litenlangtan

Alla inlägg under september 2012

Av litenlangtan - 27 september 2012 06:36

Något har hänt med sonen. Sen ett par dagar tillbaka vill han absolut inte nattas i sin egen säng. Sängen som ändå varit en trygg och mysig plats för honom sen han var helt liten. Jag har läst tillbaka från den allra första tiden och inser att han för det allra allra mesta somnat gott i sin egen säng under det här året vi haft varandra. Samsovning är ju något som förespråkas inom adoptionsvärlden men jag har svårt att sova nrä maken råkar komma för nära på natten och han har alltid trivts ra i egen säng - som dessutom står väldigt nära vår.
Vi har inte ändrat rutiner för nattningen på något sätt, vi gör fortfarande precis samma - vare sig det är jag eller maken som lägger.
Men så fort vi närmar oss hans säng på kvällen börjar han gråta. Han vill inte ligga där alls utan ställer sig genast upp och gråter. Jag har försökt lugna honom för att kunna få honom att acceptera sin säng igen men jag har inte hjärta att låta honom bli kvar där alls. Han tystnar alltid när vi lyfter upp honom och oftast somnar han helt nära den som lägger i den stora sängen.
Några gånger har det slutat med att jag lyft över honom till sin egen säng innan han somnar på grund av att han inte är stilla utan tror att vi ska leka. Då har det alltid fungerat utan gråt. Han har kommit till ro inom ett par minuter och lugnt somnat.

När han somnat bullar vi upp med kuddar för stilla är han ju inte när han sover. Sen har jag lyft över honom innan det är dags för oss att sova för både jag och maken är eniga om att vi alla sover bättre med det utrymme som vi har i respektive sängar.

Däremot återvänder han ofta till storsängen på morgonen. Idag vid 04:30... Då jag börjar tidigt idag var förhoppningen att han bara snabbt skulle somna om och det gick bra, mina killar sov sött när min klocka ringde för någon timmar sen.

Jag tror att han behöver mer trygghet och mer närhet till oss vuxna även under natten precis just nu. Därför gör vi ingen stor grej av det. Ibland är det mysigt att ligga sked med denna lilla lilla kropp och tanka närhet av honom när jag inte träffar honom så mycket under dagtid.
Ibland är det svårare - som när han vaknat till när jag ska till jobbet (runt 06) och gör allt för att få uppmärksamhet av pappa och jag måste röra mig så tyst så tyst det bara går för att han inte ska förstå att nån faktiskt är uppe och dagen lika gärna kan börja då...
Pappan är ju itne alltid lika pigg på det...


Hur sover ni därhemma?  

Av litenlangtan - 21 september 2012 12:33

Jag har alltid älskat att skriva. Och jag känner ibland begränsning för vad jag ska återge här och hur - dels för att det finns personer jag känner rätt väl vid det här laget som läser här. Dels för att ibland är mina tankar för svarta, för fula, för grymma för var mans ögon.

Så på ett annat ställe kan jag ge mig hän och babbla ur mig - där ingen vet vad som döljer sig bak namnet Litenlängtan.

och just för precis ett år sen skrev jag:


"Ändå känns det just nu lite jobbigt - som att även den här barnönskan och barnlängtan kommer gå om intet. Att det är en bluff. Att vi tror på en dröm som inte kommer gå i uppfyllelse.
För att det tar sån tid. Att det dröjer och att det inte syns utanpå oss att vi väntar på ett barn.
Ingen klappar på mig (nånstans) och säger att jag ser att det snart är dax - vad spännande!

8 jävla månader har gått och det har gått fort ändå - men det känns helt crazy att det snart har gått ännu ett år - utan barn..."

Helt ovetandes om att bara några veckor senare skulle vi vara nyblivna föräldrar på distans. Hur hela världens omkullkastades på ett par minuter och kommer aldrig mer bli som det var. Hur den fantastiske lille kille som är vår son skulle dimpa ner i just våra liv! Galet att för ett år sen visste vi ännu inte och kände livets vanmakt le mot oss...

Som jag alltid hoppats på skulle alla de här omöjliga sorgsna tankarna försvinna - och jodå. Nästan i samma sekund som vi blev föräldrar på telefon glömde jag av alla tårar, alla mörka tankar, alla ångestladdade timmar i väntrum och kliniksalar, alla gånger jag svalt och blinkat hårt när någon träffat mig med sina ord.  

Av litenlangtan - 21 september 2012 07:08

Jag minns så väl den tryckande känslan av att vara den ENDA i hela världen som inte kunde bli gravid. Jag kände mig så otroligt ensam i det. Även om min man var en del av den känslan - han kunde ju inte heller, så var ensamheten så stor, så tung, så oöverkomlig...

Även om det fanns tips, råd, hjälp att få så var hopplösheten alltid med en. Länge länge hade jag denna ständiga följeslagare, att vara ensam och utsatt. Alla andra verkade ju lyckas...
på något jävla sätt så funkade det alltid till sist.

Idag är det nog lättare - det har visats flera TV-serier, diskuterats, debatterats, radiopratats, lyfts fram och upp. Barnlöshet är kanske inte lika skamfyllt och ensamt längre? Eller har jag fel där?

Hur som helst så minns jag en ständig önskan - att inte känna mig fullt så ensam i det hela. Att hitta någon som hade samma fel, samma svårighet, samma problematik... För att kunna till fullo identifiera mig med den personen. Den kvinnan.


Jag har fortfarande inte träffat någon med exakt samma problematik men det spelar mindre roll nu - jag är ju mamma äntligen och alla de gamla känslorna är borta.

Från det att vi släppte biobarn och fokuserade på adoption kändes det mycket mindre ensamt. Det handlade inte längre om metoder, tur, skicklighet, rätt klinik, rätt tid, rätt kost, rätt medicinering, rätt förutsättningar. Inom adoptionen hade vi alla ungefär samma mål och mening. Att bli föräldrar till ett barn som redan finns. Vägen dit ser ju olika för alla och naturligtvis har vi alla olika frågeställningar...


Om jag kan hjälpa till och svara på någons nyfikna frågor kring adoption så ställer jag mer än gärna upp med det. Om jag kan hjälpa ett par fatta beslut som leder fram till att ännu ett barn får ett nytt hem så gör jag det gärna...
Om någon redan fattat beslutet och tvekar på vilket land man ska satsa på så berättar jag mer än gärna om våra erfarenheter av vår sons hemland.
Om jag kan ingjuta lite hopp och glädje i en barnlängtande blivande mamma eller pappa så skulle jag bli glad!

På söndag kommer ett par hem till oss - det är för mig helt okända människor - men de är väldigt nyfikna på adoption och jag ska göra det jag kan för att ge dem svar på deras frågor!


Har du något du undrar över så får du jättegärna ställa din fråga här till mig eller i frågeformuläret här till höger!

adoption · Barn · ivf
Av litenlangtan - 17 september 2012 09:50

Sådär ja, nu har jag kommit igång på jobbet. Några veckor har passerat och ibland känns det som att jag inte ens vart borta. Än så länge har jag inte stört mig något nämnvärt på varken kollegor eller kunder...
Det kan kanske gå att stå ut ett tag till...


Jag orkade åka på bakluckeloppisen och lyckades sälja en del prylar. Jag fick ihop 1200:- innan det började regna mer frekvent och det var bara att packa ihop.
Jag vågade däremot inte ta ut de pengar jag tänkt mig för mina egenproducerade alster utan höll mig på ca halva det jag tänkt från början.
Igår fick jag nys om en marknad som ska vara på lokalt håll och det hade vart kul att delta - men det var tokdyrt att hyra bord där. Vi får se hur det känns... Det kanske kan vara värt det...


Pengarna var välbehövliga iaf eftersom vi har det lite tufft ekonomiskt nu såhär när vi skiftar vem som är föräldraledig...


Sonen är sjuk för första gången den här hösten och vi föräldrar har precis blivit krya från våra egna förkylningar. Varför är det alltid mer segdraget för de små? Har det med deras outvecklade imunförsvar att göra?
Naturligtvis har han börjat hosta igen och vi försökte ge honom hans astmainhalator - Hahaha, det var ju som bäddat för utbrott! Han har inte sett den på det vår och sommarhalvår som passerat och det han tidigare accepterat som en daglig rutin var ju som att ge honom en smäll eller nåt. Han blev helt hysterisk och det var bara att glömma...


I helgen har vi haft kräftskiva och vart på kusinkalas. Massa människor, både mer kända ansikten och några helt främmande - det har gått bra. Men det märks att det är nya rutiner med jobb och pappa hemma och att han inte är helt frisk. Han har varit väldigt mammig och igår grät han när jag skulle gå till jobbet. Det var tufft att inte kunna trösta och stanna hemma och leka istället. Det har tidigare aldrig varit några problem att lämna honom med pappa men just igår ville han visst vara med mig.
Det har sovits väldigt konstigt. Från ganska jämt en gång per dag efter sommarsemestern till 2-3 gånger och korta pass varvat med låååånga... Igår hade han sovit 2,5 timmar och han var ändå jättetrött när han skulle läggas på kvällen.


Ofta upplever vi att han är mer gnällig och svår att roa när vi båda är hemma - är det fler än vi som upplever samma? Det känns som de lediga helgerna är en orgie i gråt och tandagnisslan och hur vi än gör så är inget bra.


Utvecklingsmässigt väntar vi spänt på att talet ska lossna och han ska komma på hur man bildar nya ord. Man hör hur han försöker härma det vi säger men mest är det "BA" eller "DA" eller "TA" till allting...
Häromdagen fick jag dock rapport om ett nytt ord - "BEBIS", vilket kändes lite otippat. Vi kallar honom visserligen för bebis ibland men att det skulle fastna så?


Han växer och ökar i vikt som han ska och det som först var en rund och mullig bebis är nu en smal och finlemmad liten pojke som älskar böcker, bilar och att gunga. 
Jag tänker ofta hur lycklig jag är för att just den här lilla pojken hamnade hos oss och min kärlek till honom är så stor. OM jag någonsin tvivlade på hur jag skulle kunna älska en annans barn så är jag överbevisad och så fast för honom sen det allra första ögonblicket vi fick honom så någonting annat vore omöjligt. Jag tänker på de stackars människor som fått ett barn till sig och som brutalt slitits ifrån dem på olika sätt. Så olyckligt och orättvist...
Så omöjligt att glömma och komma över...


Jag tänker också på de konsekvenser den nya föräldraförsäkringen kan få för adoptivfamiljer om den röstas igenom. Det är verkligen inget som gynnar de äldre barn som ju faktiskt är ganska många...
Läs mer om den på AC´s sida. Jag hoppas verkligen att de som planerar för barns bästa tänker om och inser hur detta verkligen inte gynnar de som bäst behöver en lång stabil tid hemma.


På nyheterna idag berättades det om två kvinnor som fått en ny livmoder transplanterad - båda kvinnorna är i 30-årsåldern. Jag förstår och känner med deras vanmakt över sina defekta kroppar och hoppas deras nya livmoder ger dem många barn.

Själv tänker jag aldrig på min egen defekta kropp längre och det är befriande att skriva det. Jag trodde jag för alltid skulle förbanna min mens då den tidigare påmint mig om hur värdelös jag känt mig. Men det är borta och förbi. Så jäkla skönt att vara över alla jobbiga känslor!





UFF

Av litenlangtan - 3 september 2012 23:16

Första arbetsdagen gjord, LCHF- maten är igång, jag känner mig tröttare än på mycket länge och fick gå upp extra tidigt med morgonpiggt barn... Så har min första måndag i september sett ut...

Jobbet har vart okej... Personalen är densamma - sen är nog precis allt annat helt nytt... Tog tag i lite surdegar direkt och röjde vilket kändes bra...

Har beslutat mig för att försöka starta företag och sälja mina egenproducerade alster - ska eventuellt stå på en bakluckeloppis i helgen (om jag orkar!) och se om mina saker går åt?!

Klar nackdel med att jobba butikstider - träffar barnet ca 60 minuter på kvällen och det är ju inte de soligaste 60 minutrarna på dygnet. Det märktes direkt idag... Tur att jag får stiga upp tidigt på morgonen då och kolla barnTV och läsa pekböcker och köra bilar...

Nu dags för välförtjänt vila... Jäklar vad man blir trött av att jobba... Fast det var sju resor värre i november förra året när vi fick barn. Då var jag golvad 20:30 på kvällarna ju...

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2012 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards