mig hem innan lunch och byta av. Och tur i oturen är att det är extremt lite att göra på jobbet...


Hostan har dock blivit mycket bättre och igår hostade han nästan inte alls. Febern vill dock inte helt ge med sig och han har inte direkt nån matlust. Han är inte så intresserad av att leka heller utan är lite slö och sur. Jag kan iofs förstå det då han inte är frisk. Man vet ju själv hur det är när man är sjuk. man har ju inte lust till nånting egentligen...


Hoppas han kvicknar till snart och att den här läskiga polarkylan lämnar västkusten snart så man kan gå ut. Det har ju var varit så snuskigt kallt de senaste dygnen...


Beträffande det här inlägget så hade vi lagt in om ett förslag om att ses på lördag och R svarade att hon kanske kunde då. Hon skulle höra med sin man och återkomma...
Det gjorde hon... igår. Då skrev hon att det inte blir någon träff på lördag då hon är sjuk igen och dessutom pank. Detta hade jag redan räknat med inte skulle bli av så nu ska vi iväg på annat istället.
Men det är fortfarande skrattretande löjligt att vi på ett år tid inte fått till en träff mellan 6 personer.


ANNONS
Av litenlangtan - 19 mars 2013 06:26

Överallt tjatas det om vår - men värmen och de milda vindarna lyser med sin frånvaro. Istället har vi arktiskt kyla och senast i helgen hade vi 5 cm nysnö - och sonen är förkyld. Igen. Usch vilken jäkla hosta han har...


Natten till igår vaknade han flera gånger och bara hostade och hostade. Maken bestämde sig för att vara hemma med honom som igår och uppdaterade mig under dagen på att barnet hostade konstant med 20 sekunders intervaler - hela dagen. Han kunde inte sova speceillt länge på dagen heller och när jag kom från jobbet vara både man och barn varsitt vrak. Maken gick och handlade och fick lite frisk luft och vanliga ljud omkring sig medans jag blev 'hjärntvättad' med ljudet av konstant skrällhosta...


Och när klockan var närmare 18 hade han återigen fått feber och var rätt uppgiven - stackarn - man ser ju hur ansträngande det är att hosta. Hela kroppen spänns i princip och det är jobbigt för hela honom. När klockan var 18:30 frågade jag om han ville lägga sig och fick ett jakande svar.


Han var väldigt ledsen och varm och ville absolut jag skulle sjunga - om en buss... Fast jag kan inga sånger om bussar så jag fick improvisera lite och inom loppet av 2 minuter hade han somnat...


Han har sovit men vaknat oroligt flera flera gånger. Runt 01 var han väldigt ledsen igen, febern hade stigit igen efter senaste Alvedon-dosen och han var alldeles ifrån sig och inget hjälpte...
Han somnade om igen till en annan impoviserad busslåt och jag har legat hos honom medans maken fått sova själv inatt - för att samla styrka att orka vara med honom idag. Nu är jag på jobbet men det känns att jag sovit lite för lite inatt...


Jag har hört om många som varit väldigt sjuka den här vintern, sega förkylningar, långdragna perioder av mitt-i-mellan flera sjukor...

Nu längtar jag så hett och innerligt efter vår! jag önskar att alla förkylningar ger med sig och viker hädan! Bums!
 

Av litenlangtan - 13 mars 2013 12:48

Läs det här!
http://www.dn.se/kultur-noje/basta-beatrice-ask


Jag blev både upprörd och berörd. Något jag själv inte helt kan relatera till naturligtvis eftersom jag är född av svenska föräldrar och har vuxit upp i svennebanan-land...
Men vårt barn är ju inte fött här, vad kommer han att möta i en allt kyligare värld?

Jag minns när vi gick föräldrautbildningen - den vuxna adopterade kvinnan som kom och berättade om sina upplevelser. Jag minns att jag frågade om efternamn.
De allra flesta som adopterats har ju ett "svenskklingande namn" - både för och efternamn...
Blir det svårare att växa upp om man har ett namn som klingar osvenskt vet jag att jag frågade...

Det kan ju vara nog så svårt att se annorlunda ut än sina klasskompisar och nära vänner. Att också heta ett annorlunda namn kanske spär på utanförskapet ytterligare.

Att man ska behöva oroa sig för hur det ska bli för sitt barn sen. När han växer upp. Jag vet att jag inte är ensam om att tänka så.

Läs. Fundera. Reagera.

Av litenlangtan - 11 mars 2013 14:35

21 månader gammal är min son nu - 2-årsdagen är inte långt borta egentligen. Vi har varit en familj i snart ett och ett halvt år. Tiden går så fort, den fullkomligt flyger fram. Och står i princip still. På samma gång.
Varför kan jag inte säga. Men det är så det är.


Våra veckor flyter i varandra även om de ser helt olika ut för mig. En lång med lördagsjobb. Ett välbehövligt avbrott mitt i med en föräldraledig dag. I veckan som gick gjorde vi inget särskilt egentligen.
En kort vecka med många ledig dagar på raken. Jobbet funkar just nu. Jag härdar ut lite och ser framtiden an.


Sonen snackar och babblar och bubblar. Vi har som igår börjat använda rullgardinen igen. Inte för att det är så ljust så vi blir väckta på morgonen direkt. Men kanske lurar det vårt barn att tro att det är natt fortfarande när det faktiskt ÄR svart i rummet och jag väser:

-lägg dig ner och sov lite till, det är natten!

När han väcker mig med en välriktad spark i revbenen eller en box i huvudet strax före 6...


Det är inte alltid charmigt att samsova. Helst inte när han inte behandlar sin pappa på samma "kärleksfulla" sätt som mig...
Idag fick jag iaf sova till kl 06...


Att lämna på förskolan gick bra. Han satte ner hälarna i dörröppningen och kved "mammamammamamma" några gånger men sen sa någon det magiska ordet 'bilar' och vips så släppte han min hand och så var han långt inne på sin avdelning...
Han fick sällskap med ett antal små kompisar vid fönstret när det skulle vinkas ordentligt... 
Sötisarna... Det är skönt att det fungerar nu och att det bara tog några veckor innan det började flyta på som det skulle. Å andra sidan har jag ju märkt det förut med tex den medicin han ibland måste ta. Det var KAOS när vi skulle börja ta den igen efter sommarens uppehåll men det gick några dagar och så var det en "vana" det med...


Vi har också vant oss vid att sonen pratar. Inte hela meningar. Men väl 2-ordsmeningar - ibland. Det var roligt att följa med precis i början - nu är det ingen idé att skriva ner alla nya ord längre, de kommer hela hela tiden... För det mesta kan vi tolka och utläsa det som inte låter klockrent.


Favoritordet är fortfarande NEJ men vi märker också att SEN är ett populärt ord. Som vi antagligen använt ofta. För allt vi säger nej till replikeras allt som ofta:

-Sen?


Hemma blir han arg ibland. Kastar sina leksaker och mat omkring sig, till synes utan direkt anledning.
Det är omöjligt att hitta någon specefik orsak till utbrotten men det är kanske en fas han ska igenom.
Andra faser som kommer och går märker vi ju av och när de klingar bort har han oftast någon ny färdighet. Nu vet vi inte riktigt vad det är men kanske handlar det om en slags anspänning i familjen, kanske på grund av det här med förskolestarten... att vi vart ledsna och oroliga för om det ska gå över och när det ska gå över... Eller så har det med framtiden att göra...


Snart kommer en ny stor omställning ske. Han ska bli storebror och vi ska få ett barn till!
Vi har försökt förbereda så gott vi har kunnat. Pratat om en bebis till. Berättat vad som ska ske. Hur det ska ske. Han är ju ännu för liten, på tok för liten för att få ett syskon. Men vi har inte haft något val egentligen. Vi kunde helt enkelt inte tacka nej till att bli fyra.


Vi bor för trångt, vi är inte mentalt helt redo för ett syskon heller. Men vi har aldrig kunnat välja NÄR i livet vi ville ha barn. Vi är bara så tacksamma över att vi får den här möjligheten, att vår son ska få växa upp med ett syskon.
Vägen fram till det här har inte varit rak. Den har varit krokig, bitvis riktigt snårig och näranog tagit slut nånstans mitt på.


Men nu verkar det bli så här. Vår familj ska utökas med ytterligare en liten person. Det kommer bli tufft - det är jag helt medveten om. Vår son är en viljestark personlighet. Att dela sina föräldrars uppmärksamhet med ännu ett syskon blir en stor omställning för oss allihop. Vi har ju längtat och väntat så länge på honom så vår önskan hade ju varit att han skulle få vara ensam med oss lite längre än vad det blir. Men samtidigt så är det ju skönt att ha barnen tätt, de kommer ju få stor glädje av det när de blir lite större tror jag.


Men berätta mer om bebisen tänker ni...
Hmmm, jag tänker inte ge er så mycket info. Jag har hintat tidigare om ett spännande 2013. Men allt har varit så osäkert... det är fortfarande inte helt helt 100 att det här går vägen - men det känns tillräckligt säkert för att jag ska våga skriva om det här. Jag behöver det. Jag behöver lufta det hållit hemligt så länge nu.
Jag säger inte mer än så här...
;-D

 
 

Av litenlangtan - 4 mars 2013 10:34

Idag var det inte en enda tår på förskolan vid lämning! Tjoohoo!

Han gick in i kapprummet, det gick bra att klä av honom, sen gick han till pedagogen och vi vinkade genom fönstret... inga tårar, inget ledset, inga skrik!


Så himla skönt.


Nu måste vi tro att det fortsätter så här!



Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se