litenlangtan

Alla inlägg under november 2011

Av litenlangtan - 28 november 2011 21:16

Nån vecka innan vi reste pratade jag med försäkringskassan. De hävdade bestämt att de måste ha in dokumentation kring barnet - dels vårt medgivande från Soc och dels ett dokument där det står vilket datum vi får barnet i vår vård.


AC hävdar att det inte behövs nån dokumeentation kring datumet - FK ska "bara lita på vårt ord" och bla bla...
Jag blev lite sur på vår AC-kontakt för det tog 3 mail från mig med vädjan om ett papper från dem med datumet på eftersom flera oberoende personer på FK ville ha det. Tillslut gav AC med sig och fxade det jag vill ha och jag skickade papper till FK. Någon dag innan vi reste pratade jag med FK och fick ett "muntligt medgivande" om att dokumenten kommit in och att allt va okej. Vi skulle "bara behöva begära föräldrapenning" när vi väl fått barnet i vår vård...


Det vi kommit överens om innan är att jag tar ut alla min semester, maken tar föräldraledigt och sen tar han ut resterande semester när vi kommit hem.


Det blev dock inte så att vi gick in på FK's hemsida med en gång samma dag vi fick sonen utan det dröjde tills vi åkte på semester.


Men till min förvåning har inte vi möjlighet att begära föräldrapenning ännu. Den sidan är inte tilljänglig för oss. Jag har mailat inte mindre än 4 gånger till FK och bett om råd. Deras robot Hanna har trots allt gett mig bättre svar än någon människa på FK. Jag har fått mail som går att svara på efter enträget försökande. Personen i fråga skrev att de skickat en "manuell ansökan"på papper om föräldrapenning HEM till mig. Jag undrar om de är riktigt kloka när jag upprepade gånger skrivit att vi är i Landet! Hur vi än försöker förblir det fel.


Det vi har bett om är att få igång föräldrapenning för pappan och att jag ska ta de 10 "pappadagarna" då min semester är slut om vi inte hunnit hem då.


I dag kollade vi på sidan och då står det att JAG begärt "föräldrapenning" från den 1/11 (vi fick sonen den 8/11 och det har de dessutom papper på) och att maken begärt "tillfällig föräldrapenning"  (de som traditionellt kallas 'pappadagar' den 20/11.


Alltså alla fel...


Nu försöker jag samla mig för att göra ett sista försök att få till ett mail som är tydligt för den person som finns på andra sidan. Jagh ar ju bett att få mailadressen till någon som kan 'adoption' och som man kan föra dialog med - jag svarade men har inte fått något mer tillbaka från henne...


Vad gör man för att räta ut frågetecknen. Har nån av er därute fått igång FP under tiden ni vart borta? Gjorde ni något speciellt. Har nån en mailadress till någon vettig människa som kan något om adoption på FK i Göteborgstrakten?


Jag är så trött på dem redan.  

Av litenlangtan - 27 november 2011 00:26

Sonen har ju fått smaka banan som vi skrapat med sked och det gillar han. Så snart vi kommer hem kommer vi introducera ny och spännade mat vid sidan av ersättningen som jag ämnar fortsätta med...


Hittade den här braiga sidan om mat för små barn och tycker allt låter vettigt och klokt - att inte mixa maten och inte truga och tvinga på något sätt utan låta barnet själv avgöra hur mycket mat och vad som smakar mest spännade.


Jag är inget fan av gröt och välling - vill inte att sonen ska växa upp på mjöl.
Jag ska läsa på lite mer om det här tills vi kommer hem men då kommer han absolut vara redo för att sitta i barnstol och äta med oss...


Av litenlangtan - 26 november 2011 13:13

Igår chattade jag med grannen på FB och hon berättade att de skulle ha pysselverkstad i tvättstugan och fixa riktigt mysigt och att jag hade gillat det. Sen frågade hon om det var som jag förväntat mig med barn.


Större delen av all den här väntanstiden och längtanstiden har jag inte vågat tänka längre än till att det skulle kunna "ta sig" och bli en graviditet. Jag har knappt vågat fantisera, fundera och föreställa mig hur något skulle vara - och när det sen blev adoption så har man ju ännu svårare att relatera till fantasier och förväntningar - vi har ju inte vetet något om vem det var vi väntat på.
Jag tänker att de som väntar på att barnet ska komma ut ur magen vet ju ungefär hur stort och ungefär hur långt barnet är och ungefär hur hjälplöst litet och ynkligt det ska vara. Vi har ju verkligen inte haft någon koll alls på hur gammalt, hur stort, vilket kön eller färdigheter eller språk eller något...


Att det var en liten bebis vi fick var absolut inte förväntat. Så var vi så otroligt lyckligt lottade att vi får vara med om alla de framsteg han kommer att göra. Hans enda språk kommer bli vårt, vi kommer lära honom hur mat smakar och hur lekar leks och sånger sjungs... Självklart måste vi ta hänsyn till att han har en bakgrund som vi vet ganska lite om hur han upplevt den. Det verkar dock som att hans fosterfamilj verkligen älskat honom och skämt bort honom ganska mycket. Det ger oss en bra grund att bygga vidare på. Han har förmodligen bara varit på barnhemmet den enda gången då vi fick ta emot honom. Vi kommer också göra ett återbesök där framöver då vi lämnar gåvor till barnhemmet och de kommer berätta mer om den verksamhet som bedrivs där.


