litenlangtan

Alla inlägg under januari 2014

Av litenlangtan - 29 januari 2014 08:25

Efter att lilla somnade om på soffan gjorde vi oss redo för natten. När jag försiktigt bar ner lilla till sin säng satt stora upp i sin. Lilla fortsatte sova och stora la sig till rätta och somnade om.

Jag somnade vid 23:30 och kl 07 väcktes jag av makens klocka. Barnen sov fortfarande!
Det händer ju inte så ofta...

Av litenlangtan - 28 januari 2014 22:40

Klockan är snart 22. Jag och maken skulle just ta the när lilla vaknade. För tredje (eller är det fjärde?) kvällen/natten i rad är det någon som vaknar.
Dygnet har vart mardrömslikt. Stora vaknade igår natt, klagade på ont i magen och kändes varm. Vi ringde 1177 men valde att avvakta hemma. Stora kunde somna om och vi kunde slappna av. Några uppvak och flera timmar senare hade han över 40 graders feber men somnade snart om efter lite Ipren.

På morgonen var han pigg och besvärsfri. Åt frukost och lekte. Maken stack till jobbet. Lilla var snorig och tvärsur.

Vid 10 började stora gnälla över ont i vänster öra. Tvingade i honom lite Ipren. Strax efter det började han klaga över ont i höger öra och börjar vråla! Tar honom i famnen och försöker trösta. Ungefär samtidigt ramlar lilla ner från soffan. Byter barn. Bär tröstande ner lilla till undervåningen och tänker att jag ska placera honom i sin säng när han gråtit klart. Det är bra att veta var han är när jag försöker komma fram till felet på stora. När jag lägger ner honom i sängen ser jag att han blöder näsblod! Det är inget jättekonstigt. Han har väldigt känsliga blodkärl och blöder ofta från näsan. Speciellt nu när det är förkylningstider. Hör hur stora fortsätter vråla på övervåningen samtidigt som jag stoppar blödningen från lillas näsa och lägger honom i sin säng.

Börjar nu inse att stora inte kommer sluta skrika. Han har verkligen jätteont och det kanske måste sökas läkare! Kontaktar maken som lovar ila hem så fort det är möjligt. Vi snackar ändå ca 35-45 min innan han kommer hem.
Stora fortsätter vråla... Jag får gå ifrån för att förbereda för att kunna åka direkt till en doktor. Hämtar strumpor, en blöja (man vet aldrig var och när vi har möjlighet att hitta en potta!) och borstar mina tänder. Lilla har trots en illvrålande storebror somnat i sin säng.

När maken är på väg med sista bussen tar jag stora med mig ut till bilen för att starta den och skrapa rutorna! Tack gode Gud att vi har bil just nu... Stora vrålar vidare i sin bilstol när maken kommer hem, lovar att höra av mig när vi vet vad som är knas.

Ringer vår barnklinik på vägen mot vårt sjukhus's akut. Jag har aldrig behövt söks akut vård förut till barnen så jag vet inte riktigt vart vi ska...
"Akuta ärenden hänvisas till Primärvårdsakuten på sjukhuset" säger telefonsvararen.
Ok. Vi åker dit.

Stora tystnar äntligen i baksätet. Det gör ont men inte så ont så man måste vråla längre!
Kan ej betala parkeringen utan bensinkort. Försöker fixa småpengar i kiosken som upplyser om att en av parkeringshusets automater tar visakort! Halleluja! Återvänder dit. Betalar parkeringen. Bär stora till Primärvårdsakuten. Som öppnar kl 17. Någon råder mig att åka till vår barnklinik och prova där.
Åker dit. Samma jävla visa med parkeringsautomaten där. Stora är nu en rätt glad unge igen.
Vi åker hem och hämtar småpengar ur barnens sparrisar. Tillbaks till barnkliniken. Får prata med en sköterska som hänvisar oss till en privat vårdcentral några kvarter bort. Eller till en närakut i en annan kommun. Väljer privata vårdcentralen.
De har lediga gratis besöksparkeringsrutor utanför! (Hurra!) Men skylten på dörren talar om att de upphört med drop-in akuttider sedan årsskiftet.
Stora är numera trött på att flänga MEN jag vill att nån ska titta på honom. Han skriker inte som att han hade kniven i sig i över en timme om det inte är nåt jättehemskt och gör jävligt ont!

Damen i luckan säger att det inte finns några tider och att läkarna är på ett möte. Jag berättar hur vi farit runt och hur många ställen vi besökt och hon säger att hon ska titta...
Hon lovar att vi ska få träffa nån så fort mötet är klart.
En halvtimme senare kommer en kvinnlig läkare. Stora vill inte alls träffa doktorn, han vill hem men låter sig ändå undersökas i bägge öronen. Efteråt tar doktorn fram en lite geléartad groda hon gömt i sin hand och säger:
-Men titta vad du hade i örat!

Stora tittar förvånat på grodan och skiner sen upp!
Han verkar fatta varför det gjorde så ont!
Med grodan i sin hand åker vi till närmaste apotek för att hämta ut penicillin för att behandla hans öroninflammation. Vi köper fika och lösgodis.
Lilla är fortsatt tvärsur men stora är på ganska ok humör på eftermiddagen. Kanske har även lilla ont i nåt öra eller i halsen... Men det får vi ta imorgon i så fall. Nu har vi haft nog av dramatik för idag.

Av litenlangtan - 26 januari 2014 22:03

OM jag ska ge mig på något svårt/hantverkarmässigt/plocka isär nåt/testa nåt nytt hemma...

Ta en före-bild på skiten så jag åtminstone vet hur det såg ut innan jag gav mig på det...

Eftersom jag inte har nån pappa att ringa längre när saker skiter sig fick jag ringa mina syskons pappa. Som tur var hade han tid och kom och räddade mig (oss hela familjen!) och sen löste jag den sista biten själv som tur var.

Min man är tyvärr inget att ha i de här sammanhangen - så jag lovar mig själv att mina pojkar ska få vara delaktiga när de blir större - eftersom makens pappa inte kunnat lära ut något till honom under hans uppväxt.
Så länge de är nyfikna och villiga att lära sig saker så ska de få göra sina försök och lära sig av sina misstag - precis som jag har gjort.

Av litenlangtan - 19 januari 2014 16:17

Jag tänkte försöka minnas och reflektera över de böcker jag läser i år.
Jag har tidigare köpt och önskat mig pocket till jul och födelsedag mm men numera läser jag nästan bara böcker på vår iPad. Programmet heter Bluefire reader och det går utmärkt att låna 2 becker i veckan på bibblan till sin padda. Man behöver ett biblotektskort och en personlig kod och en iPad med appen på. Smidigt som tusan!

Försat boken jag läst ut i år är INFERNO av Dan Brown.
Han som skrev DaVincikoden ni vet. Jag har gillat de flesta böcker jag läst av honom, tyckt de var spännande och inte kunnat släppa dem.
Inferno har jag verkligen väntat på att den ska komma för iPad och det har dröjt. Jag började faktiskt läsa den redan i nov förra året men hann inte läsa klart den på de 28 dagar man får långa boken så nu lånade jag om den i år och läste ut den i veckan som gick. Anledningen till att jag inte hann läsa klart var nog faktiskt att den inte var s å himla bra som jag tyckte hans andra böcker varit.

Den handlar som vanligt om Robert Langdon och självklart träffar han en snygg, trevlig, yngre kvinna - men den här boken har ett tyngre budskap - att världens befolkning ökar i rasande fart och de lösningar som redan arbetas med; utbildning, preventivmedel och annan familjeplanering, att behandla miljö och resurser mer respektfullt - tycks inte hjälpa på långa vägar.
En "galen" vetenskapsman har så skapat en ny slags pest som ska förinta en del av mänskligheten och han lägger pussel med Dante som täckmantel. Alltså nedstigningen i helvetet enligt Dantes Inferno...
Robert Langdon är såklart där som expert på pussel och gåtor...

Ett skäl till varför du ska läsa den här boken:
Jag har inte ens tänkt på att befolkningen faktiskt ökar i galen takt gentemot hur den ökat tidigare - kanske för att man ofta läser och hör att västvärldens fertilitetsproblem bara ökar. Jag valde att läsa klart den för att jag läst övriga böcker - inte för att den var sjukt spännande eller hanterade ett intressant ämne.

Några ord om varför man inte ska läsa den här boken:

Den är inte alls så genialiskt uppbyggd som Browns andra böcker och saknar bilder nästan helt. Den är seg och bitvis rätt tråkig - även om den ju tar upp ett ack så spännande ämne...

Betyg:

 

2,5 av 5


Av litenlangtan - 19 januari 2014 15:42

Sedan urminnes tider har svärmor längtat till att resa till London. Hade vi inte fått barn 2011 hade maken tagit med sin mamma till just London under våren 2012 - det var planen. Stackars svärmor har fortfarande inte varit i London och när de var här i somras pratade svärfar om att de skulle bjuda oss dit - hela familjen.

Vi som faktiskt har rest någon tripp med flyg med två små barn vet ju att planering och att vara ute i god tid är ju A och O när det kommer till att resa med barn.

I mailen har jag fått flera erbjudanden från olika resebolag om billiga biljetter och jag har väl tjatat på maken i omgångar hela hösten och vintern att vi måste ta och bestämma oss nån gång kring den där resan.

Han har frågat och frågat men får liksom inga bra svar. Men nu senast blev det bekräftat ATT vi ska åka.
Så när jag kollade mailen idag och fick en påminnelse om "sista chansen" att boka billigt via nåt bolag sa jag att NU måste du ringa och kolla så de har pass iaf - för då kan vi ju ta deras uppgifter och boka åt dem - annars kommer ju inget att hända.

Och nu måste jag nog faktiskt dumförklara dem lite... inte nog med att de inte äger ett VISA-kort så de kan betala sin resa på nätet - de har inte ens giltiga pass...

STÖN!


Gissningsvis kommer det ta minst en månad till innan de kan få tummarna ur för att gå till en polisstation och ansöka om pass. Och sen kommer det dröja en månad till innan de får tummen ur och faktiskt boka sina biljetter (vi kommer inte resa från samma ställe) och tja, snart är ju januari slut och våren närmar sig. Våren som då är tänkt att vi ska resa...



Av litenlangtan - 18 januari 2014 08:30

Vid 2 drömde maken att han hörde stora ropa från våningen nedanför så han småspringer nerför trappan fast ingen var där...

04:40 vaknade jag av två kvillrande glada barnröster medans mannen trynade vidare...

Stora skulle fortsätta sova i sin säng men jag gissade att jag behövde finnas i rummet. Jag hämtade täcke och kudde och la mig på deras lekmadrass och försökte somna om. Lilla ville inte riktigt komma till ro så jag prövade att lägga honom jämte mig på madrassen. Det gick! Han somnade om! Stora hade också somnat så jag smög tyst ut ur deras rum, utan täcke och kudde dock.

Hittade en filt på soffan och fick tillslut 20 minuter till innan barnen på nytt kvillrade från sitt rum. Då skakade jag liv i maken som fick gå ner och fixa med morgonblöjor, pottor och kaffe...

Jaja, jag ska nog klara den här dagen också, det blev ju trots allt lite vinter så vi går väl ut och drar lite pulka och sen far vi på kalas...

Av litenlangtan - 17 januari 2014 23:25

Ikväll tog jag fram alla papper och dokument från sonens adoption. Jag var nyfiken på de bilder vi har - och jag hittade det jag sökte...

Men jösses vad känslosamt det är att plocka fram de där grejerna. Med tanke på hur liten han var när vi fick honom så tänker jag så sällan på tiden innan han kom till oss. Den är ju så kort och han har ju inga minnen han kan berätta om.

Hans fostermamma har skrivit och fotat för att beskriva honom och det känns ändå rätt konstigt att både en och två kvinnor kallat honom sin innan mig. Eller ja; hans biomamma tänker nog på honom fortfarande som sin son. Det hade jag gjort...

Vi var på öppna förskolan för adopterade idag, vi är rätt många från den tiden vi var där regelbundet, som fortfarande går dit ibland. Idag pratades det om återresa - jag längtar faktiskt efter att återse det landet. Trots att det inte var länge sen vi var där! Men det kommer alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta såklart.

Och därför blir jag ofta särskilt glad och upprymd över att följa de som bloggar om sina adoptionsresor dit! Ikväll reser en familj ner för att hämta en flicka från samma barnhem som vår stora pojke! Än en gång ska jag få följs med in i rummet där våra ögon först möttes! Det ska bli spännande och häftigt!

Av litenlangtan - 15 januari 2014 13:17

Från årskskiftet har jag dagligen försökt hålla koll på nya jobb. Och söker det jag hittar, både heltid och deltid...

Jag har tidigare bytt branch ett par gånger så jag är inte rädd för det - men när man är 40 borde man kanske bestämt sig för man vill bli när man är stor?


Ett sökt jobb om dagen var målsättningen - och hittentills har det nog gått iväg en ansökan nästan varje dag iaf...

Och jag har redan fått några "tack-men-nej-tack" vilket såklart är rätt tungt. Men upp i sadeln igen är mottot - inte låta sig nedslås. Hittentills har jag ju inte sett "drömjobbet" så det är väl bara att kämpa vidare.


Att säga upp mig väntar jag nog med lite iaf, gissar att jag borde kunna vara tjänsteledig om jag inte hittat nåt inom 2 månader - för pengarna räcker inte hur länge som helst...

Well. Jag kämpar på för att hitta ett nytt meningsfullt jobb...

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards