litenlangtan

Alla inlägg under december 2010

Av litenlangtan - 30 december 2010 07:01

Så är vi framme vid årets slut...
Dags att summera, knyta ihop säcken och kasta ett öga bakåt men ställa in siktet framåt...

Såhär skrev jag (bla) den 1/1 i år:

Som helhet har 2009 varit milsvitt bättre än 2008 som var året som gud glömde...
Det jag måste göra nu är att sikta in mig på att byta jobb, hitta något jag skulle kunna trivas bättre med och satsa på det. Jobba på relationerna mellan mig och mina föräldrar och syskon. Fortsätta att jobba på relationen till min man och hans familj och relationen till mina vänner!

2010 är ett väntans år - det vet vi redan! Kanske kommer vårt barn födas under 2010... :-D 

 

Jo, jag har sökt jobb, jag har ansträngt mig lite granna och jag blir mer och mer övertygad om att jag måste bort härifrån. Men HUR? Men som situationen ser ut just nu kan jag inte bara byta till vad som helst. Om vi ska få ihop slantarna till adoptionen så måste jag bli kvar här. Alla vet vad det handlar om och jag får helt enkelt bita ihop lite till.

Relationen till min mamma och min bror förbättras ständigt, vi anstränger oss gemensamt. Till pappa däremot så går det sämre... Jag måste samla mod och kraft och säga några saker till honom men jag har helt enkelt inte orkat.

Jag har förlorat en vän - trampat på tårna på några andra - men också fått en hel del nya vänner. M-S är en av dem... Och jag ser fram emot att träffa fler - framförallt inom den här "branschen" - Adoptionen - den kommer öppna nya dörrar för mig och jag längtar efter att få bekanta mig med alla dessa trevliga föräldrar!

Relationen till min man är lugn, kanske lite för lugn, vi väntar båda två på det magiska som ska hända oss - han sa igår att det hade vart lättare med en graviditet - där det syns utanpå att det händer saker inuti. Men nu har vi ingen mage att beskåda - vi har en hög med papper - fast den växer också :-P
Vi kan ju inte heller förvänta oss att människor omkring oss ska förstå vad som händer oss. När vi inte ens begriper det själva...

Men under 2011 kommer vår familj bli komplett och vårt liv ta fart på allvar. Nu kan vi våga hoppas, längta, diskutera och kommunicera vårt barn med andra på ett helt annat sätt. Nu är det en verklig person som vi ska möta. Nu är det inte ett blekt 'fantasifoster' längre... :-D

Så himla skönt!

För min egen del så får 2011 bli ett år då jag måste engagera mig lite mer i min egna personliga utveckling. Det känns som om jag fastnat i mitt fack. Jag måste tro på mig själv och min egen duglighet. Jag har vart sån här förut och tagit mig ur det på ett föredömligt sätt. Jag har saknat motivation och morötter... Men för att duga till som morsa så måste jag snäppa upp mig, "sikta på att vara bra"!

Med en pepp "mig" i bagaget kanske ett nytt jobb kommer ramlandes också - det gjorde det förra gången och vem vet, det kanske funkar igen!

Hoppas att 2011 ger oss flera anledningar att skåla!


Ett gott slut önskar jag er alla, och ett ännu bättre NYTT år!



Haha, ett av världens bästa citat! Passar såhär inför ett nytt år!

ANNONS
Av litenlangtan - 29 december 2010 14:56

På skoj lät jag mig spås på FB! Och kortet som kom upp ur Tarokleken heter 10 Bägare och tolkas:


Alla är lyckliga för din skull och stödjer dig.




Härligt att veta...
Och ser ni att det är vi på bilden, om några år med våra barn :-D
Snygg klänning jag har... :-D

Well, nu ska jag försöka shoppa loss lite på lokala loppisen - kanske en snygg topp att ha på nyårsafton - eller nåt roligt till vårt kommande barn!


1 arbetsdag kvar på det här året... har två uppgifter som jag skjutit på som jag måste göra klart imorgon...

tjo!


