Jag tänker på min sons biomamma - och tror att hon tänker på honom också så nära hans första födelsedag.

Jag tittar på bilder från de allra första dagarna och jämför med nu, så mycket har förändrats. Hans kropp, hans ansikte, hans hår, hans vikt. Hela han! Men ögonen och munnen är densamma - och hans milda sätt.

Liten och sjuk har han varit några dagar, enda stället som han kan somna på är på mitt bröst. och det värmer både min kropp och mitt hjärta - att det är hos mig han finner trygghet och närhet när han känner sig sjuk och behöver tröst.
Tänk vilken lycka att just vi fick bli hans föräldrar! Tänk hur fantastiskt det är att vi ska få vara med honom år efter år. Att vi ska få se honom växa upp och bli en ståtlig unga man...
Lycka - det är det enda jag kan säga...

Hans första födelsedag blir något alldeles särskilt såklart! Tänk att vi ska få fixa ett barnkalas - med fiskdamm och tårta! Och självklart kommer jag sända hans biomamma en alldeles särskild varm tanke!

 

H

8 juni 2012 23:28

Hei! Vil bare si tusen takk for alt du deler med oss. Jeg har nå lest meg gjennom hele bloggen din, fra start til slutt! En veldig spennende reise, og gratulerer så mye som en familie. :) Jeg har lagt merke til at du nevner din sønns blogg av og til, er det mulig å få lov å lese den også?
Hilsen H fra Norge.

litenlangtan

9 juni 2012 22:04

hej och välkommen! Lämna din mailadress här så ska jag skicka dig en inbjudan till den privata bloggen... jag kommer inte publicera den här utan raderar den kommentaren efter att jag skickat inbjudan!

 

Åsa

10 juni 2012 12:39

Jag kan bara hålla med. Det syns på bilderna att sonen är densamma som då vi fick se honom för första gången. Samtidigt ser man att så mycket har hänt med honom och hans utveckling. Och jag kan bara hålla med. Det går inte en dag utan att jag tänker på grynens biomamma. Jag tänker att än så länge har hon delat betydligt längre tid med grynen än vad jag har gjort. Jag som är deras mamma nu.

litenlangtan

10 juni 2012 12:42

Javisst ser man att han är densamma - ögonen och munnen och den lilla hakan är precis sig lika - men väldigt mycket har hänt. Precis som med dina gryn - de växer verkligen så det knakar och blir mer och mer starka personligheter. Jag längtar efter att se mer film med dem för de verkar så härliga!
Jag tog mig friheten att ändra i din kommentar Åsa då du skrivit hans namn i din - det vill jag inte gärna avslöja här på den här bloggen :-D Hoppas du tyckte det var okej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...