litenlangtan

Alla inlägg under februari 2013

Av litenlangtan - 26 februari 2013 14:47

En fin "fylla-i-bok" för adoptivbarn har precis kommit ut i handeln, den går att beställa här...

Jag vet att jag letade som en galning och fick tillsist min skickad på posten av en som köpt på sig ett lager!



Av litenlangtan - 26 februari 2013 11:03

Att lägga och att sova fungerar för det mesta bra - vi sover ju alla i samma sovrum fortfarande, trots att sonen är på väg mot två års ålder. Numera har hans säng tre sidor och han kommer över till vår säng tidigt på natten eller tidigt på morgonen beroende på vad han behöver. På helgen när vi har mycket tid tillsammans dagtid och har möjlighet att mysa och läsa och sitta nära intill sover han väldigt bra och ofta hela natten i egen säng. Då vaknar han till på morgonen och kryper över till oss och påbörjar väckningsprocessen om det är på det humöret.


Andra dagar - när han varit orolig över lämning och hämtning på förskolan eller om det varit allmänt struligt (när han är sjuk etc) så kommer han tidigt på natten; nån gång redan när vi lägger oss runt 23...
Då sover han lite mer oroligt och ibland har han vakenperioder - oftast mellan 03-05...


När han är förkyld är det mycket ljud och emellanåt är det lite av brottningsmatch eller boxningsmatch eller kanske både och. Detta är det svåraste att förhålla sig till tycker jag. Ibland känns det som att han medvetet slår ut med handen, boxar till eller sätter in en spark i mellangärdet. Ibland sover han givetvis men de här flaxiga perioderna inträffar ju ofta under "vakenstunderna" och när han precis kommit upp i vår säng... Då är han nästan som en liten hund som ska "bädda" och hitta bästa platsen att ligga på. Inte sällan är det på mitt huvud, bröstkorg eller mage... :-=

Då är det svårt att sova ska jag säga...


Ett tag låg jag vaken för att invänta hans insomning men efter några sånna nätter på raken kom jag på mig själv att tänka: Vad tjänar jag på att vara vaken och vänta på att han ska somna? Hmmm, inte mycket! Om han har tänkt stiga upp ur sängen så märker jag nog det innan han hinner rymma :-D
Så har vi de mornar jag vaknar och kikar ner i hans spjälsäng och ser ingenting... Då får jag "leta" lite bland täcken och kuddar och armar och ben... inatt låg han vid mina knän - med huvudet neråt...


Ibland verkar han ha en inbyggd varningsklocka som säger:
-Hörru vakna, morsan tänker gå till jobbet inom en halvtimme och nu måste du försöka hindra henne...
För då somnar han minsann inte om förrän jag lämnat hemmet och det brukar ofta vara väldigt dramatiskt innan pappa lyckas lugna honom lite...  


Imorse kom jag iväg utan problem...


Läggningen brukar gå bra - men de senaste veckorna har det urartat lite igen. Han har vart klar för sängen liiite tidigare än vanligt och då tar det alltiiiid längre tid... Han ska babbla, vända sig, "bädda", flytta runt på kuddar, täcken, snuttar och nappar och ev saker som hänger över hans spjälsängsräcke... Han ska fråga efter den förälder som för tillfället inte är i sovrummet. Han ska fråga om förskolan, om vi ska till ankorna, bilarna, bollibompa... Ja, jag vet, det här är bara början...

Han har också börjat "banka" på oss med öppen handflata och skratta... För vi blir ju lite sura för så får man inte göra.


Vissa dagar slocknar han på några minuter och igår somnade han nära nära mig och jag kunde känna hans varma kropp och hans snabba hjärtslag under pyjamasen... Ofta vill han känna min kropp tätt mot hans - förmodligen för att det känns tryggt för honom att nån av oss är där.


Tänk att jag får ligga och hålla ett litet barn i min famn! Tänk att hans insomning är beroende av min trygghet - av min närhet. Tänk att det oftast är mysigt när han kryper upp i vår säng på natten och lägger sig nära och mumlar "mamma"... 


Än så länge är de mysiga gångerna oftare än de som brutalt rycker en ur sömnen med en spark eller box... det är vad jag intalar mig iaf...





 

Av litenlangtan - 25 februari 2013 09:26

Mina äldsta vänner som faktiskt vet det mesta om mig - som jag bott med, skrattat med och gråtit med - dem träffar jag nästan aldrig längre... Jag har skrivit många gånger om dem. R och A och några till...
Men för något år sen bestämde vi oss för att försöka ses ibland och äta middag och prata ikapp.


Länken mellan oss tjejer (6 st totalt) är R... hon har ställt in alla gånger vi sågs förra året. Och nu bestämde hon ett datum i januari. Som hon flyttade fram till början på mars. Nu hörde jag mig för hur det blir den här marslördagen vi sagt vi skulle träffas. Efter en veckas betänketid meddelar hon att hon inte kan och vill flytta det till mitten på april...


Det är nästan skrattretade. Jag och R har faktiskt inte träffats sedan sonen fyllde år och tja, vi går in i hans 21 månad så det är inte långt borta att det blir ett år...
Jag vet att det inte är personligt - men det är märkligt att inte kunna ta sig loss från allt som är vardag med vab, jobb, familj, måsten och tvång för att ägna en lördagkväll åt att snacka skit med gamla vänner och äta något gott och kanske dricka lite vin...
"Inte för att hon inte vill"...


Jag är glad att jag har andra vänner för tänk om hon hade varit min enda...
Jag är tacksam över att jag har andra vänner, nära och nya... de betyder alla väldigt mycket för mig!
Jag måste komma ihåg att tala om det för dem ibland också!

Det är ledsamt med dessa gamla vänner som man ändå delat så mycket med. Men de tycks liksom inte hänga med in i den tid man lever nu.


För att avrunda med lite av mina vardagsbekymmer så gick det faktiskt bra att lämna på förskolan idag. Visst var det lite gnäll idag med men det kändes som att det var mest för att det "hör till"...
Sonen fick lyssna på barnradio på vägen dit och han gnällde lite när han blev avklädd men gick självmant in på sin avdelning hållandes handen med mig. När vi väl kom in grät han men sprang fram till pedagogen och blev såklart upplyft. Sen vinkade vi i fönstret och då såg jag att han grät men det gick nog snart över... Det kändes ändå bra idag... Hoppas det går bra för pappa att lämna imorgon...

Av litenlangtan - 24 februari 2013 13:19

Har varit på Plikta med min familj och fått hängt med vänner och deras barn! Så jäkla kallt men det var grymt kul att se barnen igen, det var ett bra tag sen nu. Sonen hade så roligt med allt på lekplatsen. enda nackdelen är alla bylsiga kläder!
Mammorna träffade jag sist förra veckan och ev i veckan igen. Kloka, trygga, goa, nya vänner! Jag är så värd det!
Efter välbehövlig matpaus blev det en titt på ankorna och nu ska vi hem och vila...

Av litenlangtan - 21 februari 2013 09:17

Är så vansinnigt trött på vinter nu. Jag vill ha vår, slippa tjocka kläder och lager på lager. Jag vill kunna ha ytterdörren öppen längre än en sekund utan att få drag längs golvet. Jag vill slippa knyta kängor varje dag och komma ihåg mössa, halsduk och vantar...

Jag vill ha spirande grönska, vårvindar och sol på näsan! Utomhusfika, grillmiddagar och soft läsning på gräsmatan vid barnpoolen! Ge mig lite värme nu! 

Av litenlangtan - 20 februari 2013 13:53

Vi rusade till bussen för att upptäcka att vi var alldeles för tidiga. Så vi gick tilllekplatsen i närheten och gungade och busade runt lite. Sen tog vi ett eget säte i bussen...
När vi hoppade av började han känna sig orolig - han känner igen sig och vet vart vi ska - FÖRSKOLAN!

Han säger MAMMA?

Och jag svarar att vi ska till förskolan och att mamma ska gå till ditt jobb sen. Då vinkade han med sin lilla hand och jag bekräftar - ja, vi ska säga hej då och jag ska lämna dig på förskolan med dina kompisar och med *namn*, *namn*, *namn* (de pedagoger vi kan namnet på)...
PAPPA? frågar sonen. Jo han är på sitt jobb redan och kommer och hämtar dig sen när han har jobbat klart fortsätter jag.

Vi upprepar detta några gånger på vägen till förskolan och när vi är ända framme vid grinen börjar han gråta. Jag parkerar vagnen och lyfter upp honom och så går vi in. Jag hör inga barn och ser ingen alls. Sonen är såklart ledsen men finner sig i att jag kikar efter en vuxen.

Så ser jag att alla barnen är samlade i rörelserummet - sonens "huvudpedagog" kommer och möter oss och talar lugnt till honom. När jag klätt av honom frågar jag om han vill gå till henne och då sträcker han sig efter henne och får komma upp i hennes famn. De går och hämtar lite mjukt papper och torkar hans näsa och kinder... Han har nu slutat gråta medans jag knäpper jackan och knyter skorna.

Jag säger att vi ska vinka till varandra genom fönstret och går ut och stänger dörren. Sonen är fortfarande lugn i hennes famn. Det känns så himla skönt.

Så går jag mot grinden och vänder mig om och vinkar. Jag ser hur de talar med varandra där innanför fönstret och jag ser att han inte gråter.
Med lätta steg går jag ut genom grinden och skriver ett långt meddelande till min man.

Såhär borde det vara varje morgon. En bra känsla - att han är nöjd i pedagogens famn och att tårarna är torkade. Jag är övertygade om att de kommer ha en bra dag och att det går bra för pappa att hämta i eftermiddag.
Jag skrev faktiskt tillockmed ett SMS till dagisets telefon att det kändes skönt att lämna idag...

Det var stor skillnad mot den vilt fäktande, ilsket vrålande och hysteriskt gråtande sonen jag lämnade på förskolan för 2 veckor sen.

Nu håller vi tummarna för att det fortsätter i denna andan... inte att han resignerar utan att han förstår och accepterar - vi kommer och hämtar honom när dagen är slut.
Igår ville han faktiskt inte gå hem.

Av litenlangtan - 14 februari 2013 21:54

Dagen började tidigt idag, redan kl 06... Vi har vinkat av pappa när han skulle till jobbet. Ätit frukost i stillhet (så stilla det nu kan vara med en 20-månaders) och sen tog vi med lite bröd och gick för att mata änder - dagens projekt! På hemvägen hoppades jag att han skulle somna men nä, det tog några timmar till. Vi åkte in mot stan för att träffa pappa och sen mötte jag upp en vän och spenderade några timmar med att prata om livet - och vi fick båda prata till punkt - till skillnad mot när våra barn är med! Tack för ikväll, det var väldigt trevligt att ses!

Idag har det hänt ytterligare trevligheter; en väldigt god vän fick sitt andra barn idag - och det blev en efterlängtad tjej! Grattis till hela familjen!
Ett annat barn har funnits i ett helt år och trots att vi aldrig råkats så känns det som att vi känner varandra och jag vet en hel del om denne lilla krabat!

När jag kom hem efter fikan hade vi fått ett lägenhetserbjudande på posten - något som lät väldigt spännande men det var kort betänketid... Vi har bara ett par dar på oss att fatta beslut - spännande men s v å r t ! Det handlar om samma pengar som vi bor för nu men hyra ist för att äga. Kommunbyte, lite dumt med tidsplanen osv...

Värt att notera är också att jag inte känt av min smärta i sidan idag... Är det för att jag är ledig från mitt jobb?

Av litenlangtan - 12 februari 2013 17:08

Har haft en superbra hämtning idag. Det var lättsamt, sonen var nöjd när han insåg att allt var som det skulle ( han fick syn på mig i fönstret på vägen in)
Nu är vi hemma och har en go eftermiddag tillsammans!
Hoppas lämning går bättre imorgon!

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5 6
7
8
9 10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25 26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards