litenlangtan

Alla inlägg under november 2014

Av litenlangtan - 28 november 2014 23:12

Kom hem från en dag på vift och maken berättade en mycket tråkig adoptionsnyhet. Kenya har idag beslutat att inte längre tillåta internationella adoptioner.

Vi har ju vänner som köat ohumana länge och fått byta organisation och allt. Nu hade de bara barnbeskededssamtalet kvar att invänta...
Men nu vet ingen vad som ska hända.

Hur ska en orka vidare när allt hopp har släckts ut? Hur orkar en hålla ihop sig? Hur går en vidare? Vilket stöd får de från sin organisation?

Det finns familjer på plats som har barn i sin vård som väntar på domstolsbeslut, vad ska hända med dem?

Återigen så blandade känslor. Sorg och uppgivenhet för våra vänner och alla andra som drabbas av detta förödande beslut. Tacksamhet över våra fina barn. Över att vi är en familj.
Godnatt du grymma värld.

ANNONS
Av litenlangtan - 25 november 2014 21:17

Jag har ju bara en livs levande äldre släkting kvar i livet. Hen är 80+ och har egentligen aldrig funnits med i mitt liv. Släktingen är på pappas sida men han valde av nån skum anledning att inte ha nån direkt kontakt efter att mina föräldrar skilde sig för mer än 30 år sen. Hen har själv inga barn och är alltså lite ensam på ålderns höst.
Min bror är inte ett dugg intresserad av att "fjäska" för släktingen som han uttrycker det.
Jag känner att jag har ett visst intresse av vad som försigår med hen och känner att jag kan hitta utrymme då och då i mitt liv för att hälsa på mm. Men jag är inte den som ringer 1 gång i veckan och förhör mig om vad hen åt till lunch liksom.
Speciellt inte då hen inte brytt sig om mig eller mitt liv på sisådär 38 år innan...

Förra julen fick jag två samtal - ett var om mitt personnumer då hen ville skriva in mig som förmånstagare i sitt testamente.
Ett samtal gällde mitt kontonummer så hen avsedde skänka mig en julklapp.

Jag sa ju inte direkt nej till något av det. Jag menar, som "fattig tvåbarnsfamilj" finns det alltid hål att stoppa pengar i. Julklappen var väldigt generös - kändes som ett sätt att täcka upp för de gågna 38 åren...
Jag kände ju såklart att hen kanske färväntade sig något slags tacksamhetsintresse från min sida och jodå jag har tänkt på att ringa/besöka. Vi var där en gång i våras men det är en gång på ett år...
Men som alla med barn vet så är det inte alltid planen går att fullfölja - tiden rusar på och plötsligt var det november. Igen!

Well, mamma och jag pratade för någon vecka sen och hon sa till mig också att jag borde passa på nu när jag fortfarande har några dagar ledigt i veckan. Snart kanske jag har ett jobb som binder upp min tid och möjlighet att hälsa på osv.

Så igår ringde jag till hen för att föreslå en träff... Men bemötandet jag fick var ju inte så kul.

För det första så lät inte hen ett dugg glad över att jag ringde. Och när jag föreslog att vi skulle hälsa på blev hen närmast arg och var tvär och vresig och slängde ur sig allt möjligt.
Jag tog väldigt illa vid mig - jag menar, den här människan har ju för fan inte överhuvutaget existerat i mitt liv på 38 år och jag vet inte ens vad hen förväntar sig av mig. Men uppenbarligen lever jag inte upp till hens förväntningar.
Hen var besviken över att jag inte hört av mig sen i våras och att jag nog inte var intreserad av hen alls.
Jag kontrade med att hen själv inte ringt mig en enda gång och att om jag ska ha kontakt med någon så får det ju vara någon som visar intresse tillbaka och tar sin del av ansvaret för relationen...

Då ändrade hen sig plötsligt och såg kanske sin egen del i det hela och plötsligt var vi välkomna och det kanske kunde vara intressant att se hur barnen växt osv osv. Men om vi då skulle komma, vad skulle hen bjuda på, jag ÄR ju så krånglig med maten...
Då tar jag med något sa jag.
Men kunde hen inte få bjuda på något ens när vi nu skulle komma...
Släpp det, det ska bli trevligt att ses sa jag... Sen la vi på...

Samtidigt så gör hela situationen mig ledsen, klämd mellan nu och då...

Släktingen har ju som sagt var knappt funnits delaktig i mitt liv, vår familj sträckte ut en hand till hen då min brorsdotter föddes och hen ÄR en gammal släkting som fortfarande lever efter gamla traditioner och seder...

Ja, ja, vi får väl se om mina barn kan låta bli att ha sönder något där, att maten jag tar med smakar gott och att hen inte uppträder som telefonsamtalet började...




ANNONS
Av litenlangtan - 23 november 2014 22:20

Häromdagen var vi på vår stora lekplats i stan. Efter ett par timmar på öppna förskolan först. Stora har ännu inte lärt sig trampa trehjuling utan springer gärna brevid cykeln. Och cyklar finns att låna på lekplatsen. Lilla klättrade upp bak och skrattade förtjust när storebror drog iväg. Men när ekipaget nästan gick omkull i kurvorna fick jag sätta stopp för deras framfart...

