Flera gånger sen vi fick sonen har jag tänkt på hans biologiska mamma. Hur för mig ovisshet äntligen tagit slut och hennes knappt har börjat. Jag menar; hon kommer ju säkerligen alltid undra hur det gick för hennes barn. Hon kommer alltid fundera över hur han vuxit upp och om han kommer söka efter henne någon gång när han blir vuxen...

Jag är så otroligt lyckligt lottad som får finnas i hennes sons liv, att jag är den som får var där när han somnar på kvällen och när han vaknar på morgonen. Att jag ska få vara med när han firar sin första födelsedag, när han får sina första kompisar på förskolan eller i grannskapet, tar examen från första klass, gör sitt första mål i fotboll, hockey eller handboll kanske. När han presenterar sin första flickvän och får sitt första jobb...

Konstigt nog har ju allt gått så bra, från första stund har han känts trygg och nöjd med oss, med livet, med allt som händer omkring honom. Självklart är det ibland saker som han blir lite stressad av, som när vi var på vårdcentralen och de skulle ta blodprov osv. När vi träffar nya människor är vi restriktiva med närkontakten - han har det bäst hos oss just nu och det verkar som att våra nära och kära förstår och respekterar!
Men på hela taget har allt gått fantastiskt bra. Han är en tålmodig, envis, rolig, charmerande fantastiskt liten person! Jag är så lycklig över att få vara hans mamma!

Det som är märkligt är att det känns så naturligt att vara mamma, det är som om jag aldrig gjort annat än bytt blöjor, lagat barnmat, sjungit barnsånger och vyssjat och burit en liten plutt... Inget är särskilt "nytt" - trots att det säkert är över 20 år sen jag tröstade en liten. Mina vänners barn har ju så klart velat gå till sina föräldrar om något gjort dem ledsan. Men jag satt barnvakt åt mina systrar och grannarnas barn - men som sagt, det är över 20 år sen...

Idag har maken varit hemma själv med sonen på kvällen, jag har varit på en kurs... Han var så trött så det hade inte varit några som helst problem att få honom i säng iaf. Vanligtvis sover han 3 gånger per dag men den här veckan har han själv valt bort en sovpaus - till förmån för två längre istället... Det är så otroligt skönt att kunna ställa vagnen utanför dörren och ha uppsikt genom fönstret när han sover ute...

Det har vart en spännande första vecka som 'riktigt' föräldraledig. Jag har dessutom lokaliserat en gammal bekant - med nyfött barn - i grannskapet... Det bådar ju gott inför vinter och vår - det kanske blir en hel del barnvagnspromenader av det...

 

Jeane

11 januari 2012 23:21

Fint att du skriver så om hans bio-mamma! Om hon någonsin kommer att bli uppsökt och hittad så kommer hon att vara glad att just ni blev de utvalda.
Ni är värda honom, efter all kamp och all väntan!
Stor kram!

http://jeanequidote.blogspot.com

litenlangtan

13 januari 2012 19:59

Tack ska du ha, det hade ju självklart varit häftigt att träffa henne personligen någon gång i framtiden - vi får hoppas att intresset finns från sonens sida också!

 

Hedda

12 januari 2012 10:48

Det är så roligt att läsa att det går bra! Jag förstår verkligen att funderingar över sonens bakgrund finns. Jag tror att det alltid kommer finnas med, och det är ju en del av hans liv.
Kram!

http://heddasdagbok.wordpress.com

litenlangtan

13 januari 2012 19:52

Åh, jag hoppas verkligen jag får följa er på er resa till er dotter Hedda... Är ni hemma till maj så kommer vi till huvudstaden då och jag vill gärna träffa dig!

 

Hej och Hopp

12 januari 2012 22:11

Vad fint du skriver!!
Och vad härligt det låter!
kram

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

litenlangtan

13 januari 2012 19:49

Tack, det känns som att det funkar oförsk'mt bra och han är en sån härlig liten kille. go och gla för det mesta!
kram tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...