SÖNDAG eftermiddag: Jag bloggar och mannen dammsuger - perfekt arbetsfördelning...
Faktum är att jag är en lyckligt lottad kvinna som har det så himla bra - min man är väldigt självgående och jag behöver aldrig be honom att utföra något här hemma och jag behöver aldrig göra om något han gjort eller påminna om att det behöver göras nåt... iaf väldigt sällan...
Jag är mer slarvig än han och vi har ett ganska prydligt hem och jag kan tyvärr inte ta åt mig äran...

Om jag sen ska vara mammaledig första tiden med vårt barn gissar jag att jag kommer ta mer hushållsarbete och han kanske "slipper" göra det på samma sätt som nu - eller så blir det inte så... :-D
Men för att vi ska kunna göra nån slags jämförelse så tänkte jag göra en lista här som jag nog kommer att uppdatera iom att jag kommer komma på andra saker...

Hur ser arbetsfördelningen ut hemma hos er? Vilka saker gör ni för att det är roligt och varför. Hur många tråkiga sysslor hamnar på er och varför?

Jag avskyr att dammsuga och diska men kan tycka det är helt okej att tvätta - medans att ta hand om den rena tvätten blir tortyr (hatar att para ihop strumpor tex)
Maken har gärna rent omkring sig och bäddad säng - jag har tex aldrig bäddat sängen innan vi träffades... :-D

Vissa saker gör vi gemensamt, ofta har det nåt med mat att göra medans maken nästan alltid plockar bort efter vi ätit och lägger maten i matlådor till dagen efter...

Maken gör:

bäddar sängen

dammsuger

dammar

bäddar rent

vattnar blommorna

plockar undan

bokar tvättid

tvättar

hänger tvätt

viker tvätt

lägger in tvätt i skåp & lådor

städar badrummet

vädrar sängkläder

plockar i och ur diskmaskinen

dukar bordet

lagar mat

handlar

dukar av bordet

lägger överbliven mat i matlådor till oss båda

torkar av spisen

diskar det som inte går in i maskinen

städar kylskåpet

betalar räkningarna

sätter in papper i pärmar

tar hand om källsorteringen

går med källsorteringen till återvinningen

tar hand om cyklarna

klipper gräset

skottar snö

Jag gör:

lagar mat

handlar

skriver inköpslista

bokar tvätttid

tvättar

hänger tvätt

viker tvätt

lägger in tvätt i skåp & lådor

lagar kläder

tar hand om källsorteringen

går med källsorteringen till återvinningen

plockar undan

våttorkar golven

städar badrummet

plockar bort skor ur hallen

dukar bordet

dukar av bordet

plockar i och ur diskmaskinen

vattnar blommorna

planterar om blommorna

planterar på utsidan

städar källaren och håller viss ordning där

skruva upp hyllor

spikar upp tavlor

målar om saker

bäddar sängen

sätter ihop saker som vi köpt i byggsats

klipper gräset

skottar snö

målar

tapetserar

Sen tidigare relationer vet jag av erfarenhet att karlar brukar förvänta sig beröm och applåder när de självmant har utfört något hemma - och att det kan krävas en HEL DEL tjat och gnäll om ansvar och fördelning. Det är ofta en källa till bråk och jag har grälat på mina tidigare killar, halleluja och amen!

Men det är så otroligt skönt att slippa det nu, ofta kommer vi gemensamt fram till att nu behöver vi göra ett ryck...
Vi gör de saker vi är bäst på och ofta samarbetar vi. Men för min del känns det som om maken tar lite mer markservice och jag lagar mat och trollar med råvarorna - och det är ju kul!

Tidigare har jag oftast lutat mig tillbaka och tittar på när maken röjer och grejar - om inte det är ett gemensamt påhitt att städa undan... Vill HAN städa och plocka så "go ahead" - låt inte mig störa(s) :-D
Men så hörde jag på ett tv-program där de frågade en familj vad de trodde var skälet till att de hållit i hop så länge och hon sa:

Tidigare var vi mycket noga med "din" tid och "min" tid... gör vi saker gemensamt så får båda mer tid över för allt går ju snabbare...

Det fick mig att tänka efter...
och på ett av radioprogrammen jag lyssnat på i helgen sa en tjej att det enda vi har lika mycket av allihopa är ju tid...
Jag kan ärligt säga att jag inte förstår hur min man kan sköta vårt hem så bra som han gör, samtidigt som han tränar i princip 7 dar i veckan...
Det kan bero på att jag ofta sköter matlagning och inköp så han inte behöver tänka på det också...
Jag känner att jag inte ens gör hälften av det han gör och tycker ändå att jag aldrig har tid så det räcker... och då har vi ju inte ens några barn än!