litenlangtan

Alla inlägg under juli 2012

Av litenlangtan - 31 juli 2012 09:12

Maken längtade såklart efter semester och att den sedan följs av att han ska vara föräldraledig resten av året gör inte saken sämre...
Men min tid som heltidsarbetande närmar sig med stormsteg igen. Det är svårt att njuta av ledigheten tillsammans när man har en växande ågren över att snart vara tillbaka på jobbet igen.

Första veckan på den gemensamma ledigheten har vi iaf tillbringat i norr med svärmor och svärfar. Det har gått över förväntan! Resan upp och ber i bil var slitig men det gick bra!

Tyvärr sammanföll sommarens enda fina vecka med vår frånvaro så nu regnar det katter och hundar igen mest hela tiden...

Får se om vi kommer ut nåt idag för allt regnväder...
Funderar vad jag längtar efter och kommer fram till att det är att vara ensam hemma - flera timmar i följd!
Hur löser man det mitt under semestern?

Av litenlangtan - 14 juli 2012 12:17

Veckan som gått har varit fin. I måndags träffade jag en av tjejerna från bokcirkeln och vi hade en jättefin dag med solsken, promenad, fika på fika och ballehäng med våra barn.


Jag och sonen har varit på bibblan och lånat böcker och på museet här där vi bor. Vi har också varit på museum med akvarium och spanat på fiskar och andra vattendjur med min vän som har två barn varav ett är jämnårigt med sonen. Efter akvariet gick vi till en lekpark och fikade och hängde runt där en stund.


Dagen därpå fick jag ett SMS av en annan tjej ur bokcirkeln och vi sågs och gick på museum vi också!


Så rätt som det är så har jag haft fullt upp. Mamma/mormor har också varit här och vi pratade lite om att vi planerar att ta barnvakt i augusti innan jag ska börja jobba. Vi har för avsikt att gå på bio efter att sonen somnat. Han sover ju oftast väldigt stilla och tungt på sin natts första timmar så det ska säkerligen inte vara något problem. Möjligen ska vi prova att låta svärmor/farmor & svärfar/farfar ta hand om honom en stund när vi besöker dem i sommar. Vi måste ju ge dem möjlighet att umgås nära sitt barnbarn och vi måste låta gummisnodden tänjas ut lite mer... Även om vi har haft rätt tät kontakt med min sida av familjen så har vi ännu inte lämnat huset båda två utan sonen någon gång. Men jag har ju vid olika tillfällen gått på toa själv eller stått i kö på café mm då sonen suttit kvar med mina vänner och deras barn. Och det har funkat bra - han har vetat att jag kommer tillbaka och känt sig trygg med dem. Och på självaste födelsedagen var han omgiven av släkt och vänner medans hans päron yrade omkring och fixade med tårta och kaffe och annat.


Men visst känns det märkligt att vi inte ska vara dygnet runt med honom under hela hans uppväxt. Han ska ju förhoppningsvis börja på förskola eller hos en dagmamma vad det lider.


Vännen som blev gravid i landet när de hämtade sin dotter har fått sitt barn nu äntligen - efter en bra stunds överburenhet. Grattis till er alla säger jag även här! Hennes förlossning lättades av att barnmorskan själv adopterat två gånger och i salen bredvid föddes ytterligare ett biobarn med två syskon från landet! Så märkligt livet ter sig ibland!


Jag såg också att Ekomamman väntar smått igen! Grattis till er också!

Veckans roligaste besked kom igår på eftermiddagen! Min fina vän väntar smått igen! Ödmjukt ringer hon och berättar trots att det inte är jättelångt gånget! Hon vet ju själv hur det kan kännas och visst kan det komma som jobbiga och obehagliga överraskningar fortfarande - men det beror så mycket på hur dessa nyheter presenteras! Dessutom vet jag hur svårt det det var för dem att få till dessa båda deras barn så jag håller alla tummar jag har för att allt ska gå bra även denna gång! Grattis!


Söndag idag - den allra sista veckan på länge för maken. Nu börjar hans semester och vi ska vara tillsammans rätt många veckor i år. Sen ska jag återgå till jobbet efter 10 månaders föräldraledighet. Kortare än de flestas men efter mycket längre väntan. Märkligt kan tyckas men vi v'ljer att göra så här då sonen var såpass liten när han kom till oss. Förskola/dagmamma från årsskiftet är det tänkt och sen ska vi båda gå ner i arbetstid. Jag tror det blir bra - blir det inte det så får vi tänka om...

Vår sommar innefattar en ganska lång bilresa till makens familj och jag hoppas på loppisbesök, fika och att få slappa en del. Sen väntar några veckor hemma med kortare utflykter och värme och bad kanske?
Sen hoppas jag verkligen att vår vecka i hyrd stuga på skärgårdsö ska bli sommarens höjdpunkt!

Det gnager lite i bakhuvudet att jag snart ska tillbaka till jobbet men jag vill inte låta det överskugga det faktum att vi har massa härliga veckor tillsammans framför oss nu...
Vad ska du göra i sommar?

Av litenlangtan - 8 juli 2012 19:29

Helgen har varit bra men jag har varit ledsen. Jag insåg i går att en väns barn fyllde år och vi har inte varit bjudna på något kalas i år. Det känns konstigt och märkligt. Vi har ju varit där under alla år vi var barnlösa. Suttit där först med andra gemensamma vänner utan barn, sen med fler och fler gravida magar och sett deras barn växa upp. Men i år var vi visst inte välkomna. Trots att vi mer än någonsin var legetima gäster på ett eventuellt barnkalas. 
Jag vet inte varför vi inte var bjudna om det nu var barnkalas. För inte ens det vet jag. Men facebook skvallrade om att en annan gemensam bekant skulle på barnkalas och kvällen avslutades iaf med att vännens bror suttit på deras uteplats och spelat gitarr.

Det känns tungt att tänka att vi setts mindre i år sen jag fått barn och är hemma varje dag - än vi någonsin gjort på de 12 år vi känt varandra. Vi sågs betydligt fler gånger för en timmes lunch förra året - då hon var föräldraledig iaf. Men alltid på mitt initiativ.

Och visst har jag inviterat henne till lunch även i år. Och visst träffades vi. Men efter det har vi varken setts eller hörts mer än 1 gång på hela våren. Det var nyligen när min son fyllde år. Då var hon här men pratade mest med våra andra gemensamma vänner (som hon förmodligen pratar ganska ofta med ändå) och inte ett ljud om att ses eller höras. Inte ett ord om min son. Inte nåt.


Jag borde kanske ha en egen kateori ute till höger där - vänner mm - eller nåt. För jag vet att det här är en upprepad historia. Jag känner mig mer ensam nu än någonsin tidigare tror jag.
Men det känns jävligt jobbigt att alltid vara den som kommer med förslag om att ses. Alltid är den som hör av sig. Alltid är den som tänker tanken först att det var länge sen...


Människor runt om mig har hektiska liv. Men de kan fan inte vara så jävla upptagna så de glömmer av att jag finns? Men det är väl enklare att gilla en status på facebook än att ta sig tid att ringa. Det är väl enklare att skicka ett SMS än att träffas... Eller kanske läsa sonens blogg och känna att "de har ganska fullt upp verkar det som" - fast jag vet inte ens om hon läser bloggen längre...

Det är konstigt det här med hur dagarna på något sätt ändå går, passerar förbi, för ensam är jag ju inte. jag har ju honom som fyller mitt liv med innehåll. Men mina vänner tycks vara så jäkla upptagna så jag vet inte vad. En del har inte ens tid att svara på meddelanden.


Jag må vara besk och syrlig och trist och gnällig men ensam är just vad jag känner mig. Jag tänker att det kanske bli bättre sen när sonen växer upp lite och börjar på förskola och får lekkamrater mm. Visst har jag träffat nya vänner genom barnlösheten och honom - men det finns inte tillräckligt många för att ersätta dem som inte längre tycks ha utrymme för mig. Vi har inga grannar med barn i exakt samma ålder. Ingen i området är föräldraledig med en liten. Det finns en tjej som jag träffar ibland från öppna förskolan - nästa gång vi ses ska jag be om hennes nummer.

Det gör ont att tänka att vännen här ovan - med barnet som fyllde år - hållit sig vän med mig tills mitt helvette var över?
Även om jag försökt tränga undan saknade efter henne och ilskan över att vänskapen oss emellan verkar bero på mig - hör jag inte av mig så finns inte jag?! Hur gör andra? Hur tänker du?

Jag vill inte förlora de vänner jag har - men samtidigt så orkar jag faktiskt inte ge och ge och ge och ge och ge och aldrig få något. Jag orkar inte känna så här gång på gång. Jag blir ledsen och känner att det är tungt och sorgligt att vara jag just idag.



Av litenlangtan - 4 juli 2012 15:06

Sitter i parken i vårt centrum. Grön gräsmatta, plaskdamm, sandlådan och klätterställning. Gott om plats för både barnfamiljerna och "fritidsforskarna" som handlat dricka på "Järnhandeln". Slås av minnet från förra sommaren då jag såg en gammal gymnasiekompis på en av bänkarna - med en tetra vitt vin i handen. Inte ens 40 fyllda, såg ut som då när vi gick på gymnasiet ihop. Smal och senig, håret bara aningens länge än då, i en liten toffs, mörka kläder och de där ständigt lite ledsna ögonen...Så ledsamt att se honom - vi tappade kontakten efter gymnasiet och har nog bara råkat på honom några gånger sen skoltiden och han har alltid verkat så frånvarande och ointresserad av att prata. Jag är inte den som tränger mig på så jag har backat. Men naturligtvis borde jag tagit mod till mig där och då förra året... Kanske kände jag mig fortfarande misslyckad i min barnlöshetskostym? Kanske orkade jag inte bli bortstött igen? Barnlöshetskostymen hänger nu i garderoben, den är inte bränd eller begraven - den kommer nog alltid finnas där och ta plats. Men den är mycket blekare och sliten av flitigt användande... Appropå barnlöshet hade jag ett förtroligt samtal med en av mina systrars vänner för inte så länge sedan. Hon berättade att hon och killen försökt ifå barn i flera år men hittills inte lyckats. Jag berättade om alla våra tankar och känslor och lovade att finnas där om hon ville prata mer. Men vet min syster? Jag vet ju själv hur jobbigt och svårt det var att berätta att vi hade problem... Hur gör jag? Ska jag berätta för min syster eller fråga om hon vet? Hjälp mig, ge mig råd!

Av litenlangtan - 3 juli 2012 22:46

Konstig start på dagen idag. Jag fick magont från helvetet och hade det rätt tufft med sonen på förmiddagen. Efter en bra stund i selen somnade först han och sen jag. Trots att kommunens trädgårdsmästare körde grästrimner utanför sovrummet lyckades vi båda sova 1,5 timme och när vi vaknade igen mådde jag mycket bättre som tur var! Lekeftermiddag, finprat med min bror, bokinköp på bibblan och mysig fika med maken - sen gick vi till Liseberg. Sonen och maken åkte farfarsbil = lycka och jag fick se en av mina idoler : Jakob Hellman! Sonen satt i selen och tittade lyckligt upp på mig när jag sjöng nästan alla låtarna för honom! Vid tillfällen som detta, hans innerliga blick som fastnaglad vid mig, hans skratt och hans varma händer mot min kropp. Det ögonblicket av denna gemensamma lycka - att uppleva något kul tillsammans! Det är SÅ värt alla år, alla månader, alla dagar, alla timmar, alla minuter, alla sekunder av längtan och väntan! Sent i säng för plutten men vad gör det? Just den här dagen kommer aldrig mer tillbaka...

Av litenlangtan - 2 juli 2012 22:46

Har haft en bra dag trots skitväder; träff med genustjejerna och sen promenad. Sonen har varit på gott humör hela dagen. Han sover bra, äter bra och det går att bryta hans plötsliga utbrott ganska bra för det mesta... Igår skulle jag såklart lyssnat på Sommar i P1 men det blev idag istället. Jag tror att de flesta som adopterat kan känna igen sig i det Klara Zimmergren berättar. Om barnlöshetens svartsjuka, alla väntansåren och hur fantastiskt det är till slut - när ens vardag är full av barn precis som alla andra verkar ha det! De sista meningarna fick mig att med tårar i ögonen omfamna både son och make på golvet i vardagsrummet. Pussa min son i hans svettlockiga nacke och med stolthet kyssa min mans mjuka läppar! Vi är familj nu! Om du inte lyssnat så gör det! http://m.sverigesradio.se/artikel/5127732?programId=2071Och tack Klara för att du gör det obegripliga gripbart även för dem som bara ligger sig till sina barn!

adoption · Barn · ivf

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards