litenlangtan

Alla inlägg under juni 2012

Av litenlangtan - 29 juni 2012 13:42

Tid för nästa återrapport bokad idag med sympatisk människa från kommunen. En extra person skulle följa med för att få lära sig! Bra tycker jag! Veckan då rapporten ska lämnas in blir händelserik... Årets familjegrillning, picknick i Slottskogen med AC och som grädde på moset är en stuga bokad i skärgården! En tung grej är att återgå till jobbet men jag gjorde ett litet besök hos dem nu i veckan. Det kändes bra. Det blir bra. Förhoppningsvis bättre än det var innan. När allt nu fallit på plats i livet och jag inte längre är barnlös kan det aldrig mer bli detsamma... Det känns bra.

ANNONS
Av litenlangtan - 29 juni 2012 13:28

I augusti 2010 skrev jag en lista på hushållets sysslor och fördelningen vi då hade mellan oss i arbetet här hemma. Detta för att kunna relatera till hur det såg ut innan vi fick barn efter vi väl fått barn. En av oss är ju hemma hela tiden och det naturliga är ju att den personen gör mer av det som måste göras här hemma... Jag ansåg nog att vi hade en bra och hyfsat jämställd fördelning i mängden uppgifter tidigare. Och självfallet har det blivit som jag trodde - jag gör mycket mer nu eftersom jag är hemma först... Men snart ska vi bytas av och pappan ska vara hemma... Han har inte riktigt kläm på hur han ska lösa både hemmet och barnet samtidigt ännu. Det märks väl redan nu när gräsmattan är full med leksaker trots att barnet gått och lagt sig sen länge. Intorkad gröt i tallrikar i vasken och kissblöjor på golvet i badrummet... Alltid något glömt hemma eller borta när skötväskan ska packas... Men det handlar om rutiner och att nyttja tiden då sonen sover. Pappa ska få hela ansvaret och få göra sina egna misstag och skapa egna rutiner...
Jag försöker redan nu att inte hela tiden komma med tips och råd och mina egna småknep...

Men det är å så svårt...
Och det är tråkigt att tänka att pappan är rolig lekfarbror som kommer hem och tar över när mamman är trött på att läsa samma saga för 87 gången samma vecka eller försöker rulla köttbullar med en liten krabat som hänger i kjolen...
Ibland är det rent av skönt att bara be far och son gå ut så jag kan dra dammsugaren ett varv utan att ha knatten med. Eller plocka ur eller i diskmaskinen utan att förmana och säga nej 4 gånger i minuten...



Hur ser arbetsfördelningen ut hemma hos er med barn? Hur löser ni livspusslet? Vad är viktigast - glad nöjd unge eller rent och fint hem?


Numera gör Maken/pappan: (strukna uppgifter är sådant som han nästan aldrig gör längre då jag har tagit över dem och utför dem så gott som varje gång det behövs)


bäddar sängen

dammsuger

dammar

bäddar rent

vattnar blommorna

plockar undan

bokar tvättid

tvättar

hänger tvätt

viker tvätt

lägger in tvätt i skåp & lådor

städar badrummet

vädrar sängkläder

plockar i och ur diskmaskinen

dukar bordet

lagar mat

handlar

dukar av bordet

lägger överbliven mat i matlådor till oss båda

torkar av spisen

diskar det som inte går in i maskinen

städar kylskåpet

betalar räkningarna

sätter in papper i pärmar

tar hand om källsorteringen

går med källsorteringen till återvinningen

tar hand om cyklarna

klipper gräset

skottar snö


Jag gör:

lagar mat

handlar

skriver inköpslista

bokar tvätttid

tvättar

hänger tvätt

viker tvätt

lägger in tvätt i skåp & lådor

lagar kläder

tar hand om källsorteringen

går med källsorteringen till återvinningen

plockar undan

våttorkar golven

städar badrummet

plockar bort skor ur hallen

dukar bordet

dukar av bordet

plockar i och ur diskmaskinen (VARJE DAG)

vattnar blommorna

planterar om blommorna

planterar på utsidan

städar källaren och håller viss ordning där

skruva upp hyllor

spikar upp tavlor

målar om saker

bäddar sängen

sätter ihop saker som vi köpt i byggsats

klipper gräset

skottar snö

målar

tapetserar


Utöver detta kommer det ju till lite rutiner kring sonen:

morgonblöjan är nästan alltid makens

frukostmatning tillfaller ju mig 5 dagar av 7 iaf

påklädning

förmiddagsvila är oftast min lott

lek eller dagens aktivitet

lunchen är min 5 dagar av 7

bad/dusch - oftast maken då han i princip tränar varje dag och tar med sonen in i duschen då det behövs.

blöjbyten under dagen är mina 5 av 7 dagar

lek och bus

mellis eller middag

lek och bus efter maten är oftast makens uppgift (jagh ar fullt upp med att göra något i hushållet ELLER något jag gillar att sysselsätta mig med (sy, läsa, promenera själv)
Nattblöja och pyjamas - turas vi om men maken gör det flest gånger

kvällsgröten - oftast jag

nattning - maken oftare än mig om vi inte är borta då gör jag alltid det i selen...


Sen har vi faktiskt numera sån tur att sonen sover hela natten utan vare sig att vakna, gråta eller äta så oftast sover hela familjen natten igenom. Och det är väldigt skönt :-D


Well, min slutledningsförmåga säger mig att jag gör allt det jag gjorde innan plus lite till. Och utöver det tar jag hand om sonens alla måsten (byta/mata/klä/roas/sömn) så det har verkligen skett en ändring.
Under dagen samlar man ihop leksaker och prylar som han strör omkring sig dessutom.



På helgerna hjälps vi åt. Vi försöker göra saker tillsammans men det är också då jag kan ta tillfälle att vila på dagtid (läsa tex) och då jag kan ägna mig åt sånt jag gillar som att sy...


Det känns som att den som sätter press på mig att göra saker hemma är jag själv. Och det är också väldigt skönt att inte behöva ägna hela helgerna åt att göra hushållsarbete. Diskmaskinen går ju varje dag. Tvättar gör jag kanske 1 gång i veckan mot var 14:e dag förrut.
Plockar saker gör vi varje dag - båda två men det är inte alls lite rent och prydligt hemma som tidigare. Mycket för att maken inte dammar, dammsuger och plocka lika mycket nu som förut. Det händer också oftare att maken glömmer göra rent på spisen eller i badrummet...


Om vi ska byta sysslor rakt av efter sommaren så skulle jag få det v ä l d i g t mycket lättare iaf - dammsuga nån gång då och då, lägga in min egen rena vikta tvätt och laga middag 1-2 gånger i veckan... Haha... vi får väl se...


Men nu är jag nyfiken på hur ni har (haft) det när ni var hemma med barnen?! Vem gjorde vad? Förflyttades sysslorna automatisk över till mannen när han var hemma? Var han hemma på heltid?




ANNONS
Av litenlangtan - 15 juni 2012 15:24

En jobbig grej under tiden vi väntade på sonen var ju hemutredningen. De som är nya läsare och vill läsa in sig kan kolla 2010-03 tom 2010-09 i arkivet - vi pratade om att byta hemutredare men vågade inte - man är sårbar och i underläge som det är och vem vet hur nästa person skulle bli... Hur som helst var vi glada när det äntligen var över och ett smolk i vår glädjebägare när vi väl fick BB var ju att vi måste söka upp henne och få soc godkännande för att kunna gå vidare.


Hon skulle resa bort under vintern och det lät nästan som om hon var lika lättad som jag när vi konstaterade att jag skulle ringa nån annan när vi kom hem. Den person vi fick träffa var hur bra som helst men är tyvärr inte kvar. Och jag vill inte träffa henne på nytt om jag kan välja så inför vår nästa återrapport som ska ske efter sommaren ville jag vara ute i god tid och boka in ett möte redan nu. Kanske är det slumpen - eller ödet, som gjorde att jag fick prata med killen som ville jag skulle ringa chefen direkt.


Hon ringde upp mig idag och frågade då vem som gjort hemutredningen och jag svarade sanningsenligt.

- Jamen då kan vi ju boka in nästa möte med henne då, sa chefen.

- Jag skulle helst träffa någon annan, sa jag dröjande...

Nu ändrades tonfallet och chefen på soc blev nyfiken:

- Jasså? Hur kommer det sig då? frågade hon.

- Vi klickade väl inte helt enkelt, sa jag...

- Var det något särskilt som gjorde att det inte klickade? fortsatte hon.

- hon rörde ihop datumen så allt blev försenat, utredningen var väldigt dåligt skriven, vi fick komplettera mycket själva och vi fick ett dåligt bemötande sa jag - men jag vill inte på något sätt att det ska komma fram att JAG har berättat detta bad jag.

- Det var väldigt tråkigt att höra men också bra att jag fick reda på detta, sa chefen och lovade att vi skulle få träffa en annan person efter sommaren.

Jag sa att om hon ville höra mer om hur vi upplevt hemutredningen får hon gärna kontakta mig igen - när hon var tillbaka efter sin ledighet. Nu är det ju över två år sen vi gjorde vår hemutredning och jag vet ju att andra inte uppfattat henne på samma sätt som vi. Men på ett sätt är det skönt att vi nu faktiskt kan berätta för hennes chef utan att äventyra adoptionen...

Nu i efterhand vet jag ju vem det var hon blandade ihop oss med under hemutredningens gång. Och det stör mig ännu mer att vi fick en "halvfärdig" utredning som kändes mer som ett utkast än en färdig text när hon hela tiden hade en komplett utredning klar i sina arkiv då de andra blev helt klara lite före oss.
Med andra ord hade hon kunnat få med alla bitarna redan i första utkastet och vi hade inte behövt koomplettera med 3 A4 sidor inför själva uppstarten till landet.

Well. Jag tror jag har minimerat våra risker att behöva återse henne iaf. Sen kan det säkerligen bli så att om det blir ett samtal mellan henne och hennes chef så kanske det går att avslöja vem som "klagat" men det får vara så då...

Det kändes skönt att faktiskt få möjlighet att framföra våra tankar om än något hastigt.


Nu är det natten och dax att sova lite. Imorgon drar vi på inflyttningsfest...


Av litenlangtan - 14 juni 2012 15:35

Det är en egen vilja under uppbyggnad - han hör vad vi säger (NEJ!) han skiter i det bara! Varje blöjbyte, påklädning, avklädning, omklädning blir en kamp. Vid måltiderna händer det att han vägrar äta, spottar ut och slänger på golvet. Han vill gärna äta själv men det är inte alltid maten är lämpad för det eller att tiden finns för den delen. Självklart måste han få öva och det får han - men inte varje måltid. För att inte tala om hans sätt att protestera eller påkalla uppmärksamhet - stoppa fingrarna i halsen tills han kräks. (Yum - not!)Kroppen spänns i en båge och det protesteras högljutt när det handlar om att han blir borlyft från något olämpligt eller när vi lägger honom på skötbordet. Oftast går det att avleda men inte alltid och inte för nån längre stund. Leksaken hamnar på golvet efter sekunder, samma med nappen och snuttisen. Speciellt svårt blir det när man måste i väg, har en tid att passa eller när man själv är hungrig. Igår var en rent helvetiskt dag då allt slutade med tandagnisslan och storgråt. Efter 7 katastofer och 8 bedrövelser orkar man inte mycket mer. Man vill själv bara lägga sig ner och vråla efter en stund. Jag är inte stolt över mina egna reaktioner men visst har jag gapat och skrikit åt den lille som själv är helt ursinnig över något som kan tyckas banalt. Det händer också att man tvingas använda sin fysiska styrka för att bända på kläder, blöja eller pyjamas. Och varje gång känner man sig dum för att man utnyttjar sin fysiska överlägsenhet men vad ska man göra?Idag pratade jag med BVC om detta och jag har också googlat lite - det tröstar mig att det inte bara är min son som går igenom den här fasen. Det verkar tvärtom väldigt vanligt. Sen finns det ju olika typer av lösningar och som tur är bättre och sämre dagar. Idag har allt bara funkat och det har vart helt okej. Men jag har ingen aning om hur dagen ser ut imorgon...

Av litenlangtan - 12 juni 2012 16:17

Idag somnade han om jämte mig i sängen och jag låg helt nära och kunde känna hans andhämtning och höra hans snusande sovljud. Maken gick upp tidigt och tog en löparrunda innan jobbet men hade kommit in för att säga att han älskar oss innan han gick till jobbet - det märkte ingen av oss :-)

Igår visade han intresse för min frukost så idag åt vi äggröra båda två. Sen har vi lekt med alla nya saker som han fått på sin första födelsedag. Fina böcker, bilar i glada färger och ett helt gäng med grejer från en arbetskollega till mig. Första vilan var svår att få till - vi fick klä oss och gå ut med vagnen till slut. När han somnat rensade jag ogräs på uppfarten - en rätt skön syssla som avbrott till allt bakande och grejande inför årets kalas. När han vaknat tog jag fram en present från min familj - ett fordon att åka på! Lycka! Nu har vi också hämtat ut hans present från oss - mamma och pappa - en poster från den här sidan.http://www.childreninspiredesign.com/pro...t-display/My%20Roots

Som min pappa sa, han kommer säkert uppskattada den när han blir lite äldre. Vi visste ju att han skulle få mängder med leksaker och sånt dessutom så vi ville inte köpa något sånt. Ikväll är pappa på AW med kollegor så vi är helt själva och jag ska strax väcka honom så han kommer i säng i vettig tid ikväll när jag är själv med honom. Lite mat och lite lek och lite mys med min goa pojke! Maken frågade igår om jag trodde hans biomamma tänkt på honom nu när ett år har gått sen han föddes... - det är jag helt övertygad om att hon gjort, svarade jag. Mina tankar går till henne - tänk om hon bara kunde få veta att han mår bra och är frisk och glad.

Av litenlangtan - 8 juni 2012 22:58

Jag tänker på min sons biomamma - och tror att hon tänker på honom också så nära hans första födelsedag.


Jag tittar på bilder från de allra första dagarna och jämför med nu, så mycket har förändrats. Hans kropp, hans ansikte, hans hår, hans vikt. Hela han! Men ögonen och munnen är densamma - och hans milda sätt.

Liten och sjuk har han varit några dagar, enda stället som han kan somna på är på mitt bröst. och det värmer både min kropp och mitt hjärta - att det är hos mig han finner trygghet och närhet när han känner sig sjuk och behöver tröst.
Tänk vilken lycka att just vi fick bli hans föräldrar! Tänk hur fantastiskt det är att vi ska få vara med honom år efter år. Att vi ska få se honom växa upp och bli en ståtlig unga man...
Lycka - det är det enda jag kan säga...

Hans första födelsedag blir något alldeles särskilt såklart! Tänk att vi ska få fixa ett barnkalas - med fiskdamm och tårta! Och självklart kommer jag sända hans biomamma en alldeles särskild varm tanke!


Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se