På de här få veckorna som vi haft honom har har redan lärt sig massor med saker. Han sitter ganska bra men behöver mer "bålträning" för att bli stadig! Han vänder sig från rygg till mage utan problem och snart kommer han med lika stor lätthet vända sig tillbaka till rygg.
Han ville inte alls stödja på fötterna men nu kan han stå korta stunder och börjar hoppa lite när han står upp... Allt detta är förväntade framsteg och förväntad utveckling.
Men hur det faktiskt är att leva 24/7 med en liten bebis - det går inte att fantisera sig fram till. Om man inte hänger väldigt mycket med vänner som har små barn.
Jag kan säga att jag hittentills är väldigt glad att vi är två om ansvaret för honom. Att vi kan lämna över till den andre och gå åt sidan när det blir tungt. Att man kan få vara ensam på toaletten, duscha i lugn och ro, gå en vända på stranden eller ligga inne själv medans den andre går med vagnen.


Och alla de fantastiska sakerna vi får uppleva tillsamans. Att han ler mot oss varje gång han vaknar. Att han följer mig med blicken och skrattar åt mitt pladder och mina sånger. Att han verkar tillfreds med vår omsorg. Att han roas av vår uppenbarelse när vi leker tittut...
Att han låter sig skötas och handskas med av oss... Vi är ju främlingar för honom och nu håller vi på att lära känna varandra...


Det känns som om vi lär oss hans signaler mer och mer och det går framåt i våra lekar och våra antaganden om vad han behöver just nu.


Igår överraskade han oss med att vakna mitt under middagen - som han annars sover sig igenom med pyjamasen på under en filt i vagnen. Men vi fick sitta kvar och äta klart innan han blev såpass vaken och med så vi gick hem och försökte lägga honom hemma istället.


Dagen som idag är en ganska lugn inomhusdag. Vi ligger på sängen och gymmar lite. Han har upptäckt sig själv i spegeln och det var väldigt roligt att se vad den där spralliga bebisen höll på med inne i spegeln.
Vi har närmare en vecka kvar i sol och värme och vi lär oss mer varje dag om detta fantastiska barn som vi får förmånen att lära känna!

Av litenlangtan - 22 november 2011 22:23

Förlåt mina vänner för att jag försvunnit. Vi har haft både uppåtdagar (idag tex!) och neråtdagar... Sonen tog några dagar på sig att komma i fas med värmen och mat och sov funkade inte alls. Han var totalt otröstlig och vi som nya föräldrar visste varken ut eller in...


Men nu är det bättre. Vi har en liten kille som älskar att ligga på mage och tränar nacke och rygg för att snart kunna lära sig krypa. Vi kan knappt ha honom på rygg för han vill bara vända sig hela tiden. Han sover bra och äter fortsatt bra.


Idag har vi faktiskt vart tillsammans i hela två veckor! Det känns som han alltid har varit vår och att han funnits här hos oss för jämnan...


Han är söt som socker, har ett fantastiskt leende och charmar alla med sitt smil och sina fina ögon.
Alla undrar hur gammal han är och det är nog nästan ingen som tror att han faktiskt är från samma land som de...


Nu ska vi ta en liten sväng med vagnen för att se om han vill sova lite innan det är dags att göra kvällsrutin - gymma lite, byta till pyjamas, sjunga och mysa lite...


En speciell hälsning till Kix!

Av litenlangtan - 19 november 2011 00:53

Flygturen hit igår gick superduperfint... Sonen slocknade som ett ljus på startbanan och sov sig igenom allt - start, drinkar och högtalarutrop, landning och avstigning, väskhämtning och inhoppning och framfart i minibuss. Först när vi kom till bungan vaknade han till... Mönsterbarn!


Nu inte lika nöjd längre - värmen gör att allt vänds uppåner. Att köra AC'n när vi är inne är inte bra - då blir det för kallt. Att sova på sina vanliga tider funkar inte alls...
Han sover på natten och det är ju tur det...


Vi försöker hålla honom på någorlunda gott humör men det brister ibland (tex när hela nappflaskearsenalen och vällingdoseraren invaderats av små små gula myror och maten dröjer för att mamma och pappa måste städa ur allt - eller när mamman sticker in nappflaskan i munnen och det visar sig att pappan glömt ta bort locket som ska sitta i när man skakar flaskan) det är för varmt för att sova på dagen - det är för soligt och klibbigt att vara nöjd och glad...


Han vänder sig nu åt båda hållen och vill så gärna ta sig fram mot de där spännande sakerna så humöret tryter av den anledningen också... han blir lätt frustrerad :-D


Hostan känns bättre tycker jag men inte maken...


