litenlangtan

Alla inlägg under november 2012

Av litenlangtan - 30 november 2012 10:16

Idag är det kallt. Maken har klätt på sonen hans vinteroverall. Fyndad på Tradera i en lite för stor storlek... 86... Men han kommer växa i den under vintern. Men både overall och fäll i vagnen hade inte funkat så de tog sulkyn med en filt i till öppna förskolan idag.


Vantar har han vägrat fram till nu men idag fick han acceptera dem...


Maken skickade en bild - vår lilla bebis är inte en liten bebis längre... Han är en liten pojke nu. I veckan har han varit på "pappis" och fått beröm av lekledaren där - att han plötsligt och snabbt lärt sig rörelserna till alla barnsångerna! Barnläkaren på uppföljningsmötet om hans astma kommenterade hans nya frisyr till maken och då visade sonen klart och tydligt att han förstod att det var hans hår det talades om... 
Även andra som träffar honom då och då tycker att det hänt så mycket. han förstår det allra mesta vi säger och jag tror faktiskt att det har med HUR vi talar till honom att göra. På några ställen står det att man ska tala till de små barnen med korta enkla meningar... Vi har nog gjort precis tvärt om. Vi pratar med honom som vi gör till varandra - i stort sett. han snappar upp nya saker hela tiden... lär sig fler och fler användbara ord och han har ett ordförråd som är väldigt stort - sen att han själv inte kan uttrycka så många ord är en annan femma. 


Igår hade han tex koll på att hans mjukiskatt låg på andra våningen så när maken frågade om han bytt nån blöja på kissen idag (det är tydligen nåt de brukar göra (!)) så gick han upp för trappan och hämtade katten, ner igen och in i badrummet för att hämta en ren blöja... han älskar ju redan att lyssna på långa sagor.  Vi läser om nalle Puh och om Mowgli, Bernard och Bianca och Robin Hood - alltså riktigt långa sagor. men han snappar upp och förstår nog det allra mesta om vad sagan handlar om...
Är det någon det är synd om vill han ofta peka och titta extra länge på den sidan och går gärna tillbaka - han har stor empati för andra och minns saker som hänt för länge sen...

Min kloka smarta lilla pojke - jag älskar dig så!

ANNONS
Av litenlangtan - 28 november 2012 22:07

Jag tänker haka på Annikas bloggkalender! Så på lördag kör vi så det ryker!


  1. Berätta om dig själv.
  2. Berätta om staden som du bor i.
  3. Berätta om din bästa vän.
  4. Berätta om en person som du beundrar.
  5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
  6. Berätta om bloggarna du läser.
  7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
  8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
  9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
  10. Berätta om vad som finns i din väska.
  11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
  12. Berätta om någon som du saknar.
  13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
  14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
  15. Berätta om en av dina favoritböcker.
  16. Berätta om hur du var när du var liten.
  17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
  18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
  19. Berätta om en vän som bor långt bort.
  20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
  21. Berätta om någon som du älskar.
  22. Berätta om något som du är beroende av.
  23. Berätta om ditt bästa julminne.
  24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.
ANNONS
Av litenlangtan - 26 november 2012 22:24

Vad jag förstod har ni firat din dotters andra födelsedag i helgen som gick... Jag är ledsen över att vi inte var bjudna.

Och jag är väldigt ledsen över att vi inte har kunnat ses de gånger vi planerat nu under året. Och jag är ännu mer ledsen över att vi aldrig ses eller hörs numera.

Jag vet inte ens om du undrar varför jag aldrig hör av mig nuförtiden...


Det beror med stor sannolikhet på flera olika saker - men mest beror det på att jag hade hoppats att vår vänskap betydde lika mycket för dig som den betytt för mig. Att du kanske nånstans skulle sakna att jag ringde ibland, bad att få äta lunch med dig eller träffa dig och din man och era barn... 

Men med största sannolikhet har du inte undrat, inte saknar eller ens tänkt särskilt mycket på nån av oss här i i vår del av stan... i så fall hade du väl ringt?

De senaste åren har vi ju setts några gånger ibland iaf, jag har passat på att besöka er när jag nån gång haft bil och jag har traskar förbi ditt jobb när jag har haft vägarna förbi. Vi har lunchat då och då - både på nåt uteställe och på våra respektive jobb. Nära nog varje gång på mitt initivativ.

Och eftersom mitt initiativ uteblivit så har också alla samtal och alla träffar uteblivit. 
Några gånger har jag funderat över varför jag bara tycks ha fallit bort ur dina tankar. Ibland kommer jag fram till att allt bottnar i det där samtalet som aldrig blev. Då du så snällt ville berätta om att ni väntade barn igen men som av flera olika anledningar kändes så jobbigt för mig att höra.
Vi var riktigt ledsna då, båda två. Vi har nog försökt att reda ut det, flera gånger... Men inte vet jag, kanske var det nån slags spik i nån kista från din sida? 
Jag kan nog inte be om ursäkt fler gånger men kanske var det det?

Jag minns dock att jag trodde att min familjebildning var viktig för dig, att du brydde dig på riktigt och ville att allt skulle gå oss väl. Att du verkligen längtade med oss och hoppades med oss... 
Konstigt att du inte en enda gång sen vi kom hem ringt och förhört dig om hur det går, hur vi mår och hur saker och ting känns nu - när vi äntligen är en familj...  
Fast det är klart, några gånger har du "gillat" saker jag skrivit och postat på Facebook. Men det känns liksom inte på riktigt...

Det som är så tråkigt är att jag intalat mig själv att vi har vart med om värre saker, värre tillfällen, värre dippar i vår vänskap. Men kanske kanske är det så att den här gången vänder det inte...
Förmodligen kommer jag aldrig ens skriva det här så du kan läsa det. Förmodligen stannar det här och nu. Jag har ju försökt förut, både med dig och med andra. Kanske är jag fånig som förväntar mig att vänskap ska vara på ett visst sätt, kännas på ett visst sätt och åtminstone tänkas på lika mycket från båda håll...
Kanske behöver jag bara "tänka lite högt", bubbla ur mig det där som gör ont och som skaver, det där som blöder och gnager... 

Kanske har det nu gått allt för lång tid för att vi ska hitta tillbaka till varandra? Kankse är det inte meningen att vi ska fortsätta vara vänner?
Nu har jag fått ur mig det som jag tänkt på och nu ska jag lägga mig - jämte min fina son, som du träffat 2 gången sen vi fick honom. Jag tänker på att jag suttit länge länge med dina två och luktat på dem, gullat med dem och lekt med dem...
Det hade vart fint om du hade velat bekanta dig med mitt barn efter alla år av längtan.

 

Av litenlangtan - 25 november 2012 08:38

Jag är glad att jag har några vänner kvar som bjuder oss på deras barns kalas iaf...
Vi har idag firat en treåring men det hade vart fint om vi åtminstone vart bjudna till en tvååring...

Av litenlangtan - 22 november 2012 07:25

I natt hörde jag sonen vakna till, jag kikade och såg att han satt sig upp... så tog han snutten i ena handen, stoppade in nappen med den andra och kröp upp i vår säng, ända upp till mig och dunsade ner precis intill mig och började "snutta" med sin snutte...
Jag pussade honom lätt på huvudet och la armen om hans lilla varma kropp och somnade om...

Han har fattat! <3

Av litenlangtan - 20 november 2012 21:27

Nu har jag skrivit en hel massa om hur han sover - vår lilla plupp... Men jag har inte skrivit så mycket om hur själva läggningen är. Innan jag fick barn verkade det behändigt att barnet somnade själv utan vår hjälp. Jag vet att jag skrivit om en vän till maken vars barn delat rum från första stund, de sover tryggt i sina sängar och somnar själva efter att föräldrarna (eller barnvakten) sagt godnatt och lämnat rummet.

När vi fick sonen fanns det ju inte en chans att vi skulle lämna rummet där han skulle somna och när vi kom hem beslutade vi att en av oss skulle stanna i hans rum tills han somnat in.
Ofta står den andre utanför dörren och förbereder middagen för oss vuxna. Lite vanliga vardagsljud som stör lite lagomt...

