*fantiserar om hur min son ser ut* * hur han luktar* *hur hans leende ser ut* *vad har han egentligen för färg på ögonen?* *hur ska vi klara av att veta vad han behöver?* *är vi verkligen redo för att ta hand om en bebis?* *tänk när vi är hemma sen och han väcker oss på morgonen med sitt joller* *tänk vad länge vi ska vara borta hemifrån* *tänk vad skönt det ska bli att vara borta från jobbet* *tänk om ingen av kompisarna dyker upp i veckan när vi bestämt oss för att ta avsked på lokal* *undra vad vi glömt att packa med?* *tänk om vi missar planet?* *vad kommer jag sakna mest hemifrån* *behöver jag verkligen oroa mig eller kommer inte allt bara lösa sig till det bästa som det brukar göra tillslut?*

Bra dag. Ny tvättmaskin installerad innan kl var halv 8. Körde grannarna till tåget och fick sen låna bilen hela helgen. Handlade gofrukost på vägen hem. Sen ritades planerna upp för dagen. Först ett besök på Kupan i närbelägna hallandsorten. Sen några inköp som står på listan med fix och trix innan resan.
Hittade en jacka till mig och en till sonen på kompisens mammas jobb och fick dessutom lyckönskningar, varma kramar och en fikadejt med kompisens mamma...
Träffade som hastigast en annan kompis och hennes son.
Nu hemma - tvättar vidare, lyssna på nästan glömd musik och ska kanske göra några små insatser vid symaskinen... jag borde uppdatera ett spjälskydd till spjälsängen men jag har ju hela helgen på mig...

Vi har bestämt oss för att försöka träffa lite kompisar nästa vecka på onsdag på ett ställe i stan och säga hej då. Man kommer ju inte träffa sina vänner och släktingar på länge länge och vi har ändå rätt bra koll på packning och annat så det ska vi nog kunna klämma in.

Jag kan känna att jag är för oberörd i den här situationen... Jag sitter inte med hans foto i handen och suktar över det. Jag tar det med ro. Det är saker som måste göras. Fixas. Bytas. Tvättas. Vägas och avslutas...
Jag är ju faktiskt både en praktiker och en drömmare - men när det finnsa saker att göra så tar praktiska överhanden och jag är inte den som blir sittandes i drömmar. Det är faktiskt lite skönt. Att jag ser till att det händer saker och inte blir helt handfallen...
 
Jag återvänder inte till jobbet på väldigt länge kan det tyckas nu. Jag kommer tidigast tillbaka nästa sommar. Och får jag som jag vill - inte alls... Men det beror ju på vad som dyker upp såklart...

Jag ska njuta av att vara hemma med vårt barn. Jag ska inte tänka allt för mycket på vad som ska hända sen. Jag måste få stanna upp i att bli mamma och njuta och bara vara i den uppgiften.
 

Igår skickade fina svägerskan från de norrländska skogarna en present med ett par små små tofflor och en skallra och en haklapp! Hon är för söt!

Jag har ändrat och strukit på vår lista efter samtalet med A & J på Skype och inser att det ska bli skönt att få väskorna färdiga och klara. Men först måste ny tvättmaskin installeras. Den kommer imorgon...
Brorsan kommer på eftermiddagen och ska få guidad tur och stränga förmaningar. Grannens son är rätt ohövlig och hjälper aldrig till med skottning eller gräsklipp trots att han bor i huset lika mycket som vi andra. Men min bror ska inte bete sig som hennes son. Min bror får hugga i. För jag ska inte skämmas för honom när jag kommer hem. Så inga fester och inga latmansfasoner!!! :-D

Det är ganska gott att någon finns där och håller lite koll och tar in post och tänder lampor och så.
Skönt att veta att allt kommer kunna rulla på när vi är borta...

Idag är det min sista jobbtorsdag på länge. Det är några saker som är kvar att göra - bland annat med schemat och med personalavdelningens inblandning i min "ledighet" - men det ska nog lösa sig...

R kommer hit och tar med mig på lunch idag. Hon ska få lite klädersom jag köpt till lillo ifall lillo blev en flicka. Det känns som att vi inte tar med dem till barnhemmet eftersom vår packning är välfylld ändå. Och hennes tös är väl ungefär i den ålder som kläderna kan passa. Dessutom ska hon få en bröllopspresent av mig. Bara 5 månader försent :-D
Hoppas den blir uppskattad...

Imorgon ska jag vara ledig. Det ska bli superskönt. Tvätta och fixa hemma först och sen kanske en sväng till stan. Jag behöver några detaljer till min "första-dag-som-mamma-outfit"...

Jag skulle också behöva köpa en höst/vårjacka för de jag har är antingen för slitna eller för opraktiska...

Well vi får se om mamman har möjlighet att shoppa något in i det sista?!

Nu är resan betald och klar. Skönt!

Då gäller det bara att få ordning på packningen så är allt på banan. Min mamma kommer och hämtar oss och kör oss till landvetter så det är också klart.

Igår kväll Skypade vi med A & J och de var på hotellet där vi ska bo när vi kommer ner. Vi snackade lite ekonomi - vad det kan tänkas gå åt under de månader man ändå är där...
Hur maten var osv... J gick ner till receptionen och pratade med föreståndaren som bekräftade att vi faktiskt var inbokade och att maten inte skulle vara några bekymmer... :-D
Tack för det J! Skönt att ha rutinerade människor på plats som fixar saker åt en.

Deras lilla tjej hade fått en 4-månaders spruta dagen innan och var nästan som i koma när vi Skypade - de försökte få liv i henne men hon ville bara sova :-D Så himla söt!

Eftersom vår provpackning gick sådär så fick jag göra en grovrensning bland sonens saker igår. Maken hade vart på apoteket och när han kom hem med massa läkemedel för barn så sa jag att "det har jag redan köpt" - men när jag kollade på dem jag köpt så var de för barn över 2 år... :-/ Jag har verkligen inte planerat för en plutt! Men lyckligtvis så blir den här vi fått 2 år så småningom...
Nej, jag ska inte spara Alvedon och Nezeril tills dess - jag lovar! Det får någon annan med 2-åring ta över!

A hade också provat tvättmaskinen som sägs "äta kläder" men hade inget att klaga på så det lugnade mig lite... Vi kan ju omöjligt packa för 8 veckor - vi måste också tvätta - men det känns ju som att man får ha lite allt möjligt med sig. I landets stora stad där vi kommer vara mest är det som det är här en riktigt fin och solig dag. 15-20 grader och regn på eftermiddagen. Alltså får man packa lågärmat och långbyxor och tjocktröja och tofflor. OCH shorts, bikini och flip-flop då vi planerar att åka till det paradis där A & J varit i 2 veckor medans de väntar på domstolsbeslut.

Jag läste på vårt forum att ytterligare en familj fått BB i veckan och ska ge sig iväg snabbt snabbt. Redan nästa vecka... De måste ju haft sina papper i ordning eller bo i Stockholm med nära till kosulatet och till AC för inlämning av papper...
Det kan ju innebära att de ändå har förhoppningar om att få hem familjer innan jul.
Beträffande valet som ska hållas i landet i veckan sa A att det inte alls verkar påverka domstolarna i den utsträckning som det sagts innan. Och vi som var oroliga att de ska stänga ner inför jul och nyår - kanske måste vi inte grubbla så mycket på det heller...

Många tror att vi har fullt upp och är nerviga och stressade... Men om sanningen ska fram så känns det ganska soft. Jag har ca 1 vecka kvar på jobbet, jag känner mig trygg med att de som ska jobba har kommit in i sitt schema och att det löser sig på bästa sätt. Vi har skaffat det vi kan till lillen innan vi åker. NY tvättmaskin kommer imorgon - levereras och installeras och den gamla tas om hand... :-D
Jag är ledig fre-sön och ska shoppa lite. Tvätta och rensa i min packning... :-D
Min ena lillebror ska bo i huset och betala avgiften till föreningen och ta hand om post och tända och släcka lampor och hjälpa till att skotta snö och fixa lite... :-D
Det kommer bli bra det här!

Vår AC kontakt verkar synnerligen dåligt insatt - flera gånger hör jag denne säga att "jag har lite dålig koll" - och att "du verkar ha koll på det mesta"

Men ska det vara så?

Det som verkar vara mest problematiskt är att domstolarna stänger ner - i mitten på december. Det är strax över 5 veckor tills det händer då vi fått vår son. Sen verkar de övriga instanserna vi måste besöka innan hemresa hålla öppet längre så vi får hoppas att allt kan lösa sig - domstolen får jobba på helt enkelt!

Nu är biljetter bokade, ska betalas imorgon. Hotell konfirmerat av både A & J och AC. Datum för vårt första möte med sonen blir 8/11 kl 8.

Det är dags att göra en nedräkningskalender! :-D 

Under en lång tid av barnlösheten har jag prata mycket med en säljare till oss. Hans son blev väldigt allvarligt sjuk när han bara var några månader. Han är bättre tack vare en transfusion av stamceller som köpts från USA. Hans egna stamceller från navelsträngen togs inte omhand då han föddes på en helg...
Detta görs som standardrutin på dagtid i de flesta landsting annars tror jag.

Han är fortfarande infektionskänslig och kan plötsligt insjukna igen och bli väldigt dålig vad jag förstått - deras liv är som vanligt - nästan... de måste bara vara mer uppmärksamma på andras baciller och bakterier och inte vara på ställen där vääääldigt många andra är...

Hans pappa sa till mig häromdagen att de skulle vilja ha ett syskon till honom och att deras vänner börjar "skaffa" nummer 2...
Men de kan inte bara "göra barn igen" - de kan få ett barn till som riskerar att bli lika sjukt...
Men det finns råd. Man kan "designa" ett friskt barn. Möjligheten finns. Men är det rätt?
Föräldrarna är båda bärare av den gen som kan muteras till skjukdomen - men chansen att det blir ett sjukt eller ett frisk barn är kanske 50-50... ska man chansa?

Sen sägs tydligen sjukdomen nästan aldrig bryta ut på flickor... ska man designa ett flickfoster istället då?
Vad är etiskt rätt och fel?

Föräldrar som har sjuka barn önskar säkert att de kunde göra sina barn friska - samtidigt som vissa barn är de små personer och individer som de är just på grund av sina medfödda defekter... Jag tänker närmast på ABBE där pappan säger just det - att hans son kan ju inte vara på något annat sätt för så skulle han ju inte vara Abbe...

Sen berättade den tjej som ska ersätta mig på jobbet att hon hade 2 flickor. Men dagen efter sa hon att hon varit gravid 3 gånger på kort tid... Deras första barn dog. Jag frågade och fick svar...
Hon fick en urinvägsinfektion i sin 8:e graviditetsmånad och denna gick över till barnet - men det ska det inte göra - barnet blev sjukt och dog i livmodern bara nåra veckor innan det skulle födas. Det var ett nästan fullgånget i övrigt friskt barn som bara utan förvarning dog i hennes mage...
Det måste ju var ett trauma som man inte kommer över i första taget... Usch usch usch...

Jag blev så ledsen när jag fick veta... och jag var också ledsen igår - ledsen med Elida som miste sitt barn i magen. Jag var ledsen för Kix som fick overkliga besked i dagarna och jag är ledsen för alla dem som kämpar med sin längtan efter barn ...

Det är en overklig verklighet som så många människor går igenom. Jag önskar verkligen att alla som önskar barn får dem. Det finns många barn som behöver föräldrar och det finns många föräldrar som behöver barn...

  
bilden är lånad på internet...

Vi har fått veta att vi är välkomna till landet nu, men vi vet fortfarande inte exakt vilket datum vi får vår son...

Det är många saker som flyger omkring i skallen såklart så här inför resan...
En naturlig tanke är ju HUR SKA DET HÄR GÅ TILL? Vem är så dum så de anförtror oss ett litet barn?
Men jag inbillar mig att det är en helt naturlig tanke som går genom huvudet på ALLA som får barn.

Idag fick jag den bekräftatad av min svägerska - hon sa att hon tänkt tanken när de gick från BB med sin dotter.

-Ingen stoppade oss när vi lämnade sjukhuset...

Men jag har kommit på mig själv med att minnas att jag ju varje gång jag öppnat en bok om barn hoppat över de kapitel som handlar om de allra första 6-8 månaderna... "det där kommer ju aldrig att hända oss och det handlar ju bara om amning osv" har jag tänkt...
Men nu har vi fått en liten plutt och ska ta hand om honom - när han inte ens kan med ljud tala om riktigt vad han vill...

Det får vi ju givetvis lära oss - och det känns helt makalöst att vi inom en väldigt snar framtid ska få lukta och klämma och klappa på vår son... Vår son...

Det känns galet att det äntligen är på väg att bli en verklighet. Det som jag tänkt på och drömt om och fantiserat kring så länge så länge...
Snart är det vår vardag och vår framtid...

Även om alla kläder vi får låna var alldeles rena såklart så tänkte jag att jag kör dem en vända i tvättmaskinen...
Så imorse när jag vaknade traskade jag ner till tvättstugan och slängre in en maskin...
Sen åkte jag och handlade inför lilla släktmiddagen vi skulle ha idag. 10 pers runt vårt minimala köksbord - i det lilla lilla trånga köket... hur ska det sluta?

När jag återvände till tvättstugan var tvätten sjöblöt i botten och torr på toppen...
Det verkade onekligen som att tvättmaskinen gått sönder!!!

FAAAN!

10-14 dagar innan vårt livs viktigaste resa går alltså tvättmaskinen sönder! Skiit...
Jaja, det får ju helt enkelt åtgärdas så snabbt som möjligt!!!

Sen kom mina syskon och morsan och hennes man. Sonen fick jättemånga fina presenter och vi är så tacksamma för alla fina grejer!

Logistiken var drillad så det gick att ha middag för 10 personer och sen blev det frystömning - nu har vi inga bullar kvar! :-D

Nu är vi trötta men nöjda - det kändes skönt att kunna träffa alla en gång innan vi sticker iväg...

Mamma fick med sig tvätten och babyskyddet - hon får tvätta klädseln till den också framöver...

Vi fick låna 3 jättebra väskor som vi måste börja packa lite i nu i veckan - för att se om vi får plats - förutsatt att vi får tvättmaskinen att funka snart! Vi har ju en del vi vill ha med som ligger i tvättkorgen... :-(

Imorgon går visumansökan iväg och jag hoppas vi kan få något närmare besked kring resan bland de första dagarna i veckan här...
Det börjar känna lite mer verkligt nu - att vi snart är på väg. Förut har det ju gått veckor mellan de tillfällen man står med ett litet plagg eller en liten leksak i famnen... nu blir det varje dag!

Och det är bara att vänja sig!

Nu slappa och vila lite - jobb i morgon!

I veckan blir det ett besök på apoteket och tvätt och stryk och pack.
Jag jobbar sent och då är det svårt att hinna med något annat...

Jag klurar på att hitta något ställe där vi digitalt kan lagra bilder och övrigt - vi har en extern hårddisk hemma - men vi har bar en och jag vill inte riskera att tappa bort den med ALLA bilder vi har tagit någonsin - måste föra över dem till något lagringsställe på nätet tänker jag...
nån som har några bra tips?

Har precis pratat med postkontoret och de hade mitt kuvert där - utan postnummer...

Eh, så ja, jag kan inte skylla på någon annan än den glömska virriga mamman :-D

Men, huvudsaken är att alla dokumenten kommer fram idag! Då kan vi kanske gå vidare med Visumansökan som verkar vara nästa djungel och uppsjö av papper och foton och fan och hans moster...
MEN, vad gör man inte för sin son? Det här är den första prövningen för de nyblivna föräldrarna - det kommer fler!

Jag tackar Camilla för rådigt tips om att ett babyskydd är bästa "förvaringen" för små bebisar i bilen - upp till ett års ålder. Så min goda vän UMS som ska låna ut en hel del till oss kommer även ta med sitt babyskydd förmodligen - så har vi rätt transportmedel till den lille palten redan nu. Då kan mamma tom få det med sig hem i helgen för det är väl de som hämtar oss på Landvetter när vi kommer hem!

Vidare ska jag köpa ett begagnat skötbord av en tjej idag...

Spoling skötbord från IKEA
   

Och en hopfällbar badbalja har ropats in på tradera!

Det blir en bra dag idag känner jag...