ANNONS
Av litenlangtan - 29 december 2010 07:41

degade på soffan/tvättade/stickade igår - luften gick ur mig totalt när jag kom hem från jobbet och allt bara fortsatte gå fel. Förmodligen som kompensation från att allt verkade gå smidigt i måndags med landsarkivet, makens jobb och våra intyg från kommunen...


Jag hade visst missat den viktiga detaljen att det skulle vara ovikta papper till våra referenter så jag kan inte skylla på att de inte kan läsa instruktioner... Men att makens arbete inte kan skriva rätt på hans intyg och skicka det ovikt... mja, jag vet inte...


Ringde till R och pratade in på hennes telefonsvarare - hälften av det jag planerat att säga.
-Jag skulle inte ringa och tjata på dig om det inte var så att det är väldigt viktigt för oss att vi får det här dokumentet nu...


Fick till svar att det var utskrivet, signerat och väntade på att bäras till brevlådan. Förhoppningsvis har vi det imorgon torsdag.


Det vikta referentbrevet gör vi en kopia på och skickar ihop med allt annat till AC för granskning. Sen kan de skicka ett nytt dokument till oss när vi vet om något behöver ändras. Så slipper de eventuellt göra om det en gång till. :-D


Bilderna ska reklameras. Och i väntan på att det ska komma nya så skickar vi de befintliga för granskning... Det kan ju kanske behövas nåt kompletterande foto också...
Forfarande 3 dokument som saknas alltså...
puh.


Känner mig lite glad idag ändå eftersom en nätvän visat sig vara nyfiken på mig trots alla saker jag skriver här... kryptiska och självutlämande. Jag har tänkt på det där... eftersom nästan 50 personer läst mina inlägg de senaste dagarna så känns det lite konstigt att tänka att utav de 50 så är det eventuellt 2, kanske 3 personer som jag har träffat i verkligheten. En bor lååååångt härifrån och vi kanske kommer träffas nån mer gång IRL som man säger. En har jag träffat ett antal gånger men sen tog det stopp. Något hände och jag var stor del i det... Men vi kände varandra för dåligt för att jag skulle forska i vad som hände...
Hon saknas mig hur som helst... för hon är en klok och smart tjej med skinn på näsan... dessutom adoptivmor - med stor kunskap och erfarenhet av det som väntar mig...
och den tredje tjejen träffar jag regelbundet, vi är vänner och vill utveckla och stärka den vänskapen...


Detta trots att jag blottar mina svagheter här...
trots att jag skriver ganska öppet om hur mitt liv ser ut, mina tankar och funderingar...


Men jag orkar inte försöka linda in saker heller. Jag orkar inte spara tankar till en dold plats...
Jag är sån här...
take it or leave it.


Nyår ser ut att bli en trevlig sammankomst med 2 barnfamiljer... :-D
Massa god mat och trevligt sällskap... Det stora dilemmat är ju såklart hur vi ska ta oss hem - för hur mycket jag än gillar barn och deras familjer så vill jag helst vakna i min egen tysta säng :-D Åtminstone på nydagen - för att jag KAN.
Det borde gå natttrafik eller så får vi försöka ragga en taxi... det har ju gått förr! :-D

Av litenlangtan - 28 december 2010 16:52

Jag är så trött på att bli ledsen och besviken...
På vägen hem funderade jag på om jag skulle chansa på att ringa till R för att se om hon postat deras brev än.
I huvudet gick jag igenom vad jag skulle säga och vad hon skulle svara. Hon har vart hemma själv med båda barnen idag och det var tydligen lite körigt... så det skulle kännas som att be om 'gräl' att ringa...


Så försökte jag tänka att jag förväntar mig det värsta. Att jag räknar med att min vän ska bli arg/upprörd/grinig/sur för att jag ringer henne mitt i småbarnsstressen och påminner om något som är väldigt viktigt för mig. Något hon lovat att åta sig att ordna för mig på bästa sätt (hennes egna ord) och jag blev sur på mig själv som antog att det här skulle bli scenariot.


Kanske har hon faktiskt postat brevet och det låg hemma i brevlådan idag?


Nope... däremot två andra dokument, i A5 kuvert... vikta och tom slarvigt istoppade och ett extra hörne på det ena pappret...


luften gick ur mig...


HUR kan det vara så svårt att fatta - att vi behöver ha pappret ovikta och hela och rena (det vikta/med hörne var mycket riktigt stoppat i en plastficka (!) för att inte bli skadat...


Sen har fotona kommit från framkallningen...
Ännu mer besvikelse...
Inomhusbilderna är för röda och utomhusbilderna är i ett annat format...


Våra "egenfixade" passbilder däremot var jättebra...


Väntar lite med att ringa det jobbiga samtalet till R. Hennes kille får komma hem och storasyster får lägga sig först. Maken får säga vad han tycker om bilderna - ska vi reklamera dem eller inte?


nu kallar tvättstugan...

Av litenlangtan - 28 december 2010 13:55

Tiden går långsamt på jobbet, vi har väldigt lite att göra = mycket tid att fundera och fnurla på saker och ting...
Läser lite till i handboken jag skrev om igår och försöker applicera dessa nya "nycklar" på mitt liv...


Inser att det här med A - Herregud! när ska släppa den där skiten på riktigt - sitter som ett snuskigt plåster på min själ.


Tidigare vet jag att jag liknande den vänskapen med min trasiga förhållande till mamma. Jag gav väldigt mycket av mig själv. jämt. och fick väldigt lite tillbaka. dåligt samvete - check. skuldkänslor - check.


När jag började förändras kom jag på mig själv att inte vilja, inte våga öppna mig för mamma/A eftersom jag var så rädd att bli sårad och avvisad. Detta innebar att jag hade en "armlägns-avstånd-relation" - jag gav bitar av information men höll avståndet. Eller så struntade jag helt i att uppsöka kontakt.


Mamma har en gång valt sin nya man och sin nya familj framför att vilja ha en god relation till mig. A har utnyttjat min godhet och min välvilja till sin egen fördel. kanske inte medvetet. Men det var sällan jag behövde hennes hjälp, hennes utstäckta hand, hennes pengar...


Hon träffade sin man (genom mig) och det tog lite tid innan de fann varandra. men när relationen tog fart trampades det en hel på mina tår. åts av min mat. utnyttjades min goda vilja och min snällhet.

jag höll tyst. morrade i smyg. knöt näven och gjorde väldigt få ansatser att kräva något. blev bara väldigt trött och väldigt ledsen.


Så flyttade de ihop. SKÖNT! jag slapp gå mittuppi det och jag kände mig ömsom ensam ömsom nöjd.
problem 1 - vi hade en business ihop.

problem 2 - vi hade en hobby ihop.

Hon löste problemen genom att inte se vårt (jag och en till) behov av hennes hjälp för att det skulle funka...
Jag morrade ännu högre inombords...


en söndagkväll dök de upp. med en önskan. jag skulle "skriva på ett papper".
jag gjorde som jag blev ombedd - i egenskap av hennes "bästa vän".
jag var "vittne" till deras bröllop.

egentligen mot min vilja. för jag gillade inte honom. jag gillade inte idén att de skulle gifta sig. jag gillade inte att allt blivit så konstigt. så skevt. så jobbigt.  så falskt och så o-vän-ligt. men jag sa inget, för det fanns inte något tillfälle att säga nåt. och hade jag gjort det hade hon inte lyssnat ändå.


så småningom slutade jag med businessen och hobbyn och lämnade henne vind för våg. de flyttade. jag kände lite frihet.

När de flyttade tillbaka hade tiden gått och vi kunde trevande börja umgås igen. blunda hårt för gamla tider. de hade en son och jag hade en man. plötsligt var vi närmare varann igen.


Men när vi ville ha barn funkade det inte att närma sig mer. det blev mer avstånd. sylvassa kommentarer. suckar om HUR jobbigt det är att ha barn. njut ni som INGA har. så sårande mot den ömmande huden på min kropp som redan var sargad av alla misstankar om infertilitet.


Säkerligen låg det bottnar i deras ord som borde lyssnats på. men jag var så innesluten i min egen olycka och har gett så mycket av mig själv till henne redan utan att få något igen. jag orkade inte vara slagpåse mer. jag skiter i att förstå. jag skiter i att stöta på, bjuda till, in och upp. jag tar avstånd. det känns tryggare.


Jag liknade relationen mellan mig och mamma som vid den med A. jo, men min relation med mamma funkar idag. den har tagit stora kliv mot en bättre relation - det gör den för att vi kan strunta i det som fanns förut och vi har ett gemensamt intresse - vårt barn... Jag har aktivt tagit ett beslut om att försöka lägga "gammalt" åt sidan och inte älta det nå mer.
Det gör att vi kan prata med varandra mer öppet än förrut och prata mer om nya saker än gamla saker.


I fallet mamma har jag valt att försöka ändra min kommunikation och öppna mig. med A har jag valt att sluta mig och mest gräma mig över att det inte funkar mer.
kanske är det så att det finns skäl till varför hon är som hon är precis som då. men det är inte mina bekymmer att reda ut varför hon är så kall och hård och inte kan kommunicera med mig på mina villkor. jag väljer att inte kommunicera alls.


Jag måste nog försöka göra Ctrl+Alt-Delete på alla dessa tankar som finns här. tillåta mig att släppa detta och inse att det är ÖVER nu. jag kan inte göra mer och VILL inte göra mer. Jag vill lämna gammal skit bakom mig och bygga en ny version av mig. 3.0

den ska bli bättre, starkare och smartare. 

den ska lära sig att inte tänka bakåt för mycket utan skaffa sig målbilder som speglar framtiden. den ska lära sig snappa upp intressanta sätt att vara en god förälder. den ska skapa ett klimat i sin omgivning där man är vänner på lika villkor. den ska hitta ett nytt jobb och vårda sina relation - för att den vill den.
 

Av litenlangtan - 28 december 2010 07:10

ska bara tipsa om en bra intervju...

Jag känner igen mig väldigt mycket. Och börjar förstå att jag har problem med min självbild...
Det gör ont.

Av litenlangtan - 28 december 2010 06:41

Eftermiddagen igår var trevlig - fortsatte lägga upp gamla bilder på bilddagboken och sen åkte jag in till stan för att träffa en kompis. Vi har inte setts på ett par månader och hon har lyckats få fast anställning i en annan stad och en hyresrätt där för ett tag framöver. Hennes kille ska forska i Sydkorea under 2011 så det kommer nog befinna sig i olika länder ett tag. :-D

Det var skönt att ses och hon frågade såklart om adoptionen. Det är svårt att få omgivningen att förstå det viktiga i alla dessa handlingar. Samtidigt så vet vi ju inte ens själva egentligen vad alla detaljerade dokument ska vara bra för. Det har ingen förklarat... Vi bara tuggar i oss i och sväljer ner...

Men det börjar bli mer och mer tydligt att det är 2011 det händer!

Så pratade vi lite om dem och deras relation... de planerar att gifta sig - kanske inte under 2011 men ändå! Det är underbart att höra :-D
De är väldigt omaka men ett härligt par - och hon är ytterligare en vän att räkna med. Förhoppningvis kommer de båda över på middag innan hon åker tillbaka till sin lilla stad i mitten på januari.

Fortsatte att lägga upp gamla bilder igår efter fikan med N-E för jag har vart så slapp med det... Men nu är jag ikapp och som min syster påpekade så får vi hålla den uppdataread nu eftersom hon ska resa ut i världen och plugga...
Synd att vi inte kan åka och hälsa på henne för hon åker helt klart till ett spännande land!
Men det ska ju vi också göra under året som kommer!


Idag ska jag se om jag kan få tag på min vän R, hon är väl fullt upptagen med deras senaste familjemedlem och kan skylla på att hon har händerna fulla och mjölkhjärna - men - vi behöver det där referentbrevet. När det gäller att påpeka för lönekärringen att hon haft vår dokumentmall i över 2 veckor och ska lägga 5 minuter på att få till det - det känns helt motiverat. Det är lite svårare att behöva gnälla och tjata på R om detta. Jag kan föreställa mig att vi är ganska tjatiga - men det handlar ju om vår framtid. De har ju redan sin i famnen...

Idag efter jobbet är det tvättstugan... *suck*

Fy farao vad tråkigt...  

 

Av litenlangtan - 27 december 2010 13:08

Jag skrev till H på FB att jag uppskattade att hon tagit upp det här jobbiga till ytan och att hon sagt att hon ville finnas där för oss och att de längtar efter att vi ska få bli familj lika intensivt som vi gör...

Hon svarade att hon vart lite rädd för att det blev dumt... att de aldrig kan sätta sig in i vad vi går igenom men att de försöker så gott de kan...
Det här är liksom skillnaden - att påtala vad man inte uppskattar hos sina vänner, att våga vara rak och säga som det är, och att välja att ta det till sig istället för att slå det ifrån sig eller förneka hur man upplevs av andra.
Riktiga vänner klarar av även de jobbiga situationerna och överlever nedgångar och svackor...

Jag är så glad över att veta att jag åtminstone har en gammal vän som är redo att jobba vidare på vår relation! *skönt*


Samtidigt så svävar tankar på A över mig hela tiden. Jag kan liksom inte släppa taget om henne och det som en gång var vår vänskap. Men så mycket har förändrats och så mycket tid har förflutit...

Liksom Hedda pratar om att ge sitt inre barn utrymme så vet jag av erfarenhet att det funkar att "göra upp" med ofärrätter i sin egen skalle. Så kanske ska jag sätta mig själv på en stol i mitt huvud och ge mig tillfälle att skrika och gråta ur mig all ilska, sorg och smärta över att vara annorlunda på ett "fult sätt" som jag brukar säga...

Jag måste kanske ge mig själv möjligheten att förlåta mig själv och lyfta bort skuldens våta filt... 

Letade bland gamla mail och fann av en slump en "handbok" som är skriven av Jonas Gåde som vart med i "grannfejden" där han agerar medlare och psykologisk side-kick till Aschberg. Jag sitter och läser den på jobbet nu och nickar igenkännande, den innehåller en del del matnyttigt... Jag behöver lite fler verktyg för att komma vidare i min egen utveckling. Hela jag skriker om att bli upplyft ur barnlöshetsträsket och jag vill inget hellre än att lämna den våta ångestfilten i ett hörne att torka ihop...

Uppdatering på dokumentationen: Ni som ännu inte kommit så lång - kom ihåg att inte lämna ifrån er original till kommunen eller nån annan. *hur kom det sig att vi lyckats i flera omgångar?*
Vi har tur som lyckats få fatt i både läkarintyg och intyg om slutförd "föräldrautbildning" - samtidigt som hemutredaren kanske borde fråga om vi vill ha igen våra originalhandlingar efter avslutad utredning. Jag ska försöka få tid hos den behjälpliga kvinna på kommunen som fixar originalen för oss när det blir dags för återrapporterna - sparade hennes direktnummer och ringer nog bara henne helt sonika sen och säger att jag vill ha henne istället - OM hon visar sig vara lika tillmötesgående i verkligheten som på telefon...

Riksarkivet ursäktade sitt misstag och skickar en ny handling idag. Makens arbetsgivarintyg skrivs ut i dag och postas. Snart är vi klara...
Inväntar två referentbrev och fotokopiorna...

Det börjar dra ihop sig för granskning
:-D

 

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13 14
15
16
17
18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30
31
<<< December 2010 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se