När lär sig barnen att lyssna på sitt namn? Ibland kan jag tycka att han verkar lyssna och ibland inte alls...


well, vi vuxna tycker det här är toppen men det känns svårt att göra bebben nöjd i värmen...

Av litenlangtan - 16 november 2011 18:10

Mer regel än undantag har vart att sonen vaknat så tidigt som vid 5-tiden på morgonen den senaste veckan...


Igår hade han två kortare sovpass på eftermiddagen iom vårt besök, sen slocknade han som ett ljus efter "kvällsmaten" och vaknade 02.45 för påfyllning.


Så när jag vaknade av mig själv vid 05.50 imorse var min första tanke:

-Andas han?


Maken snarkade ljudligt så jag kunde inte höra om han sov eller var vaken!? Så jag tassade upp och var tvungen att peta lite på honom och böja mig ner i sängen för att höra efter...


Men jo, han verkade sova... och andas...


Strax efter kollade jag klockan en gång till och joo, den var ju faktiskt nästan 6 och han sover fortfarande - var det riktigt riktigt att han andades?


Så jag gick upp igen och tog hans lilla hand för att se om den var varm och så hörde jag hur han rosslade lite och smackade med sin lilla mun...


Jag återvände till sängen men strax därpå vaknade han och vi gjorde gemensamt slag i saken och väckte pappan...


Trygg morgon!

Av litenlangtan - 16 november 2011 14:16

Med vår son fick vi en slags "instruktionsbok" men den var inte helt lätt att tyda - på ett främmande språk och allt. Vi fick ju en kortare genomgång av "körschemat" på barnhemmet vid hämtningen men det är lätt att glömma och svårt när man inte kan fråga igen.


Vi tycker att han behöver sova betydligt mer än det står i "instruktionerna" men det kanske är för att han fått nya föräldrar som det krävs extra sömn? Han beskrivs som en glad kille som gillar att få uppmärksamhet och bli ompysslad och det stämmer väldigt bra.


Igår hade vi besök av en som bor i landet och som läser och talar språket flytande som kunde läsa igenom lite kort och se om det var något vi missat.
Om eftermiddagarna får han ofta väldigt svårt att komma till ro och somna efter maten. Det brukar gå bra att lägga honom i vagnen och täcka för med en mörk filt och rulla honom en stund men det regnar oftast väldigt mycket på eftermiddagarna så det är nästan omöjligt att gå ut utan att bli sjöblöt. Därför har jag vandrat många rundor i vardagsrummet på hotellet med en ledsen liten på magen i selen...


Han brukar kunna komma till ro efter en stund men är lättväckt och blir ännu gnälligare oom han inte får sova tillräckligt...


Men vårt besök igår läste något om att han bara behöver vara lite i stillhet på eftermiddagen - vi får se om vi kan få det att funka istället...


Annars kanske det är något som går över när vi får satt våra egna rutiner och kanske komma iväg till en mindre bullrig och livlig miljö. Just nu är det bara det här vi väntar på...
Och så mötet som ska bli av i morgon bitit i såklart...

Av litenlangtan - 14 november 2011 01:18

Idag har ingenting klaffat. Vi började med att försöka ta sovmorgon men det gick inte. Sen var det morgonflaskan och efter den en tupplur. Sen åt föräldrarna frukost och då satt han med vid bordet i vagnen och det gick fint. Sen gav vi förmiddagsflaskan och la honom i vagnen och passade på att gå på tomma gator. Om söndagarna stänger man av de stora gatorna och alla är ute och går, cyklar, joggar, åker rollerblades eller skjuter barnvagn. Hela tiden vi var ute har han vart vid gott mod men på eftermiddagen har det strulat rejält. Han är rosslig i näsa och hals eftersom de allra flesta barn blir förkylda när de kommer ner till smoggen och avgaserna i city.  Vi har gett näsdroppar för riktigt små bebisar som vi hade med hemifrån - det har funkat hjälpligt men det där rossliga är snart tillbaka.


På seneftermiddagen blev han helt otröstlig och jag fick lägga honom i vagnen och försöka gå ut med honom - hjärtskärande skrik blev tillslut till en tvåtimmars tupplur och sen vaknade han lika ledsen. Maken gjorde en flaska till honom och han somnade mitt i men fortsatte äta och sen tuppade han av i mina armar igen...
Nu har jag lyckats lägga honom i hans säng så får vi se hur det blir när han vaknar nästa gång.


Det är många barn som är sjuka här nu. En liten har blivit förbjuden att lämna rummet, en annan har fått feber...
Så kanske är det så att alla dessa ungars - och vuxnas - baciller och imunförsvar inte riktigt orkar med...
Flera vuxna har också varit och är sjuka...


Vi hoppas få vårt möte framflyttat till onsdag - annars är det torsdag morgon som gäller - för att ta ärendet vidare till advokat och för oss att få resetillstånd...


Vi hoppas kunna åka till kusten på torsdag och då hoppas vi att infektionen eller förkylningen ger med sig och vi får tillbaka vår soliga son!


Just nu är vi alla lite olyckliga...


 

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5 6
7 8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards