Har haft ett par stressiga dagar på jobbet. Vi gick en miniutbildning i "butiksekonomi" för nån månade sen - en väldigt bra sådan. Jag blir alltid så inspirerad och får lust att ändra mitt beteende och vill få fart på saker och ting. Men det är alltför lätt att slinka tillbaka i gamla hjulspår och efter några dagar har man snabbt glömt att det var saker som skedde och det var kul att gå till jobbet. Nu är utmaningen igång igen - dels för att kursledaren bad om uppföjning och jag fick redovisa per mail vad som skett sen kursen. OJ - tänkte jag, här har väl inte hänt nåt?
Men jo, när jag skrev ner vad vi (mest jag!) gjrot så blev jag själv positivt överaskad av vad jag gjort...
Dessutom blev jag sporrad att ta tag i våra ekonomiska "snaror" här. Vi är fast i gamla avtal och där kostnaderna är högre än vad det kan vara.
nästa vecka ska jag träffa flera leverantörer av en produkt vi hyr idag för att se vad vi kan göra på pris och kvalitet. Det känns kul faktiskt!
Jag ska också ta ett snack med städfirman på jobbet. De är urgulliga och känns som "vänner" - men - man blir för bekväm och kan inte tänka utanför boxen när allt blir för bekvämt... Jag måste se över kostnaden även där och nästa vecka kommer en firma som vår "systerbutik" använder och de har en lägre kostnad än oss på städet och de har större butik och tätare städning... Vi måste bli bättre! Och här kan vi spara pengar!

Igår eftermiddag gick jag hem och sydde in de lösa trådarna på en sjal och packade ett litet pepping-kit till en vän i "nöd"! Jag har föjt hennes blogg länge och genom hennes andra (spontana) graviditet, hennes glädjeämnen i livet, kriser i äktenskapet, vardagsrealism, kärleksfnatt och den nattsvarta sorgen över hur hennes liv ständigt tycks dras ner i en svart grop. Vi har träffats en gång - då mitt jobb hade en utflykt till hennes hemstad... Då tog hon sig tid att träffa mig för en härlig pratstund! jag hittade nämligen en bok här hemma - inköpt då maken krisade rejält iom IVF 1 och 2... Men eftersom han snabbt kom under KBT-behandling så blev det aldrig att nån av oss läste den boken som handlar om kriser i livet och hur man kan finna styrka i det och se livet ur ett annat perspektiv.
Kanske kan något i den ge henne hopp - kanske kan den förändra nåt?

Jag läste en tidning som Clara gett ut där hon frågat några människor vilken bok som "förändrat" deras liv...
Så tänkte jag själv att "en bok som förändrar hela ens liv"... Öh, det går väl inte...
Men, jo, jag kom faktiskt på 2 böcker som förändrar HELA mitt liv...
Den första boken heter "Kvinnor som älskar för mycket" som är en självhjälpsbok som faktiskt förändrade HELA mitt liv...
Jag borde läst den redan 2001 - då jag var i en obehaglig destruktiv relation, desperat över att försöka passa in och behaga, hålla upp en fasad...
Men först våren 2003 hittade jag boken på loppis och streckläste den en eftermiddag och fick en "uppenbarelse" - det var mitt liv den boken handlade om och jag var den enda person som kunde förändra mitt liv! Jag var min enda räddande ängel och jag var ju tvungen att agera - genast! Jag hittade en självhjälpsgrupp som utgick ifrån boken jag precis läst och jag stannade i den gruppens trygga famn i 1½ år...
Först våren 2006 kände jag mig såpass "hel" så jag klarade av att ta tag i att gå in i en ny relation och den relation som blev bestående kändes så självklar när vi faktiskt sågs första gången. Nu är vi gifta och har varit nästintill osiljaktiga sen vi träffades första gången den 8 juni 2006!

Det som är så himla underbart är att en av våra gemensamma vänner har träffat en kille nu, också genom Internet, precis som vi... 
Hon beskriver det i ungefär samma ordalag som jag och Älsklingen gjorde - allt känns rätt, det känns som om vi känt varandra hela livet, det är inget att frukta alls, det är så naturligt och tryggt - från start. Det är så här det ska kännas!
Hon har också brutit sina mönster! Sett förbi de där "vanliga" kriterierna och hittat någon som faktiskt är intresserad av vem hon ÄR!
Det är så roligt att höra och hon är så värd det! jag var så nyfiken på hela grejen så jag var tvungen att ringa henne igår morse kl 06.15 för att få lite förstahandsinfo om honom och deras nya kärlek!

Jag tror på kärleken! Den övervinner allt!