litenlangtan

Alla inlägg under februari 2012

Av litenlangtan - 29 februari 2012 17:55

Nästan tio veckor sen vi kom hem - väldigt snart dax för en första återrapport och det ska bli roligt att få berätta om sonens framsteg...


Eftersom han är en ganska knubbig bebis så trodde jag nästan att han inte har ork att lyfta upp hela kroppen men han kan stå på alla fyra. Dock är det magläge som intas ganska snart - och idag har han liksom kommit på att han kan dra sig framåt med händerna. Det var något som lockade - mammas kamera på golvet!


Han försöker också resa sig mot saker och sitter helt utan stöd - kuddar att falla mot är nu bortplockade - de behövs inte längre...

En tand är på väg upp i nederkäken och den har vi väntat på länge! Jag tror att den intill är på väg den med men vi tar en tand i taget...


Han är en riktigt mysig kille nu, gladlynt, nyfiken och sprallig. Dagligen facineras jag av att vi får vara med honom i dessa framsteg, upptäcka världen med honom, visa och guida, stödja och skydda.

Tiden går så fort - det känns som att jag inte hinner reflektera över vad allt innebär. Jag hinner inte glädjas över och begrunda det fantastiska i att jag är mamma. Jag behöver sätta mig ner och fundera över vad jag är mittuppi - men det känns som att tiden inte räcker till...




ANNONS
Av litenlangtan - 26 februari 2012 22:06

Nu har vi äntligen

a) beställt framkallning på X antal bilder på sonen - det börjar dra ihop sig till återrapport nr 1 och svärföräldrarna ville ha lite bilder så nu äntligen har jag fått tummen ur...


b) beställt en babywatch med video - som gör att jag kan befinna mig på övervåningen även om sonen sover ute i vagnen tex. Det innebär en mycket större frihet för mig - tidigare har jag i princip suttit nedanför fönstret där han sover och kikat ut var 3:e minut. Nu skulle jag kunna vila själv, pyssla i källaren, greja på övervåningen eller gå till tvättstugan...
Toppen inför sommarens alla utekvällar också!


c) beställt en säkerhetsrem till vagnen. Det känns inte helt bra att tänka tanken att man skulle tappa taget om barnvagnen i en nerförsbacke. Jag hade aldrig förlåtit mig själv...


ANNONS
Av litenlangtan - 19 februari 2012 14:14

Ha, det känns som den här bloggen bara är en gnällblogg numera men riktigt så är det väl inte...

Livet har vart lite hårdare den här gångna veckan med förkylning, rosslig hosta och feber. Det har ju inneburit mer gnäll och mindre sömn för samtliga.

Men idag fick jag roa mig lite. Min mamma skulle till ett shoppingparadis och jag fick hänga på...

Köpte några välbehövliga prylar - grunkor att låsa skåp med eftersom han börjar bli mer och mer rörlig så blir sånna saker helt klart mer intressanta.

Mamma betalade en våroverall som nog tål att krypas i om han tänker sig att börja med det snart...

Nappar, matskedar, en haklapp med ärmar inför "äta-själv-fasen" och ett knopp-pussel fick också följa med hem.

När jag kom hem igen var det helt tyst i huset och det uppskattar jag nästan mer än en sväng i shoppingparadiset... Att ha hela huset för sig själv. Att kunna sitta ner en stund och bara vara utan att känna stressen över att måsta hinna något innan lilleman vaknar...

Maken är med sonen på stan och det kanske kan dröja en stund till innan de kommer hem.

Vad ska jag göra med den? Äta något gott, sova, sy något eller fixa något praktiskt som trappgrinden eller plocka ur disken?

Jag tror jag ska lägga upp benen på soffbordet och luta mig tillbaka och göra precis ingenting!

Vad tycker du bäst om - att komma hemifrån och göra något själv eller vara ensam hemma?

Av litenlangtan - 14 februari 2012 20:44

Sonen är sjuk... Han har smittats med en allvarlig förkylning och har i helgen haft hög feber och hans hosta är värre än vanligt. Snoret rinner och nu är han så hes och har antagligen ont i halsen av allt hostande...

Fördelen med en sjuk bebis är att han är ganska gosig och vill sitta i knäet mycket mer än vanligt. Han är lite mer stillsam och tröttare. Han sover inte så bra för hostan gör att han vaknar...

Detta leder osökt över till nackdelen då...


Han gnäller och det frestar på halsen som redan är öm och då gör det ännu ondare såklart - vilket resulterar i mer gnäll. Han hostar och hostar och hostar... vilket gör att vår sömn är lite hackig också...

Maken som måste upp och jobba gick och la sig på soffan inatt. Första vilan var kort. Efter 20 minuter vaknade han av en hostattack och hade sovit klart...
Sen hade jag honom i selen en bra stund och då somande han igen. Sen lyckades han sova 1.5 timmar och jag fick faktiskt lite vila jag med...

Nu på kvällen var han väldigt trött och började gnugga sig i ögonen redan kl fem men höll sig vaken till 7 - men då somnade han faktiskt sittandes i min famn...

Liten trött- och sjukplutt...


