litenlangtan

Alla inlägg under februari 2011

Av litenlangtan - 28 februari 2011 17:04

Oj oj... vad jag inte har jobbat idag. Så mycket tankar och känslor som susar runt i kroppen av att bara få veta vilket barnhem som blir vårt...
Tänk då närvi väl får BB - jag kommer vara "ur funktion" tills vi kommer iväg...


I helgen har jag drömt om barn. Jag kom på det nu på eftermiddagen när jag chattade med Kvarnlyckan lite på FB... Jag drömde att jag hade en flicka i selen på magen och gick i affärer...
Men det var inte mitt barn... har för mig att hon var väldigt ljus i hyn...
skum dröm hur som helst... Det var nämligen INTE den lilla som fick provsitta selen häromdagen heller! Knasigt...


Kvarnlyckan verkar ha landat lite i vardagen och de har haft diverse olika krämpor och sjukdomstillstånd men verkar vara på bättringsvägen. Skönt! Gott att få prata lite "live" med henne också - vi har ju hörts lite under resans gång och det har vart tyst FÖR länge nu tycker jag! :-D
Det är klart. Det blir kanske inte prio 1 att sätta sig ner och maila eller blogga till folk man knappt känner när man väl kommer hem - men det var skönt att höra lite om det nya livet. Som inte blivit som man tänkt sig. Blir det någonsin så? Trots att man har barn sen innan så blir det kanske inte alls som man trott.


Well. Jag är upp över öronen förvirrad. Jag hade hoppats på en barnhem med inte så många handlingar på plats redan. Sen vet inte jag om 6 "före" oss är många eller inte - det låter många iaf... Om det blir ett BB per månad till Sverige så kommer vi få BB först i augusti. Mindre bra med tanke på makens jobb men man kan nog inte räkna så heller.
Kontakten på AC sa att det beror på hur de andras medgivanden ser ut och om de har barn sen innan eller om det gäller syskon osv. Så vi får se. Trösterikt ändå att ha en (blivande) vän i så nära symbios. Ungefär samma väntetid och precis samma barnhem.


Dessutom har vi inte fattat om det är "kort" eller "lång" väntan i huvudstan på Sentencia - men det verkar bli lång. Dvs 6-9 veckor allra minst.
Får vi vänta på BB till sommaren kanske vi har möjlighet att åka till Karibien. Det hade ju vart skönt med lite "semester" när man ändå är i närheten av ett så häftigt resemål. Kanske är det lite mindre "ökänt" för västerlänningar också... Vårt land tillhör ju inte direkt det mest turistiga om man så säger. Skönt också att komma ur den miljö i huvudstan och vara lite på egen hand - de här boendena verkar lite väl "familjära" och kan nog bli för nära inpå... 
Jag hade tänkt gå och fixa vaccinering i morgon men vi har flyttat spanskan till tisdagar så det blir att läsa på lite ikväll och imorgon bitti också - om jag ens hittar mina anteckningar. :-o

Ikväll har jag och en blivande landsmamma suttit och snackat högt och lågt om IVF, adoption, landet och staden och barnhemmet! Vi har mycket gemensamt både bakåt och framåt. Roligt och spännande att vi kommer följas åt och att vi faktiskt fått samma barnhem!
Vi var helt eniga - vi har haft saker på fritiden som hållt igång oss och gjort det möjligt att inte bli helt galen på kuppen. De har haft sången och jag handarbetet. Maken håller sig till att nöta på asfalten.

Nu har vi hjälpligt fyllt i ansökan. Jävligt märkligt att de har en informationslapp på svenska/spanska medans själva blanketten är på engelska. Dessutom det enda dokument hittills som är på engelska.
Inte helt lätt att reda ut begreppen. Men vi har skrivit lite och så får maken scanna imorgon och maila över så de kan rätta och hjälpa till.
Själv måste jag försöka fixa de där passbilderna som jag inte fått ändan ur vagnen att fixa. Hittar å andra sidan inte de gamla ens så det var ju lika bra att göra nya.
Imorgon blir uppgiften att hitta spanskaanteckningarna - var skjutsingen har jag lagt dem?


Sov nu gott och tack för alla kommentarer. Nu är vi verkligen på G, bara BB kvar så långt jag kan se?!





Av litenlangtan - 28 februari 2011 11:40

Ringde till AC och fick höra att ett barnhem är utsett - mer info om det i andra bloggen - tydligen har de skickat oss en blankett att fylla i redan i fredags men maken har missat detta i sin privata mail. Min mail kan inte fungera som första instans eftersom mina svarsmail blir kråkfötter för dem...
Men nu är ansökan utskriven och den ska fyllas i ikväll efter att jag träffar en av tjejerna från "mamma-gruppen" - dessutom en som väntar från samma barnhem. Det kan ju knappast bli bättre?

Om två veckor är det hämta-barn-kurs för oss alla fyra dessutom, det ska bli skoj.

Enligt henne är det totalt 6 svenska familjer som väntar på barn nu och 1 eller 2 har redan fått barnbesked i år. 14 barn kom totalt förra året och det är 25% av alla adoptioner från landet så det verkar betryggande. De yngsta barnen bor i fosterfamilj och det känns bra med tanke på anknytning och fortsatt förtroende för vuxna.
Jag ska läsa på lite mer om själva barnhemmet vid tillfälle och spana och luska på forumet. Jag såg en familj i samma kommun som oss som faktiskt har barn från samma barnhem. Men de har varit hemma ett tag.

Kanske innebär det här att vår väntan blir ganska lång. Dock har 2 BB redan kommit i år och 6 familjer väntar alltså. Däremot går det inte att säga att de familjerna som har sina handlingar hos dem automatiskt kommer få BB före oss... Det beror på medgivandeålder, barn sen innan osv...
Men mer om detta framöver! Känns skönt att något händer iaf!





Av litenlangtan - 27 februari 2011 19:29

Söndag kväll...
Jag jobbade igår och efter det gjorde hade vi besök av några vänner som kom förbi och tog en snabb fika. Kvällen ägnades åt film och skaldjur.
Idag har vi sovit länge, promenerat nästan 8 km in till stan och ätit frukost på vår favorititalienare. Sen gick vi till en söndagsöppen Second handbutik och shoppade till oss själva. På hemvägen handlade vi mat för veckan och sen har jag gått igenom mina garderober. Har rensat ut 2 stora kassar med kläder som ska skänkas och 7-8 plagg som jag ska försöka sälja på Tradera. Det kändes otroligt härligt att rensa ut sånt som inte passar, är sunkigt, slitet och trasigt... Jag har insett att jag behöver vita t-shirtar och linnen så det ska införskaffas.

Eftesom vännerna som var här igår har barn så fick vi testat vår bärsele och den verkar funka allseles ypperligt. Däremot var inte babymontitorn jag fick hem något vidare... Bilden funkar men ljudet var uselt... Så den får nog åka ut på Tradera igen...

Jag hade tänkt att jag skulle gått och fixat med vaccinering på tisdag kväll men ska ju gå på spanska igen! Måndag kväll ska ägnas åt en tjej i vår lilla "mamma-grupp" där vi har misslyckats få ihop nåt med allihopa.
Sist vi sågs var vi 6 stycken. En mamma hade då fått lämna sin son kvar i landet. Hon har av förklarliga skäl inte velat vara med i gruppen nåt mer. En tjej har faktiskt precis blivit mamma, i fredags fick hon sin dotter efter flera månaders väntan! Ytterligare en tjej har fått barnbesked - två döttrar och väntar nu på att resa!
Så nu är vi tre som väntar just nu...
Jag ska ringa imorgon och höra med AC om barnhemstilldelning. Jag tycker det borde vara dax för oss nu snart... Vår kontakt har inte svarat på mina e-mail under veckan så jag är lite sur på det faktisk...