Det har funnits perioder när läggningen varit pest. Men nu har vi en jättebra period när han är mysig och lätt att lägga. Nattningsrutinerna är i stort sett desamma som tidigare. Vi har just tagit bort en långsida på hans säng så man kommer automatiskt lite närmare honom och han vill gärna hålla handen. I kväll ville han fläta ihop våra händer och han låg länge så innan han somnade...
Det är så himla mysigt!
Det är också mysigt att han gärna vill ligga nära på morgonkvisten - så länge han sover och vi inte ska göra något speciellt...
Det är värre att försöka smyga till jobbet tidigt när han är vaken...

Hur som helst är jag glad att jag omvärderat nattningen. Det är guld värt att få hålla handen med världens goaste en stund på kvällen!

Av litenlangtan - 20 november 2012 07:30

... en timmes tidigare läggning för mamma och pappa kan göra för nattsömen. Känner mig betydligt piggare idag.
Dessutom går vi till doktorn idag - hela familjen - för att få ett slut på hostor och bihålevärk och hesa röster (och i förlängningen sovstörningarna hos både barn och vuxna)...

Jag tog också bort ena sidan på sonens spjälsäng i helgen för att han själv skulle kunna ta sig över till vår säng när han vill på natten... (hans säng sitter fast i vår med två bälten som vi spänt åt - för att sängen inte ska glida iväg under hans stök och bök)
Natten till igår funkade det ju inte alls med kaos som följd. Inatt funkade det mycket bättre. Det var inte jättekul att lägga sig i sin säng när man lätt kunde försöka åla över mamman (som låg som ett stopp i vägen) för att leva rövare i stora sängen... Men eftersom han var så trött så fann han sig snart tillrätta jämte mamman i sin egen säng och somnade sött. Sen lägger jag upp en "vall" med kuddar i fotänden på vår säng tills vi går och lägger oss och nångång runt 02 gnällde han till och var halvvägs på väg upp i vår säng... Med ny napp och snutte somnade han om med överkroppen i vår säng och underkroppen i sin säng...
Men snart kom han likt en grävling - bökandes med huvudet fortfarande i madrassen - ålandes upp mellan oss vuxna...

Jag lyckades sova bättre iaf och det känns skönt! Jag tror att våra hostor och förkylningssymptom är på väg att klinga av men vi tar en tur till doktorn idag iaf...

Av litenlangtan - 19 november 2012 09:23

Två halvsjuka föräldrar och ett synnerligen friskt barn med svåra 1,5-årssymptom - nej till allt, även sånt som är roligt och brukar gillas.


Sömnen är långt i från okej. Igår sov han 45 min på dagen (mot vanliga 90-120 min) och var sen såklart sur och grinig på kvällen.
Somnade bra men väckte oss med gråt vid 01.30 Och såklart lyfter man upp barnet som gråter - men det visar sig snart att han sov och grät i sömnen för när man lyfter väcker man och snart hade det tagit nya ljudliga höjder... Totalt vansinnig och arg som ett bi gallskrek den lille herrn och måste väckte hela huset!
Efter nån halvtimmes försök att lugna honom läste vi så en saga och när den var slut ville sonen såklart höra mera. Och då började allt om igen. Först var det pappa som var bäst på att trösta och sen var det visst mamman. Slutligen låg jag och sjungviskade in i örat på sonen som låg på min arm. Problemet är att jag är så kass i halsen så tillslut var rösten helt borta...
Då hade sonen som tur var somnat. På min arm. På mitt täcke...
Tja, resten av natten har förflutit okej.


Vaknade dock kl 06 av att ovannämnda nattstörare låtsasgråter och klänger över mig...
Vi går slutligen upp och kollar lite på TV.


Jag försöker ta igen förlorad sömn på soffan medans sonen kikar på barnprogram och tror att han ritar med en bläckpenna... Går sådär...


Så är "bompa" slut och vi ska ner och väcka pappa och fixa frukost... Då kommer nästa utbrott. Han gråter sig igenom frukosten och allt är avigt och motvalls...


Gissa om hela vår familj har vaknat på fel sida idag. Jag lunkar iväg till jobbet och känner att jag gäspar käkarna ur led...


Jag vet precis var jag önskar mig i julklapp - sömnfrid!  

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se