litenlangtan

Alla inlägg under juni 2011

Av litenlangtan - 30 juni 2011 18:09

Har ni funderat något över de föräldrauppdrag som man kan tänkas ta/få igenomfamiljelivet? Min mamma var "klassmamma" och skjutsade till träningar och tävlingar i vår idrottsförening och sydde paljetter på konståkningsdräkter och bakade till loppisar och föräldrafikor...

Jag tror att mitt första föräldrauppdrag kan komma att bli att stjäla ansvaret för bildhanteringen på AC lokala tidning - eftersom den som jobbar med det idag (antagligen på frivillig basis) gör så här med bilderna som används i tidningen...


Det sägs ju att media lägger på 5 kg...

Jag vet inte om Anna Manheimer läser den här tidningen - hon är ju med på bild rätt ofta och är mamma till olga från Kina - den till höger är ju "original" om man så säger. 'Misshandeln' till vänster drabbar inte bara Anna, även omslagsflickan på senaste numret har blivit breddad...

Om jag som förälder skulle riskera att min unge ser bredare, kortare, rundare, längre eller fyrkantigare ut efter att ha hamnat i tidningen så skulle jag nog inte skicka in några bilder...

Det här gäller förhoppningsvis bara Gbg-avdelningens bilder för jag kan inte riktigt minnas att ACs nationella version ser ut så där - men nog borde den kunna vara lite "sexigare" den också...

Synd att min kompis inte jobbar på en av Sveriges främsta tidningsmakarbyråer längre... Fast å andra sidan kanske jag får höra av mig till hennes gamla arbetskompis som jag slängde käft med rätt ofta ett tag. Han skulle säkert bli smickrad om jag bad om en re-design för skojs skull!


Jag har legat platt på gräset och hotade med att ligga kvar efter maken kom tillbaka från sin löparrunda - men jag gick in och lagade kylskåpet istället eftersom det verkar leva sitt egna liv. Typiskt att ha +22 grader i kylskåpet nu när det är värmebölja - har hört att maten klarar sig extremt kort tid då...

ANNONS
Av litenlangtan - 30 juni 2011 07:23

Igår och idag har jag ägnat tid (ja, arbetstid!) åt att läsa om två docksöta tjejer från vårt barnhem - Laura och Tatiana! Jag har småfnissat, gapskrattat och läst högt för maken - igår kväll kunde jag inte sluta läsa så det blev sent i säng och guuuu va trött jag var när klockan ringde i morse...


Nu längtar jag efter att få ett äldre barn - som jag kan pyssla och baka och rita med. De verkar ha så himla kul de där två tjejerna och deras famil! Tack så mycket för att jag får ta del av er resa och er vardag! (nu vet jag ju inte om deras mamma läser hos mig men jag tackar ändå!)


Gårdagen bjöd på lite loppisbesök - det bästa köpet var en alfabetsspel med Maja som enligt den hemsidan kostar 385:-
Jag gav en 10:a och tyckte det var lagom!


 
Jag hittade också ett spel typ "löjliga familjen" med djurungar i olika kategorier. Spelet var från 60-/70-talet så bilderna och djuren var lite 'annorlunda' men det går säkerligen att leka med framöver...


Jag hittade också lite fler magnetbokstäver. Dessa var små bokstäver och de lite mer ovanliga "ü" och "ñ" som kan komma till användning :-D


Efter jobbet träffade jag upp maken - och intog några glas vin/öl på en uteservering i Haga. Mys på hög nivå!


Där träffade jag också på ett par vars bröllop jag var på för 6-7 år sen... Insåg att jag inte hade så mycket att säga dem den här gången heller men men...
Det har kanske med barnalstrandet att göra. De gifte sig ungt och fick sin dotter för kanske 5 år sen... De lever ju sen länge det liv jag lika länge längtat efter. Det kan vara svårt att komma över en del sånna där påminnelser... Den 'svarta sjukan' gör hemska saker med åtminstone mig. Nu har de ju aldrig varit nära vänner till mig men det har tagit emot att träffa dem under ganska lång tid - därav min återhållsamhet...


Men snart kan vi ju vara föräldrar vi också - om de bara ville ringa från AC nån gång. Imorgon är det fredag = möte på barnhemmet igen och tja, kanske åker vår akt fram på bordet...


Vädret ska vara soligt och bra fram till lördag såg jag igår. Jag jobbar såklart och nästa vecka blir lite annorlunda för nu börjar semesterperioden... Lite annat folk, lite annat schema - men mest som vanligt...


Har jag förresten berättat vad min märkliga kollega ska göra på sin semester? Han ska ut och resa! Ensam. Till ett väldigt stort land. Och stanna 5 nätter. Han är redan mycket nervös och orlig - tänk om han missar sin anslutande flight? Tänk om han fastnar i passkontrollen och imigrations? Eller om han hamnar bakom någon annan som gör det? Tänk om han inte hittar? Tänk om...
Ja, ni fattar. Detta är S T O R T  för att inte säga det största som hänt den här killen!


Äldre kollegan ska inte ha ledigt och jag känner att han laddar inför årets "urladdning" genom att gå och muttra lite om allt möjligt. Det sjuka är ju att han laddar ur på mig. Och det sjuka är ju att han inte ska ha nån semester som gör att han samlar på sig gammal ilska och surhet som gör att det går överstyr. Jag vill ju bara "gå hem" och lämna det här panget bakom mig ett ganska långt tag.



ANNONS
Av litenlangtan - 29 juni 2011 11:38

Jag har fått för mig att vi ska skicka böcker till vår fadderbarn i Ecuador - men det är ont om barnböcker på spanska i Sverige. Maken hade iofs hittat en internationell bokhandel i stan inte långt från där han jobbar...

Igår var han där och spanade... Petson och Findus, Pippi och Elsa Beskow fanns för mindre barn. Men f*n vad dyra de var... 185-285:-
Inte för att vi inte vill ge vårt fadderbarn presenter som kostar lite granna - det gör jag gärna MEN jag hoppas att det finns mer och billigare varianter av den varan i vårt land istället. :-D

Jag får ge mig till tåls...

Appropå det - måste se till att få skrivit vårt nästa brev till den lilla godingen och hennes familj...


  
Finns det någon som adopterat från spansktalande länder osm vet om det finns bra bokutbud för små barn där?

Av litenlangtan - 29 juni 2011 07:11

Hedda skriver om mötet med sin chef och planerandet för sin kommande föräldraledighet - vem ska ta över och hur länge blir man borta och så vidare...


Främsta frågan är ju NÄR det kan tänkas ske - att man får "gå hem" som de kallar det här på mitt jobb...


Det är ju så otroligt svårt att svara på. Man kan berätta om hur det ser ut för andra. Man kan anta och gissa och "räkna med" att det kan ta si och så lång tid...


Det kan ju gå både snabbare och långsammare...
När vi kastades in i det här i november så la jag mycket tid åt att försöka tolka den statistik som gick att luska fram. Det kom BB rätt tätt tyckte jag. Men det finns ju ett "mörkertal" som i all statistik. De som adopterar från vårt land som INTE är med i vårt forum, eller fyllt i sin info i listan som medföljer...


Jag hade goda förhoppningar om BB i maj/juni och jag hoppades vara hemma igen till makens jobb behövde honom igen i augusti. Men inte då.
Samtidigt så har ju en av våra nära fått BB. Från vårt barnhem. Och de hade ju väntat ganska exakt så länge som vi gjort nu...

Men som vi alla vet så betyder det ju ingenting - det finns ju ingen rak kö...

Igår bokade jag in en händelse en lördag i augusti. En rolig sak som vi faktiskt väntat på ganska länge... Men det har liksom inte blivit av...
Helgen innan där är det den årliga grillfesten i de norra skogarna då vi ses i familjen och grillar och frossar i god mat!


Det känns jättekonstigt att inte våga boka upp sig på saker längre än ett par veckor fram i tiden - men det är ett syndrom som jag dragits med ett tag... Jag tror att de allra flesta som väntar BB känner på samma sätt... Man hoppas att man inte ska ha möjlighet att delta på det där som är men man vet ju aldrig. Det känns som om man har svårt att vara längre än 4 veckor fram i tiden i sina planer...

Appropå detta så har jag kunnat läsa mig till att den tjej som skulle kunna lämpa sig som en ersättare för mig planerar att resa någonstans i höst. Och vara borta ganska länge...

Jag vet inte om jag ska prata med henne om att eventuellt jobba här eller om jag bara ska skita i hela saken. Det är på min chefs bord att ordna en ersättare. Jag har ju pekat med hela handen och serverat honom en färdig lösning - som nu verkar kunna gå i stöpet eftersom personen i fråga också ska ut och resa...
Jag orkar inte oroa mig för detta så jag tror jag lägger det på hyllan lååångt bak på hjärnkontoret.
Inom koncernen har de helt andra sätt att jobba - en av de andra väntande mammorna har i dagarna fått träffa sin ersättare och verkar helnöjd. Trots att de kanske inte är närmare BB än vad vi är så har någon redan tagit plats och kommer gå sida vid sida tills det är dags. Det måste ju kännas skönt!


Jag tänker för mycket...


 
Inte riktigt mina planer men ni 'get the picture'


Av litenlangtan - 27 juni 2011 22:10

Till och från de senaste veckorna har jag haft perioder med deppighet. Dels har det berot på vädret. Vid taskigt väder blir allt sämre, tristare, jobbigare, långsammare, gråare...


Soliga dagar betyder lite mer på jobbet, gladade stämning, finare utsikt, roligare och ljusare...


Men som idag - klarblå himmel och hög fin luft, värme och slutar tidigt...
Ändå känner jag avgrundsdjup deppighet. Jag har suttit och tjostat högt och ljudligt hela eftermiddagen.
På hemvägen funderade jag på alla borden och alla måsten... Borde skrapa på huset - borde röra på mig, måste fortsätta med fönsterrenoveringen. Kanske tvätta lite. Vad ska vi äta till middag...


Det enda jag kände för att göra var att byta till bikini och lägga mig på gräset och läsa en bok...


Så jag gjorde faktiskt just det. Satte på mig röd bikini med vita prickar och hällde upp en stor kanna vatten och tog min nya bok och la mig platt på gräset. Så låg jag där och läste en god stund... Sen lyssnade jag på Underbara Claras sommarprogram i P1 som gick i dag men som jag missade...
En sak som faktiskt talade till mig var att hon talade direkt till Anders Borg - vår finansminister - och sa att det människor vill ha är inte mer pengar att konsumera mer med - utan mer tid - tid att vila i vardagen, lägga upp fötterna på kökssoffan och lyssna på radio, eller dricka kaffe med påtår och läsa HELA morgontidningen. Eller spendera mer tid med sina barn...


Och jag kände inte mig onödig som låg där på gräset och lyssnade på radio tills mannen kom hem - näe, tvärtom det kändes nödvändigt...


Sen kom min man hem och pussade lite på mig!

Sen gick vi in och städade lite - maken dammsög och dammade hela huset och jag stuvade om lite i klädkammare och i pysselhörnan så mina tapeter och tyger och pärlor inte syns så mycket! (whatever makes my husband happy!)
Sen lagade vi supergod middag och åt ute på trädäcket och njöt av den klarblå molnfria himlen och värmen och solen...



Mest är ju allt ok. Men de här daaaaaalarna börjar blir riktigt jobbiga. Inte ens vår shoppingtur till Ullared i går fick mig på särdeles bra humör för nån längre stund...


Chefen berättade om sina semesterplaner, han ska vara ledig 4 veckor om 3 veckor. Jag frågade om jag kan nå honom under semestern och han skrev att jag kan nån honom dygnet  runt...


Jag hoppas jag får anledning till det...


Kanske ska skaffa ett par sånna här som jobbskor?




Av litenlangtan - 27 juni 2011 06:45

Hon har gjort det igen - Kvarnlyckan - beskrivit längtan på ett fasligt bra sätt. Den där alldeles speciella längtan efter något man inte ens vet vad det är...

Den är så svår att förklara, att beskriva - jag vet ju inte ens själv vad jag längtar efter och väntar på. Ibland undrar jag om jag är helt igenom galen som faktiskt frivilligt tänker utsätta mig för det här med barn. Många i omgivningen vittnar ju om att det är väldigt jobbigt. Det är korta nätter, tidiga mornar, att inte få någon egen tid alls. Inte ens på toa. Att ständigt ha en liten person med - dygnet runt.

Den omställning det innebär är omedelbar och oåterkallelig. För evigt.

Det extremt svåra i att vänta. Hur gör man - när man egentligen inte vet vem man väntar på? Otåligheten är obeveklig. Frågorna blir fler och fler. Jag kom tillockmed på mig själv att inte basunera ut senaste nytt till nära och kära för då kommer fler frågor. Frågor jag inte kan svaren på och frågor jag själv ställer mig. Frågor som gnager på uthålligheten...

Det kommer komma perioder nu när våra säljare kommer åter från semester och ledighet och de kommer såklart vräka ur sig något om att jag är kvar här... Som om det är jag som påverkar det?!

Idag kom jag på mig själv att fundera över vilken sorts smörgåstårta jag ska göra för att fira på jobbet. jag har lovat en kollega att göra smörgåstårta då det blir BB nämligen...


Well... 20 veckor, 5 hela månader passerade vi den här veckan som gick...

För varje dag som går nu kommer vi ett steg närmare! 



Av litenlangtan - 25 juni 2011 22:03

Vaknade jättesent idag och har mest såsat runt på tomten... Det enda vettiga jag gjort idag var att klippa gräset.

Vi hade en trevlig dag och kväll igår hemma hos R. Några nya ansikten och några saknades. Som vanligt tog det ca 2 timmar från det att grillen tändes till alla satt kring bordet med maten.

En till utan barn var närvarande men vi fick faktiskt prata en hel del om adoptionen... Dessutom hade en tjej ur "mammagruppen" lagt upp bilder på sina söta tjejer på Facebook som jag satt och log åt under kvällen.
Skönt var iaf att åka hem när vi kände oss nöjda. Alla med barn sov över och jag kan tänka mig att göra det när vi själva har barn men så länge vi är utan är det skönast att åka hem och vakna när man själv har lust... :-D

Eftersom vi har bil i helgen passade jag på att ta en tur bort till mitt kantarellställe och jag hittade några små kantareller som jag stekte upp och la på en macka ihop med bacon och ost... Så himla gott.
Hoppas ni haft en fantastisk midsommar allihop!

Av litenlangtan - 23 juni 2011 15:20

Att resa i minnet är fantastiskt. Jag har dessutom fotodokumenterat de 5 år som jag och maken vart ihop. På fotona från vår första tid tillsammans ser man alla roliga saker vi gjorde ihop de där första månaderna.
Jag tänker att vi gjort vår godnattpussritual nästan varje kväll de senaste 1800 kvällarna iaf :-D


5 år har förflutit ganska fort egentligen och nu gnäller jag över att väntan börjar bli lång när 5 ynka månader har gått.
På kalaset förra veckan sa ju en tjej att jag hade halva tiden kvar på min väntan men jag vill inte vänta mer nu. Jag menar - de som man talar med som frågar hur länge man väntat - de fattar ju inte att det har tagit oss år att komma HIT. De tror ju att vägen fram till dessa 4,5 månader som vi väntat nu vart kantat av livet i allmänhet. Men det har ju faktiskt vart kantat av barnlöshet i synnerhet.


Förra året på midsommar var vi de enda utan barn... och kommer så vara i år också... Nu ör alla deltagande införstådda med att vi väntar smått och kanske kommer det spontant upp som frågor i år.


Föredettingvän A kommer inte vara där i år och inte heller den som förra midsommar fick ta hand om ett stor och ett litet barn...
Nya bekanta med en liten tös kommer istället. Det blir fint det.
Lagom att ta bilen dit och käka och grilla och givetvis pratat BARN med dem som har...
Sen åker vi hem och sover i een säng när vi väl lessnat på hela grejen. Det blir fint det.


Jag tänker ofta på de här "storhelgerna" och hur de framställs i medier mm. Det är släktmiddagar, äta med familj och vänner, tid att umgås och alltid alltid närhet mellan vuxna och barn. Till vardags är det enkelt att hantera. Det är oftast jag och maken. Vi tillsammans vid middag, framför TVn, ätandes på nån av våra uteplatser, i affären, på caféet. Vi umgås inte jätteofta med vänner och släktingar på vardagarna. ibland inte så särdeles på helgerna heller... Det är olika.


"Tankarna på egna barn finns ju där hela tiden... Vilket år kommer vi fira här med egna barn? Hur länge ska vi behöva vara åskådare i detta som kallas livet? Varför är det ingen som har modet att fråga oss vad som händer i våra liv just nu? De kanske är rädda att sätta oss i en situation där vi inte känner oss bekväma men jag skulle gärna prata om det med fler - men det är ju inget man bara drar upp sådär helt appropå. Speciellt inte som vi ens kommit till att få tala med en representant från AC ännu kring länder och väntetider osv..."


Det här är mina tankar kring vårt barn förra året. I år är jag fortfarande en åskådare till familjekomedin Midsommar men jag är mycket mer trygg i min roll - som åskådare. Om det blir något nästa år så är jag rätt tvärsäker på att vi har en egen liten lillo som kommer tulta runt eller tom springa och leka med de andra barnen... Det är faktiskt väldigt skönt att känna så. Att snart så... är det vår tur.
Jag kan inte låta bli att fundera på ålder. Kommer hennom vara som R's nummer två eller som deras nummer 1? Vilket barn kommer ligga närmast i ålder? Det är iaf glädjande att vi kommit en bra bit på vägen i vårt väntande. Förhoppningsvis är vi hemma innan jul och kan lägga detta året och barnlösheten till handlingarna för gott!


Nu önskar jag alla er som läser en fin midsommar!


 

 

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4
5
6 7 8
9
10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23
24
25
26
27
28
29 30
<<< Juni 2011 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se