För snart 4 år sen försökte jag och maken förtvivlat bli med barn - jag kissade på stickor, mumsade hostmedicin, hade kudde under rumpan och räknade dagar och tog tempen... men inget verkade ju funka...

Vi bodde ganska nära Slottskogen i Göteborg och en vårkväll var vi ute  och gick och hamnade vid observatoriet i Slottskogen...

På observatoriet står en latinsk text som lyder:

"Ad Astra per Aspera"

Som betyder ungefär "mot stjärnorna genom svårigheter"

Detta tog vi fasta på sen när det uppdagades att vi hade problem med fertiliteten. Jag har många gånger känt att livet verkligen sugit musten ur mig - men tanken på att jag haft det jobbigt men tagit mig upp på fötter igen, att maken haft det tufft men kommit förbi det - har gett mig en spark där bak att lyfta blicken igen.
Det är mot stjärnorna vi ska!

Vi SKA var en familj en dag...

Ad astra per aspera - det är motigt idag men vidare, uppåt, styrka och mod... förbi och över alla hinder...

Många gånger har jag vart nära att ge upp - men det går om man vill!

Jag har tom detta intatuerat på min kropp - ad astra per aspera...
och maken vill tatuera in 'Non molare mai' - italienska för "vi ger aldrig upp"...

Vi har burit den här tanken med oss så länge nu och snart är vi framme...
Det känns lite knasigt det här att i princip varje dag skriva att snart snart blir det vår tur...
Men jag hoppas på en självuppfyllande profetia och att vi får veta vem vårt stjärnbarn blir inom kort!