litenlangtan

Alla inlägg under juni 2014

Av litenlangtan - 17 juni 2014 08:02

Idag vaknade stora kl 05:40 och ville gå upp och kolla på TV...
BarnTV hade såklart inte börjat men 06:15 gick han upp och knäppte på TVn. 07:03 masade jag mig upp på ett risigt humör...

Tror det faktiskt handlar om det här jobbet. Jag skulle verkligen bli besviken om jag inte fick jobbet. Men det faktum att hela dagen igår gick utan att jag hörde nåt så står ju hoppet till idag, då de skulle meddela vem som får jobbet mån eller tis.

Gah - det hade onekligen löst en del problem att ha ett jobb att gå till i höst. För hela familjen...

Av litenlangtan - 16 juni 2014 09:55

På eftermiddagen imorgon är det dags för träff med Storas pedagoger på förskolan. Men det är inte för hans skull utan för lillas...
Efter sommaren skolar vi in lilla och han ska få introduceras i förskolan på riktigt. Skönt att det är för honom välbekanta ansikten, både bland de stora och små...

Jag tror att det kommer gå bra och göra honom gott att få lite struktur, nya kompisar och få vara sin egen person. Inte bara den efterhängsna lillebrorsan som är på samma fläck som storebror hela tiden...

Samtidigt går storebror över till en annan avdelning. Med lite äldre barn, lite annat sätt att jobba och en egen gård. De kommer således se varandra rätt lite om dagarna beroende på om jag har jobb eller inte. Jobbar jag blir det kanske inte heltid men nära nog för barnen. Är jag arbetslös blir det 15 timmar...

Hur som helst så är föräldraledigheten över till hösten.
Det har kanske inte blivit helt som vi tänkte oss, jag och maken. Med uppdelningen och så tänker jag. Men vi är ändå överens om att det är bäst för oss i längden då jag kunde lämna mitt jobb. Hoppas nu bara att det finns något nytt för mig att göra.

Av litenlangtan - 15 juni 2014 09:35

Barnen är tätt i ålder och lilla kopierar stora i allt. Är de hemma samtidigt (98% av fallen) ska de givetvis vistas på samma kvadratcentimeter och leka med samma grej.

Därför har det pågått en syskonfejd en tid här nu... I början gick det att flytta på lilla; sätta en stund i spjälsängen med nånting, sätta i matstolen så stora kunde köra tågbana eller leka med bilar i fred...

Sen kom en period när stora ville ha med lilla i leken hela tiden...

Men den är nu utbytt MIT hårda knuffar och ännu värre - stora kastar sig fram och BITER lilla...

Detta har hänt kanske 4-5 gånger på en tvåveckorsperiod.
Jag tror inte han skulle gå så långt som att bita ett annat barn tex på förskolan men vi måste hitta ett sätt att stävja detta!
Är det någon som har ett tips???

Tågbana och bilbana är mycket spännande just nu och till stor del det som leks med.

Jag är inget fan av bestraffningar men idag tog vi faktiskt bort både bilbanan och tågbanan till följd av att stora blottade tänderna och skulle just hugga mig i armen!


Vi har förklarat att det är farligt att knuffas och bitas, att han är större än lillebror och att man måste vara snäll. Vi har visat hur betten ser ut och att lillebror får väldigt ont och blir rädd och påmint om hur ont han själv fick när ett av barnen på förskolan bet honom...
Vi har försökt få honom att be lillebror flytta sig/ge ifrån sig/ge tillbaka vad det nu kan handla om vilket oftast funkar...

Sen är barn barn och syskon lär sig av konflikter osv MEN det här med att bitas är faktiskt oacceptabelt!
Men vad ska vi göra?!

Av litenlangtan - 14 juni 2014 16:20

Idag tog vi allihop i familjen en kombinerad cykeltur och promenad. Vi skulle egentligen bara till centrum fram och tillbaka för att köpa jordgubbar men dröjde kvar en stund på en lekplats. Lilleman hade gjort i blöjan så vi ville skynda på besöket i affären och då står plötsligt en av mina forna kollegor där i mataffären...
Densamma som inte såg mig och barnen i kassakön för ett par månader sen... Men idag kunde hen inte glida förbi och låtsas som ingenting eftersom vi stod mitt i vägen nästan.
Som vanligt med den här personen är det inte något hjärtligt lättpratat återseende så jag sa några fraser och sen vände jag mig mot mitt barn i vagnen. Hen försökte inte konversera vidare så där och då hade vi pratat klart och hen gick vidare med sin kundkorg...

Jag har fortfarande saker kvar på mitt gamla jobb som jag måste hämta. Om jag får något positivt besked från veckans jobbintervju så åker jag dit och hämtar dem... Annars kanske det får fortsätta dröja lite...

Av litenlangtan - 12 juni 2014 14:36

Vår lilla kille är snabb med språket. Trots att han inte är så gammal så har han redan ett stort ordförråd! Och det synes märkligt hur han (och storebror) lär sig nya ord nästan på första försöket.


Lilla har ju sedan länge förstått vad det är som sker på pottan och har nu blivit medveten om NÄR det händer saker i hans blöja.
Idag var det dock första gången han själv kom till mig och fick mig att förstå att han ville gå på pottan!

Till hösten är det ju också dags för förskolestart! Vi gjorde faktiskt ingen aktiv önskan om gemensam avdelning - således går storebror över till "storbarnsavdelning 3-5år" och lillebror börjar på den som han lämnar. De kommer leka på olika gårdar och egentligen inte ha så mycket kontakt på dagarna. Men på något sätt känns det helt ok.
För lillebror blir det välbekanta ansikten ändå, han ser ju både de mindre barnen och alla fröknar de dagar stora går på förskolan då han är med vid alla hämtningar och lämningar. För storebror blir det också nytt. Nya fröknar och nya kompisar. Men ändå bekanta ansikten då deras utegård har vart densamma.

Förhoppningsvis kommer jag ha ett nytt jobb innan förskolan börjar - annars går de iaf 15 timmar i veckan som jag aktivt kan söka jobb på.

Men först en ledig sommar. Snart blir det semester för pappan och jag hoppas att vår tillsammanstid kommer bjuda på mer av det här härliga vädret. Vi har ju en liten badstrand precis i närheten som vi nyttjar när det är varmt och skönt. Men med två vildbasar är det inte helt lätt att gå dit när jag är ensam hemma - vi behöver vara två. 

Av litenlangtan - 10 juni 2014 08:24

Underbar dag igår med glada goa barn och så ett mail nu på morgonen som kallar mig till en intervju på torsdag!
Bra start på den här veckan! Pepp!

Av litenlangtan - 4 juni 2014 22:37

Vår stora blir 3 år väldigt snart. Som i ett trollslag steg vi över tröskeln till galenskap för två veckor sen kändes det som.

Vanligtvis kan vi resonera, lirka, locka, fjäska, busa, muta, skoja eller sjunga oss fram till saker och ting. Men plötsligt tycks han orubblig i vissa (många) avseenden.

En kväll vägrade han plötsligt att borsta tänderna. Han ville absolut inte kissa och heller inte lägga sig. Han var ju ändå så trött så klockorna stannade. Men sova var det inte tal om.

Morgonen därpå ville han inte lämna ifrån sig iPaden efter pottstunden. Han skulle heller inte borsta sina tänder, klä sig eller gå till förskolan.
Med lock, pock, lirk, bus och allvar kom vi tillslut iväg...

Kvällen kom och det var min tur att lägga, kaotisk tandborstning och ledsen unge i sängen.
Jag sa att vissa saker kompromissar mamma och pappa inte om; sömn, smörja exemen, toabesök och tandborstning. Det gör vi alla dagar.
När han blir stor kan han bestämma när på dygnet han vill göra det där men när han är liten bestämmer vi det. Och så självklart förklara att vi älskar honom jättemycket och att vi vet att det ibland kan kännas jobbigt och man inte vet varför man blir arg å ledsen.

Idag var det en mycket ledsen plutt jag lämnade på förskolan - han grät och 'ville inte vara på förskolan'.

Jag hade ett inbokat möte så jag kunde inte ta med honom hem även om jag velat. Det är inte ofta han är ledsen vid lämning och de få gånger det hänt har jag alltid funderat i samma banor; håller han på att bli sjuk? Är det nåt som är galet? Det känns ju inte bra att lämna ett ledset barn.
Men jag hörde inget mer så det verkade ha gått över snabbt.
Vid hämtning var han väl som vanligt. Tyvärr var personalen upptagen så jag hade ingen möjlighet att prata med dem om hur dagen vart.
Väl hemma ville han hellre vara på förskolan. Skrik, gråt och nya omöjliga önskemål att uppfylla...

Senare åkte vi till stan och träffade vänner på en lekplats. När vi skulle hem ville stora fortsätta cykla till bilen. Men han ville inte cykla på den trygga trottoaren utan på vägbanan bland bilar och motorcyklar. Det fick han givetvis inte och kvällens 'utbrott' var ett faktum. I kombination med supertrötthet höll gråten i sig lääääääänge. Hela vägen hem, under högst motvillig tandborstning och in i sovrummet...

Jag satt med honom länge i famnen, gungade honom som när han var bebis, pratade lugnt med honom om hur dagen och kvällen varit. Tillslut tystnade gråten och han somnade i sin säng.

Som vuxen är man helt slut efter en sån här dag och kväll...
Jag vet att det handlar om utveckling, en fas, en tillfällig period, att det leder till något bra och viktigt.

Jag vet att hans inre svajar, han vill vara både stor och liten, kunna och inte kunna, bestämma och slippa, välja och inte välja...
Det måste vara otroligt utmattande för honom också!
För oss vuxna känns det som omöjliga ekvationer att lösa. Det går liksom inte att förutse NÄR eller VAD som utlöser nästa situation. Eller vem av oss som blir 'drabbad'. Pappa har haft det ganska smidigt länge - men jag har redan fått ta emot slag och sparkar, bett och nypningar och 'dumma mamma' och många många fler situationer än han. Det gör kanske att jag är aningens mer luttrad men också att min stubin är något kortare. Det är ju inte ett uppträde om dagen utan utbrott efter utbrott efter utbrott... Varje dag.
Men nu har det verkligen eskalerat och jag hoppas att det kommer vända till det bättre lika snabbt som det blev värre...

Av litenlangtan - 3 juni 2014 18:21

Både jag och maken tycker att lilla är mamma-fixerad. Det går bättre och bättre för pappan att ta upp lilla på morgonen och hålla honom på gott humör tills jag behagar stiga upp. ( Brukar passa på att dra mig några minuter på morgonen, ibland somnar jag tillochmed om!)

Hur som haver - jag räknade för skojs skull antalet gånger lilla sa MAMMA på 30 minuter.
Jag kom upp i hela 98st!
På 30 minuter!

Då var han ute på gården, hade min fulla uppmärksamhet, ingen syskonrivalitet, jag svarade 'ja?' Eller 'mmmm' på merparten av de 98 MAMMA...

Helt crazy! Det är ju inte konstigt att man blir lite trött i huvudet på en dag.

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards