Stön! Vilken skitdag... det började med snickaren... Men - det verkade tillslut lösa sig. Mot en lite högre kostnad...

Sen fortsätter det med att jag öppnar posten på jobbet. I januari fick jag ett samtal från ett företag som ville uppdatera information om det företag jag jobbar på på sin hemsida som funger som ett sökverktyg.
jag får kanske 20 sånna samtal om året och självklart vill jag ju veta vad det kostar mig...
Säljaren svara att det är en kostnadsfri uppdatering. Jag lyssnar och han förklarar lite och lovar mig att faxa ett underlag på uppgifter som jag ska kika igenom...

Jag får ett fax; telefonnumret är felaktigt, de har skrivit riktnumret med 2 nummer istället för 3 nummer...

Jag lägger faxet år sidan och tänker inte så mycket på det förrän säljaren ringer mig efter ett par dagar. Jag påpekar då att telefonnumret är felaktigt och han ber mig skriva det rätt och signera längst ner och faxa in till honom... Jag frågar igen om det verkligen inte ska kosta mig något och han bedyrar att NEJ, det är en kostnadsfri uppdatering...

Efter några veckor kommer en faktura. På 2500:-
Jag blir skitsur för jag har inte beställt något. Säljaren har ju sagt att det ska vara gratis.
Jag mailar och sen ringer jag eftersom jag inte får något svar...
Jag får inte tala med säljaren utan med någon annan slipad människa...
han påpekar att jag har satt min signatur på ett avtal...
För ovanför informationen som var felaktig står det med pyttetext att det kostar 1995 plus moms...

Jag påtalar att jag är lurad och att jag inte beställt något och att jag inte vill betala... han säger återigen att jag skrivit under och att det är min skyldighet att titta på vad jag signerar...

Jag håller med honom men samtidigt säger jag återigen att jag har blivit lurad. Saken är ju ändå den att jag beställer saker och är ansvarig för det på mitt företag. Jag vet också att fakturan ska skickas till vårt huvudkontor och scannas för att sen komma digitalt till min mailkorg och till SAP där jag konterar fakturan. Alltså borde jag talat om att jag vill ha fakturan till huvudkontoret och inte direkt till min butik om jag beställt något.

Jag kom överens med min chef och med vår ekonomiansvarige att vi betalar den här fakturan eftersom jag antagligen sitter fast i det här avtalet iom min signatur...

Så, det suger men vi betalar ca 2500:- jag försöker glömma min ilska och min irritation över det nederlag som jag lyckats åsamka mig och företaget...

Nu ca 1 månad senare kommer ytterligare en faktura... jag bestämde mig för att spela in samtalet för jag är så arg och förbannad över deras sätt att behandla "kunder"...

Så när jag ringer så får jag svaret att avtalet löper på ett år och ett år har 4 kvartal (vilket också står med pyttesmå bokstäver som jag inte ens reflekterat över sist jag kollade på den)
Killen som svara säger att säljaren som lurat mig har slutat och jag är fast i mitt avtal som innebär att jag kommer betala 10 000:- för något jag inte vill ha.

Han påtalar att jag skrivit under och att jag borde tittat på vad jag skrivit under...
Jag hävdar envist att jag har blivit ombedd att ändra i ett korrektur och det har inte vart tal om något avtal som ska kosta pengar...
han säger igen att de inte kan göra något...
Jag påtalar att jag kommer polisanmäla dem... jag känner mig fortfarande lurad...

Så imorgon ska jag till polisstationen och jag ska också skicka detta vidare till Svensk Handel...
Jag har ju signerat något jag i god tro trodde var ett korektur. Vi har ju redan betalat en faktura och det är ju beklagligt... Men vi får se vad polisen säger och vad Svensk handel säger...

 

Efter den här trista starten på dagen fick vi trevligt besök av kollegan med dottern... Sen tidigare vet jag om att dottern förmodligen är autistisk... Hon leker inte och är efter i utvecklingen. Hon varken kryper eller reser sig och utveklas inte normal... Hennes mamma är förtvivlad men hon försöker dölja det - hon säger att hon börjar inse och förstå att dottern inte kommer bli som andra barn. Men det absolut värsta är pappan inte verkar kunna acceptera att barnet har en livslång sjukdom. Han vill/kan inte vara ensam med flickan och verkar då och då  visa agressiva tendenser och är utåtagerande...

Jag blir ledsen och tycker kollegan verkar så ensam i sin situation. Hon har haft det tufft de senaste åren med kroniska smärtor och mycket ekonomisk strul och jävelskap. Nu känner hon sig ensamstående till sin dotter på grund av att killen inte kan acceptera och hantera att dottern är sjuk. Som tur är har hon ansökt om en personlig assisten till flickan till höstens inskolning på förskolan... Jag hoppas att hennes kille greppar situationen och att det är inget som går över men det skulle underlätta om de var två om det...

Som knorr på den här dagen hade det var jätteskönt att ha sin lediga dag imorgon som jag brukar men - jag ska gå in och jobba extra...
Så... låt fredagen gå över fort pliiis!

Mailade igår klagomål till AC kring deras urusla instruktioner till barnhemmet och har faktiskt fått svar från båda - de påpekar att instruktionerna kan bli bättre och att de måste åtgärda detta. Så långt allt gott. jag tänker hela tiden på dem som kommer efter oss. För jag som INTE är så rädd för att vara besvärlig kan ändå känna mig obekväm ibland när man sätter ner foten. Gentemot Socialtjänsten och vår hemutredare kände jag mig i underläge hela tiden och vågade många gånger inte säga ifrån.
Men vi betalar både med tid, energi och pengar för att få hjälp med adoptionen - då ska det inte ta 3 dagar att få svar på HUR i h***ette man ska fylla i ett dokument...
Och när man hittar dokumentation i vårt eget forum från april 2010 hur svårt det var redan då att fylla i dokumenteten med instruktioner daterade 2008... då får man säga ifrån...

Så ni som ska adoptera framöver - håll utkik :-D

Så till dagens dilemma - som började igår... Snickaren ringde sent i går eftermiddag och ville ha mina åsikter om nån lösning... Jag lovade att återkomma när vi kommit hem...
Och när vi kom hem blev vi båda rätt chockade - vårt räcke var för högt... Maken googlade "standardhöjd" på räcke inomhus och fick fram måttet 90cm och vårt räcke mäter 110cm...
Plus en detalj som jag tyckte såg snygg ut i min skalle men som verkligen inte såg så bra ut i verkligheten...
En tvärgående regel som spjälorna vilar på som är upphöjd ca 10cm över golvet... Medans vi insåg ganska snabbt att det hade sett MYCKET bättre ut om den tvärgående regeln vilade på golvet.

Så... vi ringde snickaren och förklarade och dividerade och konstaterade att jo, det skulle nog gå att ta ner stolparna i nederkant och sänka räcket med den höjd som var mellan golvet och nedre regeln...

Idag ringer snickaren igen och säger att det inte går - han har limmat och det är för snävt och det är allt möjligt... Han vill kapa 20cm på höjden i överkant, basta.

Försöker få tag på maken som har frukostfika... Snickaren ringer igen och säger att han står ju stilla nu, kan vi gå vidare...
Han presenterar ännu en lösning. Han vill lösgöra regeln i nederkant och ändå kapa på höjden. Resultat=stolparna blir kortade i överkant, regeln och spjälorna sänks ner till golvnivå och vi får lite mer att spackla innan målning... Plus att han vill ha lite mer betalt...

Får äntligen tag på maken och jo, vi accepterar. Vi betalar lite mer men får räcket som vi vill ha det, regel på golvnivå och lägre - det blir bra...
Snickaren får ok att köra i vind...
Puuh... Det blir nog bra, han verkar duktig och har gett flera alternativ och erkänner att jo, det gick nog lite snabbt där när vi pratade första gången och sen har vi inte pratat utseende alls...
Men det kommer nog bli bra!

Bäst idag blir nog ändå att en kollega - mycket efterlängtad sådan - kommer på besök med sin dotter! Och med sig har de en kollega som vart sjuk rätt länge men som fått komma hem till sitt egna hem som igår...