litenlangtan

Inlägg publicerade under kategorin adoption

Av litenlangtan - 31 mars 2016 15:32

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Stora och sa att han undrade var jag var ochknödde ner sig brevid mig och somnade om. På eftermiddagen när jag kom hem från jobbet berättade han att deras förskolefröken pratat om döden. Att de som dör föds igen osv...
Helt ok för min del eftersom jag kan tröstas av den tanken också... Sen frågade han om ALLA ska dö?
Jag svarade såklart ja men att det dröjer oftast länge innan det händer...
-Ska du dö mamma, frågar han sen och blir ledsen...
-jag svarade ja men att det inte är nu. Jag vill ju inte att ungen ska växa upp och tro att vi är odödliga...

Han var så otroligt ledsen och berättade att han under natten haft en läskig dröm där det hände just det, att jag dog. Han ville inte gå på detaljer för han vågade inte berätta. Jag tror inte det handlar om att han inte har förtroede för mig eller maken (som också var i rummet) utan mer att han trodde att OM han berättar så kommer det att hända...

Det tog lång tid innan han lugnade sig. Jag tröstade såklart så gott jag kunde och sa att det inte kommer hända något nu. Jag vet också att det är i den åldern han är nu som det uppdagas att livet inte är oändligt och att alla människor har en viss tid på jorden mm. Framför allt är det plågsamt att veta att ens föräldrar ska dö en gång. Och det är chockerande att tänka det. Hur bemöter vi det på bästa sätt?

Vi har bejakat hans ledsenhet och uppmuntrar honom till att berätta vad han drömde eftersom det inte är bra att bära de där tankarna/drömmarna ensam - men vi vill ju inte att han ska vara rädd. Varken i drömmen eller vaket tillstånd. Jag ska prata med hans pedagoger om det också...

Har någon nåt tips?

ANNONS
Av litenlangtan - 28 september 2015 08:07

Ibland kan jag känna sting av sorg över att min son inte liknar mig till utseendet. Speciellt när jag ser fina bilder på barn och deras föräldrar. Där en så klart och tydligt ser att barnen har drag som solklart stammar från släkten. Och hur tydligt det ofta är att Ettan liknar pappan och Tvåan liknar mamman mer.

Att han för alltid kommer vara lite lite annorlunda. Att hans bruna ögon och bruna hår sticker ut. Även om både jag och maken har mörkare hår är när vi själva var barn.

Men jag påminner mig om att jag älskar hans fina tjocka mörka hår och hans snälla bruna ögon. Och om inte om funnits hade jag A L D R I G fått ett barn med bruna ögon och mörkt hår! Som jag och maken skojade om när barn först kom på tal efter att vi träffats för snart 10 år sen...


ANNONS
Av litenlangtan - 19 september 2015 16:48

Är i Sthlm för en snabbvisit. Adoptionsrelaterad...
Sa till maken att nästa gång jag kommer på att det kan vara trevligt att ta med barnen nånstans - ska han påminna mig om den här resan...
Hyfsat halvförveredda på lång tågresa. (Inte smart att resa på em när alla snabbt blir trötta!) glömde handdukar! Hade ner en gardinstång i sovrummet i lånade lägenheten som nummer ett!
Maken lämnade mig ensam med gulliganerna för att gå och fika själv med en bekant (!) och jag fick äran att köpa lördagsgodis med dem. Nu sitter de i soffan och tuggar och kollar barnTV.
Läget på läggas är bra iaf, det ligger 2 ganska ok lekplatser på gångavstånd iaf!

Av litenlangtan - 15 juni 2015 16:32

I går såg jag på Pinterest en bild med ett citat. Citatet löd:
Många kan längta efter dina "sämsta dagar" typ...
Och då fick jag mig en tankeställare! Jag minns ju hur arg och ledsen och besviken jag var när min äldsta väns man slängde ur sig något jag då tyckte var plumpt i samband med att vi hade varit på brunch.
Han sa något i stil med att det lät ju trevligt men var i princip O M Ö J L I G T att genomföra med 2 små barn. Och tilläget var att vi skulle vara glada som inte hade några...

Då kände jag sorgen över att vi inte kunde få biobarn bränna innanför ögonlocken och jag svalde känslan av att vilja storma därifrån och aldrig återvända. Han var en tölp som inte kunde inse själv hur ledsen han gjorde mig - vi som ville byta deras stressiga, överjävliga småbarnsliv mot våra osjälviska stressfria enkla samboliv vilken jävla sekund som helst.

Nu är vi själva där. Kanske gnäller mer än vi njuter. Barnen vaknar ohumant tidigt vareviga morgon, vardag som helg. De äter som grisar eller inte alls. De skriker, lever rövare, har sönder saker eller slår på varandra vart vi än kommer. De vägar göra som vi ber dem, eller endast mot mutor. De kan verkligen reta gallfeber på vem som helst inklusive varandra - hela tiden.
Jag skulle ju i princip ge min högra arm för EN sovmorgon, EN strulfri måltid eller EN dag på sofflocket med en bok. Det där som som kallas livet är något som snurrar så förbannat fort så en hinner inte känna annat än stress, ångest, dåligt samvete och glömska. Tänker jag ibland...

Men jag måste ju för fan dra mig till minnes hur ledsen jag var för att vi bara hade varandra. Hur hett jag längtade efter att få ha småbarn. Hur jag bedyrade att A L D R I G klaga OM jag vara fick ETT barn.

Jag blev ju bönhörd, inte bara en gång utan faktiskt två! Jag skulle aldrig byta bort nån av dem mot EN sovmorgon, EN lugn måltid eller EN dag på soffan... Nej, de är ju mina alldeles fantastiska ungar.
De växer, de lär sig nya saker, de håller sams åtminstone ibland och de äter nästan alltid korv när en serverar det.
Och eftersom de växer så äter de tillräckligt.
Jag är lycklig över att tillhöra den delen av mänskligheten som kan kalla mig förälder. Jag minns ju alltför väl hur det var att befinna mig på andra sidan...
Jag får bara aldrig mer glömma det.
Aldrig glömma alternativet.

Av litenlangtan - 12 maj 2015 18:13

På väg för att träffa en vän som blev mamma igen för sisådär 8 månader sen... Men först om nån månad ska de få varandra! Med nya bilder och tillochmed en film ska vi fika och prata! Det ska bli mysigt!

Dagen som idag har det regnat och vi har mest vart inne. Trettio minuter tillbringade barnen på Storas förskolegård då jag och Lillas pedagog hade utvecklingssamtal.
Det var två sjöblöta smutsgrisar som följde med hem och fick hoppa in i duschen!

Av litenlangtan - 18 mars 2015 21:52

Var det som du trodde att det skulle bli förälder?
Jag och nej. Ja, det var verkligen en av de mäktigaste känslorna i hela världen att äntligen få vara mamma. Att få njuta av alla mysiga stunder med mina barn - och få så mycket kärlek!
Men jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå hur jobbigt det skulle vara att ha 2 barn så tätt som vi har.

Var det något som hände eller som du kände som du inte hade räknat med? Ja, vi fick ju en oväntad lillebror. Och tätt. Vilket i praktiken innebär att vi har "tvillingar". Iaf tror den lilla att han är lika snabb, stark, utvecklad och klok som den store...

Var det något som inte hände? Kärleken till lillebror var inte självklar och inte heller omedelbar. Jag har fått anstränga mig och behöver fortfarande jobba ganska mycket med att var rättvis och helt trygg med honom...


Bästa bebisprylen att ha hemma? bärselen! Vi har en Ergo som gör det möjligt att bära bekvämt även efter 6 månader... 

Mest onödiga bebisprylen då? vi köpte en babywatch med infraröd kamera - den har vi inte använt många gånger...


Hade du bestämt dig för hur du skulle göra med en viss grej för att sen ändra dig när bebis kom?
Hahaha! Inte skulle jag lukta på min unges rumpa för att avgöra vad blöjan innehöll. Matsituationen skulle ju vara lugn och harmonisk, jag skulle inte heller lacka ur eller höja rösten... yada yada i oändlighet...


Vad stör dig mest hos andra föräldrar? Att vissa inte orkar ifrågasätta varför pojkar 'ska' uppfostras att vara starka och överlägsna och flickor 'ska' vara gulliga och omhändertagande och att de fortsätter klä sina barn med de stora klädkedjornas ruttna utbud utan att blinka...  


Vad tror du andra föräldrar stör sig mest på hos dig? Jag kan säkert uppfattas som lite präktig. Och kanske lite sträng...

adoption · Barn · ivf
Av litenlangtan - 16 januari 2015 12:43

I dagarna blir två av våra vänner äntligen bli föräldrar. Otroligt nog får vi följa detta på nära håll. Jag håller tummarna för att allt går som förväntat.

Av litenlangtan - 28 november 2014 23:12

Kom hem från en dag på vift och maken berättade en mycket tråkig adoptionsnyhet. Kenya har idag beslutat att inte längre tillåta internationella adoptioner.

Vi har ju vänner som köat ohumana länge och fått byta organisation och allt. Nu hade de bara barnbeskededssamtalet kvar att invänta...
Men nu vet ingen vad som ska hända.

Hur ska en orka vidare när allt hopp har släckts ut? Hur orkar en hålla ihop sig? Hur går en vidare? Vilket stöd får de från sin organisation?

Det finns familjer på plats som har barn i sin vård som väntar på domstolsbeslut, vad ska hända med dem?

Återigen så blandade känslor. Sorg och uppgivenhet för våra vänner och alla andra som drabbas av detta förödande beslut. Tacksamhet över våra fina barn. Över att vi är en familj.
Godnatt du grymma värld.

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se