Förhoppningsvis kommer snickaren som ska bygga vårt räcke i veckan också! Längtar till nästa helg redan... Vad har du för planer för veckan?


Av litenlangtan - 25 februari 2011 13:01

Var ganska överens med mig själv om att målen från gårdagens lilla övning i "tänk framåt, tänk själv" (läs Måldialog och utvecklingssamtal)

faktiskt är en bra idé att fundera över - och jag hade som målsättning idag att göra

1.  koppla in ny scanner, scanna dokument som ligger och maila till den som ska ha dem = fastighetsbolag som V Ä N T A R på dem... 
2. kontera alla fakturor i Workflow

3. Fylla i allas närvaro i vår närvarohanterare på nätet...

Det var också viktigt med prioriteringsordning. Jag gör ibland saker som är *tråkiga och oviktiga framför *tråkiga men skitviktiga och det är sådär.

När kollegan kom kl 10 var jag halvvägs igenom fakturorna som var m å n g a... och jag gjorde klart!!!
Sen gick jag in och skulle koppla in scannern. Visst, inga problems. Men jag behövde hjälp av IT för att få igång den - drivrutiner skulle installeras osv...
Då konstaterar IT att min dator har för lite RAM-minne för att överhuvudtaget köra CDn med drivrutinerna...
FAN vad trött jag blir! Samtidigtr är jag så glad att jag gjorde fakturorna innan jag provade det här med scannern eftersom jag inser att jag hade skitit i det om jag stött på patrull med scannerns som dagens första punkt. Nu är risken stor att jag kommer skita i att göra närvaron också...

BLÄ!


Exakt HUR less kan man bli på sitt jobb?   


Chefen går inte att få tag på och jag får väl maila dem på Fastighetsbolaget och säga hur det ligger till...

Måste öva på att "byta bild" - ska tänka på att jag och maken ska ta igen alla-hjärtansdags-middagen som blev inställd ikväll...

Tapas, kärlek och rödvin!



Av litenlangtan - 23 februari 2011 22:55

Jag återkommer flera gånger till Kix inlägg om sina 10 budord för att omvärlden och de "normala" människorna ska förstå och förnimma en gnutta av de otroligt känsliga ämne barnlöshet är...


Jag minns våren/sommaren 2008 - då min närmaste kvinnliga kollega plötsligt blev gravid, mina två då bästa vänner väntade smått och vi inte rikigt talat om för våra vänner hur saker och ting låg till...
Jag bestämde mig för att jag måste träffa någon för att prata om alla jobbiga känslor. Jag vände mig till en frivilligorganisation som jag fått hjälp av tidigare. De hade en samtalsterapeut under utbildning som jag kunde få träffa och prata med...
Vi avtalade en tid och jag kom dit och vi satte oss i samtalsrummet och jag kände en otrolig lättnad över att äntligen få prata med någon utomstånde och riktigt kunna ösa ur mig...
Efter ca 10 minuter ser jag en svag utbuktning på hennes mage, under hennes ganska bylsiga klädsel...

-ÄR HON GRAVID börjar jag genast tänka... Min "gravidradar" är ganska väl utvecklad men självklart sätter mina tankar igång och jag kunde inte riktigt känna mig bekväm med att prata öppet om alla tankar och funderingar kring hur jobbigt det var att ALLA tycktes vänta barn utom jag...
Så tillslut måste jag fråga henne och hon bekräftar att hon är gravid.
-Men hur tänkte du nu, frågade jag...
-Ska jag sitta här och ösa ur mig hur jobbigt jag tycker det är och hur avundsjuk jag är och arg på min egen kropp och ledsen över vänner och arbetskamrater som bara "skaffar barn" och vad alla de där känslorna gör med mig?!


Hennes tankar var att vi skulle använda hennes "graviditet" som ett 'verktyg' och att jag kanske kunde få ur mig mina tankar osv på henne...

