Många gånger blir det konflikter med stora om allt möjligt. Jag vill helst inte bråka. Men då och då rinner allt över och jag är trött och urlakad. Ilskan smittar och biter sig fast. Ibland skriker vi alla 3... Av frustration och arga känslor.

Men ibland så har vi toppenfantastiska superdagar. Som igår.
Jag och maken vaknade runt 06:30 och barnen snusade vidare. Maken stack till jobbet och jag hann koka gröt, brygga kaffe och sätta fram allt på bordet. Ungarna vaknade och blev lotsade till dukat bord. Frukosten åts upp och vi hade en lugn och mysig stund.
Sen klädde vi på oss, tog en omväg runt gungorna och gick till förskolan. Lite gråt vid dörren men inget farligt. Sen åkte jag och lilla till stan för att promenera och luncha med en fin vän! Missade nästan bussen tillbaka hem för att hämta på förskolan men när jag kom dit sov stora fortfarande.

Gungor, lek på tomten, båda barnen åt upp din mat, mys och glada miner!
Inget bråk, inget okynnesskrikande, inga 'meltdowns' - bara bra hela dagen. Båda små i säng och sov runt 20-tiden...

Tänk om alla dagar var så här?
Idag gick det att lämna helt utan tårar på förskolan men ett för mig väldigt viktigt möte blev inställt på grund av sjukdom. :-(
Trött är jag, och hösten har knappt börjat.

Samtidigt måste jag upprätthålla den här bra känslan. Ge mig själv pepp när jag har alla rätt.
Dagens inställda möte ger mig istället frihet att göra något annat.
Gilla läget och gilla nuet.