Häromdagen var vi på vår stora lekplats i stan. Efter ett par timmar på öppna förskolan först. Stora har ännu inte lärt sig trampa trehjuling utan springer gärna brevid cykeln. Och cyklar finns att låna på lekplatsen. Lilla klättrade upp bak och skrattade förtjust när storebror drog iväg. Men när ekipaget nästan gick omkull i kurvorna fick jag sätta stopp för deras framfart...

Vi lekte i timmar och på slutet kom Stora på att han ville åka den långa långa täckta rutchbanan. Och det gick ju bra. Men såklart ville lilla åka också vilket jag kände inte var lika lämpligt. Han klarar inte själv att ta sig upp för berget till starten. Stora sa:

-Han kan sitta i mitt knä mamma!
Och jag gav med mig, jag följde med dem upp och sa att de absolut inte fick åka förrän jag ropade upp i röret att de kunde sticka iväg.
Lilla var salig. Stora klarade av att hålla lillebror ända tills jag rusat ner igen för att ta emot dem.
Och jag hörde deras bubblande skratta eka inne i rutchbanan hela vägen ner...

Idag låg barnen och låtsassov tillsammans på lekmadrassen och de var verkligen så himla gulliga tillsammans. Även om de ofta är som hund och katt så har deras mysiga syskonstunder blivit fler och fler på sistone...