Tack så jättemycket för era kommentarer - det värmer mitt frusna hjärta...

Usch, dan som igår var ingen rolig dag... det kändes som om jag gick omkring i geggamojja och kunde inte få något gjort... Jag kände bara en iskall hand kring mitt hjärta och fick dåligt samvete för att jag inte var glad - jag har ju fått uppleva 4 underbara år med min fantastiske man!

Hur som helst, jag slutade sent och cyklade hem för att byta om och sen kastade vi oss på cyklarna in till stan och hann med att fika lite innan vi gick till Liseberg för att kolla in Timö Räisenen...

Jag minns att vi gjorde likadant sommaren 2008 - då hade vi också haft en riktigt dålig dag av nån anledning (kan det vart vid återföringen av det enda ägg som någonsin befruktats för oss?) och vi stod i valet och kvalet på att orka åka in till stan och träffa vänner och se Timo...

Nåväl... Timo hade samma effekt igår som den där kvällen 2008... Vi var båda två på bättre humör när vi satte oss på cyklarna för att åka hem igen...

Vi avslutade med the och macka i soffan innan vi rasade i säng för att sova...

Innan jag somnade kollade jag min blogg och såg att jag fått så fina kommentarer! Tack igen!

Det är en räddare i nöden och en tröst att veta att jag inte är ensam med mina tankar och känslor... Att det går att komma vidare och känna annorlunda framöver...

Jag och maken pratade vid fikan - om att man bygger upp små scenarion kring saker som man är rädd för:

Midsommarfirande bland vänner med barn; värdpareti 4:e månaden - det säger ju sig själv att är det inte uttalat att alla vet så blir detta kvällens snackis... Det finns ett antal två-barnsföräldrar där, någon som vet P R E C I S hur det är med två småbarn samtidigt... yadayada...
Ingen kommer överhuvudtaget tänka på att det är jävligt jobbigt för mig och min man att sitta en hel kväll och lyssna på detta...
maken sa; Men tänk om vi hade suttit en hel kväll och berättat i detalj om allt vi gått igenom. Undra hur kul de hade tyckt att det var?

Han har en poäng...
Samtidigt så tycker han inte det är så farligt - han har inte riktigt den nära relationen till dessa personer som jag har...

Den nygravida vännen kommer på lunch hos mig idag... Jag tänkte kanske att vi ska reda ut ett och annat en gång för alla.


På fredag är det vårt förhoppningsvis sista möte med vår hemutredare - jag tror att anspänningen är stor mellan mig och maken av den anledningen också - outtalat - så är vi nervösa som fan för vad som skrivits om oss. Hur har den här människan tolkat oss? Som ska bekrakta oss ur det "lilla okända barnets" perspektiv... Kommer vi passera nålsögat eller fallerar vi på något vis...

Time will tell...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...