Direktlänk till inlägg 15 januari 2012

Vi kommer behöva förklara ett och annat i framtiden...

Av litenlangtan - 15 januari 2012 21:15

Idag har vi varit på ett kalas. Det var ett antal fina ungar och deras päron och det var första gången vi träffade de flesta där. Eller ja. Alla utom en.

Well... det gick fint, sonen skötte sig utmärkt, satt och grejade med en leksak och käkade lite av kalasmaten och uppförde sig exemplariskt. God och glad som vanligt mao.

Så kom födelsedagsbarnets mamma och pratade lite och med sig hade hon en kompis och hennes dotter. Kompisen frågade om jag ammat sonen eftersom vi pratade om att han var så rund och välnärd.

-Nej, vi har adopterat honom så han äter ersättning... svarade jag...

Ja, alltså. Vår son är rätt ljus för att vara från Landet. Någonstans blir det ju faktiskt jättekonstigt att vi kommer behöva förklara att han är adopterad... På de allra flesta adoptivbarn så syns det ju rätt tydligt. Vi har ju inte träffat jättemånga människor som inte känner oss eller vår historia ännu men jag har tänkt på det här. Att han ser ut som vi. Alltså ljus hy och brunt hår (vi är mörkblonda båda två) det enda som skiljer är ögonfärgen egentligen. Detta kommenterades ofta när vi var i landet.

-Han ser ju ut som ni!

Så jag gissar att det kommer behövas förklaras för alla och envar som vi inte känner sen innan att vår son är adopterad. Frågor på det?

Jag klurar redan över hur det kommer kännas. För oss. För honom. Bra? Dåligt? Ja, det blir ju helt klart vad man gör det till...

Och hur och när introducerar man storyn för barnet?
Jag berättar en saga för honom då och då - om hur det var en mamma och en pappa som väntade och längtade och funderade på vem deras barn skulle bli. Sen ringde det en dag och de berättade att det fanns en liten pojke i Landet som behövde en mamma och en pappa och hur glada vi blev då!

Han lyssnar uppnärksamt när jag berättar, kanske känner han redan igen historien. Självklart går den att utveckla och förfina och göra bättre ju äldre han blir - men det känns som att det räcker för nu.
Jag vill att han ska veta att han är älskad och efterlängtad och att vi reste till ett annat land för att få träffa honom...

Hur har ni andra gjort med era barns adoptionsberättelser? Dela gärna med er för jag är nyfiken på hur ni har gjort...

adoption · Barn

Dela

Hej och Hopp

15 januari 2012 21:50

Jag har gjort som ni - berättat från början om hur jag hämtade henne.
Det dröjde lite innan jag tog in hennes biologiska föräldrar i historien men det har jag också gjort redan innan hon var så stor att hon förstod.
Jag vill att hon ska veta innan hon förstår - jag vill inte att det någonsin ska komma som en chock eller överraskning för henne.
Nu är hon mycket medveten om att hon är adopterad, vilket land hon är född och att jag hämtade henne.
Jag tror jag har skrivit det förut men hon brukar lägga in i historien - "och då fick jag min vaaaanliga mamma" :-)
Häromdagen kom vi in på att hon inte legat i min mage - då sa hon men jag växte i ditt hjärta <3
Det kommer från boken "hjärtat mitt" som är jättefin tycker jag!

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

litenlangtan

15 januari 2012 22:35

Det är så jag tänker också - att bygga på historien allteftersom och att det aldrig ska vara en hemlighet.

En helt underbar förklaring till hur ni hänger ihop tycker jag... :-D
tack för att du delar med dig!

16 januari 2012 11:12

Men kan det inte vara skönt också att inte alltid behöva berätta att er son är adopterad, framförallt när han blir äldre? Ibland kanske han bara vill få "vara vanlig"?

litenlangtan

16 januari 2012 22:25

Det märker vi väl sen - jag har ju förstått att det kan finnas fördelar för barnen att inte "vara så utpekade" men det kan också vara svårt om han vill identifiera sig med sitt födelseland och alla tar honom för svenskfödd. Det märker vi...
Samtidigt är jag ju stolt över hans ursprung och att vi fått honom på ett speciellt sätt och vill inte på något sätt gömma undan det...

jessica e

16 januari 2012 12:36

Dessa funderingar har jag oxå!

litenlangtan

16 januari 2012 22:25

Ja tyvärr fick jag inte så många svar :-/

17 januari 2012 18:09

Nej men självklart menade jag inte att ni ska gömma undan att han är adopterad! Klart att ni är stolta över hans ursprungsland! Men i perioder vill en del adopterade barn bara få vara barn till sina föräldrar och inte alltid deras adoptiv-barn....om du förstår vad jag menar. I alla lägen måste man inte förklara! Barnen kan tycka det är jobbigt om det alltid ska göras en affär av att de är adopterade.

Men mellan honom och er ska ni självklart berätta - det låter väl bra att berätta så som ni redan gör!

litenlangtan

17 januari 2012 19:32

ah, nu förstår jag bättre hur du menar... Bra tänkt! Såklart vill barn bara vara sina föräldras barn och sin egen individ och inte alltid ha ett 'bihang' i form av adoptiv...

Tanken är att det ska vara som en liten "saga" eller berättelse som man berättar ofta och i takt med frågor och egna tankar så ger vi mer och mer info tills han är mogen att veta hela historien och aktivt välja vad HAN vill göra med den...

Hanya

18 januari 2012 09:03

Vi har gjort en livsbok, en sorts saga i bokform. Den innefattar vår dotters liv från födelsen tills vi fick henne, text och bilder. Använd den information som finns. Behöver inte vara speciellt avancerat, utan tänk barnboksnivå. Börja tex.. " I ett land långt borta föddes en liten pojke, osv. Glöm inte ta med känslor, typ han var rädd och ledsen när han lämnades ensam.
PS: Och låt inte boken ligga framme för nyfikna obehöriga.

litenlangtan

18 januari 2012 10:58

Smart - kanske att man gör två då - en som ALLA kan bläddra i och en mer för bara oss i närmaste familjen... :-D

Jeanette

18 januari 2012 09:39

Vi har pratat mycket hemma om när vi var och hämtade barnen. Vi har foton framme och då blir det helt naturligt att börja prata om resan ibland. Båda barnen vet att de legat i en annan mage än min, något som jag brukar passar på att spinna vidare lite på när någon i bekantskapskretsen är gravid.

Det är intressant det där med att berätta i tid och otid att barnen är adopterade. Jag kommer på mig själv med att göra det även fast det inte hade "behövts". Förutom som ovan skrev så är det faktiskt ganska skönt att även själv kunna vara lite "vanlig" och vara med i diskussioner om utveckling mm utan att blanda in adoptionen. Att bara få vara förälder liksom.

litenlangtan

18 januari 2012 10:59

ja, du har helt rätt i att det kan vara skönt att som förälder också få känna sig "vanlig" - Men nu är det ju så nytt och så nära så jag blev mest förvånad av frågan om amningen :-D

Nytt år!

Kommentarer (1)

Av litenlangtan - 13 januari 2017 14:33

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Att bo

Kommentarer (0)

Av litenlangtan - 2 maj 2016 07:15

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Gaah!

Kommentarer (1)

Av litenlangtan - 1 maj 2016 21:56

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Lyckan!

Kommentarer (0)

Av litenlangtan - 23 april 2016 06:25

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Döden

Kommentarer (1)

Av litenlangtan - 31 mars 2016 15:32

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...

Visa fler inlägg

Presentation

Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Visa presentation