Jag har alltid älskat att läsa och plöjt mer än en bok i veckan under hela uppväxten och tonårstiden. För den sakens skull är jag inte så fäst vid själva boken - böcker kommer och går - jag behöver inte äga dem. Jag lånar mycket på biblioteket och av andra som läser mycket. Men att välja EN bok är ju helt omöjligt...

Nu är jag iofs dålig på att läsa om böcker men jag längtar efter att läsa om alla böcker av Maria Gripe som var min stora "författaridol" som barn. För mig är hon nog faktiskt viktigare än Astrid Lindgren.

Häromdagen sa någon på jobbet 'tordyvel' och då kom tankarna på boken "tordyveln flyger i skymningen" som jag älskade samt de fantastiska böckerna om "stenbänken" och Agnes Cecilia. De var så spännande, välskrivna och gav ett mystisk aura omkring sig som lät spänningen hänga kvar vid varje sida. Ja, det är så jag vill minnas dem iaf... 

När sonen blir lite äldre kommer jag försöka läsa dessa som kapitelböcker för honom tänker jag...
Om han inte är lika magiskt uppslukad av dessa böcker så får jag läsa dem själv! 

Tänk dig den gråblå bakgrunden som du eller dina barn fotades mot som små. På förskolan, i skolan eller på fritids... Kanske på ett köpcentrum eller hos en porträttfotograf?
Hur du skulle sitta på ett speciellt sätt. Le in i kameran och gärna ha hakan lite si eller så. Kanske händerna i sidan osv...

Känner du någon vuxen som har en sån bild på sig själv?
Näe, jag tänkte väl det...

Men det har jag. Och några till jag känner. En god vän till mig skulle börja jobba som skolfotograf nämlingen och behövde öva sig lite på några bångstyriga foto-objekt...

Så där sitter jag, med händerna i sidan, huvudet lite lite på sned, ett påklistrat leende och den gråblå spräckliga bakgrunden... hu... :-D

 

Jag kan omöjligt välja EN enda sak. Jag är svag för alla saker som har en historia. Och jag är svag för 50-/60-/70-talets träslag, tyger, färger och former. Och jag gillar att blanda - modernt strikt med mjukt och böljande saker som är designade för länge sen.
Särskilt svag är jag för de fynd jag gjort. Som stringhyllorna, bumlingarna och teakmöblerna :-D
Och alla mina textilier från gamla tider...

När jag och maken träffades hade han en väldigt minimalistisk inredningsstil - som säkerligen krockade ganska rejält med mina prylar som inte fyller någon annan funktion än att vara vackra. Gemensamt intresse är porslin och glas och även där möter det nya det gamla. Vi samlar på lite olika prylar och mixar hej vilt! Men det skapar tillsammans en väldigt personlig stil. Jag gillar att blanda och mixa - och jag tycker om färg. Jag blir lite förtvivlad när människor säger att de gillar en "naturlig färgskala" och menar vita, grå, beiga och bruna toner - när är det naturens färger? Jo en moddig slaskig vinterdag!

En inredningsdetalj som jag saknar och skulle vilja ha plats för är en gungstol... Men det får bli i ett annat hem med lite större ytor!

Exakt just nu saknar jag faktiskt ingen eller inget...
Men imorgon vid samma tid kommer jag svara man och barn...

Vi ska fira jul hos farmor & farfar i år och mina killar åker i förväg. Det kommer säkert vara helt okej en max två dagar. Men kanske blir det jobbigt redan på kvällen när det är dags att sova...

Vi har aldrig varit ifrån varandra så här många dagar. Och inte heller så här många nätter.
Samtidigt är jag en "vara-ensam-hemma-knarkare" vilket jag kommer få mitt lystmäte på nu. Kan inte minnas när varken man eller barn var hemmifrån samtdigt som jag var hemma senast?! Känns som flera månader sen.
Gäller att passa på att göra lite saker hemma - kanske tvätta golven, skrapa och måla lite, byta ur silikonet i duschen som börjat lossa och mögla och lite sånt. Listan kan göra s lång, dagarna kommer gå fort och kvällarna med...

Man saknar mindre när man sysselsätter sig och en vecka går fort! Snart får jag ju träffa dem igen och fira vår andra jul tillsammans som familj!

Låt oss ponera att arbetsmarknaden och ekonomin stabiliserar sig, att världen är en fin och glad plats för alla människor att leva på och jag kunde få vad jag ville...

Då skulle jag bo i samma område som vi bor nu förmodar jag; på behörigt avstånd från 'stora staden' fast aningens större än nu, jag skulle vara gift med samma man och ha två barn (dvs ett mer än nu) och jag skulle försörja mig och familjen på något som jag verkligen tycker är kul! (typ något som har med mina hobbies sy, pyssla, sticka och måla att göra...)

Jag skulle umgås ofta med trevliga, intressanta, kloka människor som värdesätter mitt sällskap lika mycket som jag värdesätter deras.

Vi skulle ha en bra och meningsfull fritid och kunna resa och se världen tillsammans som familj.

Det är inte så spektakulärt eller ouppnåligt - bara lite mer smooth än livet är precis just nu...
Och det känns skönt att veta att det är inom räckhåll också...  

Jag klarar mig rätt så bra utan väska... Bara jag har mobilen och plånboken och nycklarna med mig...

Ofta har jag nån form av tygkasse med mig till och från jobbet. I den bär jag min lunchlåda samt ett par regnbyxor och om det är nåt annat jag behöver.

Är jag ute med sonen är det såklart lite viktigare att ha en väska med. Han behöver ju fortfarande en hel del prylar:
Blöjor, våtservetter, påsar till använda blöjor, skötunderlägg, ombyte, haklapp, sked, kex och förströelse...

Berätta om en av dina favoritlåtar... Bah. Regler är till för att brytas. Jag vill hellre berätta om mitt favoritband!

Året var 1998 - jag hade lärt känna lite nya människor på en ball utbildning och sommaren -98 åkte jag till Hultsfred utan min dåvarande pojkvän!
Bandet i fråga skulle spela på Taterladan och jag vet att vi väntade läääänge på dem, de var försenade och hade kommit med flyg eller helikopter och rev av lite låtar på 20 minuter och sen tackade de för sig...

Trots att de var ett helt värdelöst liveband älskade jag deras brötiga, kaxiga musik och deras underfundiga texter som handlade om allt möjligt...

Sen har jag sett dem live nästan varje gång de spelat i våra trakter. En speciellt rolig spelning var i Trollhättan på något som kallades Westgothafestivalen - vi var väldigt fulla och skrålade med i texterna från insläppet fram genom hela publikhavet och ända fram till scen. Jag minns att folk omkring oss tyckte vi var lite väl högljuda och jag tror nästan att vi överröstade killarna på scen lite också för de kom nästan fram till scenkanten och kikade ner på oss som för att se vad det var som lät... :-D

Ett år var jag och såg dem på min födelsedag på en liten intim klubbscen. Gitarristen pussade mig på kinden när han klev ner från scenen och då var tvungen att gå förbi där jag stod. Det var ett häftigt ögonblick - jag var så säker på att mina kompsiar fixat det som en present men det var helt spontant från hans sida...

Givetvis blev de bättre och bättre som liveband men numera spelar de inte ihop som band längre. De individer som bandet bestod av är konstnärer och musiker och kör egna grejer och jag gillar allt dessa personer gör!

Jag har alltid gillat deras sound - och min man som aldrig lyssnat på dem innan vi träffades - har tagit bandet till sitt hjärta och gillar dem också väldigt mycket!

För mig kommer de alltid ha en speciell betydelse - för all framtid - för min son är namngiven efter sångaren/bandet. 

Raggsockar!

Behöver jag skriva mer?

Jag är inget fan av strumpor så de åker av så fort det går när jag kommer hem. Men då fryser jag ofta om fötterna - så tofflor eller sköna raggsockar på är ett måste på vinterhalvåret iaf. Men ofta även på sommaren - en stund på kvällen när man sitter framför TVn i soffan och slappar...

Frågor på det?