Vi lekte i timmar och på slutet kom Stora på att han ville åka den långa långa täckta rutchbanan. Och det gick ju bra. Men såklart ville lilla åka också vilket jag kände inte var lika lämpligt. Han klarar inte själv att ta sig upp för berget till starten. Stora sa:

-Han kan sitta i mitt knä mamma!
Och jag gav med mig, jag följde med dem upp och sa att de absolut inte fick åka förrän jag ropade upp i röret att de kunde sticka iväg.
Lilla var salig. Stora klarade av att hålla lillebror ända tills jag rusat ner igen för att ta emot dem.
Och jag hörde deras bubblande skratta eka inne i rutchbanan hela vägen ner...

Idag låg barnen och låtsassov tillsammans på lekmadrassen och de var verkligen så himla gulliga tillsammans. Även om de ofta är som hund och katt så har deras mysiga syskonstunder blivit fler och fler på sistone...


Av litenlangtan - 17 november 2014 13:36

Och som några av er här redan vet så har jag förr om åren stickat massor. Men inte så många större plagg.
Nu tänker jag ändra på det genom att vara med på en koft-KAL - knit a long-kofta! Det ska bli superkul!
Måste ta mig till en garnaffär och skissa fram och bestämma mig för hur jag vill att koftan ska se ut.
OM någon vill haka på så går det visst att anmäla sig fram till på söndag!

Men så ni som läser här om barn och adoption inte undrar varför det kan dyka upp nåt stickrelaterat...

Av litenlangtan - 17 november 2014 13:16

Tror inte någon blir förvånad om jag säger att jag egentligen inte hoppades få jobbet jag skrev om i förra veckan.
MEN det känns irriterande nog jävligt surt när ägarinnan till butiken ringde mig nyss och berättade att de haft en tjej där i fredags som de nu redan bestämt sig för. Så jag behöver inte komma imorgon...

Det var ett tillfälligt jobb, de har säkerligen det mycket bättre med någon ung som inte har barn, inte kostar så mycket i lön och som kan ställa upp hur mycket/lite som de behöver osv osv i all oändlighet.
Samtidigt får mitt självförtroende (avdelning för yrkeskunnande, yrkesstolthet och erkännande) sig en kraftig smäll, nertryckt för källartrappan och instängd i en mörk skrubb. Det sitter långt in att locka fram det där igen!
FAN!

Av litenlangtan - 17 november 2014 08:39

Mormor hade gjort klart kusinens paketkalender inför december och jag kommenterade att hon ju slipper slå in 48 paket till iaf.
Då replikerade hon att det var just det hon tänkt göra...

Jag blev genast helt matt. Vi bor litet och våra barn har redan leksaker så det räcker och blir över! Bara tanken på ytterligare 48 (små) grejer in i våra liv innan jul blev lite för mycket!
Jag vill inte vara otacksam på nåt sätt men ska en köpa 72 paket till barn blir det ju inte heller nån vidare kvalitet tänker jag.
Så våra barn ska få varsitt paket på adventssöndagen istället precis som förra året. Tänker att 8 paket känns bättre än 48!

Storkusinen ville ju såklart inte byta ner sig men jag har ju syskon kvar som inte fått barn än men det kan ju skuta i bisarra mängder paket en gång i framtiden om mina barn också vänjer sig vid en paketkalender!
Tänker att det kanske inte är skitkul att packa in 168 paket i november om 3-4 år?!

Av litenlangtan - 15 november 2014 08:19

idag åker vi på äventyr med lånad bil. Inåt landet - för att träffa folk som liksom vi har adopterat. Det är rätt häftigt att ha ett nätverk där vi alla har ett osynligt band och våra barn har ett slags släktskap i sin bakgrund som adopterade.

Det ska bli kul att återse gamla bekanta och för all del också träffa helt nya bekantskaper.

Stora är superpepp för han ska gå på Disco! :-)

Vad ska du göra i helgen?

Av litenlangtan - 14 november 2014 21:51

Fick ett platsförslag via arbetsförmedlingen och var igår och lämnade min ansökan på platsi butiken. Ägarinnan ringde upp några timmar senare och ville jag skulle provjobba som idag. Eh, det kan jag inte sa jag. Jag har två småbarn och måste ha lite längre framförhållning.

Så vi pratade om att höras idag och bestämma en dag för provjobb i nästa vecka.
Så idag har jag talat me Arbetsförmedlingen, a-kassan, försäkringskassan och förskolan om och utifall et här blir mitt nästa jobb. Det kändes inte helt självklart att ens tacka ja om jag blir erbjuden jobbet då ägarinnan hade lite märkliga "krav" som kändes i helt fel riktning för mig.

Ex 1: varken jag eller mina barn kan vara sjuka en enda dag fram till jul
Ex 2: jag kan inte veta förrän dagen innan om jag ska jobba eller ej, tjänsten är en behovsanställning i ca 3 mån och omfattar 3-5 dagar/v.
Ex 3: Ägarinnan vill att jag ska kunna jobba i båda deras butiker. Den ena ligger ca 30 min bort med buss från dörr till dörr. Den andra skulle ta mig minst 45-65 min att ta mig. Det känns ju som att alla vill veta åtminstone några dagar i förväg hur man jobbar med tanke på förskola/kvällsaktivitet/tid med barnen mm.
Det är ju egentligen inte underligt att en vill jobba på ett företag med "kontorstider" så att en kan träffa sina barn någon timme eller två innan de slocknar för natten. Tänker att det skulle vara pest att inte ens hinna träffa barnen om jag skulle jobba 1 timme bort och sluta 18:15 varje dag.

oh dear. För att få fortsatt a-kasseersättning så måste jag typ acceptera alla ovanstående villkor och ldessutom riskera att få sänkt SGI. Röv.

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se