Jag har alltid älskat att skriva. Och jag känner ibland begränsning för vad jag ska återge här och hur - dels för att det finns personer jag känner rätt väl vid det här laget som läser här. Dels för att ibland är mina tankar för svarta, för fula, för grymma för var mans ögon.

Så på ett annat ställe kan jag ge mig hän och babbla ur mig - där ingen vet vad som döljer sig bak namnet Litenlängtan.

och just för precis ett år sen skrev jag:

"Ändå känns det just nu lite jobbigt - som att även den här barnönskan och barnlängtan kommer gå om intet. Att det är en bluff. Att vi tror på en dröm som inte kommer gå i uppfyllelse.
För att det tar sån tid. Att det dröjer och att det inte syns utanpå oss att vi väntar på ett barn.
Ingen klappar på mig (nånstans) och säger att jag ser att det snart är dax - vad spännande!

8 jävla månader har gått och det har gått fort ändå - men det känns helt crazy att det snart har gått ännu ett år - utan barn..."

Helt ovetandes om att bara några veckor senare skulle vi vara nyblivna föräldrar på distans. Hur hela världens omkullkastades på ett par minuter och kommer aldrig mer bli som det var. Hur den fantastiske lille kille som är vår son skulle dimpa ner i just våra liv! Galet att för ett år sen visste vi ännu inte och kände livets vanmakt le mot oss...

Som jag alltid hoppats på skulle alla de här omöjliga sorgsna tankarna försvinna - och jodå. Nästan i samma sekund som vi blev föräldrar på telefon glömde jag av alla tårar, alla mörka tankar, alla ångestladdade timmar i väntrum och kliniksalar, alla gånger jag svalt och blinkat hårt när någon träffat mig med sina ord.  

 

Jeane Quidote

21 september 2012 23:08

Så fint du skriver, så oerhört fint! Och ärligt.
Sitter här och hoppas jag ska känna som du en dag, kunna skriva de orden.
Önskar dig en fin helg!
Kram

http://jeanequidote.blogspot.com

litenlangtan

23 september 2012 21:22

Tack! Och jag hoppas av hela mitt hjärta att du ska få ditt efterlängtade barn!

 

Annika

22 september 2012 15:23

Å vad fint med ett lyckligt slut! Slut som egentligen är en början.
Kram

http://colombialiv.blogspot.com

litenlangtan

23 september 2012 21:21

Precis! Lyckost oss som fick ett lyckligt slut till slut!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...