Av litenlangtan - 9 februari 2012 11:15

Hittade en bra artikel som nuddar vid boken och som ger många fina tips också...

Vilken rövdag jag har idag. Missar kursen, på grund av den förkylning som svärfar lämnade eftersig när de for...
Tvättdag och härligt väder och ingen ork att gå ut. Måste dock ta mig till affären och handla lite så jag kan baka bullar. Födelsedag coming up shortly...
Sonen blir 8 månader också - inget kryp och inga tänder... Men en fantastiskt glad och lättsam unge! Jag är så tacksam över det - varje dag!

Nog med gnäll nu. Nu Te och tidning...

Av litenlangtan - 6 februari 2012 20:51

Nu har jag läst hela boken - imorgon är det del 3 på kursen och det ska bli skönt att komma ur huset ENSAM några timmar. Svärföräldrarna börjar promenera mig på nerverna (kylan och ett strömavbrott hemma har orsakat frusna vattenledningar och nu är svärfar förkyld också till råga på allt)
En dag kvar att stå ut på...


Åter till boken - den heter "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2" och gest ut av OLIKA förlag.

Den ger bra exepel ur verligheten på hur barn könas och görs till flickor och pojkar varje dag. Den beskriver problematiken och ger enkla och vardagliga tips på HUR vi kan styra undan ur dessa genuskrux och genusfällor i vardagen.

Nu har jag inte så mycket kontakt med barn och förskola/skola men jag tänker ändå att om man bara sätter sig ner och funderar 5 minuter så kommer man på mängder med saker som man själv gör och säger och agerar på som är så in i bänken stereotypt.

Som kläder och leksaker och lekar och sånger och presenter och hur vuxna talar till och om barn.

BATMAN OCH BARBIE


två dockor som börjar på samma bokstav, men där slutar likheterna. Barbie är en klassisk flickleksak medan Batman är tänkt till pojkarna. Tittar vi närmare på Barbie behöver hon sina skor för att kunna stå eftersom hennes fot är formad efter en högklackad sko. Hennes ben kan sällan böjas och med sina händer har hon svårt att greppa andra saker än sin lilla väska. Barbie är smal med stora ögon och stora bröst. En modedocka som ska kläs på och kläs av. Batmans kropp är stadig och muskulös och kan stå själv. Händerna är gjorda för att kunna greppa olika föremål och till skilnad från Barbie är ögonen små eller helt dolda med mask.

I leken är Batman mestadels vänd från barnet - han ska flyga, hoppa, åka helikopter, springa eller använda olika vapen för att attackera. I leken övas självständighet, mod och att vara orädd.
Batman signalerar inte att han behöver bli omhändertagen och leksaken uppmanar inte till att bli kramad.

Eftersom leken med Barbie i mångt och mycket handlar om att byta kläder och göra dockan fin är den oftast vänd mot barnet i leken och den blir inriktad på kommunikation, samspel och relationer. Att lekarna blir så olika beror även på att Barbie tillskrivs mänksliga egenskaper och förmågor. Det är inte lika enkelt att låta Barbie bli osynlig eller leta underjordiska gångar och det ligger inte heller nära till hands att låta batman ta hand om hästarna och möblera om i huset.

Batman, Spindelmannen och Turtles kallas sällan för dockor utan för gubbar eller figurer, för säkerhet skull har tillverkarna lagt till "action" så att ingen kan missförstå.

Kruxet med modedockorna och actionfigurerna är att de signalerar till pojkar och flickor att de ska vara olika. Flickor ska ägna sig åt kläder och utseende medans pojkar ska rädda världen och slåss mot det onda.

TIPS:
* Skapa tillsammans med barnen och låt dem sy mantlar och väskor till både Batman och Barbie.
* Ge Barbie, Batman och liknande dockor nya roller. Batman hämtar barnen från förskolan och sedan köra lugnt hem. Med barn i bilen går det inte att köra lika snabbt med Batmobilen.

* Berätta att Barbie kan ta sig fram jättesnabbt i sina korta springkjol eller att hon går på tå för att kunna spionera på skurkar.

* Samla ihop ett jäng barbiedockor (begagnade funkar fint!) med olika hår-, ögon- och hudfärg och sätt på dem mantlar, klänningar, svärd och blåställ. Vips en lek med mångfald...


det här är något förkortat och omskrivet men i stora drag vad ett av kapitlen hanterar. Det finns otaliga andra bra berättelser och liknande genuskrux att fundera, diskutera och förändra i boken.

Morgondagens lektion handlar om att gå igenom de barnböcker man har hemma. De allra flesta handlar om män/pojkar/hanar;
De allra flesta personer i böckerna är män och många handlingar utförs av män. Men det är ju så enkelt att bara byta ut han mot hon. Även i sånger och ramsor är huvudpersonen oftast en han.

Jag greppade en hög med böcker här hemma (Sonen har mestadels pekböcker och enklare sagor) och i en enda bok fann jag en huvudperson som var en tjej.

Presenter ska vi inte tala om; det är bilar och lego till killarna och dockor och gosedjur till tjejerna...
I blått respektiver rosa papper... Eller?

Jag har sagt till min man att han måste läsa den här boken han med så ska vi prata igenom den sen och se vilka delar vi måste trycka extra hårt på. Vi måste be våra släktingar och vänner att låta bli att tänka könsstereotypt till vår son. Han måste inte ha dockor och städgrejer som favoritleksaker MEN han måste själv få kunna välja och utbudet måste serva båda sidorna...

Min man är inte en urtypisk karlakarl och jag är inte urtypen för kvinnligt  - jag tar isär trasiga teknikprylar och spikar och borrar. Han dammar och dammsuger och bäddar sängen och tar mer hand om hushållet än mig. Han är löjligt höjdrädd  och har tummen mitt i handen. Jag är löjligt orädd och älskar att lära mig nya saker...
Så på många plan får sonen det naturligt att vi är olika och kan och är bra på väldigt otraditionellt könade saker. MEN det är ju inte så att han bara ska bara med oss resten av sitt liv. han kommer fostras av andra människor. han ska gå på förskola/dagmamma och han kommer få barnvakt och ha kalas med presenter från omgivningen...


Det är jäkligt spännande att gå kurs som ger gott om insikter och aha-upplevelser...
Jag ser fram emot att gå dit och jag ser fram emot att lära mig mer om det här. Det ger mersmak...

Tänkt själv; som tjej är man från småbarnsåren van vid att ta plats mellan två stökiga pojkar för att "lugna ner" - som tjej blir du ofta värderad utifrån ditt utseende - fin du är i håret, snygg kjol, söt klänning. En kille omnämns som stadig, rejäl, stor och stark redan som liten spädis och ska växa upp och bli fotbollspelare, hockeyproffs eller brandman - medans flickor tidigt drillas in i att sköta ett hem, byta blöjor på dockor och vara tysta och lugna. Tjejkläder är ljusare och tightare än pojkars - genom hela deras uppväxt.
Tjejer har större ordförråd för vi talar mer utförligt och "vanligt" till små flickor än till små pojkar för dem räknar man med att de inte hör på, de är i farten och leken och har inte tid att ta till sig det man säger.

-kom hit! kan man ryta åt en pojke som springer förbi.

-kan du komma hit så ska jag knyta skosnörena så du slipper snubbla kan man säga till en liten tjej som passerar...

Alla har i grunden rätt att säga ja eller nej och bli lyssnade till. Men ett nej är inte alltid ett nej. Flickors nej tolkas av många som förhandlingsbara. Det kan handla om allt ifrån att blå övertalad till att måla för att målargrejorna är framme redan till att tvingas göra något man inte vill. En pojkes nej ses som tecken på tydlighet och viljestyrka. Barnen lär sig snabbt skillnaderna i spelreglerna. Att inte bli respekterad när man försöker säga nej skapar både osäkerhet och en känsla av att inte vara viktig.
Ibland hjälper inget utan man måste hämta en vuxen för att sätta gränsen och bli lämnad ifred.
Hur ska tjejer kunna säga ifrån utan ett eget nej?

Som en liten osmaklig detalj står i sidotexten att det anmäldes 4749 våldtäkter år 2007... Och jag fick en väldigt obehaglig smak i munnen just där och då...
Tänk att vi låter våra barn växa upp utan att de vet att NEJ betyder NEJ oavsett...

Hur ska jag nu avsluta det här inlägget? Vad är ditt bästa genustips? Hur tänker du i de här frågorna? Känner du någon som verkligen går "all in" och skulle bli förnärmad av en diskussion kring genus? Vad är det som är så farligt med att 'pojkar är pojkar' och 'flickor är flickor' kan man undra... Jag säger inte att man ska forma ett könlöst barn men jag tror att vi måste ha mer av båda sidor i alla barn. Och att vi måste öppna våra ögon för hur vi traditionellt formar våra barn...

Läs boken!
 

Av litenlangtan - 5 februari 2012 11:29

Längtar till torsdag morgon när allt är som vanligt igen...

Av litenlangtan - 2 februari 2012 19:59

Än så länge går det bra. Svärisarna är tacksamma för att jag sköter om dem så bra :-D

Gjorde dock ett generalfel och skrämde upp sonen för ett ögonblick - men det kommer aldrig upprepas!

Öppna förskolan för andra gången idag - en jämngammal och 3 småbebbar - KUL!
BVC på eftermiddagen, sonen ökar i vikt så vi ger honom inte för lite mat iaf... :-D

Idag var det andra tillfället på genuskursen - den är spännande och det är en väldigt bra bok. När jag läst hela ska jag absolut tipsa om den i ett eget inlägg för den borde alla föräldrar läsa!
Sonen har ju vart med och uppför sig som alltid bra och det känns fint att dela detta med honom.
Maken måste med på genuståget givetvis men verkar inte helt lockad än. Men vi måste vara två om detta för att det ska gå att genomföra.
Boken kommer med många bra praktiska tips och även hur man förmedlar sina tankar till vänner och släktingar med tanke på kommande presenter och julklappar osv.

Jag är glad att jag fick inbjudan av dig Annika! Det är spännande och intressant och jag vill lära mig mer!




 


Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se