Herregud... ett utvecklingssamtal på förskolan inplanerat till nästa vecka... jösses, nog föratt vi ser och hör att utvecklingen går frammåt MEN hjälp. Så stort det känns... att vi ska sitta flera vuxna och samtala om vårt barns utveckling... hjälp!

Det känns läskigt och fantastiskt samtidigt. Sonen är såpass stor nu så han kan begripa att det är ett syskon på G också och igår pratade jag med en av pedagogerna på förskolan som trodde att han skulle bli en bra storebror. Han är så ödmjuk, sa hon...

Då är det bara hemma han är arg och sur och ilsken tänkte jag... Men han är ju också väldigt mjuk och go. Han är juste mot de kmarater han haft hemma. Han bjussar på mat och dryck. Det är inte alltid han blir förbannad när vi vill stänga av TV, film, iPad eller bestämmer att det är slutlekt med telefonen tex. Och häromdagen fick han sitta i en sån där kundvagn med en bil framtill. Skickade över en bild till maken som sa:
-Lycka till att få ut honom där ur utan att han blir sur...
Men det gick fantastiskt fint! inga som helst problem...

När vi ska gå till sängs kan vi ligga och småprata om allt möjligt som hänt och man kan fråga och få svar.  Inte ett fullständigt svar men ändå. Och dagligen poppar det fram ord som jag inte kan förstå att han kan.

Idag förvånade han mig genom att helt på eget initiativ plocka ihop sin tågbana - lägga alla skenor, delar och tåg i sin plastback och bära den upp för ca 4-5 trappsteg i trappan och ställa den där. (inte ultimata förvaringen men vi har det rätt trångt just nu) och sen fortsätta med sina leksaksbilar - för att kunna få svängrum att dansa!

Min fina lilla kille! Dagligen förvånas jag och dagligen sväller hjärtat över av tacksamhet över det fantastiska barn jag är mamma till!

Det ska bli så spännande att höra vad förskolepersonalen säger om honom...
Och lite vemodigt var det att berätta att vi tackat ja till en plats på en förskola som ligger mycket närmare där vi bor. Det kommer underlätta när syskonet kommer...

(en parentes ang förskola/dagis... jag läser att många hävdar att dagis är lättare för barnen att säga men vi har envist hållit fast vi ordet förskola - jag känner tillräckligt många som jobbar inom förskolan för att erkänna deras hårda jobb och dagis är gammalmodigt. Och sonen säger "fökolan" och ingen som hör honom säga det missförstår vad det är han vill ha fram!)