Vår hemdator är på upphällningen - därav det låga antalet blogginlägg. Och det är ofta något som strular även med den smarta telefonen. Idag lyckades jag ju posta samma inlägg 5 gånger...

Skärpning...

Jag försökte genom mobilen men det gick inte - däremot är datorn på gott humör ikväll så självklart ska jag också hjälpa till att vaccinera ytterligare 95 barn!

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

 

Längtar till torsdag morgon när allt är som vanligt igen...

Vi har haft en bra dag! Besökt mina kollegor och chefer! Jag har sytt lite idag ochnyss såg jag en intressant dokumentärfilm om adoption gjord av tre studenter på gymnasiet. Nu ska jag bara ta med indisk hämtmat hem och mysa ner mig i soffan jämte mannen! Imorgon blir det ÖF hemma där vi bor. Kanske drar vi dit med pulkan?Pengar på kontot från FK imorgon! Allt känns bra!

Idag har vi hängt med min kompis J - henne som man sällan ser för att hennes hektiska liv inte innefattar mig längre. Men hon är glad att jag är hemma och att vi har med sonen. Hon älskar barn men har inga egna...

Men nu har hon en kille - och det gjorde mig så glad att han verkar var aen av den bra sorten (den här gången) och att det är på riktigt nu.
Underbart glad! Det känns i hela mig - och det märktes på henne att han gör något speciellt med henne när jag hörde dem prata på telefon...

Skönt i magen när jag tänker på att hon får känna lyckan i att känna sig älskad och få älska tillbaka!

Ibland orkar man summera året som gått och skriva något smart och klokt om det. Det är också en god idé att läsa tillbaka lite från tidigare år och känna in alla gamla känslor och glädjas åt att det går åt rätt håll eller tillockmed är mycket bättre framtidsutsikter som väntar en inför nästa år som komma skall.

För att återkoppla till saker som jag skrev om då så kan jag ju dystert se tillbaka på året och konstatera att jag är kvar på samma jobb. Men jag är nu mammaledig och kommer så vara fram och över sommaren.
Jag tror jag ska försöka komma fram till vad jag vill göra istället och förhoppningsvis komma igång och söka jobb om några månader eller så. Först vill jag kunna njuta av att vara hemma med min son och vara i den känslan. Jag har ju faktiskt planerat för min mammaledighet sen 2007/2008...

Relationerna så - mamma och brorsan har kommit närmare och närmare - det funkar jättebra numera och jag är så glad att jag släppt garden gentemot dem och kan lita på att de vill vara med mig och jag vill vara med dem...
Jag skrev i min förra årssummering att jag ville samla mod att tala med min pappa om en del saker...
Det gjorde jag - fast jag skiftade fokus på samtalet under min betänketid... Det var hursomhelst väldigt skönt att vara sann mot mig själv och berätta hur jag kände UTAN att försöka uppröra eller starta gräl.

Något som kändes tydligt och självklart i slutet på förra året var det jag sammanfattade i den här meningen:
"Men under 2011 kommer vår familj bli komplett och vårt liv ta fart på allvar"
När sommaren passerat kändes det inte lika självklart längre men det blev ju sant tillslut...
NU är han här och vårt familjeliv tog sin början under 2011 precis som jag hoppats.

Vänner har jag fått nya - och hittat tillbaka till några - och kanske tappat ännu fler. Men jag är överens med mig själv om att jag inte kan vika mig och göra mig till för att behålla vänner. Det måste finnas intresse och önskan om att bibehålla vänskapen med mig även från dem - jag kan inte tvinga dem att vara vän med mig...

Jag hade skrivit lite om min personliga utvecklingen - att jag skulle satsa på den under 2011. Jag kan inte påstå att jag dagligen tänkt på det där men det har funnits med mig under året. Jag har varit väldigt väl medveten om att jag utstrålar mer än jag tror och mitt humör avspeglar sig på alla i min omgivning. Om jag åtminstone försöker vara uppåt så blir den här dagen lättare att ta sig igenom. Jag har försökt vara mer tydlig emot min omgivning och tillåtit mig ha deppdagar. Men det har känts lättare att bära saknaden och längtan när man tänkt att man kommer närmare sitt barn för varje dag som går.

Så kom då dagen då vi blev föräldrar - först på telefon och sen i verkligheten...
Det har mest vart räkmacka för oss. Sonen är en glad liten plutt (även om han just idag inte varit någon solstråle) och vår tillvaro är just nu samlad - om några veckor börjar allvaret - jag ska ensam ta hand om honom på dagarn... :-D
Känslan är oslagbar - det är så härligt att mötas av hans soliga leende, se hans utveckling och höra honom härma ljud och riktigt suga i sig allt han ser och allt han upplever...
Det var en fantastisk avslutning på det här året att komma hem och få fira jul med större delen av min familj! Det kändes 'på riktigt'!

Vad har då 2012 att bjuda på? Jag ska vara mammaledig som sagt var. Jag har inga högtflygande planer direkt ännu - vi får se vad som händer, vi har ju knappt kommit hem och landat än.
Jag vill vara närvarande och njuta av stunder som ges. Maken ska vara hemma i höst och jag hoppas jag har något nytt jobb att gå till. Jag ser fram emot att "jaga" min son runt omkring huset och ha härliga grillmiddagar i trädgården. Kanske blir det någon liten "turné" i Sverige, Stockholm måste besökas och makens hemort likaså... Semester i Sverige blir det nog iaf... Det ska bli spännande att se vem vår son växer upp och formas till. Nu vet vi lite mer vad försutsättningarna är och det är upp till oss att finnas där för honom med kärlek, värme, respekt och förtroende.

Jag avslutar med att önska alla ni som läser ett underbart 2012! Hoppas alla era önskningar slår in!

Flygturen hit igår gick superduperfint... Sonen slocknade som ett ljus på startbanan och sov sig igenom allt - start, drinkar och högtalarutrop, landning och avstigning, väskhämtning och inhoppning och framfart i minibuss. Först när vi kom till bungan vaknade han till... Mönsterbarn!

Nu inte lika nöjd längre - värmen gör att allt vänds uppåner. Att köra AC'n när vi är inne är inte bra - då blir det för kallt. Att sova på sina vanliga tider funkar inte alls...
Han sover på natten och det är ju tur det...

Vi försöker hålla honom på någorlunda gott humör men det brister ibland (tex när hela nappflaskearsenalen och vällingdoseraren invaderats av små små gula myror och maten dröjer för att mamma och pappa måste städa ur allt - eller när mamman sticker in nappflaskan i munnen och det visar sig att pappan glömt ta bort locket som ska sitta i när man skakar flaskan) det är för varmt för att sova på dagen - det är för soligt och klibbigt att vara nöjd och glad...

Han vänder sig nu åt båda hållen och vill så gärna ta sig fram mot de där spännande sakerna så humöret tryter av den anledningen också... han blir lätt frustrerad :-D

Hostan känns bättre tycker jag men inte maken...

När lär sig barnen att lyssna på sitt namn? Ibland kan jag tycka att han verkar lyssna och ibland inte alls...

well, vi vuxna tycker det här är toppen men det känns svårt att göra bebben nöjd i värmen...

Så kom chefen ändå för att säga hej då - det trodde jag faktiskt inte att han skulle göra...

Där ser man - man blir överaskad in i det sista...