Jag kände mig inte alls bekväm med det och valde att inte gå tillbaka dit.
Jag kunde inte förmå mig att svära över hennes lycka och allt gjorde mig bara mer olycklig...
Men en sak som etsade sig fast var något kring empati och förståelse...
jag beklagade mig över A som (redan) då sa massa klumpiga saker och som inte tycktes förstå att jag var i kris och sörjde att jag kanske aldrig skulle få biologiska barn...
-Men måste hon förstå hur du känner? Måsta alla förstå dig?


Jag kom fram till efter många dagars grubblande att JA, de människor jag har omkring mig måste förstå hur jag tar det, hur jag har det, hur det känns och hur jag tänker kring det här...
De kan aldrig sätta sig in i min situation men jag måste tala om för dem att jag har det jobbigt. Att det är svårt att tackla allas 'normala graviditeter' och lyckliga familjebildningar...
Att jag är avundsjuk och ledsen emellanåt och arg och förtvivlad för att allt går emot oss... Det är en sorg att inte få bli gravid och mamma när det är något man verkligen verkligen längtar efter och drömmer om.


Det är inte som att längta efter en resa,  eller ett häftigt jobb eller 1 miljon... Det är inte för alla... Det är inget du normalt sett ska få eller kunna ha... Men en familj och barn är ändå något genetiskt betingat och inget jag bara fantiserat ihop att jag vill ha...


Någon kommentarade Kix inlägg med att barnlösheten är så lång och oviss. Kommentatorn hade förlorat en närstående - och den sorgen bleknar - livet fortsätter och man får aldrig tillbaka sin släkting. Det kan man efter ett tag förlika sig med och förstå...
Men barnlösheten är så lång och så oviss hela tiden. Nytt hopp blandas med nya sorger och nya metoder med nya bedrövelser som blandas med nya försök och nya problem...
Det blir en lång, utdragen spiral som hela tiden kretsar kring en djupt rotad längtan och önskan om att bli förälder. En önskan om att vara som 'alla andra', en längtan efter sammanhang och en förhoppning om samhörigheten som familjer ändå har.


Jag ville inte berätta för släkt och vänner att vi hade problem - jag ville ju så mycket hellre berätta den goda nyheten att vi väntade barn äntligen...
Men det blev ju inte så... jag fick berätta att vi var barnlösa, att vi var ledsna och att det var så himla jobbigt att vara vi just då...
Många känner till att det finns metoder att få barn - och att alternativet adoption finns. Men få vet hur det funkar, hur jobbigt det är både mentalt och fysiskt, många vet inte vad som krävs. Det visste inte jag heller innan vi hamnade mitt i det...


När vi drabbades försökte jag såklart ta reda på så mycket som möjligt om hur det funkar osv - men jag har inte hört en enda som frågat om de kan leta mer info nånstans...
Ingen kan till fullo förstå hur allt det här förändrat mig och förgjort mig i vissa situationer. På något sätt blir misslyckandet en vana i sig och jag har blivit van vid motståndet. Det känns som att alltid gå i motvind. Det krävs hela tiden lite mer av mig. Jag får kämpa lite extra hela tiden.


Något som verkar ännu konstigare är att den här smärtan i vänster sida som jag skrivit om verkar släppt nu äntligen. Efter mitt sista läkarbesök har vi äntligen fått iväg alla papper och vi kan inte göra mer för att påverka vår familjesituation nu. Läkaren var tveksam till att det var något allvarligt men eftersom jag faktiskt grät av oro och rädsla för att inte bli lyssnad på så skickade han mig till röntgen till slut. Röntgen visade inget men jag hade redan då märkt att smärtorna avtagit. Min oro har släppt och jag har faktiskt inte ens tänkt på det där ömmande stället på flera veckor nu.
Men jag har hela tiden sagt till läkaren att det kan mycket väl vara psykosomatiskt - att jag projocerar min oro på mig själv...
Och det verkar ju faktiskt inte bättre än så. Att ovanpå allt tjorv och tjåst med all pappersexercis har jag haft den här diffusa smärtan att bära på...
Nu bär jag bara min längtan och min väntan och det fungerar. Jag har inte bara nedslående tråkiga motgångsbesked att komma med när vänner bryr sig om att fråga. De kan själva läsa om vad som händer till viss del och jag känner att jag rätat på ryggen lite och kan se framåt på ett annat sätt. Det är inte en oviss barnlöshet på samma sätt längre. Det är nästan 100% säkert att det blir ett barn. Nu finns det ett hopp om ett lyckligt slut...

