litenlangtan

Alla inlägg under september 2011

Av litenlangtan - 29 september 2011 15:05

... vid den här tiden har vi förhoppningsvis hittat till vårt hotell, checkat in och håller som bäst på att bekanta oss med omgivningarna. Det är varmt och soligt och vi insuper atmosfären och sippar en kaffe eller varför inte ett glas vin till vår sena lunch?
Det finns ju fördelar med att vänta barn på distans - vi kan flyga i 8:e månaden och vi kan dricka vin och äta goda ostar hela vår väntan...

Njut av en höstig helg - det tänker vi göra!


  
Gott gottigott gott!

ANNONS
Av litenlangtan - 28 september 2011 09:25

Måndagar är alltid lika spända - man kollar telefonen hela tiden, är den påslagen, har den ljud, är den laddad - hör jag OM det ringer?


Tisdagar är ungefär som ovan - jag tar med telefonen på toa, jag har den i fickan och lättåtkomligt med överallt...


Onsdagar går det upp för en att nej, de kommer inte ringa den här veckan heller - man släpper det krampaktiga greppet om mobilen... lämnar den obevakad längre stunder.


Torsdagar - då börjar man längta till fredagen då det är möte på vårt barnhem. Kanske är det vår akt som åker fram den här gången?
Håller tummar och hoppas att vårt barn blir matchat under morgondagen.


Fredag - hoppet om att de ska ringa den här veckan är helt ute, men jag är ändå uppåt eftersom det är möte idag. Kanske kanske kanske är det vår tur vid dagens möte?


Helgen - ofta har vi något planerat, något vi vill göra några vi vill träffa, ibland jobb...
Veckorna rullar på, månad läggs till månad. Vi skakar på våra huvuden och inser att det är en märklig tid det här - den går snabbt och långsamt samtidigt. Vi ser ofta på varandra och tänker - jo vi har aldrig varit närmare än nu... Men vad hjälper det när det är så långt bort?


Nu är det obevekligen höst, kylan rinner in under kragen, regn och regn och åter regn strilar från himlen. Igår bokade jag in första händelsen i juletid. Lika bra att anta att vi är hemma...
Var skulle vi annars vara?


Lite info om hur man tänker kring att skicka familjer till landet över jul och nyår har kommit till min kännedom. Tydligen så är det resestopp efter början på november - då domstolar och rättsväsendet tar semester över ju och nyår. Skönt ändå att inte riskera att bli fast där - men tja, det ser ju inte ljust ut för oss att komma iväg i år. Jag menar... Då borde vi ju få BB typ den här veckan och näe, telefonen har inte ringt och kommer högst troligen inte ringa varken idag eller imorgon...

 




ANNONS
Av litenlangtan - 28 september 2011 09:15

Igår hade jag förmånen att chatta lite med en sömnlös mamma i landet. Detta var mamman som återförenades med sin son efter nästan ett år ifrån varandra.

Nu idag på morgonen har jag fått besked om att sentencian är klar - de är nu äntligen lagligt föräldrar till sin son. Trots att det dragit ut på tiden så är nu allt klart, nu ska nya pass utfärdas och sen får de komma hem till Sverige som tre!

Oturen tycks också ha vänt för S & S som rapporterat att deras domare lämnat ifrån sin ärendet och de är nu lottade till en annan domstol som förhoppningsvis gör jobbet snabbt och smidigt så även de får komma hem.

Och till sist är jag glad och lycklig i hjärtat över A & J som fått sin lilla pärla - söt som socker och så liten och näpen! Grattis igen!

 

Av litenlangtan - 27 september 2011 09:21

Ett av flera program om barnlöshet och bland annat adoption startade igår på SVT. Vi såg det i efterhand via datorn och det är bra och nödvändigt att ta upp det här ämnet och lufta det lite. För många är det så tabu och så hysh hysh att man inte talar om det med sina närmaste vänner ens.


För oss var det inget vi pratade särskilt högt om förräns vi misslyckats med två IVFer på raken och det började gå upp för mig att det här - det kan bli R I K T I G T svårt och ta lång tid. Det är kanske lika bra att ställa sig i adoptionskö och inför planerna för vårt bröllop började jag berätta för vänner och familj. Anledningen till att jag inte gjort det innan var mest för att vi också ville komma med en glädjande nyhet. Att vi väntade barn.


Men det blev ju inte riktigt så...


Denna mening upprepas ganska många gånger i programmet. Det blir inte som man tänkt dig det. Det blir inte som vi trott. Att vi skyddar oss från tidiga tonår - mot det 'värsta tänkbara' - att bli med barn - för att sen kämpa med kropp och själ för att uppnå precis just det som vi skyddat oss ifrån så länge... Ironi på hög nivå!


Jag kände med paret som satt i sitt kök och i sitt vardagsrum och berättade att de varit så ledsna för precis allt. Gråtit och vart arg och ledsen om vartannat. Men inte nu...
Nu såg det mest håglösa och trötta ut. Jag led med dem och kände att vi har också varit där. Men se det vände ju. Inte med en gång då vi stängt dörren till IVF men jag tackar min kloka man som raskt anmälde oss till adoptionscentrum i juli 2008. Månaden efter att vi fatalt misslyckats med IVF 2. Trots att jag inte riktigt fattade vad adoption innebar och att vi faktiskt skulle hamna där till slut.


Jag kan förstå att det kan uppfattas som att adoption är ett sistahandsval - men det känns verkligen inte så nu. Det är ju ett beslut som fått mogna fram och eftersom vi var fast beslutade att bli en familj på ena eller andra sättet så ÄR adoption det sätt som vår familj kom till på. Det är ju också det enda sätt som vi kan få barn på så när de andra "vanliga" sätten inte funkade så fick vi prova på det som faktiskt ger oss ett barn. Den enda sätt som vi kan få barn på.


Idag tänkte jag lite sorgset på att det kanske bara blir en liten knodd i vår familj. Jag har fortfarande några år kvar till åldersstoppet - MEN - det är en lång resa till barn och det är en DYR resa till barn.
Det finns fördelar med att vara ensambarn men jag har nog alltid sett det som att vi skulle ha flera barn. Sen får vi se vad som händer och hur ekonomin ser ut framöver...


Jag undrar om några av mina fertila vänner och bekanta såg programmet igår - om de kommer se några av de program som handlar om barnlöshet och adoption - om de intresserar sig för att förstå hur svårt det varit för oss?
Om vi som förlorat vänner genom den här soppan kan få lite upprättelse genom de här programmen. Om någon sätter kvällstet i halsen då de förstår vilken tuff resa vi gått igenom.


Jag tänker på brevet jag fick i förra veckan - hur det värmde mig. Å andra sidan så är det nu så att de själva haft stora problem med att behålla det barn de lätt blivit gravida med. De har själva gått igenom en hel del med undersäkningar, utredningar, sjukhusbesök, nojjor och våndor. ÄR det enda sättet att själv förstå?


Vi har ett par som vi umgås med som först efter en äggledarspolning lyckades på egen hand. Jag vet att de inte skyddar sig idag för att kanske kunna få ett syskon till sin dotter. Men det kanske ska mer till för att det ska funka ännu en gång. Trots att de snuddat vid våra bekymmer så har de ändå svårt att vissa saker sårar.

Blivande modern med två tickande hjärtan vet också mer vad vi gått igenom - men vi når inte varandra när vi ses öga mot öga. Det är först med ord och bokstäver som vi kan kommunicera...


OM jag orkar så ska jag fortsätta titta på dessa program. Det berör mig och det känns på olika ställen i kroppen. Det som är skönast är att jag lämnat det såriga tragiska IVF-helvettet bakom mig för gott och att jag aldrig kommer återvända dit. Nu väntar en livsresa och ett fantastisk första möte med vårt barn...


Av litenlangtan - 26 september 2011 15:10

Årets kanske sista svamptur igår ska bli en svampsoppa i veckan - jag har boat så gott det går och samlat mat likt en gammal bondmora eller en ekorre. Alla trädgårdens bär har jag saftat och syltat på. Äpplemos kanske sa maken, men vi har så liten frys så det är ingen idé. Däremot så har jag bakat bullar och jag köpte nybakat tunnbröd på hembygdsföreningens försäljning igår så också brödätaren i familjen har godsaker inför hösten.


För nu är den här - hösten. Obönhörligen är mornarna och kvällarna mörkare och luften är kyligare och löven faller och far omkring. Färgerna djupnar och det kommer regna och storma mycket mer...

Vår väntan tar en ny vändning - det är bara att inse att även denna jul kommer bli en barnlös jul. Jag såg ett årsgammalt inlägg fär några veckor sen där jag såg fram emot att kanske få fira jul med vår son eller dotter 2011.

Tja, så kommer det med all sannolikhet inte bli. Just nu är det okej - men det kommer komma dagar under hösten och vintern då det inte känns okej. Då sorgen och uppgivenheten och iovissheten kommer vara en aldrig övergeånde kramp.

Jag bävar inför en vinter till här på jobbet, flera gånger har jag tänkt - "bara jag slipper inventera i år"... Det är det absolur tråkigaste sysslan på hela året...
Äldre kollegan ska ut och resa i vår och han räknar mer till datumet för 'take-of' - vi kan bara hoppas att det snart ringer i telefonen. Hur förklarar man varför allt tar sån tid? Frågorna börjar ändra karaktär nu - VARFÖR måste ni vänta så länge? Varför få ni inte höra något? Varför är det så olika från familj till familj?

Tja, om man hade svaren?
Trots alla tvivel och undringar så känner jag glädje inför fredag och den stundande helgen utomlands...

Kort vecka och ljuvligt varmt (?) land... Tre fullmatade dagar med Älsklingen! *Skönt!* Som jag längtar!

  
kanske en picnic rentutav...


Av litenlangtan - 26 september 2011 08:52

...våra vänner S & S som idag haft sin son hos sig i två månader - men det verkar inte som att de får sin sentencia och komma hem inom det närmaste. De har råkat ut för en konstig domstol och alla missöden som tänkas kan med denna hittentills. Nu stundar val om knappt 5 veckor och de räknar med att bli kvar ett bra tag till.

Jag förstår mer än väl att de är trötta på landet och bara vill komma hem till sitt. Det har ju kommit och gått familjer som snabbt fått sina sentencior och fler kommer komma och åka hem...

Vad säger man mer än att kämpa på. Ni är tre och ni har en dräglig tillvaro.
Men mängder med saker är ju helt uppåner. Åtminstone en av dem förväntades tillbaka till sitt jobb inom kort. Pengarna man sparat måste ju ändå börja ta slut snart. Att tillbringa hela sin föräldralediga tid i landet kanske inte är det ultimata? Att ens hus står tomt flera flera månader i streck är ju inte heller det bästa. Dels för huset som sådant men vatten, avlopp och sånt mår ju bra av att spolas ibland. Sen är det risken för att någon bryter sig in större när man är borta länge.
Och även om man är borta i ett annat land så ska ju alla räkningar betalas hemma ändå.

Näe, jag önskar att deras domare tar sitt förnuft till fånga och ger dem en snabbfil i domstolen så de kan få komma hem snart.
Jag håller mina tummar knutna för att det så ska bli!

Av litenlangtan - 25 september 2011 17:23

Pappa ringde i fredags eftermiddag när jag syrran var i Ullared. Han frågade om jag skulle hem efter jobbet innan vi kom till dem...


-Vi har inte bestämt att vi ska komma imorgon sa jag, du skulle ringa mig för att bestämma en dag ju...


-Men jag ringer ju nu sa han...


*stöön*


Hur som helst så var resan till Ullared bra, jag hittade ett par fina fodrade vinterkängor i skinn och en helt okej vinterjacka. Sen köptes det ju en hel del annat också. Till lillo blev det bara några småsaker...


På lördagen jobbade jag först, sen åkte vi ner till pappa och vi hade faktiskt jättetrevligt där till ganska sent på kvällen. Det var skönt att det kändes bra och att det blev av - trots att pappa är seg på att ta kontakt så gjorde han faktiskt det den här gången... Fåre se hur det fortsätter...


Idag har vi sovit länge och eftersom det varit ganska skönt väder har vi passat på att fixa lite ute och jag tog en tur till svampskogen. Det ska serveras svampsoppa nån dag denna veckan är det tänkt.
Vi har gjort iordning grillen och tagit in den för säsongen. Jag har städat lite i källaren och så har jag smörjt in och impregnerat alla höst- och vintersskor och impregnerat våra vinterjackor. Även om den här veckan kommer bjuda på rätt bra väder så är det skönt att ha skor och jacka iordning inför höstkyla och mer blöta...


Tydligen är det bra väder på den ort dit vi ska resa på fredag - det kanske blir sommarvärme tillochmed...
Jag har planerat att resa med tom väska - och ha så lite kläder som möjligt med mig - jag vill shoppa!


Veckan bjuder på möte med vår BRF, spanska och kanske lunch med en kompis...
Vad har ni för planer för veckan?




Av litenlangtan - 23 september 2011 08:44

Jag satt och tänkte att OM något skulle hända nu snart så kommer vår väntan varat i snart 40 veckor...

Dvs som en "vanlig graviditet" och jo, idag kom den...


Jag har haft en säljare på besök idag och vi satt och småpratade och han frågade "om vi hört nåt" (den klassiska kommentaren)
Jag sa att vi väntat 8 månader och att vi hoppas hoppas att något snart händer...

-Som en graviditet då, säger han...


Jaa, precis som en graviditet...


Vad svarar man?


 



Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21 22 23
24
25
26 27 28 29
30
<<< September 2011 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se