  



Av litenlangtan - 23 februari 2011 14:57

Fick ett jätteroligt jobbuppdrag idag - att färgsätta på en brandstation!
Det är en firma som gör mycket jobb åt Räddningstjänsten - och jag har hjälpt dem några gånger förut.

Det var 3 rätt mossiga gubbar som jobbar i en helt grå korridor, med 6 st helt grå kontor. Smmanlänkat med ett grått kopieringsrum, grått kapprum och samma gråa på väggarna i lektionssalarna...

Jag sa att eftersom man tillbringar mer tid på jobbet än hemma så är det ju viktigt hur det ser ut och att man känner att man trivs med färgen man har och bladibla...
Någon gillade grönt och en annan gult... Och alla kontor har fönster ut i korridoren - Och jag gick Bananas! Och jag har planerat att alla väljer varsin färg som de gillar - och så kör vi ett färgfält utanför kontoret i en matchande kulör - under det där fönstret...

Risken är ju att det kommer se ut som dagis eller nån salong eller Liseberg... :-D

Tänk er medelålders män med blå byxor och marinblå stickad tröja (nån slags uniform) och en färgglad korridor!

Den ena mannen som jobbade där kallades för 'Mr Purple' för han hade tydligen valt färg till ett annat kontor och då blev allt LILA... men inte så snygg lila... :-D
Eftersom han inte var på plats så bestämde vi att jag ska välja en snygg lila till honom iaf... :-D

Jag får fundera på det här tills i morgon, kanske bättre att lugna ner sig lite och hålla korridoren ganska netural ändå. Så kan de få go bananas med sina kulörer inne i kontoren iaf. Det kanske kan kännas mer Brandstation än hipp reklambyrå!

Av litenlangtan - 23 februari 2011 06:44

Den bästa och mysigaste stunden jag vet (konstigt nog) är att fullt påklädd unna mig några minuter av värme och ömhet intill min man på morgonen under de tidigare morgonpassen...


Vi har som rutin att alltid pussa den andre hej då på morgonen. När tid finns frågar jag om jag får ligga nån minut hos honom...
Då lyfter han på täcket och sträcker ut sin arm och omfamnar mig och snusar lite i mitt hår... sen somnar han oftast om igen... och jag ligger där och andas och känner hur hans sömnvärme sakta kryper över till mig...
Och som jag njuter när jag ligger där...
Det gör mig glad och jag känner mig älskad och... glad!


Sen traskar jag till jobbet... och den där stunden sitter liksom kvar under dagen...


Min bästa kallar jag honom. Det står i min vigselring och det är det självklara namnet på honom... För en sån bra människa kommer jag aldrig att finna igen. Han är min trygghet, den som alltid backar upp, alltid tröstar. Alltid ger beröm och som alltid säger sanningen.
Och han ska snart bli pappa, den allra bästa pappan såklart!


   Det här är jag och maken på vår frusna sjö förra vintern...

Av litenlangtan - 22 februari 2011 11:23

Slängde iväg en något skruvad ansökan till ett intressant jobb...

Är så trött på att sitta och skriva engagerade genomtänka ansökningar som tar nån halvtimme/timme att skriva och formulera och sen får man inte ens ett svar tillbaka... 

Nu skrev jag egentligen att jag var hungrig på nya utmaningar och jag har massor att lära men gott om erfarenheter från olika branscher - men alltid inom service och sälj...

Får se om det ger nåt...

Är det kutym idag att inte ens svara på folks ansträngningar? Eller får de alldeles för många flummiga brev kanske?

Well vi får se...

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards